Nekromanti Mutanter, mutanter...

[Rising]

Jag har städat min lägenhet den här veckan (det var väl 8 månader sedan sist, och nu städade jag dessutom i ett hörn som jag inte hade rört sen jag flyttade in (jäpp, där fanns kvällstidningar från '97) så det har varit en intressant genomdykning i olika geodimetiska lager (nej, det är nog inte vad det heter, men jag glömde bort ordet precis innan jag skulle skriva det) ur Risings liv. Intressantast var det när jag kom ner i en bibba med marvels mutanttidningar.

Jag gillade verkligen X-Men och (framförallt) New Mutants när jag var liten; det slår mig idag hur träffsäkra Chris Claremonts manus var på att fånga ungdomens pretentioner, känslor, passioner och rädslor. Det konstiga är att jag bara har en handfull tidningar; hade jag inte råd med mer som barn, eller kom de ut ytterst sällan?

Nå, ett par frågor: 1; hur uppfuckade är egentligen X-Men-filmerna, i fråga om kontinuitet och kronologi? Liksom; Rogue är ett litet barn (var inte hon en skurk från början?) och de har nyss träffat Nightcrawler samt att Storm fortfarande har sina krafter och sin gamla, töntiga frisyr, men Pyro är med och jag såg någon tjej skrika jättehögt, och henne kommer inte jag ihåg från mina gamla tidningar. Och Jean Grey verkade dö i den andra filmen, betyder det att den tredje filmen kommer handla om Dark Phoenix (jag diggade henne från serierna jättemycket, det var min period, det)?

2: Har jag någon anledning att börja söka efter gamla förlorade nummer i antikvariat, och hur långt fram/bak i tiden borde jag i så fall gå, tycker ni? Det finns ett par trådar som det spanns på i mina tidningar, och de skulle jag gärna vilja följa, om de inte spinns vidare än idag och om de framtida numren är läsvärda, vill säga:

A) Cypher hade någon romans på gång med Psylocke, vilket jag tyckte kändes båda häftigt, sött och lite kittlande. Blir det något, eller? Slutar det i tragedi? (Nej, förresten, avslöja inte det, säg bara om jag ska skaffa tidningarna, eller inte, och hur långt fram jag skall gå i tiden för att få en closure)

B) Spiral (min favvo, henne var jag alltid när vi lekte superhjältar) och Longshot hade någon form av hatkärleksrelation, Longshot hade inga riktiga minnen av henne i mina nummer. Kommer han att skaffa det? Och kommer det bli någon bra upplösning? Hur långt fram i tiden skall man gå för att få en helhet över den bihandlingen?

C) Jag har de första numren i MutantMassakern. De var rätt balla, men av någon anledning så slutade jag köpa tidningar vid den tidpunkten. Är det värt att fortsätta läsa om den?

D) Brat Pack (Straight Arrow, Snitch och Jubilee) hintas det om i mina tidningar, och om jag har förstått det rätt så är Jubilee medlem i dagens X-Men(!) Det här verkar ju jätteballt. Om man har en liten crush på Jubilee, betyder det att man måste köpa varenda djäkla tidning mellan mina gamla nummer och dagens serier? Jag skulle gärna vilja se henne växa upp (för hon var ju en barnrumpa i mina gamla serier) eftersom det är så sällan som några superhjältar åldras eller förändras i serierna. Förresten; på tal om barnrumpor; vad hände med de där fyra i... um... Power Pack (? Eller vad de nu hette; en kille som kunde bli liten eller göra om sig till gasform, en tjej som flög, en liten flicka med eldkrafter och någon till pojke som jag inte kommer ihåg något om) Har de också vuxit upp?

E) Fortsätter New Mutants att vara lika bra som de var i mina nummer? (typ Asgårds-triologin är ju grym) Eller ska man fokusera på X-Men?

 

[Phelan]

Nu har jag själv inte läst X-Men sen... tja, verkar som sen du slutade läsa, fast jag köpte de amerikanska så jag hann väl följa storyn nåt år till. X-Men idag, som jag förstått, har väl nästan fått nån slags omstart i storylinen.

1. Filmerna. Bry dig inte om att försöka få ihop det - storyn i filmerna försöker inte följa serien alls. Det man har gjort är att man tagit olika element från några av de episoder man tyckt är bäst/mest klassiska, och så har man saxat rätt mycket. Plus att Bryan Singer gjort det hela lite mer lättsmält för en bred publik som inte är van vid färgglada trikåer... I vilket fall älskar jag filmerna och tycker det är de som blivit bäst av de superhjältefilmer som kommit senaste åren.

2. Om det är värt att köpa och läsa om serierna? Jag vet att då jag läste om några ett antal år efter att jag slutat köpa så kändes det inte lika kul längre. Nostalgi, jovisst, men jag kände nog att det var bäst att behålla det som ett nostalgiskt minne och inte förstöra genom att läsa vidare med lite mer vuxna ögon. Usch, snart blir man väl gråhårig också.

2 A. Spoiler:
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD"> Hahaha!!! Cypher är en av de få karaktärer som Marvel tar livet av permanent. Så, nån romans blir det inte för honom. Superkraften att vara allmänt språkbegåvad räckte visst inte för att få behålla en plats i serien... </font></td></tr></table>

E. Asgårdstrilogin är mycket riktigt en höjdare. New Mutants i övrigt... jo, de var väl ok de också. Så småningom övergår de i X-Force och handlar under Cables ledarskap, en kille som låter medlen helga målen lite mer än vad professor Xavier gör. Uncanny X-Men fram till nr 350 ca var i alla fall roliga då jag läste dem. Fall of the Mutants och Inferno, biten runt nr 215-250 eller så var nog den bästa biten. X-Calibur (Phoenix - dottern till Jean Grey och Cyplops, Nightcrawler, Kitty Pryde m fl i England) var också kul i början, lite mer humor än de övriga titlarna.

Mvh / Phelan

 

[PAX]

Gamla Nummer

Själv är jag ingen Marvelfantast undantaget Punisher.

Men ta gärna en djupdykning här:
http://www.serieborsen.se/lager/svenskt.html

 

[Dimfrost]

1. Filmerna är helt fristående och blandar rätt friskt. Men visst kan man väl hoppas på lite Dark Phoenix i nästa film.

2A. Utvecklas inte i den svenska tidningen.
2B. Utvecklas inte i den svenska tidningen.
2C. Det var rätt kasst, har jag för mig.
2D. Utvecklas inte i den svenska tidningen. Jubilee försvann för rätt länge sedan även i den svenska serien.
2E. New Mutants figurerade inte så värst ofta i den svenska tidningen sedan, tror jag. Jag diggade också Asgårdserien.

Det finns en bakomliggande förklaring till allt det här: det ges ut en överjävla massa X-titlar i USA, som alla är hopplöst korskopplade. Därför var det länge svåra kontinuitetsluckor i den svenska utgivningen, även om jag antar att redaktionen gjorde så gott den kunde. Om du verkligen vill ha reda på vad som hände lär du vara tvungen att läsa de amerikanska tidningarna, och jag vet inte hur mycket av det som är samlat i albumform (att få tag på lösnummer lär vara rätt omöjligt).

På senare år har det här bättrat sig en smula. Dels finns Ultimate X-men, som började om från början med att återberätta X-mens tidiga äventyr på nytt sätt (tror jag i alla fall). Den har jag inte läst något av. Den andra huvudtiteln var länge New X-men, helt fristående historier skrivna av Grant Morrison och tecknade av Frank Quitely och en massa ersättare av varierande kvalitet. Det är den som bidrar med 3/4 av materialet i den svenska tidningen X-men. Serien är väldigt välskriven, och man slipper hemska Claremontdialoger (som verkligen ger mig rysningar numera, när jag har läst superserier av Morrison, Ellis och Millar). Dessutom kan man följa historien utan att köpa en massa randomtitlar på sidan av, vilket gör att den svenska utgivningen inte missar något jämfört med den amerikanska. New X-men finns samlade i softcoveralbum, och är väl att rekommendera framför den svenska utgivningen, egentligen; jag ska inte förnya min prenumeration på X-men när den går ut i sommar, i alla fall.

Någon gång förra året tog New X-men slut i USA, och som ersättare i rollen som den huvudsakliga X-titeln (innan fanns till exempel även Xtreme X-men, skriven av Claremont, som ibland tar upp den sista fjärdedelen av den svenska tidningen när den inte består av Wolverineäventyr) kom Astonishing X-men, skriven av Joss Whedon och virtuost tecknad av John Cassaday. Jag har inte läst den än, men lär fortsätta med det så fort jag är klar med New X-men.

Annars lär det gå att hitta mer info på något lämpligt amerikanskt forum. Kolla in www.marvel.com också, kanske.


/Dimfrost

 

[Rising]

Serien är väldigt välskriven, och man slipper hemska Claremontdialoger (som verkligen ger mig rysningar numera, när jag har läst superserier av Morrison, Ellis och Millar).

Alltså, jag älskade Claremont när jag var liten, men sedan så tyckte jag plötsligt att mina gamla superhjälteserier var supertöntiga och att Claremont sög åsnepersilja. Men nu tycker jag att han är bra igen. Särskilt i New Mutants-äventyren, för de är ju unga, och ungdomar låter verkligen som Claremonts manus (jag gjorde det iaf). Det är meningen att det ska vara högtravande, pompöst och ångestmättat. Det blir lite lökigare när den sortens repliker ges till Magneto, Wolverine och de äldre medlemmarna i X-men (liksom, jag köpte några gamla serier i går, och där fick jag se Magneto gråta i en sammandrabbning med Beyonder. Det sög).

Så... men i övrigt var de gamla tidningarna jättebra, även nu när jag läste helt nya nummer som vuxen. Det är inte bara nostalgi, alltså.

Nå, det låter som att jag behöver kolla upp album och att jag måste söka mig till de amerikanska originalen. Åtminstone slipper man alla textrutor med "* Fick vi inte se här i Sverige (O.J.J)" så fort som det hintas om några fajter som skett i tidningar vi inte fått se i Sverige. Jag är lite sugen på att köpa serier med Alpha Flight, också. Någon på den svenska redaktionen måste ha hatat dem, för de var typ aldrig med i våra tidningar (jag har dem i ett nummer där Hulken fyller år (dråpligt att läsa nu, eftersom det kommer sovjetiska superhjältar som dissar sin regering samtidigt som de hedrar den store Hulk, bl.a.) och i en asgrym serie med spindelmannen mot en kosmisk supergrym varelse som kallas Samlaren (en av de coolaste serier jag någonsin läst, tror jag, tillsammans med de nummer då spindeln möter Kometen och Giftspindeln))

Nå, tack så jättemycket för kommentarerna. Jag behövde lite koll på dagsläget, eftersom jag typ inte hajar någonting alls numera.