Nekromanti Ny spelledare som kämpar med känslan (långt)

[R.S.P.]

Hej!

Jag behöver råd…
Jag har började efter sommaren 2005 höra mig för i min då nya gymnasieklass i syfte att skrapa ihop en spelgrupp. Detta efter att ha velat testa på rollspelandets värld ett bra tag. Jag lyckades! Men kanske lyckades jag för bra… Vi blev 8 personer med mig inräknat som ville testa varav 2 tjejer! Helt underbart tänkte jag och gick hem och planerade vårt första möte för jag, trotts att jag inte hade någon som helst erfarenhet, blev vald till spelledare. Ingen annan i spelgruppen hade heller någon nämnvärd erfarenhet, två st hade spelat ett par gånger men inte mer.
Nu, ganska många månader senare och ca ett 10 tal rollspelsmöten har vi inte tillnärmelsevis gjort så stora framsteg i vårt rollspelande som jag hoppats. Vi började spela d&d då jag kunde reglerna någorlunda till detta spel men bytte efter ca 4 möten till eon då vi tyckte eons regelsystem verkade mer realistiskt.
Nu efter vårt möte idag satte vi oss ned och pratade om vad vi tyckte om våra möten och de reglerna vi använde.
Vi kom fram till att vi hade ett allt för mycket regelföljande, regeluppkollande och regelbegränsande spel med nästan ingen inlevelse. Detta har naturligt vis resulterat i vissa koncentrationssvårigheter och ett ganska flummigt spelande.
När vi pratade kastade vi mer eller mindre både eon och d&d i väggen för att testa något nytt för att tvinga alla att just rollspela mer. Vi tog fram de viktigaste grundattributen, kom fram till att spelarna skulle hem och göra nya extremt detaljerade personligheter och placera ut värden på grundattributen mellan 1-15 hur de vill och sedan låta spelledaren bestämma allt och satsa allt på rollspelandet.
Beslutet grundade vi också väldigt mycket på striderna som spelarna egentligen inte har värst stor kontroll över. Det känns som om det enda som de kan göra men de lättare varianterna av reglerna (som vi helst inte vill utöka då det tar tillräckligt långt tid i stridsmomenten ändå) är att slå om de träffar och slå ett skadeslag så får jag som spelledare beskriva vad som händer. De kan ju praktiskt taget inte bestämma vart se siktar. Inte heller hur de anfaller, åtminstone inte mer är hugg / stick / kross eller snabbt /normalt /långsamt anfall.
Nu till mina frågor:
• Tog vi rätt beslut?
• Vad behöver jag som spelledare tänka på rent allmänt?
• Jag måste bli bättre på beskrivningar och tal med inlevelse, hur kan jag förbereda mig?
• Finns det någon bra hemsida om just konsten att berätta? Nu menar jag inte att våga prata inför människor eller något sådant utan snarare växlande mellan tonlägen och liknande för att berätta mer levande!
• Hur ska man utforma motståndare till spelgrupper på 7 spelare? Jag med min bristande erfarenhet har testat följande vilket inte funkat värst bra: många medelbra fiender, detta resulterade i en extremt lång och tråkig strid med bara massa tärningskast. En väldigt bra fiende vilket resulterade i att alla omringade fienden och aldrig träffade. Detta borde lösa sig själv med det system vi tänker testa nästa gång eller?
• Snälla kom med alla råd ni som ploppar upp i huvudet på er, jag behöver det!
• Tipps till mina spelare vore också uppskattat då det säkert finns lika utrymme för förbättring i deras teaterspelande som i mitt spelledande.

Tack!

/R.S.P.

 

[Rickard]

"Jag har började efter sommaren 2005..."
Välkommen in i hobbyn (och till forumet).

"Tog vi rätt beslut?"
Det jag är mest imponerad över är att ni satte er ner och pratade igenom det hela. Många halverfarna spelledare brukar vilja köra sitt eget spår och glömmer att inkludera spelarna i sina planer. Och här kommer du som oerfaren och susar förbi de halverfarna (som spellett kanske 2-5 år) i spelledarmogenhet. Snyggt!

"Vad behöver jag som spelledare tänka på rent allmänt?"
Jättesvårt att säga, men att analysera dig själv och vad som gick bra och dåligt på spelmötet är viktigt om du vill utvecklas. Nu vet jag inte alls hur du är som person, för alla är inte direkt analytiska och gillar att fundera över saker. Att fråga spelarna om vad som kan förbättras är relativt menlöst (då det ofta blir ett integsägande svar) men det är värt ett försök.

Sedan utvecklar alla spelare olika spelstilar. Själv tycker jag det är viktigast att aktivera de spelare som mest hänger med de andra. Jag tycker det också är viktigt att behålla fokus på berättandet och hålla reglerna i skymundan. Se nu inte det här som att jag inte använder regler (för jag slår tärningar jäkligt ofta) men de regler jag vill använda ska vara såpass simpla att jag ska med ett snabbt ögonkast få hjälp med berättandet. För detta så krävs det rätt väldefinierade regler berättarmässigt, något som saknas i 90% av alla rollspel.

Ett schysst tips är annars att ta och se vad andra spelledare gör rätt eller fel, enligt dig. Själv var jag välsignad med 3 spelledare i min förra spelgrupp (även om vi sade att alla minst skulle spelleda var sitt rollspel - spelgruppen var 13 personer), så jag kunde alltid dra mina slutsatser från dem. Sedan var jag med i andra spelgrupper, utöver min vanliga. Vad ni kan göra är att åka på rollspelskonvent och spela lite rollspel. Då får ni både uppleva lite andra rollspel samt ta del av hur andra spelledare går tillväga. Det är en nyttig lektion.

"Finns det någon bra hemsida om just konsten att berätta?"
Läs skönlitterära böcker. Det ökar på ditt ordförråd men ger dig också lite tips på hur man kan beskriva saker. Jag själv har skrivit lite spelledartips som du kanske kan dra nytta utav? Sedan finns det tyvärr inga enkla genvägar för spellederiet. Det är en konst som kräver ständig träning, både för att underhålla men också för att förbättras. Ingen spelledare i världen kan se sig själv som fullärd utan att helt ljuga för sig själv.

"Hur ska man utforma motståndare till spelgrupper på 7 spelare?/.../ Detta borde lösa sig själv med det system vi tänker testa nästa gång eller?"
Ja, du har rätt i att stridssystemet gör väldigt mycket. Rollspelssystem är i grund inte byggda för att hantera flera situationer, utan har ett par fasta saker som man sällan kan undvika ifrån. Jag tycker att improviserande är den absolut viktigaste egenskapen en spelledare kan ha och då menar jag inte bara improviserandet utav berättelsen, utan även av reglerna. Försöker spelaren sig på något speciellt trick, så försök inte stirra dig blind på reglerna. Regler ska du hantera som riktlinjer och aldrig som rättesnöre.

Det vore bra om du ställde upp lite krav på hur striderna ska gå tillväga. Det superba actionspelet Feng Shui säger exempelvis att det spelar ingen roll om personen springer nedför trappan, svingar sig i ett rep ner på golvet eller gör en bakåtvolt ner på golvet. Kan man hantera det simpelt så kan man även hantera det på ett svårt sätt utan några som helst modifikationer. Feng Shui är skrivet för att efterlikna actionfilmer likt Die Hard, Hero och Mission Impossible.

Det viktigaste i strider är att ha koll på allting. Bokföring är jätteviktigt att du lägger upp snyggt och lätthittat. Tärningar ska du kunna hitta direkt (och till och med slå i förväg). Egentligen är det ingen skillnad mellan 1 spelare och 7 spelare, annat än att det blir mycket mer information du behöver hålla reda på. Återigen så beror på det på spelsystemet. Ett genomtänkt spelsystem har inte regler för den enbart för den enskilda individen. Det är viktigt att du tänker igenom situationer som kan uppstå. Som exemplet med den "jättebraiga" motståndaren.

Är du osäker på hur en strid ska gå, kör teststrider med rollpersonerna ensam i förväg.

/Han som höll sig kort

 

[Guest]

Nu är nog hans tipps bättre än mitt enda, men det finns ett kortspel som heter once upon a time, det kan hjälpa till att få flyt i berättandet, detta går nog inte att spela med alla i gruppen, men kolla vilka som är intresserade av att börja spelleda (oftast är inte alla det) och börja träna med dem.

Tyvärr kostar det pengar, och det är vanligtvis inte en stor tillgång för folk i gymnasiet, men ni kan ju försöka köpa det gemensamt i syfte att förbättra ert rollspelande(om ni ens har problem med flytet annars behöver ni kanske inte spelet).

 

[Big Marco]

För detta så krävs det rätt väldefinierade regler berättarmässigt, något som saknas i 90% av alla rollspel.

Jag kan tolka ovanstående på olika sätt - kan du förtydliga? Det lät nämligen väldigt intressant.

 

[The_Gorger]

Tänkbar lösning

Jag känner igen situationen väldigt mycket från när jag började rollspela. Vi försökte också byta mellan olika rollspel för att hitta ett som var både realistiskt och gav spelarna valfrihet, och som inte hade så tidskrävande regler. Dessutom hade vi problem med att hitta bra äventyr. Vi började med Eon, testade Drakar och demoner, Neotech och Mutant: Undergångens Arvtagare. Men, det som slutligen förlöste vårt rollspelande var när vi köpte Western-boxen. Vi fick ett underbart regelsystem, och fem-sex bra äventyr (jag rekomenderar särskilt "Lagen i Trinidad"). Det passade oss väldigt väl, och jag tycker att ni verkar likna oss, så förutom det Han skrivit, så testa att köpa Western-boxen.

 

[magoo]

Jag började också spela i gymnasiet, men jag vågade mig inte på att spelleda förrän några år senare. Grattis till din stora och engagerade spelgrupp!

Du spelleder en rätt stor grupp, själv är vi max 5 spelare och jag tycker att det lätt blir trögt med fler, särskilt om det är många strider. Det kan också bli så att de som är lite mindre framåt hamnar i skymundan.

• Vad behöver jag som spelledare tänka på rent allmänt?

Jag tycker att berättelsen blir viktigare och viktigare medan reglerna blir allt mindre intressanta. Jag slår väldigt lite i böckerna numer och improviserar en hel massa. I Kult som jag spelleder kan jag knappt reglerna alls och det går utmärkt ändå.

• Jag måste bli bättre på beskrivningar och tal med inlevelse, hur kan jag förbereda mig?

Spelar du köpesäventyr eller skriver du själv? Jag tycker ofta att känslan blir bättre när SL själv skriver äventyren, då är storyn närmare hjärtat. Jag skriver nästan allt själv men har spellett en del färdiga AD&D-äventyr. Då brukar jag stryka en hel del i köpesäventyren och ändra om så att det passar min personlighet.

Du behöver inte beskriva så mycket detaljer, är stämningen rätt skapas detaljerna ändå i spelarnas huvuden.

• Finns det någon bra hemsida om just konsten att berätta? Nu menar jag inte att våga prata inför människor eller något sådant utan snarare växlande mellan tonlägen och liknande för att berätta mer levande!

Stephen Kings bok "Att skriva" handlar om konsten att skriva berättelser, detsamma gäller nog för att fånga publiken muntligen. Jag tyckte att den var jättebra.

• Hur ska man utforma motståndare till spelgrupper på 7 spelare?

Beror på system. Jag är inte så förtjust i långa strider, men i mina äventyr är striderna inte huvudsaken så det beror ju på gruppens intressen. Var inte rädd för att avsluta strider - vinner RP behöver man ju inte slå varje tärningsslag tills siste fienden är nergjord. Striderna ska ju höja pulsen, inte få folk att somna.

Överraska RP - låt en ensam lönnmördare smyga sig på dem, se vad de gör när den stora draken ber om nåd, låt dem möta ett så övermäktigt motstånd att de tvingas ta till andra åtgärder än att slåss.

• Snälla kom med alla råd ni som ploppar upp i huvudet på er, jag behöver det!

Fortsätt spela, det är ju det roligaste som finns! Spelleda ger en extra kick, men skriv egna äventyr om du orkar!

 

[Marcus J]

Hej och välkommen till forumet!

Som du säkert märkt så är konsten att spelleda ganska svår att bemästra och det hjälper knappast att du har en sådan enorm grupp. Men missförstå mig rätt nu, du ska verkligen inte börja kicka folk från gruppen!

Ok, nu över till mina lite mer handfasta tips:

Med 7 spelare så blir det väldigt långsamt ifall man kör ett regeltung system, vilket D&D (vi pratar om engelska Dungeons and Dragons nu eller hur? Annars så är svenska DoD ganska regellätt) och särskilt Eon är.

Det största problemet med stora grupper är inte att allt tar lång tid, det är att alla kommer vilja spela på lite olika sätt, personerna har olika saker som de tycker är roliga. Eftersom alla är nya i hobbyn så kanske inte alla vet riktigt vad de vill ha heller. Så att pröva flera olika spel för att hitta ett som de flesta tycker är roligt är inte en dum idé, när ni är så många så kan ni ju köpa ganska många spel också, även om en bok går på 250kr så blir det bara ca 30kr per skalle, fullt överkomligt.

Var dessutom inte rädda för att pröva egna saker, om ni har hittat ett system som ni trivs bra med men vars värld inte är intressant så kan ni alltid byta ut världen osv.

För att lära sig mer om att spelleda så är internet ett bra verktyg, det finns väldigt många bloggar som skriver för spelledare och då oftast med tonvikten på tips och råd.
Ska se om jag kan klämma fram nån länk:

http://www.treasuretables.org/ En blog som är helt dedikerad till spelledartips.

hum, du kan nog hittat fler under hans 31 days of blogging for GM's project. Nästan varje dag har en eller flera länkar till andra bloggar.

Till sist några ganska handfasta knep:

Din uppgift som spelledare är inte att tillhanda hålla ett spännande och intressant äventyr/scenario.

Din uppgift är att tillhanda hålla möjligheten till spännande och intressanta äventyr/scenarion.

-------

Rollspel är inte teater/litteratur. Du som spelledare har inte kontroll över huvudpersonerna och ska inte heller ha det. Att du inte har det skapar spänning för dig.

------

Historien ska handla om dina spelares rollpersoner. Inte om något annat. Har du en jättetuff spelledarperson som skulle lösa alla rollpersonernas problem? Släng den redan nu.

------

Prata om vad för slags rollspel ni vill spela. Det är mycket möjligt att ni tycker att olika saker är roligt. Ditt uppdrag som spelledare inbegriper att alla ska få vad de vill ha. Om de inte får det kommer de att ha tråkigt och uttråkning smittar. Problemet här är att få spelarna att prata. Treasure Tables som jag länkade till ovan har ganska många bra tips om hur man gör det.
(Detta kan dock vara problematiskt för er eftersom ni inte har så stor erfarenhet, vissa av er kanske inte vet exakt vad ni vill ha.)

-----

Om alla är taggade på ett spel så kommer inlevelsen automagiskt.

-----

Mycket "offande", flum, eller vad ni nu vill kalla det, är inte bara dåligt. Rollspel är en social aktivitet och att alltid prata "in character"( i brist på en svensk term) kan vara ganska ansträngande. Dessutom så är totalinlevelse inte allas .

Till sist och viktigaste av allt: Var inte rädd för att prata med varandra om vad ni vill ha ut av spelet.

/Marcus har nu ordbajsat tillräckligt

 

[ostro]

Finns det någon bra hemsida om just konsten att berätta? Nu menar jag inte att våga prata inför människor eller något sådant utan snarare växlande mellan tonlägen och liknande för att berätta mer levande!

Det finns ett bra råd som jag kan ge dig angående berättande och det har inte så mycket med olika tonlägen att göra. Kroppsspråk. 90% av levande berättande är kroppspråk. (enligt mig, det är alltså inte vetenskapligt bevisat såvitt jag vet.)

Tänk på hur karaktären du ska gestalta rör sig, har den några ticks eller något sådant. Röst och liknande brukar komma ganska lätt efter det. Det spelar inte någon roll om du pratar som en stor mäktig trollkarl om du sitter helt stel eller om du sitter som en gangster. Nu menar jag inte att du ska sitta och öva på poser. Det kan också bli stelt. Men öva lite på dina karaktärer hemma innan du ska spelleda och kanske förställ rösten. Det är en helhet. Kropp och ord i en och samma. Testa lite tills det känns rätt. I övrigt kan du försöka öva på några arketyper som kan vara bra att plocka fram när de behövs.

Det är inte alltid sådant här passar, det får situationen avgöra. En annan sak man kan göra är ju att betrakta den berättande speledaren som en roll man spelar. En roll som dock inte deltar i själva spelandet. Anpassa ditt tonläge helt enkelt efter det du berättar för stunden.

Det här är förövrigt något du kan be dina spelare att göra med sina rollpersoner. Be dem tänka på hur de rör sig och pratar.

Välj gärna ut någon som du riktar din fokus mot. Någon som du berättar emot. Byt den personen ofta. På så sätt blir deltagarna involverade i ditt berättande. Du undviker dessutom att prata tomt ut i luften.

Framför allt våga göra bort er. Ingenting går riktigt som det ska hela tiden när man improviserar. Ta det med en klackspark.

Någon hemsida vet jag tyvärr inte.

Välkommen och lycka till

- ostro

 

[walium]

Ni har kommit till insikterna som det tog mig och min första spelargrupp åtskilliga år att nå fram till. Att reflektera över sitt eget spelande är alltid eftersträvansvärt.

Beroende på hur långt ni vill gå och vilka ekonomiska resurser ni har så finns det andra rollspel med stridsregler som är mer involverande även för spelarna. En lösning är att ni surfar in på Sveroks hemsida och läser vad ni måste göra för att bilda en förening. På så sätt kan ni få bidrag och ekonomiskt stöd till ert spelande.

Ett regelsystem som är alldeles gratis och som jag själv tänker använda mig av i min nästa kampanj är Fate och numera går det även att ladda ner Västmark 3 gratis här på sidan.

Du har antagligen redan märkt att sju personer är ganska många spelare. Särskilt strider kan bli ganska tråkiga med så många rollpersoner inblandade. Detta kan man antingen lösa med ett snabbare regelsystem eller genom att försöka minska ner antalet strider helt och hållet. Jag vet inte vilken typ av rollspel som ni är ute efter, men om vi fortfarande håller oss inom Eons ramar så finns det ändå en del saker man kan göra utan att byta regelsystem. I det här inlägget finns en del tips. Och i den här artikeln så skriver jag en del om den kampanjtyp som vi på forumet kallar för fisktank.

Mina konkreta råd är:

1. Byt regelsystem till något som är snabbare, enklare och mer nybörjarvänligt.
2. Försök göra spelarna delaktiga även i skapandet av kampanjen. Du som spelledare kanske bestämmer att gruppen ska vara ädlingar eller kopplade till en adelsmän. Då kan ni tillsammans skapa en förläning, en borg, en närliggande by och befolka dessa med bybor, tjänare, knektar osv. Skapar ni bra och självgående spelledarpersoner så behöver du som spelledare inte heller tänka efter särskilt mycket när spelarna börjar göra saker, för det går i alla fall inte att planera för alla eventualiteter.
3. Fortsätt utvärdera och diskutera ert spelande för då kommer det också att fortsätta utvecklas.
4. Försök att hitta andra som också så småningom kan tänka sig att spelleda för om du själv är den ende spelledaren så finns det alltid en risk att du bränner ut dig själv och tröttnar i förtid.
5. Fortsätt med att fråga och diskutera här på forumet men plocka russinen ur kakan. Alla råd och spelstilar passar antagligen inte dig.

 

[Dartagnan]

Hej själv!

Här kommer några tips från mig!

För det första. I mångt och mycket så är det Spelledarens förmåga som har mest betytdelse för hur bra en spelomgång blir. SL måste kunna få alla att känna sig inspirerade och få utrymme för sin rollperson. Är man så många som sju individer så blir det självklart lite svårare. Du skulle behöva få spela med någon annan erfaren SL och låta dig inspireras, lära dig trixen .

För det andra. Det låter som om ni prioriterar strider väldigt mycket, vilket gör att man ofta hamnar i ett tidsödande tärningskaos. Pröva att minska på striderna och lägg in striderna som riktiga stämningshöjare. Alla behöver inte vara engagerade i striden. Det skulle kunna vara en spännande duell mellan en utav dina spelare samt dennes antagonist. Ett annat sätt är att skala av reglerna när man strider mot flera motståndare och använda reglerna fullt ut endast vid slutstriden, duellen o.s.v.

För det tredje. Låt rollpersonerna ha hemligheter för varandra. Om de har sina egna agendor kan detta bidra till att spelupplevelsen höjs. Detta möjliggör också att du kan dela upp dina spelare i mindre subgrupper. Vilket underlättar spelledandet. Kanonbra att ni skickade hem dem för att verkligen skapa karaktärer . Sedan får man också titta på sammansättningen på karaktärer. Är alla krigare eller hur ser det ut. Äventyren måste självklart anpassas därefter.

För det fjärde, avseende beslutet att byta spel. Visst det kan funka, men jag tror att en inspirerad SL och grupp kan få vilket spel som helst att bli rätt spel. Tveka inte som SL att stryka regler som är för komplicerade. SL bestämmer.

För det femte. När det kommer till fiender så är det viktigt att man skapar ett par ordentliga antagonister som man kan låta återkomma. Skapa en relation mellan spelarna och deras fiender. Låt dem tillfångatas, låt dem lära känna sina fineder, låt dem fritas och fly. En duell med en antagonist är en helt underbar scen i ett äventyr. En annan viktig sak i strider är att variera sig. Lägg in andra svårigheter än fienderna. Det kan vara strid på en smal hängbro, en flykt till häst med fiender längs vägen, strid i ett trapphus, på ett halt tak, en strid i ett brinnande stall, i ett träsk i en ranglig kanot. Fienden kanske använder sig av fällor. Svårtillgängliga bågskyttar, som tvingar spelarna att springa från skydd till skydd.

För det sjätte. Inlevelse. Gestalta dina SLP. Beskriv situationen, använd yviga rörelser. Tänk dig en filmregissör och alla dennes knep att fånga tittarnas intresse. Snabba klipp. Växla mellan lugnt och fridfult ena stunden till - explosivt en pil far förbi huvudet och sätter sig i trädstammen VAD GÖR NI; AGERA?

/D

 

[Rickard]

Re: Ny spelledare som kämpar med känslan

"Jag kan tolka ovanstående på olika sätt - kan du förtydliga? Det lät nämligen väldigt intressant."
Jag skapade en ny tråd istället, så vi slipper deltråda oss i denna. Korspostningen gör jag mest för att folk inte ska tro att jag inte svarat på inlägget.

/Han som kan bidra lite till den här tråden genom att länka till sin "artikel" som handlar om miljöbeskrivning

 

[R.S.P.]

Angående ekonomin

Vi har redan gått med i sverok och ska ha fått deras bidrag för 2005 vid det här laget (har inte haft möjlighet att gå in på ett bankkontor och kolla och inte heller har det lilla brevet angående saldot som banken skulle skicka ut en gång i månaden kommit). Så vår ekonomi är det minsta problemet vi har, vilket är en befrielse nu när det väl är gjort (jag som blev kassör fick besöka 4 olika banker och totalt 5 bankkontor innan jag väl hittade en bank som var villiga att öppna ett föreningskonto för personer under 18 år. Därefter tog det mig 3 besök på just den banken innan allt var klart.). Ja, jag är trött på banker men till er som är i min sitts så säger jag så här. Det lönar sig att stå på sig! I värsta fall kan ni alltid ta med era föräldrar till den bank som de använder för att idka lite på pressning.

 

[R.S.P.]

Angående våra strider

Nej i grund och botten prioriterar vi inte strider så högt utan det är snarare rollpersonernas agerande som är sådant att det skulle bli högst orealistiskt om inte mycket strid förekom ex från förra spelmötet då vi spelade en modifierad variant av eon-boxens medföljande äventyr:

Jag: när ni gått ner från trappan möts ni av mörker som bara i någon mån bryts av de få solstrålar som tränger sig in ovanifrån (för er som spelat äventyret har de tagit sig till spindelkultens ”tempel”) Efter en hel del prat lyckas de tända en fackla. Och jag besktiver rummet som de står i som tomt, utmejslat ur vad som verkar vara solid sten och att det finns en dörr bredvid trappan ner.

Spelare 1: Jag går fram till dörren och knackar

Jag: Eh?

Spelare 2: Jag slår till spelare 1 lätt över huvudet och väser åt honom att sluta

Spelare 3: Sluta slåss!

Spelare 2 Jag slår till spelare 3 lätt över huvudet

Spelare 1,3,4 Vi drar våra vapen och anfaller spelare 2

Jag: Eh? Ja-hopp tänker jag och efter en hel del strider inbördes bestämmer jag mig för att de kultister som finns i byggnaden borde blivigt varnade. Och skickar ca ett 10 tal mot dem i hopp om att de skall komma på bättre tankar och bli lite rädda om skinnen. Tyvärr bestämmer de sig för att stanna och slåss i dörröppningen så de endast slåss mot en i taget. Fasen tänker jag hur ska jag göra nu? De alternativ som jag ser är följande:
1. Döda spelarna vilket jag inte vill för det tog en hel dag att rolla fram karaktärerna alltså skulle det ta minst 3h för en person att göra ny karaktär och tiden skulle öka drastiskt för varje spelare som dog
2. Låta de mirakulöst klara sig. Detta var det alternativ jag valde trotts att jag vet att jag borde ha dödat hela bunten för att lära dem en läxa.

Att jag som spelledare inte har möjligheten att döda spelare pga den tid som spelsystemet kräver för att slå upp en ny karaktär finner jag högst jobbig. Detta är också något som jag ser har en stor inverkan på hur spelarna spelar då de vet lika väl som jag att jag inte har någon lösning på detta. Men vi har spelat flera gånger utan en enda liten strid under hela spelmötet.

 

[Johan K]

• Tog vi rätt beslut?

Ja, det tycker jag att du/ni gjode. Att testa sig fram, komma på egna lösningar tycker jag är kanon. Det är viktigt tycker jag att ni i gruppen kommer på sådana här lösningar, så allt flyter på & alal är med i samma båt.

• Vad behöver jag som spelledare tänka på rent allmänt?

Att vara förberedd på vad so kommer att hända i dagens äventyr, ha några triks i bakfickan att kasta in ifall spalrna "hittar på" nått som du inte tänkt på. Men framförallt, ha skoj & ta inte reglerna på för allt stort allvar..

• Jag måste bli bättre på beskrivningar och tal med inlevelse, hur kan jag förbereda mig?

En taknke kan ju vara att du går omkrin i förväg & pratar högt för dig själv, berätta en saga alldels för dig själv.Då kanske det känns lite lättare när ni skall spela senare.

• Hur ska man utforma motståndare till spelgrupper på 7 spelare?

En väg kan man ta, genom att du kanske har 1 eller 2 bättre motståndare + dessas kumpaner.

• Snälla kom med alla råd ni som ploppar upp i huvudet på er, jag behöver det!

Man kan inte allt vad ifrån början. Lär er regler, rollspelande & såadnt på vägen. Allt sådant kommer på vägen. Testa olika system & rollspe, för att sedan kanske hitta erat favvo-system/spel.

• Tipps till mina spelare vore också uppskattat då det säkert finns lika utrymme för förbättring i deras teaterspelande som i mitt spelledande.

Övning ger färdighet, helt enkelt.
Spela, spela & åter spela. Så kommer det md tiden. Låt andra sl.a åxåx, så man får känan på det åxå.

Lycka till med ert spealdne !!!

 

[MrG]

Re: Ny spelledare som kämpar med känslan

• Tog vi rätt beslut?

Det tror jag, om alla har roligare så var det rätt

• Vad behöver jag som spelledare tänka på rent allmänt?

Du har väldigt många spelar, de flesta har mindre grupper och det förenklar saker. Var nyligen en tråd om det och har för mig att de flesta tyckte fyra spelar var rätt lagom, så kanske ska splitta gruppen i två?

• Jag måste bli bättre på beskrivningar och tal med inlevelse, hur kan jag förbereda mig?

Förbered slp:er genom att tänka ut hur de pratar och rör sig.
Samla intryck att beskriva, kan t o m ha en lista på detaljer att ta av (som dofter, stämningar, känsla (typ varmt/kallt/fuktigt)

• Finns det någon bra hemsida om just konsten att berätta? Nu menar jag inte att våga prata inför människor eller något sådant utan snarare växlande mellan tonlägen och liknande för att berätta mer levande!

Mycket goda råd hittar du här! Keith Jonssons böcker om improvisation brukar också ofta dyka upp som tips.

• Hur ska man utforma motståndare till spelgrupper på 7 spelare? Jag med min bristande erfarenhet har testat följande vilket inte funkat värst bra: många medelbra fiender, detta resulterade i en extremt lång och tråkig strid med bara massa tärningskast. En väldigt bra fiende vilket resulterade i att alla omringade fienden och aldrig träffade. Detta borde lösa sig själv med det system vi tänker testa nästa gång eller?

Mindre regler brukar underlätta, så det låter som ni är på rätt väg. Men det här är också en smakfråga, vissa tycker om stora strider som tar en kväll att spela igenom, så kolla med gruppen vad som föredras.

• Snälla kom med alla råd ni som ploppar upp i huvudet på er, jag behöver det!

Mindre grupper och spela på, övning ger färdighet
Sedan skrev nån nått om att åka på konvent, jättebra tips! Det är fortfarande en av de bästa informationskällorna för mig.

• Tipps till mina spelare vore också uppskattat då det säkert finns lika utrymme för förbättring i deras teaterspelande som i mitt spelledande.

Även här är ett av tipsen konvent. Mesta teaterövningar funkar (fast är lite överkurs). Spela karaktärer andra har gjort kan också vara ett knep för att variera sig och hamna i nya hjulspår.

 

[ikaros]

Re: Angående våra strider

Som sl bör man vara försiktig med att "straffa" spelarna för deras dummhet. Att låta besluten få efterverkningar är en sak, med man bör som spelledare inte se sig som spelarnas motståndare...

Strid är, i eon väldigt utdragen action, det som är verkligt spännande i rollspel är när spelarna måste fatta ödestigra beslut/hitta på lösningar under press. För där är det inte tärningarna som avgör.

Med så många spelare som du har och utifrån episoden från templet så skulle jag säga att intrigrollspel inom gruppen skulle vara häftigt. Det är mer spännande när man ställs inför en stor grupp potentiella fiender, som man inte heller kan skilja från sina vänner.

Exempel: hela gruppen kanske har till uppgift att hålla sig vid liv i den skurktäta ökenstaden Blaha, 1 av karaktärerna har i uppgift att stjäla en annan karaktärs vackra och heliga bok, som han/hon vet är mkt värdefull och mkt eftertraktad. En av spelarna kanske är i maskopi med en lokal tjuvgrupp och vill locka dom till ett tomt ställe för att slå till. 1 av dom är på jakt efter en paranoid förrymd slav, som under alibi gömt sig i gruppen. En annan kanske är en åtärvändande ädling som vill mana dom till att ta upp kampen mot den lokala drogbaronen, men utan att riskera att han/hon själv blir utlämnad till makthavaren av resten av gruppen. Den sista kanske är en allvarlig drogmissbrukare som alltid är på jakt efter nästa sil. Och blir dom av med för många i gruppen så blir dom ett lätt byte för stadens mordiska skurkar.

Som spelare kan du då hela tiden ge dom intressanta miljöer att bråka i, hela tiden göra det klart att dom måste hålla ihop för att klara sig men inte kan lita på varandra. Kanske är dom tvugna att samla ihop stora summor pengar till resan bort från denna fatliga stad. Alla måste hjälpas åt för att ordna brödfödan, snåla för att få ihop pengar, och hålla ihop för att skydda sig...

Om dom dödar varandra så kan du med rätta öka pressen, låta alla förlora på det och förhoppningsvis sköter dom allt dödande själva
BOAHAHA

 

[Jake Steele]

Med så många personer i en strid så kommer det ta tid, för lång tid. Om spelare A ska vänta medan alla andra (B-G) gör sina attackslag, skadeslag m.m. så försvinner situationens omedelbara skräpa.

Istället för att spela varje runda, varje slag och varje skada så sätter SL upp en intressant situation för en el flera spelare som måste klaras genom ett fåtal slag. "Den svarte riddaren driver dig tillbaka bot klippkanten. (snabbare) Slänger du dig åtsidan eller kastar du dig emot honom i ett anfall som lämnar dig helt öppen" (högst 3sek betänketid)
"jag slänger mig" -
" du misslyckas och han driver dg över kanten"
A: "jag greppar kanten"
...
B: kan jag nå honom?
"du vill ducka ifrån din egen strid med två soldater, rusa mot kanten där riddaren står över din kamrat, tackla honom ur vägen och greppa A innan han faller?"
B: ja...
slår - du lyckas

Vad jag vill säga är att du inte måste spela varje slag, det är inte vad som är intressant (IMO, är DnD3ed strider där man måste ta ner någon från 100HP en d8+3 i taget väldigt tråkiga), det är den tillspetsade situationen när allt står på spel som är vad det hela handlar om. En sådan spelstil kräver mer fantasi av SL men lämpar är nog nödvändig för så stora grupper som 7 pers.

A.

 

[Dartagnan]

Re: Angående våra strider

Jag skulle inte tveka att låta spelarna få en konsekvens av sitt handlande. Just den växelverkan som handling - konsekvens har är något som bidrar till realismen i ett äventyr.

Att spelarna beter sig som du beskriver beror kanske på att de inte känner sig inspirerade. Det har inte varit tillräckligt roligt hittills. Då är det kanske så att du ska se till att ta bort några av spelarna. Några är säkert mer intresserade än de andra. Några klarar inte av att sköta sig som spelare och således - konsekvens.

Nu är jag kanske lite fyrkantig och hård, men mitt tips är nog ändå att satsa på de som verkligen är intresserade och anstränger sig. Låt inte tre personer förstöra för de övriga tre.

Samma sak med att göra nya rollpersoner. Stävja detta nu och lägg tiden på ett par nya rollpersoner. De kanske blir lite försiktigare i framtiden. Men om du inte gör det så är risken att du får fler äventyr med något "ovanlig" utgång.

Du skulle kunna prova att skapa spelarnas rollpersoner och därmed prioritera ned vapenfärdigheter och annat våldsbrukande.

/D

 

[Man Mountainman]

Tog vi rätt beslut?

Det får väl tiden avgöra, men det är iallafall hedervärt att ni valde att diskutera och ta itu med problemen så pass tidigt. Många spelgrupper är mer eller mindre oförmögna till självanalys.

Finns det någon bra hemsida om just konsten att berätta? Nu menar jag inte att våga prata inför människor eller något sådant utan snarare växlande mellan tonlägen och liknande för att berätta mer levande!

Jag tror det är farligt att haka upp sig allt för mycket på sitt tal och sina beskrivningar när man spelar rollspel. Inte ens de bästa beskrivningar kan rädda ett spelmöte om spelledaren är en dålig historieberättare, dålig på att improvisera eller saknar lyhördhet för sina spelare. Tonläge och målande beskrivningar är bara en stämningsskapande faktor bland många; det är vad som händer i spelet, snarare än hur det beskrivs, som är centralt för kvaliteten hos rollspelsupplevelsen. Analysera ditt spelledande ur den synvinkeln; Verkar mina spelare intresserade av mina historier? Är jag intresserad av de historier som de evenuellt försöker berätta genom sina rollpersoner? Hur kan jag få historien att relatera till spelarnas rollpersoner?

Det finns många tips på hur man ska bli en bättre spelledare, men de är svåra att hitta. Sidor som denna är en bra utgångspunkt. Starta trådar med specifika förfrågningar så ska du se att du får tips.

Hur ska man utforma motståndare till spelgrupper på 7 spelare?

Sju spelare är en stor grupp. Du bör kanske överväga att banta den, eller dela upp den i två grupper. Om detta inte är en möjlighet, tja... det viktiga är väl att alla spelare känner att de har något att göra och kan bidra till striden. En vanlig klyscha i shonen-manga är att alla deltagare i gruppen, oavsett hur kraftfulla de är, har en motståndare i striden som matchar deras styrka och deras förmågor.

Det viktiga för att göra strider intressanta är dock att veta varför spelarna tycker att det är intressant med strider. Ta reda på detta och anpassa striderna efter det. Det kan hända att flera av dina spelare inte tycker att strider är intressanta alls, och då bör du givetvis minska antalet strider i ditt spel för att tillmötesgå dem. Gillar spelarna strider för att det tillåter dem att tänka taktiskt och utnyttja sin rollpersons regelmässiga förmågor ska du kanske överväga ett system som uppmuntrar detta, expempelvis D&D (eller Riddle of Steel, kanske?). Är de intresserade av strid för dess dramaturgiska och berättelsemässiga betydelse kan du överväga ett system med snabbare och mindre detaljerade regler, typ Savage World (som är explicit designat för att strider ska gå snabbt) som lämnar utrymme för coola beskrivningar.

Om du likställer "lång" med "tråkig" är nog det viktigaste att du väljer ett spel där strider är slut snabbt. Det behöver inte betyda att reglerna är enkla; även med väldigt enkla regler kan n strid ta lång tid - Feng Shui är ett expemel på detta - om reglerna är balanserade på rätt sätt. Om man använde Eons regler men alla strider var över på en runda så skulle de gå snabbt trots att Eons regelsystem är väldigt detaljerat med normala mått mätt. Ju fler "rundor" eller motsvarande en strid innehåller desto mer inbjuder den till att bli repetitiv.

 

[Man Mountainman]

Re: Angående våra strider

Jag: Eh? Ja-hopp tänker jag och efter en hel del strider inbördes bestämmer jag mig för att de kultister som finns i byggnaden borde blivigt varnade.

Misstag nummer ett! När spelarna börjar käbblas inbördes och det urartar till strid på det där viset är det ett tecken på iögonfallande brist på respekt för spelet, för dig som spelledare och för de spelare som kanske inte tycker att det är särskilt roligt. När något sånt här händer ska du inte fortsätta spela som om ingenting har hänt och färsäka räkna ut de naturliga konsekvenserna av dina spelares handlingar, utan du ska:

1. Avbryta spelet. Prata med dina spelare och berätta för dom vad du tycker. Säg att deras handlingar sabbar stämningen och äventyret. Förklara även för dem att deras handlingar kommer att leda till obehagliga konsekvenser för deras rollpersoner. Ge spelarna en möjlighet att ändra sig och göra något annat istället.
2. Analysera din spelgrupp. Är det en spelare (eller ett par) som regelbundet förstör för de andra eller är det hela spelgruppen som inte verkar ta spelet på allvar? I det första fallet, överväg möjligheten att utesluta den spelaren, men inte utan att först tala med honom i enrum. I det andra fallet; tala med spelgruppen igen och försök övertala dem att ändra sig. Sannolikt är de lika ointresserade av att se äventyret förstöras i internt käbbel som du är och i sådana fall måste du ta reda på varför de låter det hända ändå och se till att de slutar. I den händelse att de faktiskt tycker att det är jätteroligt att börja slåss mot varandra så, tja, då får ni väl börja spela så på allvar. Gör äventyr som går ut på att rollpersonerna ska bråka inbördes, eller nåt.

De alternativ som jag ser är följande:

Misstag nummer två! Du har alltid, alltid möjligheten att diskutera problemet med spelarna utanför spelet. Förklara för dem varför deras handling är en dålig idé och förklara konsekvenserna av den (rollpersonerna blir dödade). Förklara även varför du valde att skicka kultisterna på rollpersonerna till att börja med (för att visa att deras omotiverade handlingar får konsekvenser). Om du inte informerar spelarna om den poäng du försöker göra, hur kan du då förvänta dig att de ska lära sig någonting av den?