Blixt-Anders och dennes 23 attacker
Jag har uppfattat stridssystemet som sådant att man får en ökad svårighet för varje handling man vill göra utöver den första. Vad hindrar annars riddaren Blixt-Anders från att i regogörelsefasen välja att attackera Ljusets riddare 23 gånger högt mot huvudet med endast ob3T6 i svårighet på alla 23 attackerna? (Nämnas bör att jag inte har tillgång till regelboken just nu, där jag sitter och skriver).
Då har du uppfattat det hela principiellt rätt. Det som dock var på tal i denna tråden var den [frivilliga regeln] att vissa specifika försvarsmanövrar inte ger någon svårighetsökning om de utförs flera gånger i rad (se "Upprepade försvarsmanövrer" sidan 113 i grundboken).
Då anfallsmanövrer inte berörs av denna regeln så är det precis som du säger att svårigheten ökar för Blixt-Anders för varje extra manöver han ämnar utföra. I ditt fall borde han vara uppe i en iallafall Ob26T6 i svårighetsgrad per handling varvid han nog får lite svårt att lyckas...
Dessutom har vi i min spelgrupp ansett det omöjligt att i förväg veta vad man ska göra under en hel stridsrunda. Vi har alla tränat kampsport och vet att en riktig strid är betydligt mer rörlig, flexibel och oförutsägbar för sådana förutsägelser. Därför är våran redogörelsefas förkortad till närmaste kommande handling. (D v s en redogörelsefas per handling).
Redogörelsefasen innebär inte att du vet exakt vad du kommer att behöva göra under resten av rundan utan bara vad du momentariskt ställt in dig på att göra. En svärdsfäktare som tvingats bakåt av motståndarens virvlande hugg (och således är försvarare) är säkerligen inställd i första hand på defensiva åtgärder medans anfallaren är inställd på de offensiva. Man kan alltså se de beslut som fattas i redogörelsefasen som de tankeimpulser som blixtrar genom angriparen/försvararens huvud innan de verkställs, eller försöker att verkställas.
Exempelvis kanske en anfallare tänker: "Ok, hans garde är ganska låg...jag provar att först ge honom en snyting på näsan och sedan att ge honom en spark på benen så att han kanske fälls".
Försvararen i sin tur kanske tänker "Han kommer säkert att slå mot ansiktet bäst att hålla garden högt".
I ovan nämnda redogörelsefas så skulle angriparen först slå mot ansiktet varvid försvararen skulle ha god chans att lyckas parera då han förutsett denna handling men tvingas på antingen en upprepad försvarsmanöver (vilket inte är så lyckat med en parering med hög försvarsnivå mot en låg spark) eller en instinktiv försvarsmanöver exempelvis Hoppa vilket dock i egenskap av instinktivt försvar skulle höja svårigheten ytterligare.
På så vis tycker JAG att stridsystemet fungerar bra som det gör då det i min mening täcker flera av de betänkligheter som kan uppstå vid en riktigt strid.
Du är ju naturligtvis fri att fortsätta att nyttja din version av reglerna, vilket jag också tycker du ska göra om de funkar fint för dig.
Ljusetsriddare - som har iallafall en del praktisk erfarenhet av stridskonster då han för tillfället tränar Aikido, men även har tränat Karate, Judo, Wing-Chun, Iaido, Capoiera och Tai-Chi Chuan (både med och utan svärd).