Nekromanti Mystik bland spelarna

[Mask_UBBT]

Det är inte särskilt underhållande att låtsas att man inte vet det som ens rollfigur inte vet om folkslag och dylikt, eller hur. Och för en spelledare finns få saker som är så trist som att säga "men det där vet ni inte om än, ju!"

Kampanjförfattare löser oftast det genom att skicka iväg rollspelarna i hålor bortom allting spelarna känner till, vilket gör rollspelsförfattarens jobb ganska förjävels, då rollspel ofta uppmanar att ALLA ska ha läst igenom rollspelsvärlden. Enda sättet på detta att sätt bibehålla så mycket mystik i ett rollspel som möjligt vore att inte skriva så mycket i själva regelboken om den, helt enkelt.

I en stor och genomarbetad rollspelsvärld krävs dock mycket information till spelledaren, och exempelvis när en rollperson skpapas måste spelaren veta ganska mycket av det somm finns om rollspelsvärlden och alla dess folkslag.

Eller måste det vara så?
Min undran är: Varför kan inte bara spelledaren ge en mycket snabb, något intetsägande sammanfattning av vad spelaren behöver veta vid skapandet av rollperson, och sedan får spelaren reda på mer om den kultur eller det folkslag som denne valt? På så vis skulle var ny plats för rollpersonen vara ny även för spelaren och en högre känsla av mystik skulle uppstå.

Funderar på att använda detta 'system' i mitt eget rollspel, vad tycker ni?

 

[Ackerfors]

DnD

Dungeons and Dragons är liknand edet du letar efter. Där finns ingen riktig värld om man inte köper eller gör en. Där vet man att det finns vissa raser och vissa prylar och sedan är det så... Helt enkelt.

 

[Robban]

Eller, om man nu gör sin egen rollspelsvärld, helt enkelt dela in världen i två kapitel. första kapitlet kan vara för spelaren, och allt sånt en vanlig rollperson känner till, medan andra kapitlet är till för SL. Om det sen är nån rollperson som har specialkunskaper inom till exempel Geografi eller kultur så får spelaren helt enkelt läsa om just det ställe han känner till...

Typ. (Kanske var aningen osammanhängande, men det är tidigt på morgonen nu...)

 

[Mindgaps]

Det finns många olika bra sätt som man kan använda för att spelarna inte ska veta för mycket om vissa delar av världen eller ett visst folkslag. Som föregående skribent så tycker jag att ha en SLbok och en spelarbok är den bästa lösningen.
Men det största problemet är när man spelat ett rollspel så många gånger så att spelarna har haft så många rollperosoner att dom läst igenom de mesta i spelarboken och upplevt en hel del hemligheter. Problen uppstår när en dvärg vill lösa ett problem på ett sätt som kräver att man har en viss kunskap som bara alverna besitter. Spelaren har den, för hans förra rollperson var alv. Etc.
I ett fantasy spel så kan en lösning på detta vara att man aldrig får vara något annat en viss ras. Lite tråkigt men en lösning.

 

[entomophobiac]

En värld höljd i mystik...

Jag håller helt med om ditt påstående att det är dels tråkigt men framförallt löjligt att låtsas om att inte veta någonting.

Det bästa sättet, enligt mig, att göra något åt detta är följande:

Spelarna tillåts inte läsa annat än enkla, kortfattade, beskrivningar av nationer, legender, raser e tc. Sedan får de helt enkelt uppleva resten av världen via sina karaktärer.

I många spel kommer detta göra händelser och platser till helt skilda saker i ögonen på olika karaktärer. För om du spelar den eller den karaktären spelar stor roll för hur du, som spelare, tolkar vissa saker och därför hur SL beskriver dessa. På detta sätt kan platsen bubb innebära ett vackert palats för adelsmannen eller en fuktig, mörk, fånghåla för slaven.

Detta ger en ganska verklig bild av saker och ting, eftersom vi alla har olika uppfattningar om de platser vi själva besökt. Om jag åker till Tenerife det enda året av tio som det snöar och blåser orkan så kommer min bild vara en helt annan än majoritetens bild av en solig strand full med Tyska turister...

Så strunta i hur platsen egentligen ser ut - som SL kan du ända tolka den utefter situationen och vilka karaktärer som medverkar. Alla vackra alvstäder behöver inte vara vackra alvstäder, så att säga...

 

[Insignia]

Jag tycker det är en bra idé, att spelarna bara får lära sig detaljer om det som rollpersonen faktiskt känner till. Visserligen kommer spelarna att lära sig hur de flesta kulturer/raser fungerar när de spelat tillräckligt länge, men det är i alla fall mer spännande än att veta allt från början

 

[Foggmock]

mitt rollspel bygger på mänskliga rollpersoner. Alver är inte som vanliga alver, och dvärgar är UNGEFÄR som dvärgar. de är dock sällsynta och kommer bara ibland som SLP, som kan hjälpa dem ifall de kör fast.
Såklart inkluderar jag frivilliga regler för att spela andra raser, och även för att använda magi, men vanligt så får de inte spela magiker.

Varför?
För att jag vill ha ett mer utmålat karaktärsspelande. Inte ' nu är jag en fjollig alv' eller ' jag är en machodvärg' utan
jag kanske ogillar människor med skägg eller
jag tycker om att äta Munkelörtens blad.
Hellre en grupp med tre udda(med bra personlighet) krigare än en grupp med
1 alvjägare
1 dvärgkrigare
1 mänsklig lärd man
som spelar enligt Arektypen. den lärda mannen frågar efter biblioteket i varje stad, dvärgen efter smeden och jägaren kanske vill sälja döda djur till nån..

 

[Rickard]

Re: En värld höljd i mystik...

Entomophobiac kom med ett bra förslag. Jag vet inte.. Tycks som om jag är en minoritet som nekar mina spelare att läsa i regelböckerna.. Själv struntar jag i att upplysa spelarna vad som finns i världen. De får upptäcka det allt eftersom. Vanligt förekommande, men ovanligt i vår värld, i världen kan jag väl haspla ur mig men de mindre vanliga sakerna är inget som spelarnas RP:er går och tänker på, därmed säger jag inget.

Rollspelet Deadlands (typ western) är upplagt så att det finns ingående rykten som spelarna kan läsa och det finns fotnoter i ett speciellt SL-kapitel för faktan bakom ryktena. Ball grej, men som jag ändå inte använder då jag vill att spelarna ska undra vad som kan komma upp, inte vad som ska komma upp. Kommer ihåg ett speltillfälle när min bror yttrade att det fanns odöda i Deadlands och spelargruppen som jag skulle SL:a frågade (visserligen på skämt) rätt ofta när det skulle komma en odöd.. Givetvis kunde jag inte ha med odöda.

Världen är något som spelarna kommer att lära sig, liksom reglerna. Det är något man får acceptera. De kommer att utnyttja reglerna (om de nu inte är "riktiga" rollspelare [OBS! sarkasm]) för att få bättre RP:er, liksom de kommer att utnyttja världen. Det är det som är lite trist med DoD, t.ex.. De flesta vet det mesta och det finns i stort sett inget som jag kan överraska spelarna med.

/[color:448800]Han</font color=448800> som hatar när han slänger fram några skelett och får höra kommentaren "Det är ju bara några skelett! På'rååm!" (smärre överdrift)

 

[Jan Arenö]

För att jag vill ha ett mer utmålat karaktärsspelande. Inte ' nu är jag en fjollig alv' eller ' jag är en machodvärg' utan
jag kanske ogillar människor med skägg eller
jag tycker om att äta Munkelörtens blad.
Hellre en grupp med tre udda(med bra personlighet) krigare än en grupp med
1 alvjägare
1 dvärgkrigare
1 mänsklig lärd man
som spelar enligt Arektypen. den lärda mannen frågar efter biblioteket i varje stad, dvärgen efter smeden och jägaren kanske vill sälja döda djur till nån..

Jag försöker också dra spelet åt mer vardagliga hållet, försöka få in i spelarna vem deras rollperson är normalt, när han inte blir "in kallad av kungen för att rädda världen" /images/icons/wink.gif, men jag tror inte ditt sätt är det rätta. Att förbjuda spelare till att göra vissa karaktärer har jag också testat, och jag finner det helt värdelöst. jag känner mig som en fascist som sitter o domderar ut vad som ska få göras o vad som inte ska få göras (iof lite av en spelledares uppgift). I stället gör jag så att alla får göra precis vad de vill (med många undantag och mycket rådgivning), mest för att de ska gilla sina karaktärer, lära känna rpna mycket fortare mm mm...
Jag uppmuntrar också att de lägger in sina egna saker, t.ex. att "Jag känner en rustningsmakare i en by några norr om staden, vi kan ta oss dit o spara en slant", för i mina ögon kommer detta sedan leda till något väldigt värdefullt, spelarna kommer skriva sina egna små uppdrag.
Ta det exemplet ovan, det kommer efter (mycket?) spelande kommas dras ut till "Jag känner... spara lite tid, dock har jag hört att rövarbandet "Klas banditer" har flyttat hit från norr, vi bör nog vara försiktiga om vi ska ta den vägen"
Givetvis har SL direkt ett uppslag på en händelse, eller varför inte lägga in något annat som skrämmer rollpersonerna att tro att Klas är där med sina kumpaner?

Det jag har lärt mig som spelledare är att man (jag iaf) oftast misstror mina spelare och tror att jag ska "lära" dem, men så är inte fallet. Spelarna är oftast (i alla fall mina) inte ute efter att vara kobolder (hela tiden) utan vill få ut något av spelmötena. Därför belönar jag väl (mycket bonuserf i drakar för rollspelande och liknande) nu i början för att lägga ribban på en bra standard, och än så länge verkar det fungera, bitarna faller på plats...

// Jan - antifascist spelledare /images/icons/grin.gif

 

[Jan Arenö]

Re: En värld höljd i mystik...

Att förbjuda tycker jag är lite väl magstarkt. Jag brukar undra vad spelaren ska med regelboken till och varför, jag vill ju INTE att de ska sitta o titta vad vissa magiska effekter är och liknande under spelets gång. Att sedan spelarna sitter o kollar i en regelbok då de inte är säkra på saker och ting är för mig helt ok, jag menar, de vet inte lika mycket som deras rollpersoner oftast. Att köra med "spelarna lär sig efter hand" elliminerar ju allt vad lärdommar heter. Ingen kommer spela den typiske "lärda mannen" eftersom han inte kommer veta ett dyft mer än vad de andra spelarna vet.
Tycker det är lättare att som SL sätta gränser då en spelare kommer med saker och ting, att våga säga nej. Klarar du inte det så kanske boklås är en bra lösning...

Givetvis får inte spelarna läsa sådant som jag anser endast är för mina ögon, vill jag ha mysik över nekromantin får de inte sitta o studera detta. Dock får de oftast studera det mesta av det andra sakerna, lite beroende på deras färdigheter.

// Jan - försöker begränsa reglerna mot spelarna

 

[Mothie]

Så har jag gjort länge...jag har aldrig låtit spelarna veta mer än de behöver.

 

[Rickard]

Re: En värld höljd i mystik...

"Att förbjuda tycker jag är lite väl magstarkt."
Jo, jag kan väl hålla med.. Vill de bara titta på bilderna i boken (ej monsterbok) så kan jag väl gå med på att de får det. Jag har t.o.m. låtit en spelare få läsa reglerna i magi då det skulle underlätta mycket för mig då han bara behöver säga resultatet av magin och jag säger effekten..

"Att köra med 'spelarna lär sig efter hand' elliminerar ju allt vad lärdommar heter. Ingen kommer spela den typiske 'lärda mannen' eftersom han inte kommer veta ett dyft mer än vad de andra spelarna vet."
Förstår inte riktigt vad du menar.. Kan du vidareutveckla det lite? Vad hindrar mig att säga till den lärde mannen/kvinnan under tiden man spelar vad han kan eller att bara spelaren hittar på information? Vad hindrar mig från att lämna ut en hand-out till den lärde innan spelmötet så denne kan briljera med sina kunskaper under spelmötet?
Om man vänder på det.. Om spelarna redan kan det mesta. Varför behöver de då en lärd?

Tänkte rätta mitt inlägg bara:
"...men som jag ändå inte använder då jag vill att spelarna ska undra vad som kan komma upp, inte vad som ska komma upp."
Jag betonar fel ord. Jag menade ",inte vad som ska komma upp."

"Givetvis kunde jag inte ha med odöda."
Men inget hindrar mig att använda de lite senare..

/[color:448800]Han</font color=448800> som inte orkar korrekturläsa sina inlägg för att han antagligen missar felen änd

 

[Jan Arenö]

Re: En värld höljd i mystik...

Jo, jag kan väl hålla med.. Vill de bara titta på bilderna i boken (ej monsterbok) så kan jag väl gå med på att de får det. Jag har t.o.m. låtit en spelare få läsa reglerna i magi då det skulle underlätta mycket för mig då han bara behöver säga resultatet av magin och jag säger effekten..

Varför inte låta dem ta del av reglerna? Är det så dumt att de vet en massa regler? Nu menar jag inte världar o så utan rena regler, t.ex tekniker i strid, hur man kan parera osv

Förstår inte riktigt vad du menar.. Kan du vidareutveckla det lite? Vad hindrar mig att säga till den lärde mannen/kvinnan under tiden man spelar vad han kan eller att bara spelaren hittar på information? Vad hindrar mig från att lämna ut en hand-out till den lärde innan spelmötet så denne kan briljera med sina kunskaper under spelmötet?
Om man vänder på det.. Om spelarna redan kan det mesta. Varför behöver de då en lärd?

Gladligen
Om man bortser från det handout du tog med här så missar man en ganska rolig "effekt". Jag o min spelgrupp har precis spelat Oraklets Fyra Ögon (är på sista delen, femte konfluxen) och vad vore Oraklets utan Trakorien boken??? Den är iof tänkt att ge ut som "handout" eller vad man ska kalla det men det är den här effekten lärda kan ge spelargruppen. jag vet ju inte hur du kör era spelmöten men jag skulle aldrig kunna täcka in så mycket att spelarna tog egna initativ att åka till ställen som var intressanta om de inte hade något som helst matreal. Det skulle betyda timmars bakgrundpladder från min sida, och om det bara ska gå till en person så som du sa (bara informera den lärde) så betyder det en himlans massa info snack innan varje spelmöte.

En handout håller jag med är det bästa sättet, så spelaren kan läsa igenom innan o.s.v. men personligen har jag inte tid att skriva en sådan lång handout (i mina ögon lång) då jag vill att han/hon/den/det ska ta del av det mesta, om nu färdigheterna överensstämmer. Men jag håller med, världen kan vara svår att strypa tillgången till böckerna, oftast får de kolla i ex Mundana boken i Eon men inte i consaber utom i enstaka fall, men då brukar jag slänga in en "Jag måste ha den just nu, du kan ju kanske kolla i den senare" och sen försöka få dem att inte kolla

Jag tycker så som du kör är ok, speciellt om spelarrna accepterar det, men jag skulle nog inte köra det på något av spelen vi spelar idag.
Dock skulle det införas på ett nytt spel, jag tyckte att det skulle införas på Eon, men eftersom vi var två SL (vi slog ihop spelargrupper till en) så fanns det två som hade läst såpass mycket att det inte var så stor idé. Samma med Drakar. Två av oss har spelat i runt 10 år och vem kan inte monsterboken vid det här laget?
Men till nya rollspel håller jag med om att spelarna ska hålla sina fingrar borta, speciellt från monster, magi och världen. En av tjusningarna med nya rollspel är ju att man inte känner till världen och är så osäker en rollperson troligen är i den stora mörka skogen full av faror...

Det blev ganska långt, hoppas det framgår lite vad jag menar o tycker..

Kort kort version : Jag tycker att det är bra att spelarna har tillgång till böckerna om de har färdigheterna för det och det inte förstör för spelledaren. Det spar spelledaren dyrbar tid (eftersom inga handouts behöver göras exempelvis) som han/hon kan lägga på andra ställen som förbättrar uppdraget.
Det var väldigt kortfattat.. /images/icons/smile.gif

// Jan - tryckfelsnisses bästa vän

 

[Insignia]

Re: En värld höljd i mystik...

"spelargruppen som jag skulle SL:a frågade (visserligen på skämt) rätt ofta när det skulle komma en odöd.. Givetvis kunde jag inte ha med odöda."

Varför inte? Kanske är det självklart för folk med bättre fungerande hjärnor, men jag förstår inte varför något är omöjligt att använda bara för att folk har pratat om dem. Särskilt om de bara skämtade - släng in några otäcka odöda så det märker att det inte är på skoj