Lupus Maximus
Tekniker
Först ett önskemål, som moderatörerna gärna får uppgradera till en förmaning; om ni vill använda exempel eller jämförelser med verkligheten, håll det till 50-talet eller äldre.
Settingen i Noir, som jag ser det, innehåller i stort sett alla snäva och unkna ideal vi har haft de senaste århundradena. Sexismen är inte undantagen. Sexismen i Noir slår, ganska uppenbart, mycket hårdare mot kvinnor än mot män. En manlig heterosexuell Vagyar med god inkomst (settingens "mest rätta", dvs privilegierade, folkgrupp) är troligtvis den som drabbas minst, men jag skulle se det som ett misslyckande om han inte skulle drabbas alls. Att komma på en massa exempel och idéer om hur det slår mot kvinnor har knappast varit ett problem. Då det finns många som är insatta i genusfrågor här på forumet, så tror jag det finns mycket kunskap att hämta.
Jag ser att det kan slå mot män av primärt två anledningar. Det första på grund av en snäv acceptabel mansroll, dvs vad som anses manligt. Den andra är hur sexismen mot kvinnor skapar sekundäreffekter (t.ex. "madonna/hora"-tänk).
Först lite andra punkter i min version av settingen som kan påverka:
* Trots att många män dör i kriget finns det fortfarande ett överskott av män på "äktenskapsmarknaden" eftersom manliga slavar kan "köpa" sig frihet genom att tjänstgöra vid fronten (slaveriet är inte "rasbaserat").
* Vuxna kvinnor är myndiga precis som män, och har laglig rätt att välja vem de gifter sig med, alternativt välja att inte gifta sig alls. Dock kan vissa grupper ha andra sedvänjor, oberoende vad lagen säger.
* Utöver några få yrken, som t.ex. soldat, (finns dock kvinnor som tjänstgör i de yrkena, utklädda till män) är alla yrken öppna för kvinnor. Även om kvinnor har lägre löner och råkar ut för en del andra problem, så finns det möjlighet till alternativ till tak över huvudet och mat i magen än att gifta sig.
* Skilsmässa är bara lagligt i ett fåtal fall, som t.ex. infertilitet, otrohet eller där den äkta hälften dömts för vissa brott.
* Majoriteten har en trängd ekonomi.
Punkter som jag tänkt på än så länge:
* En ogift man ses som mindre pålitlig än en gift man
* En gift man får lönetillägg eftersom han är gift. En ogift man tjänar därmed ofta mindre än en gift man både på grund av att han saknar tillägget, samt anses mindre pålitlig.
* Visa känslor, utöver stolthet eller aggression, anses kvinnlig. Skratta kan vara acceptablet i vissa situationer. Men en man skall alltid ha kontroll, speciellt över sitt känsloliv. Sorg för en avliden kan vara accepterat om det är en sammanbiten sorg (undanpressande, och undanhållande, av känslor har en förmåga att leda till problem).
* En riktig man är framgångsrik och gör karriär. Att kämpa ekonomiskt, eller fastnat i karriären anses därmed omanligt.
* En man förväntas stå för planering och alla utgifter vid en dejt. Detta gör att män med trängd ekonomi får svårare att dejta (hade det varit kvinnobrist, t.ex. p.g.a. alla förluster i krigen, hade det kanske inte gjort så mycket; men eftersom det är överskott av fria män ). Även om det finns många kvinnor som kan tänka sig dejta någon som inte har råd att bjuda dem (eller till och med föredrar det), så blir det lätt något för män att trycka ner varandra och sig själva med.
* En man som inte har råd att ha sin hustru hemma ses som mindre manlig än en man som har råd (att ha råd, men hustrun jobbar och han inte har "toffelstatus", uppfattas kanske som konstig, men inte mindre manligt).
* Om en gift kvinna pressas till intimitet av sin chef ses det primärt som hennes äkta mans fel; han skall kunna försörja henne och därmed inte placerat henne i en utsatt situation. Det är en öppning vissa använder för utomäktenskaplig sex som inte ger kvinnan lika dåligt rykte som "frivillig sex" skulle givit. När det handlar om faktiskt utnyttjande är det inte ovanligt att hustrun anklagar hennes man, istället för chefen, för situationen.
* Undergivenhet anses kvinnligt, vilket gör att undergivna män antingen pressar undan sin läggning, lever ut den i hemlighet men är rädda att avslöjas, eller om det är öppet hånas som "tofflar". Undergivenhet är dock inte sjukdomsklassat som manlig homosexualitet (det är bara klassificerat som sex så länge ett manligt könsorgan är inblandat, så kvinnlig homosexualitet existerar därmed inte enligt imperiets definition).
* Det sexuella stigmat för kvinnor att inte stämplas som slampor gör dejtandet mer komplicerat. Många män har dåligt sexliv hemma, antingen för att hustrun inte vill framstå som slampa (dvs intresserad av sex) eller för att mannen själv har en madonna/hora-syn och inte kan tänka sig att modern till hans barn kan tänka sig ha sex (detta gör att många kvinnor söker sin sexuella tillfredsställelse utanför äktenskapet, om de tror de kan komma undan med det).
* Som med madonna/hora-synen, delas män ofta in i mallarna "trygg men tråkig" och ses som material för äktenskap, alternativt "bad boy" som man kan ha sexuella äventyr med.
Så... Förslag, tankar, idéer?
Settingen i Noir, som jag ser det, innehåller i stort sett alla snäva och unkna ideal vi har haft de senaste århundradena. Sexismen är inte undantagen. Sexismen i Noir slår, ganska uppenbart, mycket hårdare mot kvinnor än mot män. En manlig heterosexuell Vagyar med god inkomst (settingens "mest rätta", dvs privilegierade, folkgrupp) är troligtvis den som drabbas minst, men jag skulle se det som ett misslyckande om han inte skulle drabbas alls. Att komma på en massa exempel och idéer om hur det slår mot kvinnor har knappast varit ett problem. Då det finns många som är insatta i genusfrågor här på forumet, så tror jag det finns mycket kunskap att hämta.
Jag ser att det kan slå mot män av primärt två anledningar. Det första på grund av en snäv acceptabel mansroll, dvs vad som anses manligt. Den andra är hur sexismen mot kvinnor skapar sekundäreffekter (t.ex. "madonna/hora"-tänk).
Först lite andra punkter i min version av settingen som kan påverka:
* Trots att många män dör i kriget finns det fortfarande ett överskott av män på "äktenskapsmarknaden" eftersom manliga slavar kan "köpa" sig frihet genom att tjänstgöra vid fronten (slaveriet är inte "rasbaserat").
* Vuxna kvinnor är myndiga precis som män, och har laglig rätt att välja vem de gifter sig med, alternativt välja att inte gifta sig alls. Dock kan vissa grupper ha andra sedvänjor, oberoende vad lagen säger.
* Utöver några få yrken, som t.ex. soldat, (finns dock kvinnor som tjänstgör i de yrkena, utklädda till män) är alla yrken öppna för kvinnor. Även om kvinnor har lägre löner och råkar ut för en del andra problem, så finns det möjlighet till alternativ till tak över huvudet och mat i magen än att gifta sig.
* Skilsmässa är bara lagligt i ett fåtal fall, som t.ex. infertilitet, otrohet eller där den äkta hälften dömts för vissa brott.
* Majoriteten har en trängd ekonomi.
Punkter som jag tänkt på än så länge:
* En ogift man ses som mindre pålitlig än en gift man
* En gift man får lönetillägg eftersom han är gift. En ogift man tjänar därmed ofta mindre än en gift man både på grund av att han saknar tillägget, samt anses mindre pålitlig.
* Visa känslor, utöver stolthet eller aggression, anses kvinnlig. Skratta kan vara acceptablet i vissa situationer. Men en man skall alltid ha kontroll, speciellt över sitt känsloliv. Sorg för en avliden kan vara accepterat om det är en sammanbiten sorg (undanpressande, och undanhållande, av känslor har en förmåga att leda till problem).
* En riktig man är framgångsrik och gör karriär. Att kämpa ekonomiskt, eller fastnat i karriären anses därmed omanligt.
* En man förväntas stå för planering och alla utgifter vid en dejt. Detta gör att män med trängd ekonomi får svårare att dejta (hade det varit kvinnobrist, t.ex. p.g.a. alla förluster i krigen, hade det kanske inte gjort så mycket; men eftersom det är överskott av fria män ). Även om det finns många kvinnor som kan tänka sig dejta någon som inte har råd att bjuda dem (eller till och med föredrar det), så blir det lätt något för män att trycka ner varandra och sig själva med.
* En man som inte har råd att ha sin hustru hemma ses som mindre manlig än en man som har råd (att ha råd, men hustrun jobbar och han inte har "toffelstatus", uppfattas kanske som konstig, men inte mindre manligt).
* Om en gift kvinna pressas till intimitet av sin chef ses det primärt som hennes äkta mans fel; han skall kunna försörja henne och därmed inte placerat henne i en utsatt situation. Det är en öppning vissa använder för utomäktenskaplig sex som inte ger kvinnan lika dåligt rykte som "frivillig sex" skulle givit. När det handlar om faktiskt utnyttjande är det inte ovanligt att hustrun anklagar hennes man, istället för chefen, för situationen.
* Undergivenhet anses kvinnligt, vilket gör att undergivna män antingen pressar undan sin läggning, lever ut den i hemlighet men är rädda att avslöjas, eller om det är öppet hånas som "tofflar". Undergivenhet är dock inte sjukdomsklassat som manlig homosexualitet (det är bara klassificerat som sex så länge ett manligt könsorgan är inblandat, så kvinnlig homosexualitet existerar därmed inte enligt imperiets definition).
* Det sexuella stigmat för kvinnor att inte stämplas som slampor gör dejtandet mer komplicerat. Många män har dåligt sexliv hemma, antingen för att hustrun inte vill framstå som slampa (dvs intresserad av sex) eller för att mannen själv har en madonna/hora-syn och inte kan tänka sig att modern till hans barn kan tänka sig ha sex (detta gör att många kvinnor söker sin sexuella tillfredsställelse utanför äktenskapet, om de tror de kan komma undan med det).
* Som med madonna/hora-synen, delas män ofta in i mallarna "trygg men tråkig" och ses som material för äktenskap, alternativt "bad boy" som man kan ha sexuella äventyr med.
Så... Förslag, tankar, idéer?