Nekromanti [Null State] - regelmekanik, "överlappning"

[krank]

Eftersom den andra trådstarten blev en wall of text och därtill svår att svara på, så tänkte jag försöka på nytt.

Snabb version av hur man skapar rollpersoner i Null State: Du har sex Egenskaper (Styrka, Närstrid, Social kompetens och så). Spendera 12 poäng på dem. Du har sex poäng att spendera på Specialiter. Specialiteter definierar du själv, och det är grejer du är Bäst på, sånt du glänser med. Båda skalorna går från 0-6. Har du 0 kan du inte lyckas, har du 6 kan du bara misslyckas om du kämpar mot någon.

Snabb version av reglerna: Man slår så högt man kan under FV. Vid tävlingar vinner högst värde. Oavgjort är inte beslutat än, men det löser vi. Specialitet vinner alltid över egenskap, utan tärningsslag.

En effekt: Specialiteter kan helt eller delvis överlappa Egenskaper. Har man Karate behöver man liksom kanske inte satsa på Närstrid, eller? Det betyder att ju fler specialiteter man har (som överlappar), desto högre värden får man i sina egenskaper, vilket inte är helt intuitivt. Det betyder att man lätt får känslan av att kunna opta sin rollperson på det viset. Haken är ju, som jag ser det, att man då bara optar mot vanligt folk, dvs man kommer inte kunna sätta emot så mycket med sina specialiteter när det kommer någon eller något annat med en specialitet, som fokuserat mer.

Hur ser ni på det här? Designmålet är ett traditionellt simulationistiskt system där man spelar hyfsat vanliga människor som har en eller ett par saker de är riktiga specialister på, och därför är av intresse för organisationen Null State. Finns det bättre lösningar?

 

[Cybot]

En sak som inte heller känns så där helt intuitivt är att om någon lägger massa poäng på snipergevär så kan han vara bäst i världen på att skjuta med snipergevär, men kan inte använda ett salongsgevär för fem öre (med ett värde på 1 typ i avståndsstrid).

 

[krank]

En sak som inte heller känns så där helt intuitivt är att om någon lägger massa poäng på snipergevär så kan han vara bäst i världen på att skjuta med snipergevär, men kan inte använda ett salongsgevär för fem öre (med ett värde på 1 typ i avståndsstrid).

Å andra sidan kan jag föreställa mig någon som enbart tränat att just ligga på kuklånga avstånd, ha tid på sig, sikta in, andas... men inte alls tränat med att skjuta andra former av skjutvapen på längre räckvidd.


Din invändning är relevant, men rör framför allt "realismen"; där jag åtminstone just nu är mest intresserad av balansen - antingen det, eller förslag på andra system med motsvarande enkelhet (nej, inte ens addition är acceptabelt under spel) som uppfyller mina designkrav.

 

[eldilon]

Hur tänker du när det gäller användningen av en specialisering? Måste den passa väldigt bra in på det personen försöker göra eller tolkar du den i ganska brett?

Vad jag menar är att om specialiseringarna, som namnet antyder, är smalare än egenskaperna så kan det finnas många situationer när egenskapen ändå måste användas.

Ett exempel är ju prickskytte som i så fall inte helt ersätter avståndsstrid eftersom den är mer specifik (bara på långa avstånd, bara med gevär, bara från dold position osv.).

Karate kanske inte fungerar så bra mot någon med tillhygge, eller i vatten, eller hängandes i ett rep osv.

Risken med en sådan lösning är å andra sidan att specialiseringarna urvattnas och riskerar att inte kunna användas mer än i ett fåtal fall och det är ju kanske inte så kul.

 

[krank]

Hur tänker du när det gäller användningen av en specialisering? Måste den passa väldigt bra in på det personen försöker göra eller tolkar du den i ganska brett?

Vad jag menar är att om specialiseringarna, som namnet antyder, är smalare än egenskaperna så kan det finnas många situationer när egenskapen ändå måste användas.

De är generellt smalare (en ny regel efter speltest nyligen; får inte överlappa fler än en Egenskap), men är inga specialiseringar. Det är specialiteter. Inte riktigt samma sak =)

Tanken är att vara tämligen generös i tolkningen; instruktionen till spelledare är att låta rollpersonerna glänsa med sina specialiteter men lida för sina svagheter.

Ett exempel är ju prickskytte som i så fall inte helt ersätter avståndsstrid eftersom den är mer specifik (bara på långa avstånd, bara med gevär, bara från dold position osv.).

Absolut.

Risken med en sådan lösning är å andra sidan att specialiseringarna urvattnas och riskerar att inte kunna användas mer än i ett fåtal fall och det är ju kanske inte så kul.

Just den grejen är det ingen alls risk för; scenarier skapas efter rollpersonerna, enligt ett visst system, och SL ska utgå från agenternas specialiteter när h*n hittar på scenariets delsproblems specifika hinder.