Re: Forianska huskurer
I min kampanj finns Majaga, en glad forian i rastafrisyr och halmhatt som är lärare vid Dwyrydd Coleys akademi i Marek Pomian. Där ägnar han sig, i likhet med akademins föreståndare, åt dryckenskap och att reta etablissemanget, men hinner med att odla lite exotiska frukter vid sidan om. (Hur han får dem att klara det caseriska klimatet är fortfarande en väl förborgad hemlighet).
När rollpersonerna omsider skulle lämna akademin efter att ha gjort mäster Coley och hans anhang bekantskap lämnade Majaga dem en avskedspresent som han önskade att de skulle ge till Denelian, en sanarialv i gänget som just då var frånvarande. (Denelian var den av rp:na och co som Majaga umgåtts mest med). Detta var en liten amulett i trä och läder, bland annat innehållandes en liten påse förtrollat noshörningshorn. Dess effekter antydde Majaga dock bara. (Den hämmade och angstiga Denelian hade ett ragg på gång i form av den till synes ouppnåeliga thismälvan Eithene, och Majaga ville hjälp honom på traven så att han kunde komma till skott. Amuletten ifråga var alltså en talisman som sänkte svårigheten för Amor-slag med 2T6
).
Men...eftersom Denelian inte var närvarande ville Nicoz, Pendragons rollperson, skoja lite, och gav så amuletten till Eithene så länge, att förvalta tills Denelian återvände. Nicoz berättade inte om amulettens effekter, givetvis.
...och mycket riktigt, den allmänt aggressiva, cyniska och föga amorösa isprinsessan Eithene tycktes snart tina upp en aning
Så, för något spelmöte sedan, när Eithene höll på att tillfriskna från feber och hela gänget, inklusive Denelian, skulle ge sig ut på vandring, tyckte Nicoz det var dags att de två (Denelian och Eithene) kom till skott på allvar. Hur de kunde dela rum konstant utan att något hände övergick hans förstånd - alla utom de själva förstod ju att de var helt sålda på varann. Så under förevändning att det var en huskur lyckades Nicoz tömma Majagas amulett på dess innehåll (ett finkornigt pulver), och fick Eithene att dricka det sedan han rört ned det i en kopp varmt vatten. Vore det någon som
inte skulle ge efter för två filament 'Potens' och 'Passion' så vore det väl Eithene, men när Denelian bara ett tag därefter fick en ny ångestsläng och ville lämna sällskapet såg Eithene, drabbad av en plötslig och oförklarlig (?) åtrå (som iofs funnits där hela tiden, om än nedtryckt) ingen annan råd än att följa impulsen att skynda ifatt honom och kyssa honom. Och ja, de var ensamma i sitt rum, så resten är väl historia.
(Att Denelian sedan hade en kvarlämnad käresta hemma i Sunari ignorerade Nicoz fullständigt, vilket snart gav upphov till den obligatoriska ångestkassen. Detsamma gällde Eithene, för övrigt, som anser sig ha mycket goda skäl att undvika kärleksrelationer. Men också det är en annan historia. Det faktum att de älskar varandra innerligt samtidigt som de anser att deras relation är ytterst olämplig, då de båda har älskare och förpliktelser (och ångestelement) på annat håll, garanterar intressanta rollspelsmöjligheter, åtminstone.
- Ymir, som aldrig trodde att någon skulle få omkull Eithene (frivilligt)...