Re: Mycket intressant
<blockquote><hr>
och svårigheten är inte att slå ut infektioner, utan att slå ut enbart infektionen och skona allt omkring...<hr></blockquote>Jo, men detta var tänkt som en första säkerhetsåtgärd - genom att se till att energin bara finns på ett ställe, minskar riskerna för skador på andra ställen. Sedan får man ju konstruera dem så de bara gör det de ska göra - i sjukdomsfallet, att de endast angriper och/eller lagar rätt saker. Styrmedlet är inte
den enda styrkällan, utan mest en kofösarinhängnad...<blockquote><hr>
DNA är både minne och processor<hr></blockquote>Ok, mina genetikkuskaper är inte på topp (jag är fysiker, inte medicinare), men vad, och hur, processerar DNAn?<blockquote><hr>
... behöver du inte kommunicera på samma sätt som kroppen (och virus/bakterier) gör.<hr></blockquote>Förvisso, men virus/bakterier skulle fortfarande kunna fästa på, och interagera med, denna tillverkade DNA. Förhoppningsvis blockar väl kommunikationprotokoll inom nanomaskinen felaktig kod, men om den kan påverkas utifrån
kan det bli fel, och varför låta det hända? Jag menar inte att DNA-strukturen inte är behändig, jag menar mer att det vore dumt att använda A, C, T och G-molekylerna.
Sedan kan man fråga sig om man behöver något så stort som en DNA-molekyl till processor/minne. Det behövs väl mest om man ska replikera de system som finns i cellerna? Varför inte bygga något mindre, som kanske inte behöver kunna replikera sig självt? Så länge vi talar om att bygga just
maskiner, istället för exempelvis bakterier, är frågan om självreplikation är möjligt i det kemiska kaos kroppen är. Det
går säkert, men jag skulle personligen föredra att maskinerna byggs under strängt kontrollerade förhållanden för att minimera felkällor och dylikt - vilket betyder utanför kroppen - och sedan injeceras. Skall man vara sniken, kan man ju fundera på om det tillverkande företaget
vill att deras produkt ska kunna reproducera sig. Är det inte bättre för dem att patienten köper nya doser när så behövs? För att inte tala om piratkopior. Allt som behövs för att sätta upp en piratproduktion av självreplikerande nanomaskiner är ju ett blodprov från någon som redan har dem i sig.<blockquote><hr>
Själva poängen med medicinsk nanoteknologi är ju (väl?) att de enskilda enheterna ska kunna utföra komplicerade uppgifter<hr></blockquote>Visst. Det var mest att en "robot" i mitt språk har mer beslutsfattande system än vad som skulle vara ekonomiskt rimligt att pula in i en nano-pryl. Jag menar här saker som enklare neuralnät, expertsystem och dylikt. Med detta menar jag inte att nanomaskinen inte ska kunna göra allt det du säger, men det kan den klara med ganska enkla (i förhållande till nanoneuronät, i alla fall) kemiska processer. Detta gör att maskinen inte kommer kunna ta beslut om hur den ska försvara sig eller undvika kroppens egna försvarssystem - den vet bara hur man hittar till och desarmerar exempelvis cancerangripna celler. Därför, menar jag, kommer det vara enklare att skicka in massor av nanomaskiner som klarar
just detta, och de kommer åka på massor av stryk när immunförsvar och andra sorteringsmekanismer i kroppen stöter på dem.
(usch... det här blev rörigt...)
