Tsianphiel
Swordsman
Eftersom jag inte ofta startar trådar här på wrnu, och de trådar jag deltar i ofta handlar om kultur och representation tänkte jag ta Gurgehs uppmaning i den låsta tråden om nostalgivågen på allvar och försöka fortsätta diskutera det jag tycker är intressant med frågeställningen.
Med nostalgi menar jag bland annat alla reboots på kända svenska rollspel samt den OSR-våg som fått mer och mer utrymme.
Jag lånar lite frågor från diskussionen för att kicka igång diskussionen och jag är okej med att moderatorer eventuellt låser tråden.
Det här är vad jag skulle vilja diskutera:
1. Nostalgivågen som en återgång till det roliga man höll på med innan vuxenvärlden kom och ställde krav.
2. Nostalgivågen som ett sätt att gå tillbaka till en tid innan det ställdes krav på inkludering och jämställdhet. En enklare tillvaro.
3. Nostalgivågen som en möjlighet för de som faktiskt inte var välkomna att få delta men på egna villkor och kanske göra upp med den tidens exkludering.
4. Nostalgivågen som ett tecken på den backlash som faktiskt pågår just nu, alltså ett sätt att ”återta” en identitet som man kanske känner har gått förlorad.
Notera att jag gärna undviker diskussioner om huruvida påståendet om att marginaliserade grupper inte var/ är välkomna är sant eller inte. Ta mitt och andras ord för att det är så vi upplevde det och i vissa fall fortfarande upplever det.
Med nostalgi menar jag bland annat alla reboots på kända svenska rollspel samt den OSR-våg som fått mer och mer utrymme.
Jag lånar lite frågor från diskussionen för att kicka igång diskussionen och jag är okej med att moderatorer eventuellt låser tråden.
Det här är vad jag skulle vilja diskutera:
1. Nostalgivågen som en återgång till det roliga man höll på med innan vuxenvärlden kom och ställde krav.
2. Nostalgivågen som ett sätt att gå tillbaka till en tid innan det ställdes krav på inkludering och jämställdhet. En enklare tillvaro.
3. Nostalgivågen som en möjlighet för de som faktiskt inte var välkomna att få delta men på egna villkor och kanske göra upp med den tidens exkludering.
4. Nostalgivågen som ett tecken på den backlash som faktiskt pågår just nu, alltså ett sätt att ”återta” en identitet som man kanske känner har gått förlorad.
Notera att jag gärna undviker diskussioner om huruvida påståendet om att marginaliserade grupper inte var/ är välkomna är sant eller inte. Ta mitt och andras ord för att det är så vi upplevde det och i vissa fall fortfarande upplever det.