Lite rollspel om spel (långt)
"Varför går det inte att finna rollspel i leksaksbutikerna längre?"
Vi ska nu rollspela spelet BR Faetter. Du har just fått rollpersonen Butikschefen. Du är femtiotre år gammal, lätt överviktig och med begynnande flint. När du var ung så var acceptabla hobbies att bygga flygplansmodeller och järnvägar, och spel kom från Alga i avlånga platta boxar som skramlade tillfredsställande när man skakade på dem. Det var tider det. Hade du kunnat så hade du gärna upplåtit butiksyta till Märklin, Airfix, Revell och Monogram. Ja, faktum är att om du hade fått råda så hade du kastat Action Man, Pokémon, Cindy, My Little Pony och allt vad det nu heter åt fanders och fyllt hela butiken med järnväg och modeller.
Dessvärre har du två anställda, Lisa och Karin. Lisa är 43 och tvåbarnsmor, Karin är 28 och strular mest runt med en massa pojkvänner, men hon är trevlig att titta på och vänlig mot kunderna. Lisa och Karin ska få sina löner varje månad. Dessutom måste du betala franchise-avgifter till BR Faetter, butikshyra, marknadsföring, el, revisorslöner et cetera.
Detta gör att du faktiskt är tvungen att slimma sortimentet. Vad du än vill så har du faktiskt inte råd att ha en hel butik med Märklin. Tja, faktum är att Märklin säljer så dåligt att du enbart tar hem saker på beställning, och modeller har fått två hyllor med några gamla klassiker från Revell: Gripen, Spitfire, Messerschmidt Bf-109, Regalskeppet Wasa och clippern Cutty Sark trängs med ett par Viggen Ja-37 med två färgburkar, en pensel och en limtub i en genomskinlig plastbox.
Spelen, är det inte heller något vidare med. Stratego och Risk har du med i sortimentet (numera från Parker) för att de tär de enda klassikerna som säljer. Brio har ett schackset som du har med för att schackset av någon jevla anledning säljer. Också TP förstås. TP säljer alltid.
Annars är det spel som Vem blir prinsessa? och Expedition Robinson som man hittar i dina spelhyllor. Antingen är de hårt nischade mot kundgrupper som faktiskt köper spel (dvs nioåringar) eller så rider de på någon TV-framgång och kan sälja på grund av det.
Åsså datorspel, förstås. Och Playstation, även om du faktiskt inte är riktigt säker på vad skillnaden är. Det du kan se är att Playstation har små plastboxar med en liten skum logga i ena hörnet, och datorspel är stora pappboxar. Annars är det ju samma sak - ett fodral med en skiva som man stoppar in i en mackapär och så sprutar det ut färgglatt jox på TV-skärmen.
Nu har du fått lite huvudbry. Det har kommit en kund, en grabb i övre tonåren, rätt blek och som skulle må bättre av att börja spela fotboll på fritiden, och frågat efter mysko engelska titlar som Warhammer och Neogames och Dungeonsanddragons. Eftersom grabben var vänlig och hövlig så kollade du runt lite, och hittade något som kallades för "spel". Fast de kommer ju inte i någon låda, utan som en stor bok, och tärningar får man köpa löst, och några pjäser har du då aldrig hittat. Det här kan ju då rakt inte vara något spel! Det där Warhammer såg iofs någorlunda spelaktigt ut, men det verkar vara någon pervers variant av de där tennfigurerna som grannfruns Kalle sysslade med. Snuskigt dyra är de också, och inte ser de ut som några karoliner, inte.
Det är klart, för att vara schysst mot grabben kan du väl ta hem ett ex, men det blir så mycket pappersarbete då, eftersom de inte går att beställa via dina vanliga distributörer. Näe, det är nog bäst att låta det vara och säga att du inte kan få tag på det. Är han så intresserad kan han säkert beställa det via Internet eller vad det nu heter. Grabben hemma var visst en hejare på att surfa runt, så han kanske kan få tag på lite adresser om du frågar honom.
Vad gör du? /images/icons/wink.gif
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>