Det ligger här på min säng (hardcover för en man med skägg, ni andra kan ta pdf:en om ni vill
) alldeles ospelat än så länge.
Det har diskuterats en del på EN World om det verkligen är enklare - främst på grund av skadesystemet som faktiskt är lite klurigt. På det hela taget är det dock en ruggigt mycket mer lättmanövrerad skapelse tycker jag det känns som.
Nå, till detaljerna. I True20 har du blott 3 klasser; Adept, Expert och Warrior. De känns igen som NPC-klasserna från D&D men är här alltså det ena man använder för att bygga sin gubbe. Adepter har "Powers", magi eller andra övernaturliga krafter. Experts har massor av skill points och Warriors är (duh!) bra på att slåss.
Vidare är det så att det är ett vanligt levelsystem som vi känner igen det. Dock helt utan några XP-tabeller och annat. Man får sköta sånt som man vill. Alla får ett feat per level och det enda som man måste tänka på vid multiklassning är en liten subtraktion så inte ens Saves drar iväg bara för att man multiklassar.
Feats ser till stor del ut som i vanlig d20 men känns på nåt vis lite bredare och öppnare än vanligt; mindre balanshysteri... men det kanske bara är resten av systemets känsla som spiller över? Powers funkar som Feats och Skills i ett, mer eller mindre. Tar du t.ex. Fire Shaping så får du ett värde i det på samma skala som en färdighet. Det är en vidareutveckling av det färdighetsbaserade magisystemet i Blue Rose.
Det där kluriga skadesystemet då? Jo, True20 har inga hitpoints. Istället slår man ett Toughness Save. Lyckas man så får man kanske lite revor i kläderna eller nåt sånt... och misslyckas man så gör man illa sig. Givetvis är det mer invecklat än så, men det är inte avancerat. Det man kan anmärka på är väl att de kunde varit tydligare kring hur det faktistk funkar. Jag har fått upptäcka en del på forumet på
www.true20.com, systemets webplats.
På det hela taget känns det faktiskt riktigt lättjobbat och som att det kan passa till väldigt mycket (vilket det borde, det är ju faktiskt ett generiskt system...
). Det finns fyra exempel på settings i boken och av dessa finner jag personligen bara ett av nåt större intresse; Caliphate Nights. Lite Tusen och en natt vid spelbordet har väl aldrig skadat (förutom om tugget handlat mer om Ylva-Maria än om sagor...).
Nu ids jag inte skriva mer för nu. Fråga på.