Ny spelare mitt i kampanj

[w176]

Vad är era erfarenheter av ny spelare som kommer in mitt i en kampanj?

Vi har spelat en Apocalyps world kampanjen i kanske sex spelmöten. Jag spelleder.

Settingen är ett postapocalyptisk öken Sverige där Östersjön förvandlats till en giftig algsörja. Där ”folkhemmet” är storkollektiv, folk tror på Jesus från de heliga america, där Stormkultister sjunger hymnen Fångad av en stormvid, därman minns den heliga Göran Persson, där finnjävlar är pirater i algsörjan. Där alla som är för wierd är en wirdo och måste ägas av en ansvarig person (eller är helig, som Jesus av de Heliga Vattnet). Platsen är New Borås på Ropavägen. vid berhet och det malströmsväsen som kallas Mamma-i-Berget.

Vi har en Childthing, en Brainer, en Waterbearer och en Chopper.

Jag har byggt upp det så att snaste de såg in i malströmmen yttrade Mamma-i-Berget orden

”Initierar uppvakningsprotokoll”

Den nya spelaren ska spela en Quarantine, dvs en soldat som legat i kryotank sedan tiden innan apokalypsen och som ska vakna upp.

Vilket jag tror blir grymt bra. Att liksom komma som straight man från vår tid och bara vakna upp i en crazy värld.en naturligt sätt att få in en ny roll.

Spelar i kväll. Rapport kommer.

Men är var erfarenhet av nya spelare i mitten av kampanj?

Spellistan för kampanjen. En blandning mellan bakgrundsmusik och svenska klassiker i postap tappning: https://open.spotify.com/playlist/6trBvXE99Id7KxAAK3ZVYr?si=4HXxUP7QSTenQBedGUGsNw&pi=e-dNk-kq-IROeZ

 

[Rangertheman]

Låter som ett mycket coolt kampanjupplägg!

De gånger vi tagit in nya spelare i en pågående kampanj har det gått smidigt. Vi brukar försöka konstruera kopplingar mellan den nya rollpersonen och de gamla, för at det ska kännas naturligt att hen dyker upp och ansluter sig till gruppen.

 

[God45]

Låter som en perfekt situation att ta in en ny spelare i!

Jag har ärligt talat haft bäst upplevelser när vi bara gått ”Du ser pålitlig ut” och så är en ny karaktär med. Att försöka krångla till det så det känns ”rätt” och ”naturligt” har jag ärligt talat aldrig sett fungera bättre än det. Det tar tid, det sätter luppen på att något är nytt och konstigt. Bättre att bara gå ”Haliflax, trollkarlen från öster, är nu i gruppen. Alla tror någon annan anställt honom, det är nog en miss och en annan grupp skulle haft med honom. Men han är här nu och det vore awkward socialt att ifrågasätta det.”.

Undantaget jag sett som jag gillat är i Vampire the Requiem där predators taint gör att en ny karaktär alltid kommer in med en dominans ritual in character med alla i gruppen. Vilket alltid är coolt, sexigt eller slapstick.

 

[afUttermark]

Förr i världen när vi spelade oftare och längre spelpass minns jag det som det var ett problem. Nu förtiden när ett spelpass är 3 timmar långt, en gång i månaden hinns inga motstånd med. Man sätter in en karaktär bara.

 

[Rickard]

Jag brukar försöka koppla in rollpersonen i världen så att de andra spelarna direkt har någon användning för personen. Ofta är det i frågan om att besitta information eller den nya hyra in de andra rollpersonerna. Den nya rollpersonen ska också ha ett mål som gör att den vill fortsätta hänga med de andra.

För Apocalypse World är dock inte rollpersonerna i gäng, utan varje karaktär har normalt sin egen historia(?), så jag ser egentligen inga problem med att föra in en ny person. Kanske enda likheten är att rollpersonen bör tillföra någonting nytt till historien.

 

[w176]

För Apocalypse World är dock inte rollpersonerna i gäng, utan varje karaktär har normalt sin egen historia(?), så jag ser egentligen inga problem med att föra in en ny person. Kanske enda likheten är att rollpersonen bör tillföra någonting nytt till historien

Ja. Jag brukar säga att rollpersonerna är en del av ett community och den övergripande storyn är om communie öde.

 

[luddwig]

Men är var erfarenhet av nya spelare i mitten av kampanj?

Det är enklare tidigt i kampanjen, när det inte finns så mycket "lokalhistoria", och sex spelmöten in räknar jag som tidigt. Mina spelare brukar turas om att skriva krönika och jag ser gärna att en ny spelare läser den för att få en kontext och en känsla för tonen i kampanjen. Alternativt att jag som spelledare går igenom det väsentliga med den nya spelaren. I övrigt är det viktigt att den nya spelaren är kompatibel med gruppen. Där har jag råkat ut för lite grus i maskineriet men det löste sig efter en tid, när alla lärt känna varandra.

 

[Genesis]

Apocalypse World introducerar ju nya rollpersoner om man kör långa kampanjer, även om man inte får en ny spelare, så det är ju explicit byggt för att det ska funka.

 

[Rickard]

Ja. Jag brukar säga att rollpersonerna är en del av ett community och den övergripande storyn är om communie öde.

OT, men är det långsökt att säga att communitiet i sig nästan är en egen rollperson? Ungefär som staden är i The Wire?

 

[RasmusL]

Känner de andra spelarna den nya spelaren, eller åtminstone känner till, och har okejat så har jag haft god framgång i 75 % av fallen och i 25 % av fallen har det blivit kass och så har vi fått be den nye att lämna. För mig är dynamiken bland spelarna viktigare än dynamiken i spelet och jag tar inte in någon som jag inte är beredd att be att lämna om det skulle behövas.

 

[w176]

OT, men är det långsökt att säga att communitiet i sig nästan är en egen rollperson? Ungefär som staden är i The Wire?

Alltså snarare en par bipersoner eftersom man delar upp det i flera olika threats med olika agendor

 

[RasmusL]

Wheelan (IMGD) och andra liknande ramverk går ju att applicera här (de säger ju typ samma sak hela bunten ändå, åtminstone de som vilar på någon form av vetenskaplig grund). Kontentan är väl hur som helst att gruppens nivå kommer att sjunka när den förändras och om jag redan på förhand kan misstänka att det kan bli en väldigt stormig "fas 2" ( Counterdependency and Fight ) så kanske det inte är värt det

 

[cogitare]

Beror helt på gruppen.

Om nya spelaren känner gruppen brukar det vara lugnt. Bara hitta på var spelaren kan komma in så hittar rollpersonerna en ny bästa kompis.

Om nya spelaren inte känner någon i gruppen kan det kanske vara lite knepigare. Men har svårt att se några större bekymmer så länge alla vet att bete sig som folk tbh.

Edit: jag kanske missar något om det är något särskilt format som kräver saker jag inte har koll på. Mitt svar var baserat på ny person i spelgrupp helt enkelt.

Cog.

 

[w176]

Edit: jag kanske missar något om det är något särskilt format som kräver saker jag inte har koll på. Mitt svar var baserat på ny person i spelgrupp helt enkelt.

Jag ställde en öppen fråga eftersom jag egentligen är rätt trygg i attdet kommer gå bra. En annan spelares väldigt peppade fru som vi inte träffat än, men som spelat DnD förut.

Men det var ett trevligt ämne att prata om

 

[God45]

Ett spel som är riktigt bra på nya karaktärer är Delta Green. Organisationen bara stoppar in en ny agent i cellen.

 

[Zeedox]

Oftast går det alldeles utmärkt att inkludera en ny spelare i en pågående kampanj. Jag har dock märkt av några återkommande problem i egna erfarenheter.

Det sociala kontraktet / de ”röda sanningarna” / de smidiga antaganden man gör som grupp för att underlätta för den nya spelaren ställer ibland till det. För att inte ödsla tid på att bygga en relation och försiktigt närma sig den nya rollpersonen, som säkerligen är en skummis, för det är det som rollpersoner ofta är, brukar gruppen släppa på sina vanliga misstankar som riktad mot typ SLP och helhjärtat anamma främlingen. Det är sällan rimligt i fiktionen, men roligare om den nya spelaren snabbt får komma med. Men om den rollpersonen sedan på något vis sviker gruppen, gör det dubbelt så ont, eftersom vi alla släppte vår gard avsiktligen för att underlätta, men den gesten återgäldades inte. Kan lösas genom att låta nya rollpersonen införlivas långsamt och förtjänar sin plats i gruppdynamiken, eller att man helt enkelt spelar utan gruppsammarbete.

Jag tror upplägget för just specifikt Apocalyse World och den stilen spelet uppmuntrar gör att detta inte blir ett problem, dock.

 

[God45]

Oftast går det alldeles utmärkt att inkludera en ny spelare i en pågående kampanj. Jag har dock märkt av några återkommande problem i egna erfarenheter.

Det sociala kontraktet / de ”röda sanningarna” / de smidiga antaganden man gör som grupp för att underlätta för den nya spelaren ställer ibland till det. För att inte ödsla tid på att bygga en relation och försiktigt närma sig den nya rollpersonen, som säkerligen är en skummis, för det är det som rollpersoner ofta är, brukar gruppen släppa på sina vanliga misstankar som riktad mot typ SLP och helhjärtat anamma främlingen. Det är sällan rimligt i fiktionen, men roligare om den nya spelaren snabbt får komma med. Men om den rollpersonen sedan på något vis sviker gruppen, gör det dubbelt så ont, eftersom vi alla släppte vår gard avsiktligen för att underlätta, men den gesten återgäldades inte. Kan lösas genom att låta nya rollpersonen införlivas långsamt och förtjänar sin plats i gruppdynamiken, eller att man helt enkelt spelar utan gruppsammarbete.

Jag tror upplägget för just specifikt Apocalyse World och den stilen spelet uppmuntrar gör att detta inte blir ett problem, dock.

Det här är helt sant! Just situationen där den nya spelaren släpps in, man släpper in dem på hemligheterna av meta-anledningar och sedan visar sig den nya karaktären ha någon sorts dold agenda eller liknande slutar inte bra. Det är ofta ett misstag spelledaren gör där de är ”Oh, den nya karaktären kan vara en snut” eller något.

 

[luddwig]

En annan spelares väldigt peppade fru som vi inte träffat än, men som spelat DnD förut.

Viktigt i så fall att frun är införstådd i skillnaderna mellan AW och DnD. Jag tänker då inte främst på skillnaderna i spelvärld utan i spelstil.