Jag tycker inte att det behövs. Jag har den svarta boxen med alla tillbehör. Det är mer cyberpunkmaterial än jag någonsin kommer att vilja spela. Dessutom har jag fler andra spel med ligans standardregelmotor än jag någonsin kommer att vilja spela.Evokee;n345161 said:behövs det?
https://www.rollspel.nu/threads/75142Måns;n337685 said:Jag kommer från och med nu hänvisa till detta som Mutant Alpha 2089! Och vill spela den muterada dingon Tezla som bränner runt i Ödemarken i en Mad Maxig kärra. Ibland tar jag mig in i Staden via hemliga tunnlar och byter, säljer och roffar på slummens marknader, ständigt vaksam. När som helst kan korparnas SäkStyrkor dyka upp för en räd. Då får jag poppa några piller och gå full deff på dom! Som tur är brukar jag alltid ge några NeoYen till Shamir. Hon har hackat sig in i nätet och ser till att jag kan försvinna i crawlskuggan. Men, nej, jag är är inte med i ADL (Animal Defense League). De är tokiga. De drar bara till sig uppmärksamhet. Som när de sprängde Utzon Towers... Jykers vilket liv det blev! Och ADL blev nästan utrotade och jag fick ligga lågt i ett halvår. Inte värt!
Well, adios! Nu ska jag fantisera lite mer om detta!
Leon;n337720 said:Jag vaknar. Neonljuset från gatan utanför sticker i ögonen. Eftermiddag. Min skalle bultar som ett magbahntåg med gravitronglapp. Vad drack jag igår egentligen? Tokjos från de radioaktiva pyrmarkerna? Idiot. Samma som i förgår. Hololarmet går som en glitchad siren. Vänta. Det där är inte morgonlarmet. Det är inkräktarlarmet.
Plötsligt är jag klarvaken. Mot neonljuset tornar en enorm gestalt upp sig. Stål och krom och vapen från golv till tak. Det hade kunnat vara en mördarrobott modell Skarprättare om det inte var för de små bitarna skinn och kött som återstår - händerna, en blek snabel. En gång var monstrositeten en muterad tapir. Jag kan se metallblänk på knogarna - järvklor. En överhottad stridscyborg. Blicken är tom och galen. Full av cyberspsykos. Varför är jag inte död än?
Så talar tapiren. Tydligt, välartikulerat, till och med belevat. "Var är leveransen, Orion? Bärenstern har inget tålamod med problemlösare som dumpar varorna vid första tecken på trubbel." Effekten är förvirrande, det tar mig några ögonblick att förstå. Någon har hackat stackarens röstmodulator. Antagligen samma person som håller tillbaka den uppdämda cybervrede som lurar bakom den tomma blicken. En delikat situation. Det gäller att hantera den med min vanliga finess.
Jag skjuter först.