(Jag vet typ inget mer om Järn än att Xhakhal har haft ett finger i det. Men jag har spelat scen-baserat i många år, och har byggt några hjälpligt populära spel i genren.)
Jepp, scenbaserat spel är fantastiskt. Nu är ni ju rätt pepp på att dra igång just Järn, annars hade jag föreslagit att ni spelade världens bästa finska zombiefilmsrollspel - Zombie Cinema - en eller två gånger, som är en fantastisk skola i just den spelformen.
Men till dig som SL:
- Att ha lika mycket handling på ett 4-timmars spelmöte som man i vanliga fall ser i en 90minuters action-film är inget ovanligt.
- Håll scenerna korta och koncisa.
- Dravla inte runt med att shoppa prylar eller liknande. Skulle du zappa till nästa kanal om det var TV är det dax att klippa scenen.
- Hoppa över tom tid i berättelsen, det finns ingen poäng att slentrianspela en resa i två timmar. Skippa vidare direkt till nästa spännande situation.
- Lär spelarna att signalera när de tycker att en scen har gått i stå genom att klippa med fingrarna i luften. Det blir en påminnelse till de som är aktiva i scenen att komma till sak, eller att inse att scenen inte är på väg någonstans och att det går att avsluta den och gå vidare.
- När du skall sätta nästa scen låt fokus falla på den spelare som inte har spelat på längst tid.
- Du måste inte sätta alla scener själv. Har en spelare en ide om vad hum vill se, låt dem sätta scenen själva, eller hjälp till om det behövs.
- En scen måste inte vara lång för att vara bra. En spelare kan sätta en scen där hums rollperson vallar lite getter och det är fin solnedgång, och sedan avsluta scenen innan någon annan har gjort något. Det är coolt.
- Sätt scener som handlar om något. Bra scener visar oss något om en huvudperson som vi inte visste före scenen.
- Bara för att en spelares rollperson inte är med i scenen så är inte spelaren utesluten ur spelet. Man kan spela biroller, göra ljudeffekter, ställa frågor, fylla på detaljer, jubla, nicka instämmande, klippa med fingrarna om folk tappar tråden osv.
