Re: Yuh
Nu när vi har nämnt Dark Sun och Greyhawk så skulle jag villja passa på och nämna Ravenloft där ondingarna i regel var helt omöjliga att besegra.
Fortsätter vi kan vi snart lägga hela "code of ethics"-grejen i populära myter-facket.
Vissa av TSRs gamla designers har nämnt att det ofta gick att komma undan med rätt mycket ändå, framför allt i de mer obskyra världarna som Ravenloft. Men Dark Sun är väl, på annat sätt, ett skolexempel på hur saker och ting alltid blir "bättre" i kampanjvärldarna. Om man jämför original-Dark Sun med den reviderade upplagan så har den reviderade upplagan en avsevärt mer positiv anda - fyra sorcerer-kings är borta, och uppe i norr finns en stad som styrs av en
god sorcerer-king.
Iofs föredrar jag nog den reviderade upplagan setting-mässigt, eftersom den erbjuder mer variation samt ett antal "å jävlar, nu kommer de"-hot - men faktum kvarstår att den reviderade versionen av Dark Sun andas bra mycket mer optimism än originalet. Å andra sidan dummade de sig med reglerna: tog bort templars (vilket enligt uppgift var CoE-relaterat - man ville inte ha en klass som bara var ond med) och halfling-trollkarlar, ändrade på defiler-reglerna, och lade in ett väldigt buggigt psi-system.
Men det bästa exemplet på CoE är fortfarande Forgotten Realms, där saker bara ordnade upp sig hela tiden - fram till att WotC köpte upp TSR, avvecklade Code of Ethics, och gav ut Cloak & Dagger som gav pendeln en rejäl knuff åt andra hållet.