Funderar på det där med namn på värdshus. Värdshus brukar ju heta typ "Tre byttor", "Oxen och geten", "Blomman och biet", "Hönan och ägget", "Två par tofflor", etc etc etc etc. Min fråga är följande: Fanns det, under medeltiden och i tidigmodern tid, någon logik bakom värdshusnamnen, en regel som gjorde namnvalet naturligt och självklart. Eller var namnen, illustrerade på värdshusens skyltar, helt godtyckliga? Någon som vet?
Nekromanti Namn på värdshus
- Thread starter Targon
- Start date
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Min gissning är att det mesta var rätt godtyckligt. Man kan dock tänka på att många sådana inrättningar inte behöver något namn, eftersom det inte finns någon risk för förväxling -- om man har byns enda värdshus måste man inte komma på något fyndigt namn. En parallell är bynamn, vilka ofta inte användes av dem som själva bodde i byn, utan endast användes av folk utifrån. Dock har krogar och tavernor i städer säkerligen namn, eftersom det finns så många av dem. Eftersom många inte är läskunniga har man en lättigenkännlig och färgstark skylt, och namnet är egentligen en beskrivning av hur skylten ser ut.
Sedan finns det ju alltid värdshus som fått namn efter någon händelse som inträffat i närheten av det. Ett exempel är "Inn of the Kneeling Man" i A Song of Ice and Fire, som är belägen på den plats där en kung gav upp och knäböjde inför en erövrare. Ett antal sådana namn är alltid roligt att lägga in för att ge lokalfärg.
Sedan finns det ju alltid värdshus som fått namn efter någon händelse som inträffat i närheten av det. Ett exempel är "Inn of the Kneeling Man" i A Song of Ice and Fire, som är belägen på den plats där en kung gav upp och knäböjde inför en erövrare. Ett antal sådana namn är alltid roligt att lägga in för att ge lokalfärg.
I små samhället hette nog värdshusen bara "Värdshuset", typ. Det är bara att se på affärerna i småstäder bara för 50-60 år sedan. Järnhandeln hette "Järnhandel" och skräddarens affär hette "Skrädderi". Möjligtvis med ett namnprefix, som "Kalles skrädderi".
I större städer var det nog mer variation på namnen. Av ren nödvändighet. Vet i alla fall att det fans värdshus med "egennamn" i Stockholm på 1600-talet.
Men hur saker och ting döptes är nog rätt tidsspecifikt. Det är ju bara att titta på i dag. Ett nyöppnat ställe 2006 heter inte samma sak som ett som öppnades 1976.
I större städer var det nog mer variation på namnen. Av ren nödvändighet. Vet i alla fall att det fans värdshus med "egennamn" i Stockholm på 1600-talet.
Men hur saker och ting döptes är nog rätt tidsspecifikt. Det är ju bara att titta på i dag. Ett nyöppnat ställe 2006 heter inte samma sak som ett som öppnades 1976.
Quan'talis
Swashbuckler
Om jag inte är helt felinformerad kom oftast bilden på skylten först, och värdshuset namngavs sedan efter skylten. Möjligtvis skrev man sedan namnen på skyltarna också, men de riktade sig till en till största delen icke läskunnig kundkrets och tillverkades antagligen ofta av icke skrivkunniga hantverkare också. Det verkar rätt troligt att skyltmålarna precis som alla andra medeltida hantverkare som arbetade med bilder använde sig av mönsterböcker med ett urval av motiv för olika ändamål.
Själva skylttraditionen kom urpsungligen från antikens Rom, där skyltarna höggs i sten, och egentligen inte hade något med namn att göra utan skulle visa vilken sorts butik eller hantverkare som fanns i huset. Under medeltiden använde antagligen de flesta värdshusen skyltar med något slags religiöst motiv (men å andra sidan var alla motiv religiösa under medeltiden så det säger inte så mycket) eller motiv relaterade till den lokala adelns vapensköldar, eftersom man ville hålla sig väl med dem.
Det var mycket vanligt att flera värdshus hade samma skylt – i England försökte till exempel Richard II tvinga alla värdshus i London att använda hans vapensköld (en vit hjort) som motiv på skylten, och "The Red Lion" (James Is vapen) är fortfarande det vanligaste namnet på värdshus i England och Skottland.
I mina kampanjer heter för övrigt alla värdshus av tradition ”Grisen och Krukan”.
Själva skylttraditionen kom urpsungligen från antikens Rom, där skyltarna höggs i sten, och egentligen inte hade något med namn att göra utan skulle visa vilken sorts butik eller hantverkare som fanns i huset. Under medeltiden använde antagligen de flesta värdshusen skyltar med något slags religiöst motiv (men å andra sidan var alla motiv religiösa under medeltiden så det säger inte så mycket) eller motiv relaterade till den lokala adelns vapensköldar, eftersom man ville hålla sig väl med dem.
Det var mycket vanligt att flera värdshus hade samma skylt – i England försökte till exempel Richard II tvinga alla värdshus i London att använda hans vapensköld (en vit hjort) som motiv på skylten, och "The Red Lion" (James Is vapen) är fortfarande det vanligaste namnet på värdshus i England och Skottland.
I mina kampanjer heter för övrigt alla värdshus av tradition ”Grisen och Krukan”.
Vad jag vet (England) kom som sagt bild på skylten först - det kunde också vara så att vartefter tiden gick och skylten blev sliten så bytte puben namn. T.ex. något som man tror var "Crown and Virgin" blev "Duck and Swan" - den vita oskuldsfiguren hade blivit en utsmetad vit fläck...
/Rob
/Rob
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
IIRC: Ett av fältslagen under upptakten inför slaget invid Waterloo 1815 utkämpades vid ett belgiskt värdshus vid namn "La Belle Alliance" (="det sköna samkvämet" (IIRC igen)), så drabbningen kallas på franska "La Bataille de la Belle Alliance" = "det sköna samkvämets slag". Det låter ju rätt bisarrt.