Vampyr katterna är i A World of Darkness 1ed. Och jag har aldrig hittat någon som låter mig spela en...cogitare;n284293 said:Vampyr-katter? Jag kommer ihåg vampyr-ormarna som Nefertiti hade gjort (Aabt kindred iirc) men minns inga vampyr-katter.
Vet inte om det finns en särskild punkt i tiden som det ballade ur och jag är säker på att det beror på vem man frågar. För mig var det nog en gradvis process som ledde till 'jisses, detta är batshit crazy'
Men jag tror att 'Secrets of the Black Hand' var så nära man kan komma att sätta en tidpunkt som saker gick helt överstyr...
Cog.
Detta är så sant. Jag har alltid känt att den första Camarillakampanjen och den första Sabbatkampanjen - bägge med låglevelsuperhjältar, förlåt, vampyrer - var klart bättre än allt vi körde senare. Settingen förlorade sina fräschör och spänning väldigt snabbt. Spelet höll eg bara för en eller två genomspelningar, och var bäst när man höll det enkelt och spelarna inte hade så stora förkunskaper. För då var saker mystiska, typ. När alla läst och spelat sönder settingen försvann mycket av spänningen.Jocke;n284319 said:Min uppfattning har alltid vart att ju mer detaljer man kan ju sämre blir VtM. Grundbok och nyskapad vampyr håller. Att gå på sitt första elysium i ny stad håller. Därefter går det utför.
Khan;n284325 said:Jag som började spela med 3d edition har nog kommit in alldeles för sent för att ha en intressant åsikt i ärlighetens namn. Men jag kan med gott samvete säga att världen för mig blev uppenbart bananer när jag fick se skejtande sydamerikanska mumier, vars illustration lika gärna kunde varit med i Svenil. Men det är ju inte Vampire, förstås.
Kanske man ska dra till med den mest ospelbara boken av dem alla? Blood-Dimmed Tides.
Ja Werewolf hoppar mycket högre, men det är lite charmen med det också. Vem vill inte slåss mot muterade McDonalds chefer och tonåriga slasher mördare med Freddy Kruger handskar?!Arfert;n284341 said:För mig är Werewolf ett spel som extremt mycket hoppade över hajen, ännu mer än Vampire. Men jag har ju suttit på jobbet och gått igenom alla (!) gamla VtM-böcker, och det är mycket som man kanske inte skulle gjort idag, om man säger så. Men det är bara min personliga åsikt.
Jag tror det är min personliga åsikt också - om Werewolf alltså. Jag är otroligt skeptisk till i stort sett hela konceptet idag. Delar av det, som G45 säger, är riktigt ballt. Muterade McDonaldschefer och Fomorer och så vidare är riktigt kul. Men varulvarna själva... njae.Arfert;n284341 said:För mig är Werewolf ett spel som extremt mycket hoppade över hajen, ännu mer än Vampire. Men jag har ju suttit på jobbet och gått igenom alla (!) gamla VtM-böcker, och det är mycket som man kanske inte skulle gjort idag, om man säger så. Men det är bara min personliga åsikt.
GC är enligt mig det bästa äventyr jag spelat alla kategorier. Hade en jävligt bra spelledare också.Skarpskytten;n284290 said:Jag var verkligen fan-boi, men det rasade lite för mig med Giovanni-chroicles, jag köpte den och fattade aldrig grejjen, det var bara uselt, rakt igenom.
Jag har kört de tre första som långa one-shots. Grejen med dem är att 1:an är bra om du har en skicklig spelledare som lägger till en massa. Men det är ett murder kill äventyr som uppmuntrar till diableri for power, innehåller knytnävsslagsmål med Hardestat och att karaktärerna får öl-kranar intryckta i halsarna innan de omfamnas.yokowermland;n284345 said:GC är enligt mig det bästa äventyr jag spelat alla kategorier. Hade en jävligt bra spelledare också.