Nekromanti [Mystik]

[Mukwa]

Vi har börjat spela någon form av samberättarrollspel i en ospecificerad värld som vi bygger ut mer och mer för varje gång vi ses. Arbetsnamnet på rollspelet är Mystik. Än så länge har det blivit två pass och jag lovade Arvidos MC och Han att jag skulle göra en återkoppling efter tråden Samberättande och fiffiga mekaniker. Det är inte bara min spelledarstil och vårt sätt att spela som utvecklas, även reglerna är under ständig bearbetning. Det är kalasroligt och en av de mest kreativa söndagssysselsättningarna jag haft på väldigt länge. Here goes:

Pass 1
Jag gick igenom regler och nya konventioner och sedan fick spelarna fylla i sina rollformulär. Karaktärerna hade de redan fått tänka ut över Fb under någon vecka efter kraven:
Namn
Tjuv/Riddare/Magiker
2 karaktärsdrag
1 föremål som rollpersonen bär runt på för affektionsvärdet, eller för att rollpersonen använder det kontinuerligt.

Karaktärerna

Sem Daggblad
Yrke: Tjuv
Karaktärsdrag: Trevlig och rastlös
Föremål: Ett silvermynt i utländsk valuta
Expertis: Lönndom, Stöld, Övertala

Laura Korpmåne
Yrke: Häxa
Karaktärsdrag: Virrig och impulsiv
Föremål: Dagbok
Expertis: Magi, Bildning, Läkekonst

Karto af Halgrim
Yrke: Riddare
Karaktärsdrag: Kritisk och kaxig
Föremål: ???
Expertis: Nästrid, Avståndsstrid, Akrobatik

Och så var det dags att börja. Jag höftar lite när jag inte kommer ihåg, men ungefär så här gick det till.

Staden
Jag: Okej. [Jag tar fram ett blankt A4] Det här är kartan över er stad som ni bor i. Staden är precis så stor att en magikerakademi har kunnat etablera sig, men inte större. Det finns andra, större, städer i landet. Jag börjar med att rita ut några viktiga byggnader, och sedan är det er tur att fylla staden med intressanta platser. [Jag ritar ut Magikerakademien, Katedralen, Grevinnans herrgård, Riddarhuset och ett Tjuvgille-hideout].

Jag: Varför har staden etablerats här?
Tjuven Sem: Det är en gammal gruvstad. Det går en bergskedja i öst och på andra sidan av den bergskedjan ligger landet Aluborien. Landet i sig är inget hot, men pga bergskedjan är det svårt att handla med dem och vårt kulturutbyte är minst sagt bristfällig.
Häxan Laura: Det finns mycket skog runtomkring staden också och för flera hundra år sedan sägs det att det fanns ett kärr i närheten av staden där häxorna höll till. Den samlade visdomen som häxorna hade gjorde att magikerakademin kunde etablera sig aningen lättare i staden.
Riddare Karto: Gruvdriften handlar framförallt om malmbrytning, men man har även hittat nåt slags kristaller där. Det kanske förklarar varför vår stad med typ 100.000 invånare har en magikerakademi.
Häxan Laura: Ja, de kristallerna har magikerakademin börjat experimentera med, men ingen vet vad kristallerna är bra för än. Kanske gör några högt uppsatta magiker det, men vi och vanligt folk vet ingenting.
Jag: Det här är underbart bra. Kan ni utveckla det här med gruvdriften?
Tjuven Sem: Fram till nyligen var gruvdriften igång som vanligt, men för någon vecka sedan stängdes den. Ingen får komma in.
Jag: Oj! Ja, det är ju suspekt. Vilka rykten går?
Riddare Karto: Ingen vet varför den har stängt, men det ryktas om att gruvarbetare är instängda där nere.
Häxan Laura: Ja, och det ryktas också om att folk har dött mystiskt i anslutning till gruvan.
Tjuven Sem: Fast ryktet säger också att de inte alls har dött, utan att det bara är gruvarbetare som börjat lämna staden eftersom de inte får någon lön. Det går rykten om att flera redan har lämnat staden.
Häxan Laura: Det finns också ett rykte om att de har hittat någonting där nere. Kanske en väldigt speciell kristall.
Jag: Kanon! Det här lämnar vi tills vidare.

Magikerakademin
Jag: Denna byggnad är ett gigantiskt stort torn med en oktagonbas. Det finns flera torn som sticker ut och bildar olika avdelningar av tornet. I magikerakademin ingår samtliga magiskolor (tänk DoD), och styrs av Magikerrådet. De största akademierna har fler rådsmedlemmar och därmed mer att säga till om. Magikerakademin är i ständig konflikt med Kardinalen och [Religionen] Varför ogillar du magikerakademin, Laura?
Häxan Laura: Häxmästaren har ingen plats i rådet och häxorna ses egentligen inte på som fullvärdiga medlemmar av magikerakademin, men de får tillgång till akademin för att de andra rådsmedlemmarna fruktar Häxmästaren.
Jag: Varför ogillar akademin häxorna?
Häxan Laura: Därför att vi är mer traditionella och representerar det förgångna. Vi har ingen spetskunskap som de andra magiskolorna har, och vi är inte lika teoretiska. Ibland skräms de av våra tillvägagångssätt när vi utövar magin också.
Jag: Finns det några rykten kring magikerakademin?
Tjuven Sem: Det hörs explosioner från några av tornen och ryktet säger att magikerna experimenterar med någonting som de har fått från gruvan.
Häxan Laura: Ja, förmodligen är det kristallerna. Det är mest elementarmagikerna som varit intresserade av kristallerna.

Katedralen
Jag: Katedralen är en stor byggnad i [Religionens] namn och hit går en stor del av stadens befolkning för sina ceremonier. Det är en monoteistisk religion. Är ni religiösa?
Tjuven Sem: Självklart är jag troende, det är ju typ alla i staden, men jag är direkt inte praktiserande och jag bryr mig bara om att gå till de absolut nödvändiga ceremonierna, och knappt då.
Häxan Laura: Nej. Jag tror inte på någon gud. Vi häxor har vår egen kodex att följa och den involverar andar och demoner. Kanske finns det en gud, men jag tillber ingen.
Riddare Karto: Ja. Jag är troende och jag går på ceremonierna.
Jag: Ok. Karto - Du är troende och praktiserande så det känns rimligast att du får definiera religionen.
Karto: Guden heter Artos och det finns en helig skrift som prästerna läser ur på mässorna. Ceremonierna är högst andliga och vi ber för att rannsaka oss själva. Bikten är central i utövandet. Symbolen för Artos är en ring och Katedralens färger är svart och lila. Dessa färger bär alla utom Kardinalen som har en helsvart dress.
Jag: Vilka rykten finns det om Kardinalen och Katedralen?
Tjuven Sem: Det går rykten om att tjuvgillet kontrolleras av prästerskapet.
Riddare Karto: Kardinalen är en hal person, och eftersom invånarna väldigt sällan ser honom är det ingen som vet vad han håller på med, men ryktet säger att Kardinalen är välsignad med det goda ordets gåva.
Jag: Vad heter Kardinalen?
Häxan Laura: Kardinal Altori, men hans födelsenamn är David. När någon blir kardinal får de ett nytt namn av Artos.

Tjuvgillet
Jag: Ok. Vi har en tjuv som kan få utveckla tjuvgillet i staden. Sem, hur ser det ut?
Tjuven Sem: Jag vet egentligen inte hur det ser ut. Det är en strikt hierarki och den jag rapporterar till rapporterar till nästa person i pyramiden. Det ryktas som sagt om att det är prästerskapet själva som styr tjuvgillet.
Jag: Varför florerar de ryktena?
Tjuven Sem: Därför att varken prästerskapet eller hertiginnan verkar vilja göra något åt tjuvgillet. Alla vet att gillet finns, men det är ingen utomstående som vet hur organisationen fungerar.
Jag: Hur fungerar gillet då?
Tjuven Sem: Varje vecka måste vi avlägga rapport till vår kontaktperson och samtidigt ger vi en andel av det vi stulit till kontaktpersonen, den andelen kallar vi för 'kollekten'. Jag har aldrig haft kontakt med någon högre uppsatt än min Kollektor - Hagaren, som utåt sett äger det värdshus där jag också arbetar på.
Jag: Vad heter värdshuset och kan du rita ut det på kartan?
Tjuven Sem: Ja... det heter... Artos Bägare! Det är ett tvåvåningshus i anknytning till torget som vi kallar för Handelstorg. Det är ett helt okej värdshus, inte särskilt lyxigt, men det är inte dåligt.
Häxan Laura: Där brukar vi sitta och dricka ett par stop ibland. Det är vår kvarterskrog kan man säga.
Jag: Perfekt. Åter till tjuvgillet. Vad utmärker tjuvgillet?
Tjuven Sem: Alla har en ring som vi bär på vänster långfinger. Det är så vi identifierar varandra. Alla som har en sådan ring står under gillets beskydd men tvingas också lyda gillets direktiv.
Jag: Har ni några speciella baser?
Tjuven Sem: Nja. Den största, formellt sett är den bredvid katedralen. Det är ett gravvalv och basen ligger under jord, men dit kommer inte vem som helst in. Jag har aldrig varit där. Jag vet om några mötesplatser, men utomstående har ingen aning och det gäller att känna rätt personer även om du tillhör gillet.
Jag: Varför litar du inte på tjuvgillet längre?
Tjuven Sem: Därför att de har börjat höja kollekten och så är det det där ryktet om att prästerskapet har kontroll över gillet. Gillet har även behandlat flera bekanta illa och de har inte fått den hjälp som de traditionellt sett skulle ha fått.

Grevinnan och riddarhuset
Jag: Grevinnan heter Kara och varför tycker inte du om henne, Karto?
Riddare Karto: För att hon är en jävla översittare som behandlar oss i riddarhuset som tjänare. Jag har inte träffat henne så många gånger, men de gånger jag har varit i hennes sällskap är det alltid samma visa. Hon ger mig inte den respekt min titel kräver.
Jag: Men ändå svor du att beskydda henne?
Riddare Karto: Ja, det har vår släkt alltid gjort. Vi har alltid varit trogna Hertigfamiljen. Det var inget jag tänkte på. Det var bara ord för mig.
Vem styr i riddarhuset?
Riddare Karto: Min farfar har blivit gammal och förvisso lever han, men det är knappt. I praktiken är det min far man vänder sig till nu. Han heter Kero.
Jag: Hur är din far?
Riddare Karto: Det är en bestämd man som inte heller gillar hertiginnan, men han låter inte det påverka sina plikter. Han är fortfarande lojal till herigfamiljen. Som person är han ganska bufflig och stöter på allt och alla.

Gruppen
Jag: Varför känner Riddare Karto af Halgrim häxan Laura Korpmåne?
Riddare Karto: Vi är barndomsvänner. Vi lekte som barn.
Jag: Vad ansåg din släkt om att du lekte med en häxa?
Häxan Laura: De visste inte att jag var häxa.
Riddare Karto: mm, men de var inte överlyckliga över att jag umgicks med pöbeln. Men jag har inte brytt mig och de har fått finna sig i att jag ganska ofta har gått min egen väg.
Jag: Perfekt. En slitning i familjen?
Riddare Karto: Ja. Jag har väl försökt hålla det lite hemligt så där.
Jag: Hur känner Laura Korpmåne och Karto af Halgrim tjuven Sem Daggblad?
Riddare Karto: Jag och Laura träffade honom på Artos Bägare där han jobbar. Vi har blivit vänner över bordet och på den vägen är det.
Häxan Laura: Jag blandade dessutom i ett pulver i våra glas och av misstag drack även jag av häxbrygden. Det var i utbildningssyfte och jag antecknade flitigt. Jag kommer inte längre ihåg vad jag försökte uppnå, men utgången av det var att vi alla delade samma dröm.
Jag: Kalas! Vad handlade drömmen om?
Tjuven Sem: Vi drömde om att vi slogs mot vargar och vi räddade varann (Det här var demo-fighten de fick genomföra för att förstå stridssystemet. Den blev så lyckad och snygg att det egentligen tog emot att bara säga "så, nu börjar vi spela på riktigt", så det här förslaget var guld.)
Jag: JA! Perfekt!
Riddare Karto: Ja, och vi började förstås diskutera den här drömmen, för den kändes så verklig, som om den hade hänt på riktigt. Och en sådan händelse glömmer man liksom inte bara bort.
Jag: Vad har ni för hemligheter för varandra?
Tjuven Sem: Ingen av de andra vet någonting om tjuvgillet eller att jag är en medlem. De tror att jag jobbar på värdshuset.
Häxan Laura: De vet inte att jag kan flyga med min kvast. Det har jag aldrig visat dem, för Häxmästaren vill inte att vi missbrukar vår magiska makt.
Riddare Karto: Nä, alltså... Jag har inga hemligheter egentligen.
Jag: Kalas! Då vet vi varför ni alla tre sitter på Artos Bägare och samtalar med varandra när det här äventyret börjar.

Äventyret del 1
Tjuven Sem: Jag jobbar, men det är nästan inga gäster här så det är väldigt lugnt. Jag torkar av lite bord...
Riddare Karto: Jag brukar alltid gå hit på kvällen om det inte är något speciellt.
Häxan Laura: Jag är här för att det är trevligt att umgås.
Jag: Ni samtalar lite och dörrarna slås upp. I dörren står Kartos far Kero. Han ser uppspelt och ganska irriterad ut.
Tjuven Sem: "Vad önskas min herre? Ett glas rött av den finare årgången?"
Jag: Kero ser sig om och lägger märke till Karto. "Är det här du är?!" brölar han. Efter en liten dialog visar det sig att riddarhuset har fått en uppgift att utföra imorgon bitti och Karto måste närvara. De båda går ut från värdshuset och in till soldatbarackernas matsal. Därinne finns en städerska som torkar golven och en kock som dukar av borden. De karaktärerna får Sem och Laura spela under den här scenen.

Kartos far, Kero, förklarar för Karto att hertiginnan har beordrat dem att stå vakt utanför gruvan imorgon. Karto och Kartos bror, Karim, ska se till så att ingen får gå in i gruvan. Det är viktigt att ingen får komma in. Om någon skulle göra det så har de grevinnans tillstånd att använda våld. Varför de ska vakta gruvan vet inte Kero. Sem och Laura kommer på att kocken och städerskan skvallrar om det här så att deras karaktärer får reda på det dagen efter.

Jag: En ny dag gryr. Karto och hans yngre bror Karim anländer till gruvan tillsammans med deras väpnare och packåsna Wilhelm. Väl där ser de att tre citadellvakter står vid en uppslagen paviljong i närheten av gruvschaktets ingång. Bredvid dem står två stadsvakter och samtalar med varandra.
Riddare Karto: Vi slår läger en bit bort.
Tjuven Sem: Jag slås av ryktena att gruvarbetarna har gått i strejk och att det är ett sjuhelsikes hålligång vid gruvan. Jag måste givetvis gå dit och kolla.
Häxan Laura: Jag har hört att det händer något vid gruvan och går dit för att inspektera det vidare.
Jag: Nu befinner ni er alla på platsen. Vad ser ni?
Tjuven Sem: Det börjar bli en hel del folk som står och kollar på spektaklet, utan att egentligen veta vad det är. Ett par gruvarbetare är griniga, men det är inte direkt några stora protester.
Jag: Det kommer två personer som Häxan Laura känner igen från magikerakademin. Vilka är det?
Häxan Laura: Den första är nekromantikern Odd, grå kåpa och bister min, och den andra är Elementarmästarinna Vili med röd kåpa och bestämd blick.
Jag: Ok. Det är ju ett omaka par.
Häxan Laura: Ja. De hade inte lämnat akademin tillsammans om det inte var något väldigt viktigt i görningen.
Jag: De börjar tala med citadellvakterna och det verkar som att det är Vili som för talan. Ni kommer dit precis när diskussionen verkar uppnå ett argt och förbannat tonläge. Ni hör Vilis blixtrande ord förklara vilka imbeciller de är och att de minsann inte alls kan hålla akademin tillbaka. Citadellvakterna verkar mer sansade, men gör det väldigt klart för Vili att ingen ska släppas in i gruvan. Vili replikerar med att det inte är Kardinalen som bestämmer över gruvan och att de minsann inte har sett det sista av henne.
Tjuven Sem: Tillsammans med nekromantikern Odd och Elementarmästarinna Vili kom ett par andra från akademin. De ser ut att vara lärjungar. Jag går fram till en av dem och frågar vad det hela rör sig om.
Jag: Lärjungen svarar att hon inte vill prata om det med någon som inte verkar ha med det att göra.
Tjuven Sem: Jag vill övertala henne att ge mig information om vad som pågår [Misslyckas med Övertala]. Hon tittar på mig som om jag vore dum i huvudet och fräser åt mig att sköta mina egna affärer.
Jag: Magikerna vänder på sig och går därifrån. [Nej, du får inte försöka med Övertala igen.]

Dagen fortgår med att spelarna äter en improviserad lunch tillsammans med Riddare Kartos följe och de försöker pressa citadellvakterna på information, men de vet ingenting mer än att Kardinalen vägrar släppa in någon utomstående i gruvan. Stadsvakterna svarar att de är utposterade där för att hertiginnan inte vill att någon utomstående ska ta sig in i gruvan och Riddare Karto och hans följe är där för att avbelasta stadsvakten. Ingen har gått in eller ut från gruvan. Det har kommit och gott människor hela dagen, men de flesta har bara velat veta vad som försiggår på platsen. Det börjar skymma...

Jag: När ni vänder er om och ser mot gruvschaktet upptäcker ni en figur i kåpa med huvan uppdragen sittandes på en sten ett par meter från öppningen. Ni vet inte när figuren kom dit.
Häxan Laura: Jag går fram till den kåpförsedda mannen.
Jag: Figuren verkar inte reagera. Den svänger med huvudet fram och tillbaka, nästan mekaniskt.
Häxan Laura: Jag frågar: "Vad anser du om allt det här då? Vad tror du är så viktigt?"
Jag: Figurens huvud riktas mot dig och du ser ett svart tomrum innanför huvan. Det verkar stirra mot dig.
Häxan Laura: Jag ryggar tillbaka och går sakta därifrån.
Jag: Figuren återgår till att mekaniskt se från gruvöppningen till citadellvakternas paviljong.

Spelarna väljer att göra ett besök hos Häxmästaren. Han förklarar att det låter som en vålnad och ger spelarna en vätska som ska få vålnaden att försvinna. Spelarna väljer att förbereda sig för att nattetid smyga in i gruvan. När de har förberett sig på alla tänkbara vis kommer de tillbaks till gruvingången. Det står två citadellvakter och en stadsvakt vid citadellvakternas paviljong. De verkar samtala med varandra. Figuren med kåpan sitter kvar på samma sten som den gjorde innan. Spelarna gör upp en plan för hur de ska agera och skrider till verket.
Jag: [trad-varningslampan blinkade rött, men det såg varken jag eller spelarna].
Häxan Laura: Jag rotar fram ett sömnmedel som vi kan hälla i vakternas dryck och så kan Sem smyga fram och hälla i det i deras dryck. Jag avleder deras uppmärksamhet med ett flampulver.
Tjuven Sem: Jag smyger fram och häller i sömnmedlet i drycken.
Riddare Karto: Jag avvaktar. Jag skramlar för mycket.
Jag: Ok. Laura - slå för magi [lyckas]. Beskriv!
Laura: Jag flyger över dem med kvasten, kastar ned flampulvret på marken några meter framför dem. Det börjar glöda på marken och de tittar dit.
Tjuven Sem: Jag slår för Lönndom [lyckas]. Jag smyger fram och häller i sömnmedlet i deras dryck.
Jag: haha. Ok. Så här ligger det till. Vad ville ni uppnå?
Sem och Laura: Vi vill ta oss förbi vakterna.
Jag: haha. Ja, men då så. Det räcker med ett slag för det. Precis innan flampulvret slår i backen har Sem lyckats smyga ned sömnmedlet i deras krus och de tömmer bägarna för Artos när de ser ett sken från flampulvret. Detta leder till att de stapplar fram och tillbaks. De vet inte var de ska ta vägen och ungefär samtidigt kickar sömnmedlet in. De faller som furor. Hur låter det?
Sem och Laura: Haha. Inte alls som vi tänkte oss, men det funkar.
Jag: Haha. Det här snackar vi om efter spelomgången. Ni ser att den kåpklädda figuren tittar mot paviljongen.
Häxan Laura: Jag springer fram och häller vätskan över vålnaden.
Jag: Du är helt säker på att dropparna träffade figuren, men de går rakt igenom den och träffar stenen som figuren sitter på. Antingen hade häxmästaren fel, eller så är det ingen vålnad.
Riddare Karto: Jag börjar gå mot gruvan. Vad gör vålnaden?
Jag: Den gör ingenting annat än ser på dig.
Karto, Sem och Laura: Hur blir vi av med den här då?!
Jag: 'Vålnaden' pekar mot gruvingången.
Karto, Sem och Laura: Vi går in...
Slut på första spelmötet.

Pass 2 kommer förhoppningsvis imorgon.

 

[Rickard]

Kääääärlek! Jag tycker normalt att det är skittråkigt att läsa krönikor men den här slukade jag direkt. Jag älskar samspelet och hur ni spinner vidare på varandras påhitt, exempelvis hur gruvan, magikerna och ryktet om deras experiment hängde samman.

Jag: Varför litar du inte på tjuvgillet längre?

Här hurrade jag. Så jävla bra fråga! Tjuven bygger upp något och sedan raserar du relationen mellan spelaren och sitt eget påhitt. I många fall kan detta låta dåligt, men här sporrade det bara till mer kreativitet. Dessutom fick du en spänning mellan tjuven och något i världen.

...men utgången av det var att vi alla delade samma dröm.

Här hurrade jag igen. Spelaren börjar bidra med egna situationer. Återigen, häxan hittade på detta men tjuven tog vid. Perfekt exempel på bollande. Och mellan spelarna dessutom! Sådant tycker jag är svårt att få till (normalt bollande är mellan spelledare och spelare).

Jag gillar alla dina "kalas!", "perfekt!" och liknande kommentarer. Positiv respons är guld värt!

Tjuven Sem: Jag slås av ryktena att gruvarbetarna har gått i strejk och att det är ett sjuhelsikes hålligång vid gruvan. Jag måste givetvis gå dit och kolla.
Häxan Laura: Jag har hört att det händer något vid gruvan och går dit för att inspektera det vidare.

Coolt att spelarna hittade på egna anledningar till att dyka upp. Det här ska jag ta med mig.

Jag: [trad-varningslampan blinkade rött, men det såg varken jag eller spelarna].
/.../
Jag: haha. Ok. Så här ligger det till. Vad ville ni uppnå?

Haha, sådär kan de bli för mig också. Spelarna gör något och man som spelledare tycker det är ballt, men sedan kommer insikten att man inte vet varför spelarna gör det.

Jag brukar kalla detta för skenmål (det känner du nog igen från Mutiné). För den inte läst spelet handlar det om mål som inte handlar om den faktiska intentionen, utan om mål på vägen. Säg att en spelare vill hoppa över en mur. Det kan låta som en intention, men varför vill spelaren hoppa över muren? Med andra ord är den deklarationen är bara ett skenmål.

Det här kan man komma undan genom att hela tiden fråga "Vad vill ni uppnå?", "Vad vill ni uppnå?", "Vad vill ni uppnå?", "Vad vill ni uppnå?". Till sist sitter det i ryggmärgen att spelarna deklarerar intentionen istället för vad de vill göra (som är normalt inom trad-spel).

Var allt det här helimproviserat? Imponerande.

/Han som gärna skulle lyssna på en podcast om någon spelade såhär

 

[Mukwa]

[Mystik] Pass 2

Pass 2
Våra hjältar är på väg att gå in i gruvan för att ta reda på vad som finns där.
Jag: Vad ser ni?
Tjuven Sem: Vi kommer in till en labyrint av gångar där en räls är utsatt för att gruvarbetarna ska kunna frakta malmen.
Häxan Laura: I väggarna sitter även blänkande kristaller lite här och där.
Jag: Ja, men de är väldigt små, de har ju lämnats för en anledning så här tidigt in i gruvan. Malmen och kristallerna finns säkerligen längre in numera.
Häxan Laura: Ja, men jag pillar ut några kristaller från väggen ändå, innan vi beger oss längre in. Vi följer rälsen va?
Riddare Karto: Ja. Vi har väl inget bättre att gå på.
Tjuven Sem: Vi går i några minuter innan vi kommer till ett hisschakt.
Jag: Ok. Hur ser det ut?
Tjuven Sem: Det är en bur som man kan stå i och så får man hissa ned sig själv genom att hala i ett rep. Vi börjar ta oss nedåt.

Jag: Ok. Hur ser det ut när ni kommer ned?
Häxan Laura: Det är ett stort rum och i det här rummet finns ett bord, några stolar och lite lådor här och där. Det ser ut som någon form av rastplats eller sambandscentral för gruvarbetarna.
Riddare Karto: På bordet ligger en karta över gruvsystemet.
Jag: Perfekt. Vad ser ni på kartan?
Riddare Karto: Det är en massa gångar och en av dem ser ut att sluta i en ny hiss till tredje planet.
Jag: Men det tredje planet är inte specificerat på kartan.
Riddare Karto: Nä, men vi har en karta för den här våningen. Innan vi tar oss djupare ned försöker jag leta rätt på någon form av sprängmedel i lådorna här.
Jag: Slå för Packning [lyckas]. Vad hittar du?
Riddare Karto: Jag får leta ett tag och hittar en liten pung med nåt vitt pulver i. I en låda hittar jag ganska grova trådar av något slag. Det är förmodligen stubintråd.
Häxan Laura: Ja, det där pulvret framställs på akademin och säljs för användning i gruvdriften. Det kan rasera en hel vägg om det skulle behövas.
Jag: Awesome. Vad gör ni?
Tjuven Sem: Det känns som att det där vi nu letar efter (vad är det egentligen?!) finns på de nedre planen. Jag föreslår att vi tar med oss kartan och följer den här korridoren, tar av vid nästa osv. för att komma till hissen.
Jag: Ni börjar gå? [de nickar] Ni är framme. Vad ser ni?
Tjuven Sem: Det ser ut som det förra hisschaktet.

Jag: Vad är det som utmärker det då?
Riddare Karto: Hissen är inte uppe. Den verkar vara nedhissad.
Jag: Ok. Ni ser inte någonting genom hisschaktet. Det verkar vara väldigt långt ned.
Häxan Laura: Jag kan ju... nä. "Grabbar - Vi halar upp hissen"
Jag: Ni hör ett mullrande nedifrån. Ni har ingen aning om vad det är för ljud och det låter som att ljudet har färdats väldigt långt genom att studsa på bergväggarna.
Tjuven Sem: Jag går med aningen darriga ben fram till repet och börjar hala upp hissen.
Jag: Hur känns det?
Tjuven Sem: Det är aningen tungt, men jag fixar det.
Jag: Efter några minuters halande händer vaddå?
Tjuven Sem: Hissen kommer upp.
Jag: Vad ser ni?
Riddare Karto: Att det bara är taket på hissen som kommer upp. Det finns ingen bur under taket som det gjorde på den andra hissen.
Jag: Det var spännande! Ser det ut som att det en gång i tiden har funnits någon bur under taket, eller är det bara ett hissgolv?
Riddare Karto: Det ser ut som att repstumparna som band ihop buren med taket är avbitna, eller avslitna.
Jag: Fabulous. Vad gör ni?
Tjuven Sem: Jag kollar balansen på taket för att se om vi kan stå på det när vi hissar ned oss.
Häxan Laura: Jag tar upp mitt flampulver för att lysa upp vägen ned [Slår för magi och lyckas perfekt].
Jag: Vad ser du?
Häxan Laura: Jag ser att det är väldigt långt ned och det kommer säkerligen lysa upp hela rummet när vi väl kommer ned. Det finns ingenting där nere så vitt jag kan se iallafall.
Tjuven Sem: Vi går på taket och börjar hissa ned oss.
Jag: För att ta dig ned krävs ett slag på Akrobatik. Taket vinglar. Det räcker med att en av er slår. [Karto slår och misslyckas]. Vad händer?
Riddare Karto: Ooops. Ja, du... Vi börjar hala ned oss och jag ska försöka hålla balansen på plattan vi står på. Jag tappar helt enkelt balansen och faller ned.
Jag: Jag tänker inte låta dig dö i ett hisschakt. Om ni dör så ska det ha stor betydelse för scenariot. Du lyckas precis i rättan tid få grepp om plattan, men den verkar ha fastnat i schaktet. Den är orubblig nu.
Riddare Karto: Phew. Tur i oturen där! Jag försöker kravla mig upp på plattan igen.
Häxan Laura: Kan jag slå för bildning för att ta oss ned?
Jag: Absolut. Bara du kan förklara hur ni går tillväga med hjälp av bildning.
Häxan Laura: [Lyckas med Bildningsslaget]. "Du ställer dig i det hörnet, och du ställer dig i det hörnet. Jag står kvar här. Nu gungar vi försiktigt fram och tillbaka tills den lossnar. Sen hoppar vi på 3. Ett, två, tre!" Hisschaktet lossnar och...
Riddare Karto: ...Öhh... Hjälp?! Hoppet måste göra att det går väldigt fort nedåt.
Häxan Laura: hehe, oops... ja.
Tjuven Sem: Jag greppar tag om repet och försöker bromsa fallet, repet skär in i handen på mig, men vi bromsar det.

Jag: Underbart. Farten bromsas såpass mycket att ni stannar en meter från marken. Ni kan nätt och jämt andas ut. Ni ser ett gigantiskt rum med en naturtrogen bro i sten över ett kolsvart gap. Det finns en grottöppning på andra sidan bron. Den plattformen ni befinner er på är några meter stor. Ser ni något mer?
Häxan Laura: Ja. Det står någon vid bron.
Jag: Hur ser den ut?
Häxan Laura: Den är liten, grågrön hy, långa spetsiga öron.
Jag: Vad har den för kläder? Håller den i någonting?
Tjuven Sem: Den har trasiga kläder på sig, typ en särk. Den håller i en dolk.
Jag: Ok. Vad gör ni?
Riddare Karto: Ja, den är ju inte direkt mänsklig så jag skjuter den. [missar]. Pilen viner förbi varelsen och studsar av på en bergvägg och faller ned i det stora gapet.
Jag: Hur reagerar varelsen på det?
Tjuven Sem: Den blir förbannad förstås! Den börjar gå emot oss, men trevlig som jag är tar jag ett steg framåt och vill slå för övertala [misslyckas kapitalt].
Jag: Den väser ut någonting på ett språk ni aldrig har hört. Den går sakta fram mot er och iakttar er. Alla kan slå för strid. [Sem: Misslyckas. Häxan Laura: Misslyckas. Riddare Karto: Lyckas. Varelsen: Misslyckas.]
Riddare Karto: Jag svingar svärdet mot honom och han hoppar undan så jag nitar honom med min handskförklädda näve.
Jag: Det tog liiite mer än ett knytnävsslag, va? Varelsen har KP 5 (hälften av en människas).
Riddare Karto: Ahh, Ok. Då är den ju död. Efter att min näve har träffat varelsen får jag in ett svärdshugg i sidan på den så att den nästan klyvs på mitten. Han faller död ned på marken.
Jag: Ok. Det är en varelse ni aldrig har sett innan. Skrämmer det inte er?
Häxan Laura: Jo... men det var nog adrenalinet som pumpade när vi mötte den. Sånt där kan ju komma efteråt också.
Jag: Vad gör ni?
Riddare Karto: Jag hivar upp den där varelsen på axeln. Den ska vi ta med oss upp.
Jag: Ni ser för övrigt att Lauras flampulver som hon slängde ned håller på att avta. Det luktar bränt kött och ni ser hur en liknande varelse ligger och pyr i närheten av hissen. (Någonting ska ni ju få för ett lyckat slag).
Tjuven Sem: Alltså... här vill inte jag vara kvar. Jag tycker att vi går upp till staden igen och så tar vi med oss den där varelsen. Går vi över bron och in i den där tunneln kanske det kommer krylla av sådana där och det är vi inte direkt förberedda på.
Riddare Karto: Ja, det låter som en bra plan.
Häxan Laura: Då kan vi undersöka den där varelsen ordentligt också.

Jag: Så ni tar er upp igen? Beskriv.
Spelarna: Vi tar det lite lugnare med hissen den här gången och halar försiktigt upp oss till plan 2. Därifrån går vi samma väg som vi tog dit och kommer fram till hissen.
Jag: Den är upphissad. Den verkar befinna sig på plan 1.
Riddare Karto: Fan! Då är det ju nån där. Vi börjar hissa ned buren och sedan hissar vi upp oss, och förbereder oss för det värsta.
Jag: Ni kommer upp och möts av två citadellvakter. Vad gör ni?
Häxan Laura: Jag vill använda magi för att ta mig förbi dem. [Lyckas]. Jag visar dem ett tomt pergamentark som jag fyller med en ilussion av att vi har tillåtelse av Kardinalen att vara här nere.
Jag: Sweet. Den ena citadellvakten frågar varför de inte har fått veta någonting om det här.
Häxan Laura: Därför att det är ett hemligt uppdrag från Kardinalen själv. Det ser ni ju! Ingen får veta någonting om det här och ni är förbjudna att tala om det.
Jag: Citadellvakterna verkar vara skitförbannade över att de inte fått veta någonting men låter er gå. Ni lägger märke till att en exakt likadan 'vålnad' i kåpa försvinner bakom ett krön.
Tjuven Sem: Det där är mystiskt alltså. Vi följer efter ut.
Jag: Ni kommer ut och vålnaden verkar gå upp i rök mitt framför era ögon.
Riddare Karto: Vi drar därifrån, så fort som möjligt.

Jag: Innan ni hinner komma särskilt långt ser ni Elementarmästarinna Vili komma gåendes mot er. Hon verkar ha sett er.
Riddare Karto: Jag sveper in varelsen i min mantel.
Jag: Vili tar till orda och förklarar att ni ska följa med henne så att ni kan tala ostört.
Häxan Laura: Vi gör som hon säger.
Jag: Vili leder er mot magikerakademin, men innan ni har kommit dit viker hon av till en relativt stor byggnad i grå sten som hon går in i. Ni följer efter. Vad ser ni när ni kommer in?
Häxan Laura: Vi har kommit in i ett kök. Rummet är upplyst av några kristaller som ligger på en hylla. Maten verkar tillreda sig själv.
Jag: Vili förklarar att hon vet vad ni har gjort.
Riddare Karto: Jaha?! och?
Jag: Vili berättar att hon ser det 'vålnaden' ser och att hon har följt efter er i gruvan. Hon vet också vad som finns inrullat i manteln. Hon förklarar att hon kan ha användning för er. "Ni har redan visat prov på duglighet genom att ta er in i gruvan. Jag vill att ni hjälper mig."
Riddare Karto: Och varför skulle vi vilja det?
Jag: Vili förklarar väldigt lättförståeligt och nedlåtande att om ni inte gör som de säger så kan hon överlämna er till kardinalen, eller till hertiginnan. Det är förbjudet att gå ned i gruvan.
Tjuven Sem: "Vad finns där nere? Vad är det som är så viktigt att ingen får gå ned där? Vad är det för varelser som bor där nere?"
Jag: Vili berättar att det finns någonting där nere, efter bron, som hon vill att ni ska ta med er upp till henne. Det är av yttersta vikt att hon får det levererat till sig personligen. Hon förklarar att ni kommer vara säkra på vad det är när ni ser det. De där varelserna var där när det här föremålet upptäcktes. Hon verkar inte veta vad det är och vill inte prata om det.
Riddare Karto: Och varför ska just du ha det? Vad skulle hända om vi ger det till Kardinalen eller till hertiginnan? Eller varför kan du inte hämta det själv?
Jag: Vili berättar att både Kardinalen och Hertiginnan vill komma åt föremålet, men det får inte ske. Det tillhör magikerakademin och det skulle vara en katastrof om Kardinalen eller Hertiginnan fick tag på det. Hon kan inte gå ned dit själv, eftersom det skulle innebära att magikerakademin skulle få både Kardinalen och Hertiginnan efter sig. Det här måste skötas diskret.

Tjuven Sem: Och vad får vi för det? Jag skulle behöva lite motivation... Det är inte direkt ofarligt där nere...
Jag: Vili frågar vad du vill ha ut av det.
Tjuven Sem: Jag vill veta vad de där kristallerna är. Jag vill ha en sån.
Jag: Vili tar ned en kristall från hyllan och den slocknar så fort hon rör den. Hon säger "Om det här är ditt pris för att hjälpa mig får du den. Ta väl hand om den."
Tjuven Sem: Jag tar emot den och ser aningen chockad ut över hur lätt det var. "Vad gör den?"
Jag: Vili berättar att kristallen kommer att präglas av dig mer och mer ju längre du har den i dina ägor. När du inte håller i den kommer den att lysa. Med tiden kommer den att lysa starkare.
Tjuven Sem: Jag ställer ifrån mig den.
Jag: Den börjar lysa svagt.
Tjuven Sem: ...ooookeeej. Jag plockar upp den och lägger ned den i min pung. Här vill jag inte stanna en sekund till...

Riddare Karto: Jag är inte lika lättköpt. Vad hindrar mig från att gå till Hertiginnan och förklara vad du håller på med?
Jag: Vili förklarar på ett ännu mer pedagogiskt sätt hur du kommer att lida alla helvetens kval om du gör det, men tillägger också att så länge du arbetar för henne står du under Vilis beskydd.
Riddare Karto: *Svälj* Dåså. Det räcker gott och väl för mig.

Jag: Vili tittar på Laura. "Vad vill du ha ut av det här då?"
Häxan Laura: ... Inget stort. Jag vill att Häxmästaren får en plats i rådet. Det är allt.
Jag: [GNNNGH, haha] Vili kollar på dig och dömer ut dig. "Din spydiga häxa!" fräser hon åt dig. Hon ser fundersam ut och tveksamt svarar Vili att hon kommer se till att Häxmästaren får sin plats i rådet.
Häxan Laura: Det finns ingenting som hindrar dig från att blåsa oss. Det finns magiska avtal. Om du skriver på ett sånt och förbinder dig att ge Häxmästaren en plats i rådet mot att vi ger dig det där föremålet så går jag med på det.
Jag: Slå för magi. Om du lyckas så kan du göra ett sånt avtal och då kommer du lyckas att övertala henne att skriva på också.
Häxan Laura. Coolt. Jag trodde att hon var tvungen att göra det, eftersom det säkert var en så stor och svår magi. [Lyckas perfekt givetvis].
Jag: haha. Vili ser inte glad ut. Beskriv!
Häxan Laura: Jag tar fram två pergament, rotar runt bland mina örter och sprider ut dem på pergamenten. Jag tar upp min kniv och vi skär oss i händerna för att få ut vårt blod. Sedan skrivs avtalet med vårt blod.
Jag: Nog för att det är ett perfekt slag, men Vili är långt ifrån dum. Varken du eller Vili får igenom något kryphål i avtalet, men du får bestämma vad som står.
Häxan Laura: Det står vad vi kom överens om. När vi har gett henne föremålet tillsätter hon Häxmästaren som rådsmedlem och får inte avsätta honom.
Jag: Perfekt. Det enda sättet att bryta den här magin är om båda pergamenten förstörs, annars måste ni båda lyda det som står.
Häxan Laura: Precis. men det går inte att förstöra dem hur som helst. Det måste ske på magisk väg och det är jättesvårt.
Jag: Helt ok för min del. Det här är suveränt.

Vili verkar vilja bli lämnad ifred och förklarar att det är bättre ju fortare ni ger henne föremålet.
Häxan Laura: Vi måste leta upp en bra plats att obducera den här varelsen på.
Tjuven Sem: Jag känner en person i Trubadurgränd (den sjaskigaste gatan i staden) som kan hjälpa oss. Vi går dit och när vi kommer fram ber jag er att stanna kvar utanför. Det är en bordell och den jag pratar med är en bordellmamma. Jag går in, visar min ring och säger att jag vill använda >stugan<. Jag frågar henne om hon har någon sån där lukta gott-flaska som hennes flickor brukar använda.
Jag: ? Jag har ingen aning om vad du håller på med så kör på.
Tjuven Sem: Jag ger henne ett par silver för en parfymflaska med ett par doser kvar.
Jag: Haha, ok.
Tjuven Sem: Hon ger mig nycklarna och säger att vi har till soluppgången på oss, för sedan kommer stugan användas av andra.
Jag: Sweet. Vad är det här för stuga?
Tjuven Sem: Det är en igenbommad stuga med två våningar som används av tjuvgillet vid mer mörka tillfällen. Här inne torteras folk, och ett och annat dödsfall har ägt rum här. Man måste prata med bordellmamman för en av hennes uppgifter är att hålla koll på vilka som behöver använda den. Vi kommer fram till rucklet och jag ber dem återigen att stanna kvar. Jag smyger runt på baksidan och lyfter på en av plankorna, öppnar en lönndör och kliver in. Jag går igenom huset och låser upp ytterdörren så att de andra kan komma in. "Här. Övervåningen, där finns det britsar och diverse föremål vi kan använda. Vi har till gryningen på oss."
Jag: spooky. Vad vill ni uppnå?
Häxan Laura: Jag vill använda läkekonst för att få fördelar nästa gång vi träffar på de här varelserna.
Jag: Kalas. Slå [misslyckas tyvärr]. Beskriv!
Häxan Laura: Jag börjar genomföra obduktionen och knäcker bröstbenet med en såg, tar ut en massa inälvor och förklarar vad allt är, även om jag inte har en aning. "Här, håll det här! Ge mig saxen. Nej, nej... inte den, den andra saxen."
Tjuven Sem: Jag kväver en spyattack och tar fram en trasa, droppar ett par droppar från parfymflaskan på den och håller trasan tätt intill näsan och munnen.
Riddare Karto: Jag mår illa, men försöker se obrydd ut.
Jag: Obduktionen har pågått ett tag, men ni får inte ut särskilt mycket av den.
Riddare Karto: Jag kollar om varelsen hade några tillhörigheter på sig. [slår för Packning och det lyckas].
Jag: Ni får beskriva varsitt föremål som inte har något stort värde.
Häxan Laura: Vi hittar tre små kristallfragment, sådana som jag pillade ut ur väggen tidigare.
Tjuven Sem: Vi hittar en liten benkniv som ser ut att vara någon form av matkniv.
Riddare Karto: Två tärningar i ben ligger i hans bältesväska.
Jag: Super! Det där gav ju aningen mer än obduktionen. Vad gör ni?
Tjuven Sem: Vi börjar städa till. Moppar golvet, torkar av britsen och bär ut det som är kvar av kroppen och alla inälvor till bakgården. Vi lägger allt i en tunna och bränner det. Vi stannar kvar tills det bara finns aska kvar.
Jag: När det brunnit ut börjar solen kika fram. Det kanske är dags att gå hem och sova? Vi avslutar spelet här.

To be continued
Vilka fasor lurar på gruvans tredje plan?
Hur civiliserade är de där varelserna egentligen?
Vad är det som Elementarmästarinna Vili vill att de ska ge henne?
Vad är det som är så viktigt att både Hertiginnan, Kardinalen och magikerakademin vill lägga beslag på det?

Svaren får vi efter nästa spelmöte! Jag är taggad.

 

[Mukwa]

Kääääärlek! Jag tycker normalt att det är skittråkigt att läsa krönikor men den här slukade jag direkt. Jag älskar samspelet och hur ni spinner vidare på varandras påhitt, exempelvis hur gruvan, magikerna och ryktet om deras experiment hängde samman.

Ja, det gick så enormt mycket bättre än jag hade hoppats på! Jag hade ju mina idéer med de olika fraktionerna och att de ville åt någonting, men spelarna fixade det på ett väldigt tillfredsställande sätt. Dessutom har de fått världen att leva på ett helt annat sätt. Det var bara för mig att styra in dem mot gruvan i äventyret och betona att alla fraktioner blockade varandra i ett socialt spel som än så länge fortfarande är över huvudet på våra hjältar, men som snart kommer vända. De är redan huvudpersoner i berättelsen iallafall och det känns skönt.

Här hurrade jag. Så jävla bra fråga! Tjuven bygger upp något och sedan raserar du relationen mellan spelaren och sitt eget påhitt. I många fall kan detta låta dåligt, men här sporrade det bara till mer kreativitet. Dessutom fick du en spänning mellan tjuven och något i världen.

Ja, mitt problem var ju sammanhållningen i gruppen. Hela tanken med settingen är att de kommer från olika fraktioner, men att ingen av fraktionerna är tillräckligt vänliga för att de ska kunna litas på. Det här blev liksom en nödvändighet och det funkade bra. Spelarna tog emot det utan besvär.

Här hurrade jag igen. Spelaren börjar bidra med egna situationer. Återigen, häxan hittade på detta men tjuven tog vid. Perfekt exempel på bollande. Och mellan spelarna dessutom! Sådant tycker jag är svårt att få till (normalt bollande är mellan spelledare och spelare).

Ja, det här var ett av de mer lyckade samberättande momenten. Jag har givetvis förkortat och tagit bort flera frågor och interaktioner i berättelsen, men just det här är pretty much exakt återgivet. Till exempel kom det många "har de något... finns det..." och andra liknande frågor till mig, som jag var tvungen att bolla tillbaka "Ja, finns det?" (tack för det mantrat ) och de dialogerna kändes bara onödiga att ta med i spelrapporterna, men vår grupp var definitivt inget undantag från tesen att alla faller tillbaks till trad-konventioner

Jag gillar alla dina "kalas!", "perfekt!" och liknande kommentarer. Positiv respons är guld värt!

Ja, det var både medvetet och spontant. Det stimulerar mer än man kan tro när man bara läser en spelrapport.

Coolt att spelarna hittade på egna anledningar till att dyka upp. Det här ska jag ta med mig.

Det var faktiskt min tanke med det hela, men jag behövde inte direkt skriva dem på näsan. De förstod ganska fort vad de kunde göra för scenariot med hjälp av kocken och städerskan. Jag kommer tyvärr inte ihåg hur hela rykteskedjan såg ut, men båda spelarna berättade varsin lång harang om hur ryktena hade transporterats från kocken och städerskan, till nästa person som gjorde om ryktet lite, som i sin tur passade det vidare för att deras karaktärer till slut skulle få höra en ordentligt modifierad variant av händelsen (kontentan var gruvarbetarstrejken kommer jag ihåg, men det var måååånga led innan det . Det här var kanonkul faktiskt, och det är dessutom första gången jag tillåter spelare att ta över SLPs, men det funkade skitbra och jag kände inte någon gång att spelarna tyckte att det var jobbigt att befinna sig i någon annan rollpersons privata berättelse, snarare tvärtom.

Haha, sådär kan de bli för mig också. Spelarna gör något och man som spelledare tycker det är ballt, men sedan kommer insikten att man inte vet varför spelarna gör det.

Jag brukar kalla detta för skenmål...

Det här kan man komma undan genom att hela tiden fråga "Vad vill ni uppnå?", "Vad vill ni uppnå?", "Vad vill ni uppnå?", "Vad vill ni uppnå?". Till sist sitter det i ryggmärgen att spelarna deklarerar intentionen istället för vad de vill göra (som är normalt inom trad-spel).

Ja, precis. Jag uppslukades liksom av deras planer och vips! så var man i trad-spelens värld igen. När vi väl skulle slå för om de lyckades insåg jag liksom att båda spelarna ville uppnå att ta sig in i gruvan. Eftersom de redan hade beskrivit en massa och lagt ned åtminstone 10 minuter på planerandet så ville jag inte bara säga, nä. Det räcker med att en av de här planerna funkar, för då hade det blivit ännu mer tradigt. Istället hjälpte jag dem väva ihop berättelserna och förklarade att karaktärerna missförstod varandra lite, men utgången var ändå lyckad och det fick inga följdeffekter (såsom skramlet när vakterna dunsade ihop eller så). Egentligen gjorde det inte så mycket, det var en perfekt händelse som vi kunde analysera efter spelsessionen. Återkopplingarna efter båda mötena har för övrigt varit toppen. Vi har gått igenom en hel del och spelarna har kommit med riktigt bra funderingar och vi upplever att vi redan har blivit mycket bättre på 'våra' (dvs era, ni som hjälpt mig inför de här mötena) nya konventioner. Alla trivs jättebra med dem också. Det tuffar på och det har tagit mitt spelande till en helt ny nivå av rolighet. Det här är det som tagit mig tillbaka till rollspelshobbyn efter typ 8 års paus!

Är allt det här helimproviserat? Imponerande.

"Hemligheten bakom improvisation är att vara förberedd" är det någon som skrivit . Jag hade ju definierat de 4 största fraktionerna innan och jag visste att de ville åt samma sak, men utöver det var det helt blankt. Det märktes dock emellanåt, för vi stod och trampade lite väl länge ibland. Jag ska försöka tänka ut fler händelser och jag har redan lite planer för storyn när de kommer ut ur gruvan igen. Tjuvgillet har haft på tok för låg profil än så länge och det finns mängder med intriger att spinna vidare på.

Kontrolleras tjuvgillet av prästerskapet?
Vad vill tjuvgillet?
Hur kan Vili förstöra båda blodskontrakten?
Vilka andra inom magikerakademin vill köra ett power race?
Företräder Vili magikerakademin eller sig själv i första hand?

Som sagt... det finns massor att nysta i för mig.

Att jag har tryckt mycket på frågor som "Vilka rykten finns om..." har varit helt perfekt. Spelarna vill gärna ha lite hemligheter att klara upp och äventyret behöver bränsle. Ryktena har varit kalasbra, och dessutom tror jag att om man frågar spelarna om vilka rykten som florerar så vågar de beskriva vad sjutton som helst, eftersom det faktiskt inte finns någon press att det ska låta logiskt. Det kan ju helt enkelt vara ett falskt rykte.

/Han som gärna skulle lyssna på en podcast om någon spelade såhär

Kanske i framtiden. Än så länge är det på tok för många klavertramp i konventionerna för att jag ska vilja ge ut någon pod cast . Jag (vi, men framförallt jag) måste lära mig att få ett bättre flyt i spelet för att det ska vara roligt att lyssna på tror jag.

 

[Sodivra]

Jag blir glad av att läsa det här!

Jag har bara läst del 1 än så länge, men här är några saker jag vill säga:
- Jättebra att din grupp är med på noterna!
- Jättebra att återkopplingen finns där! Du känner när något är bra och säger "Awesome", och du har varningslampor som du inte lägger märke till först, men sedan ser du dom. Det är skitviktigt.
- Ni hittar jättebra spänningar, precis som Han skriver.
- Bra att ni går direkt på gruvan och knyter in den i berättelsen, det märktes att den var viktig redan i spånandet.
- Jag tänker på när tjuven etablerar att det fanns lärlingar i magikernas följe: Ibland kan samberättandet slå åt andra hållet så att man inte vågar styra som SL. Det är upp till er grupp att definera om spelarna ska introducera sådant utanför sina rollpersoner. Inget fel på scenen, men det är en bra sak att ha i åtanke.

 

[Rickard]

Jag: Men det tredje planet är inte specificerat på kartan.

Skitbra användande av "men".

Jag: Jag tänker inte låta dig dö i ett hisschakt. Om ni dör så ska det ha stor betydelse för scenariot. Du lyckas precis i rättan tid få grepp om plattan, men den verkar ha fastnat i schaktet. Den är orubblig nu.

Bra kontring. Misslyckade slag behöver bara medföra komplikationer. Det tankesättet går även att använda i strid.

Riddare Karto: Jag svingar svärdet mot honom och han hoppar undan så jag nitar honom med min handskförklädda näve.
Jag: Det tog liiite mer än ett knytnävsslag, va? Varelsen har KP 5 (hälften av en människas).
Riddare Karto: Ahh, Ok. Då är den ju död.

Jag brukar säga vad motståndarna dör på när striden börjar. På så sätt kan spelarna beskriva hur de dödar fienden, istället för att vänta på spelledarens godkännande för att döda den.

Häxan Laura: Jag vill använda magi för att ta mig förbi dem.

Här deklarerar spelaren både medel (magi) och mål (ta mig förbi dem). Skitbra! Spelarna har börjat komma in i tankesättet.

Jag: Slå för magi. Om du lyckas så kan du göra ett sånt avtal och då kommer du lyckas att övertala henne att skriva på också.
Häxan Laura. Coolt. Jag trodde att hon var tvungen att göra det, eftersom det säkert var en så stor och svår magi. [Lyckas perfekt givetvis].
Jag: haha. Vili ser inte glad ut. Beskriv!

Här garvade jag. Så skönt när spelaren känner att den kan styra utgången. Dessutom så gillade jag att du skrattade, för det innebär att du tänker dig som någon som spelar med spelarna istället för mot. Det här gör också i längden att spelarna inte tänker på dig som en motståndare.

Det kommer också att bli intressant vad den nya positionen innebär för spelandet. Vad kommer det uppstå för problem kring detta? Vilka åtagande måste rollpersonen anta?

Tjuven Sem: Jag känner en person i Trubadurgränd...
/.../
Jag: ? Jag har ingen aning om vad du håller på med så kör på.

Också en fingervisning att spelarna har fattat att de kan bidra med saker. Att du inte slog något slag för detta förstärker också att det är ok att spelarna hittar på.

Jag tycker att du hade väldigt bra avvägningar för när och hur de skulle slå. I princip var det när de skulle ta sig framåt i scenariot på något sätt.

---

Mycket av det här som jag läser känner jag är saker som jag normalt inte skulle uppleva i trad-spelande. Bara det där med problematiken med upp- och nedgång i hissen var ju suveränt.

/Han som har lärt sig en hel del i hur han borde förklara den här spelstilen för andra

 

[Rickard]

- Jag tänker på när tjuven etablerar att det fanns lärlingar i magikernas följe: Ibland kan samberättandet slå åt andra hållet så att man inte vågar styra som SL.

Jag upplevde lite detta när de var på väg ned i hissen (del 2). Det blev nästan lite väl mycket frågor. Spelarna behöver också någonting att gå på, så att det inte blir att de (istället för spelledaren) drar hela lasset.

/Han som ändå tyckte att just nedgången i hissen blev bra, men det är i alla fall något att tänka på

 

[Sodivra]

Nu har jag läst del 2 och 3 också.

- Jag tänker på när tjuven etablerar att det fanns lärlingar i magikernas följe: Ibland kan samberättandet slå åt andra hållet så att man inte vågar styra som SL.

Jag upplevde lite detta när de var på väg ned i hissen (del 2). Det blev nästan lite väl mycket frågor. Spelarna behöver också någonting att gå på, så att det inte blir att de (istället för spelledaren) drar hela lasset.

/Han som ändå tyckte att just nedgången i hissen blev bra, men det är i alla fall något att tänka på

Ja, det blev tydligt då. Det är väl en fråga om stil, hur mycket man vill balansera samberättande-rollgestaltande egentligen. Genom att ta lite mer kontroll över motståndet så kan du pusha spelarna lite hårdare också, vilket brukar dra igång mer inlevelse. Kom ihåg Czege-principen: Den deltagare som introducerar ett problem bör inte vara densamma som löser det. Men som sagt, mer en fråga om vilken stil ni föredrar än en fråga om rätt och fel.

Älskar kontraktet med Vili, på tal om hårda knuffar. Så ska det se ut! Gå till det intressanta, avgör vad som händer, låt det få konsekvenser!

Nu har det dykt upp ett gäng SLP:s (riddarens far, bordellmamman och Vili) som du kan börja pusha med också, ha viljor, ambitioner, känslor och knipor som involverar rollpersonerna.

Det här är det som tagit mig tillbaka till rollspelshobbyn efter typ 8 års paus!

 

[Rickard]

Kontrolleras tjuvgillet av prästerskapet?
Vad vill tjuvgillet?
Hur kan Vili förstöra båda blodskontrakten?
Vilka andra inom magikerakademin vill köra ett power race?
Företräder Vili magikerakademin eller sig själv i första hand?

Sådana här idéer är ju skitbra att anteckna. Jag gör alltid en notis när jag får en idé medan vi spelar. Kan jag inte använda idén under spelmötet (=svårt) så försöker jag få in den nästa spelmöte.

Jag gillar att du tänker i konflikter och hinder - i vad som du kan ställa i rollpersonernas väg.

Jag gillar också att du inte håller benhårt på det du har planerat. Jag har själv en vana att slänga bort halva mina anteckningar för att spelarna har bidragit med saker som jag kan använda istället. Ibland får jag en asball idé under spelmötet, men så kommer en spelare på något som motsäger det. Det är bara till att anteckna och hoppas på att jag kan väva ihop den idén med spelarens planer senare. De sakerna brukar kunna ge en tvist till scenariot.

Vi har gått igenom en hel del och spelarna har kommit med riktigt bra funderingar och vi upplever att vi redan har blivit mycket bättre på 'våra' (dvs era, ni som hjälpt mig inför de här mötena) nya konventioner. Alla trivs jättebra med dem också. Det tuffar på och det har tagit mitt spelande till en helt ny nivå av rolighet. Det här är det som tagit mig tillbaka till rollspelshobbyn efter typ 8 års paus!

Det är jätteroligt att höra. Värmer massor att se hur ens ord har påverkat någon annan spelmöte (tänker nu främst på mantran och att du märkbart har läst mina artiklar).

Jag kan säga att jag också har ibland får truga med mina spelare, ha lite avbrott med offsnack, tänka rejält på vilka konventioner jag egentligen använder och så vidare. Det här kan vara för att jag har bytt spelgrupp mycket på senaste åren, men ett tag i min gamla spelgrupp, som jag hade spelat med i några år, märkte jag att vi smugit tillbaka till att spela trad. Jag märkte detta när jag började fundera kring varför saker och ting inte funkade som jag ville under spelmötet.

/Han som gillar att spela såhär på konvent

 

[Mukwa]

- Jag tänker på när tjuven etablerar att det fanns lärlingar i magikernas följe: Ibland kan samberättandet slå åt andra hållet så att man inte vågar styra som SL. Det är upp till er grupp att definera om spelarna ska introducera sådant utanför sina rollpersoner. Inget fel på scenen, men det är en bra sak att ha i åtanke.

Ja, det här har faktiskt varit lite knepigt för mig emellanåt. I det här specifika fallet gjorde det ingenting, men ibland har spelarna velat beskriva SLPs som jag redan har bestämt vad de ska ha för kunskaper och hur de ska agera. Det här var en av många saker vi diskuterade efter första spelmötet och namngivna kontra namnlösa SLPs är en perfekt indelning för det här. Namnlösa får spelarna gärna påverka och styra, men namngivna kommer de inte få styra alls om jag inte uttryckligen ställer sådana frågor. De namngivna är mina att kontrollera och bestämma över. Ett förtydligande måste dock göras för de namnlösa - Om de inte har något namn kan de endast vara hinder för spelarna, inte till hjälp för att ta scenariot framåt (dvs - de har ingen viktig information). Självklart kan jag namnge en namnlös SLP om jag inser att äventyret skulle må bra av det, men då kommer det vara jag som SL som väljer vad den vet efter det och spelarna förlorar direkt kontrollen över SLPn. Bra att du tog upp det här, för det måste vi gå igenom igen inför nästa spelmöte!

 

[Mukwa]

Bra kontring. Misslyckade slag behöver bara medföra komplikationer. Det tankesättet går även att använda i strid.

Så här har jag egentligen alltid resonerat, även när jag SL:at trad-spel, för det är skittråkigt att göra nya rollpersoner, det är bökigt att få in nya rollpersoner i berättelsen och framförallt är det ju skittråkigt att bli av med sin rollperson för en skitgrej. De sista månaderna har däremot gjort mig medveten om mitt ställningstagande och det här var första gången jag förklarade för mina spelare hur jag ser på att döda rollpersoner. De tyckte att det var en väldigt bra regel som gjorde att de kunde göra mer vågade och coola handlingar, så det medförde liksom bara positiva saker att jag klargjorde det här. Jag lät dem dock veta att de inte kan göra vad som helst, för helt immuna kommer de minsann inte vara.

Jag brukar säga vad motståndarna dör på när striden börjar. På så sätt kan spelarna beskriva hur de dödar fienden, istället för att vänta på spelledarens godkännande för att döda den.

Ja, jag vet. Jag hade sagt till dem att alla har 10 KP om jag inte säger något annat. I min exempelstrid (numera dröm-striden) hade vargarna 5 KP, och i mitt huvud hade den där vätten också 5 KP, men det glömde jag förstås säga till spelarna . Min tanke är helt klart att berätta för dem hur många KP motståndarna har.

Här deklarerar spelaren både medel (magi) och mål (ta mig förbi dem). Skitbra! Spelarna har börjat komma in i tankesättet.

Ja, vi blir helt klart bättre på det

Här garvade jag. Så skönt när spelaren känner att den kan styra utgången. Dessutom så gillade jag att du skrattade, för det innebär att du tänker dig som någon som spelar med spelarna istället för mot. Det här gör också i längden att spelarna inte tänker på dig som en motståndare.

Ja, den här incidenten diskuterade vi också efter spelomgången och hon förklarade att hon blev paff av att hon fick göra så, men sade också att det blev jäkligt coolt att det liksom var en häxgrej. Jag fick återgå till att förklara för henne att hon kan göra vad som helst med sin magi så länge hon kommer på det själv och då ville jag förstås inte ta ifrån henne den här idén. Egentligen blev jag väldigt konfunderad inför det här, för Elementarmästarinna Vili är en riktigt slug person som inte kan bli lurad i första taget, så jag grubblade länge över hur hon skulle tackla det här med att skriva på innan Laura fick slå för sin magi. Jag lät henne slå för magi, men förklarade att det givetvis kommer få stora konsekvenser om du misslyckas med det här slaget...*host*feta kryphål till Vilis fördel i kontraktet*host*. Det var spelaren fullt införstådd med förstod jag efter hennes kommentar "GAAAH! Jag vet! Så jävla viktigt nu! KOM IGEN DÅ!"
Eftersom hon lyckades så bra som hon överhuvudtaget kunde göra (perfekt finns inte i mitt system, men högre effekt än vad hon fick kunde hon inte få) så kändes det lite elakt av mig att direkt begränsa hennes resultat till att hon inte fick lura Vili till någonting. Vad tycker ni om den här avvägningen? Ju bättre någon lyckas, desto bättre ska förstås konsekvenserna vara, men här ville jag inte ge henne någon mer fördel än det hon från början var ute efter (dvs att Vili skrev på avtalet att ge Häxmästaren en plats i rådet när rollpersonerna kommer med [föremålet]). Hur hade ni gjort?

Det kommer också att bli intressant vad den nya positionen innebär för spelandet. Vad kommer det uppstå för problem kring detta? Vilka åtagande måste rollpersonen anta?

Helt klart! Jag har massor med idéer... framförallt för Lauras fysiska kontrakt. Det är nog det första Vili tänker göra någonting åt. Det ger mig en öppning till att involvera tjuvgillet också. En annan grej jag har funderat på är att magikerakademin säljer ut Vili när hon berättar om det här och att andra magiker vidtar åtgärder för att häxmästaren ska vara passiv (kanske kommer han t o m dö). Det här kan få stora konsekvenser och kommer garanterat bli intressant...

 

[Sodivra]

Egentligen blev jag väldigt konfunderad inför det här, för Elementarmästarinna Vili är en riktigt slug person som inte kan bli lurad i första taget, så jag grubblade länge över hur hon skulle tackla det här med att skriva på innan Laura fick slå för sin magi. Jag lät henne slå för magi, men förklarade att det givetvis kommer få stora konsekvenser om du misslyckas med det här slaget...*host*feta kryphål till Vilis fördel i kontraktet*host*. Det var spelaren fullt införstådd med förstod jag efter hennes kommentar "GAAAH! Jag vet! Så jävla viktigt nu! KOM IGEN DÅ!"
Eftersom hon lyckades så bra som hon överhuvudtaget kunde göra (perfekt finns inte i mitt system, men högre effekt än vad hon fick kunde hon inte få) så kändes det lite elakt av mig att direkt begränsa hennes resultat till att hon inte fick lura Vili till någonting. Vad tycker ni om den här avvägningen? Ju bättre någon lyckas, desto bättre ska förstås konsekvenserna vara, men här ville jag inte ge henne någon mer fördel än det hon från början var ute efter (dvs att Vili skrev på avtalet att ge Häxmästaren en plats i rådet när rollpersonerna kommer med [föremålet]). Hur hade ni gjort?

Jag hade gjort Vili till Lauras bitch och high five-at spelaren. Sedan hade jag börjat fundera på vad en skrämd eller förbannad Vili kommer göra åt detta, och vad det här får för konsekvenser för de relationer som finns i spelvärlden. Häxmästaren kommer in i rådet och börjar delta aktivt. Nollställ inte det spelarna har uppnått genom att inaktivera häxmästaren, ta det och kör vidare på det! Sedan hade jag låtit möjligheter och trubbel regna över spelarna! Konflikter uppstår, någon söker upp Laura och vill alliera sig med henne för att komma på häxmästarens goda sida, någon vill lära dom en läxa. Stjärnmagikerna blir mer och mer pressade, och planerar att mörda häxmästaren, vilket Vili får veta och är tvungen att berätta för Laura. Om häxmästaren dör så kan det bli fullt krig mellan häxor och magiker, och om stjärnmagikerna störtas så kommer det också att få konsekvenser.

Jag gillar att inte göra några slp:er immuna. Dels är deras reaktion det intressantaste, och dels så kommer spelarna behandla slp:erna mer som människor om du själv gör det, vilket drar in medkänsla och alla möjliga underbara och knepiga känslor.

Här är lite citat från Mr Baker:

Always be scrupulous, even generous, with the truth. The players depend on you to give them real information they can really use, about their characters’ surroundings, about what’s happening when and where. Same with the game’s rules: play with integrity and an open hand. The players are entitled to the full benefits of their moves, their rolls, their characters’ strengths and resources. Don’t chisel them, don’t weasel, don’t play gotcha.

The worst way there is to make a character’s life more interesting is to take away the things that made the character cool to begin with. The gunlugger’s guns, but also the gunlugger’s collection of ancient photographs — what makes the character match our expectations and also what makes the character rise above them. Don’t take those away.

The other worst way is to deny the character success when the character’s fought for it and won it. Always give the characters what they work for! No, the way to make a character’s success interesting is to make it consequential. When a character accomplishes something, have all of your NPCs respond. Reevaluate all those PC–NPC–PC triangles you’ve been creating. Whose needs change? Whose opinions change? Who was an enemy, but now is afraid; who was an enemy, but now sees better opportunities as an ally? Let the characters’ successes make waves outward, let them topple the already unstable situation. There are no status quos in Apocalypse World! Even life doesn’t always suck.

Look through crosshairs. Whenever your attention lands on someone or something that you own — an NPC or a feature
of the landscape, material or social — consider first killing it, overthrowing it, burning it down, blowing it up, or burying it in the poisoned ground. An individual NPC, a faction of NPCs, some arrangement between NPCs, even an entire rival holding and its NPC warlord: crosshairs. It’s one of the game’s slogans: “there are no status quos in Apocalypse World.” You can let the players think that some arrangement or institution is reliable, if they’re that foolish, but for you yourself: everything you own is, first, always and overwhelmingly, a target.

 

[Mannen i skogen]

Nu har jag läst del 2 och 3 också.

What what what?
Var är del 3?

 

[Sodivra]

Nu har jag läst del 2 och 3 också.

What what what?
Var är del 3?

Det var visst bara två delar.

Hoppsan.

 

[Mukwa]

Nollställ inte det spelarna har uppnått genom att inaktivera häxmästaren, ta det och kör vidare på det!

Nä, det hade jag inte tänkt göra. När jag skrev att jag funderade på om magikerakademin skulle försöka göra Häxmästaren passiv eller t o m döda honom så menade jag att de skulle göra det efter att han tillsattes. Det där är ju Lauras belöning för att hon lyckades med blodskontraktet. Däremot känns det logiskt att Vili vill ta ifrån Laura hennes del av kontraktet för att försöka förstöra det, så att Vili slipper ge Häxmästaren en plats i rådet, så det kommer jag köra på. Det känns dock som att den konflikten redan är avgjord om rollpersonerna ger Vili föremålet, så Vilis planer att förstöra kontrakten borde kanske inte lyckas i slutänden.

When a character accomplishes something, have all of your NPCs respond. Reevaluate all those PC–NPC–PC triangles you’ve been creating. Whose needs change? Whose opinions change? Who was an enemy, but now is afraid; who was an enemy, but now sees better opportunities as an ally?

Det här ska jag helt klart ta till mig. Låt varje SLP omvärdera sina möjligheter efter spelarnas val. Helt klart relevant!

The players are entitled to the full benefits of their moves, their rolls, their characters’ strengths and resources. Don’t chisel them, don’t weasel, don’t play gotcha.

Jag snuddade helt klart vid det här, även om jag tycker att Laura faktiskt fick igenom det hon ville uppnå. Det är definitivt någonting jag måste tänka mer aktivt på.

You can let the players think that some arrangement or institution is reliable, if they’re that foolish, but for you yourself: everything you own is, first, always and overwhelmingly, a target.

Helt klart! Mer dynamiska och responsiva SLP:er... och miljöer, fast miljöerna är sällan lika responsiva som SLP:erna (eller ja... hissarna är väl kanske ett sådant exempel).

Väldigt tänkvärda grejer! Om den här diskussionen fortsätter kanske vi kan ta den i Samberättande och fiffiga mekaniker för där gör den sig bättre egentligen tror jag.

 

[Sodivra]

Nollställ inte det spelarna har uppnått genom att inaktivera häxmästaren, ta det och kör vidare på det!

Nä, det hade jag inte tänkt göra. När jag skrev att jag funderade på om magikerakademin skulle försöka göra Häxmästaren passiv eller t o m döda honom så menade jag att de skulle göra det efter att han tillsattes.

Fair enough, men du får vara uppmärksam på den där impulsen att erbjuda motstånd för spelarna. Det är en reflex vi tränat upp i tradspelledande, men det är lätt att gå över gränsen och döda av släktingar så fort de kommer in eller genast börja välta det som spelarna åstakommit, t. ex.

Det där är ju Lauras belöning för att hon lyckades med blodskontraktet. Däremot känns det logiskt att Vili vill ta ifrån Laura hennes del av kontraktet för att försöka förstöra det, så att Vili slipper ge Häxmästaren en plats i rådet, så det kommer jag köra på. Det känns dock som att den konflikten redan är avgjord om rollpersonerna ger Vili föremålet, så Vilis planer att förstöra kontrakten borde kanske inte lyckas i slutänden.

Så du ger spelarna det de har rätt till och du låter Vili reagera så som Vili borde reagera. Balans rimlighet och rättvisa. Låter perfekt!

When a character accomplishes something, have all of your NPCs respond. Reevaluate all those PC–NPC–PC triangles you’ve been creating. Whose needs change? Whose opinions change? Who was an enemy, but now is afraid; who was an enemy, but now sees better opportunities as an ally?

Det här ska jag helt klart ta till mig. Låt varje SLP omvärdera sina möjligheter efter spelarnas val. Helt klart relevant!

Vi kan snacka om PC-NPC triangles också. Det är skitbra.

The players are entitled to the full benefits of their moves, their rolls, their characters’ strengths and resources. Don’t chisel them, don’t weasel, don’t play gotcha.

Jag snuddade helt klart vid det här, även om jag tycker att Laura faktiskt fick igenom det hon ville uppnå. Det är definitivt någonting jag måste tänka mer aktivt på.

Återigen: Grymt att du hittar mål och återkoppling till dig själv. Glöm inte att passa på och njuta av hur bra det faktiskt gick också.

Väldigt tänkvärda grejer! Om den här diskussionen fortsätter kanske vi kan ta den i Samberättande och fiffiga mekaniker för där gör den sig bättre egentligen tror jag.

Visst, jag låter dig styra!

 

[Mukwa]

Det där är ju Lauras belöning för att hon lyckades med blodskontraktet. Däremot känns det logiskt att Vili vill ta ifrån Laura hennes del av kontraktet för att försöka förstöra det, så att Vili slipper ge Häxmästaren en plats i rådet, så det kommer jag köra på. Det känns dock som att den konflikten redan är avgjord om rollpersonerna ger Vili föremålet, så Vilis planer att förstöra kontrakten borde kanske inte lyckas i slutänden.

Så du ger spelarna det de har rätt till och du låter Vili reagera så som Vili borde reagera. Balans rimlighet och rättvisa. Låter perfekt!

Problemet är ju att balans, rimlighet och rättvisa krockar för mig här. Rättvist är att Häxmästaren får sin rådsplats. Rimligt är att Vili förstör kontrakten innan detta sker. Balansen är vaddå? Att Vili försöker förstöra kontrakten men misslyckas? Då har jag redan bestämt utgången för ett väldigt intressant scenario och tvingas rälsa den här biten, när det egentligen har potential att vara så mycket mer än en räls.

Väldigt tänkvärda grejer! Om den här diskussionen fortsätter kanske vi kan ta den i Samberättande och fiffiga mekaniker för där gör den sig bättre egentligen tror jag.

Visst, jag låter dig styra!

Ny fråga i: Samberättande och fiffiga mekaniker

 

[Sodivra]

Rättvist är att häxmästaren får sin rådplats, japp! Du kör conflict resolution, eller? Så konflikten är ju egentligen avgjord: Häxmästaren kommer få sin rådplats när Vili får artefakten.

Lite klurigt blir det förstås att detta är något som kommer hända långt in i framtiden... Så konflikten kanske snarare handlade om att få ett bindande löfte från Vili?

Rimligt är att Vili gör sitt bästa för att lura sig ur det. Kanske är det omöjligt för henne. Kanske är det möjligt om hon får hjälp eller lyckas få ett övertag på rollpersonerna eller så. Kanske kommer hon börja göra drag för att stjäla kontraktet, eller få tag på något annat att erbjuda "Jag erbjuder dig en plats i akademin om du bränner upp ditt kontrakt!"

Det viktiga är att spelarna känner att de fick det som tärningarna gav dem rätt åt. Världen har präglats av deras handlingar, och andra kan försöka omprägla den, men de ska få de konsekvenser de har rätt till.

Jag ska erkänna att jag är ute lite på hal is här, jag vet inte riktigt vad ni hade för förväntningar på tärningsslaget och det som kommer hända, och jag kan egentligen inte säga om du gör rätt eller fel här. Jag kan belysa en möjlig fallgrop, och så får du fatta beslut utifrån det.

 

[Mukwa]

Lite klurigt blir det förstås att detta är något som kommer hända långt in i framtiden... Så konflikten kanske snarare handlade om att få ett bindande löfte från Vili?

Ja, det är nog det här som är pudelns kärna. Jag ska höra med spelaren hur hon såg på slaget. Egentligen blev det liksom ett handlingsslag, och inte ett konfliktslag, eftersom hon beskrev själva handlingen, men det spelaren ville uppnå är givetvis att tillsätta Häxmästaren. Jag tror att det bästa jag kan göra är att låta Vili hyra in några från tjuvgillet för att stjäla kontraktet men ge spelarna chansen att avvärja det (något som kommer få konsekvenser för Tjuven när han väljer sida). Sedan kommer [föremålet] vara av yttersta vikt också. Att ge föremålet till Vili är en konflikt som de inte har lyckats med än, och där finns det en hel del kvar (minst ett äventyr )