Re: Nya Gudar [Mina spelare: Spoiler]
I mitt Mundana är gudarna på inget sätt människor som kommit upp sig, det är totalt omöjligt för någon besjälad varelse att bli en gud. Gudar är nämligen egentligen inte en egen slags själar, utan snarare "noder" kring vilka gudarnas eget andeplan värver sig.
Ska man gå helt till det basala, så har en av rollpersonerna faktiskt fått tag på en bok som förklarar hela universum. Hon vet dock också om, att om hon lyckas förstå allting i den, så kommer hon att drabbas av samma öde som sin mor, som var den förste efter författaren som förstod boken; att uppnå apoteos och bli en gud inom Allvetandes Brödraskap. Boken kallas Elegorkodexen, eftersom den skrevs i El'egor i Thalamur en gång.
När man har börjat förstå och kartlägga kodexen så inser man att de senare delarna av boken innehåller ett antal tabeller, som statuerar skillnader och likheter mellan ett antal olika dimensioner, de dimensioner som utgör världens fundament
Dimensionerna är indelade i tre olika plan. Dessa är, förenklat sagt; det magiska planet, varifrån filament kan hämtas av alla aspekter utom oneirotropi; andeplanet, i vilket de besjälade varelsernas själar finns och kan färdas runt av egen vilja; drömmarnas plan, den oneirotropiska kraftens hemvist.
Det intressanta är för det första att ”verkligheten” inte har något plan, alltså att den fysiska världen som den ser ut inte har något plan. Istället är verkligheten som de besjälade varelserna uppfattar den en blandning av dimensioner som innehåller delar av alla de tre olika planen. Besjälade varelser är i själva verket inget annat än mycket komplicerade dimensioner, vilka går tvärs igenom alla plan och alla dimensioner, medvetet eller omedvetet.
Med kodexens hjälp kan man reda ut vad som hör till vilken dimension, och hur just den dimensionen kan påverkas enskilt. Det är detta som är kodexens själva mening; den förklarar hela verkligheten.
Det intressanta är för det andra att det oneirotropiska planet är det överordnade, det som de båda andra existerar inom. Ur denna sanning går det att dra slutsatsen att hela universum är en dröm i ordets rätta bemärkelse; en existens i tankarna på något annat. Vidare är Själaplanet och Magiplanet motsatser till varandra, med skillnaden att magins varelser är helt låsta till sitt eget plan, och inte på något sätt kan ta sig därifrån av egen kraft. De besjälade kan dock ta dem därifrån, medvetet eller omedvetet, men i gengäld löper alltid de besjälade risken att dras in i det magiska planet om de befattar sig med det, och bli en del av det.
Gudar är lokaliserade på det oneirotropiska planet, liksom helgonen. Den besjälade varelse som till fullo kan förstå magins sanna väsen, antingen genom forskning eller genom visioner från tidigare gudar, kommer att kunna använda det magiska planet helt utan risk för att uppgå i det, och det är däri gudamakten ligger. Den som når kunskap om hur man använder magiplanet på ett sådant sätt och sedan praktiserar det kommer oundvikligen och ögonblickligen att kanoniseras.
Positiv Qadosh är med andra ord ett värde på hur starkt banden till ens gud är, hur mycket makt de är villiga att skänka en. Varför gudarna överhuvudtaget delar med sig av sin makt är för att de inte kan påverka alla dimensioner. För att kunna nå vissa dimensioner måste de göra det genom de besjälade varelserna, vilka ju som nämnt i alla fall omedvetet kan nå till alla dimensioner samtidigt. Gudarna är bundna till ett fåtal dimensioner, men ju fler troende de får, desto fler no-der har de att verka genom för att påverka Mundanas alla dimensioner efter sitt eget godtycke. Alla gudar är dock inte alls intresserade av att göra det, utan låter sig helt sonika uppgå i det oneirotropiska planet och försvinner, men de flesta av gudarna är starkt bundna till den slags själ som de har, och som har en viss självbevarelsedrift.
Helgon är en svagare slags gudar som är stenhårt bundna till sin ursprungliga själ, den de hade under sin tid i andeplanet. De kan visserligen påverka det magiska planet hur de vill, men de kan nå ut till ännu färre dimensioner än gudarna kan, och för att alls kunna nå ut till Mundanas invånare måste de hålla kvar sina band till gudarna och via deras dimensionsdjup påverka Mundana. För ett helgon finns inget annat syfte än att påverka Mundana, de kan inte välja att sluta existera. De försvinner dock om guden gör det.
Gudar håller sig med helgon eftersom gudarna endast via helgonen kan nå ut till de besjälade. Helgonen behöver gudarnas kraft till att kunna använda sina dimensionsband, och gudarna behöver tillgång till helgonens dimensionsband för att nå Mundana.
Gudar och helgon är också skiljda åt på det sättet att gudar är en företeelse som aldrig existerat som besjälade varelser på Mundana, utan mer är centrala punkter i den oneirotropiska världen, medan helgon i de flesta avseenden fortfarande ÄR besjälade varelser som dock förlorat kontakt med vissa dimensioner eftersom de ställt sig på ”fel sida” om det magiska planet.
Detta betyder förstås att myten om apoteos är just bara en myt, att exempelvis gudarna inom Allvetandets Brödraskap är bara helgon och inte gudar. Dessutom innebär det att det är rena missuppfattningar som får människor, dvärgar och andra folk att försöka tillskriva sin gud mänskliga, dvärgiska eller andra humanoida egenskaper.
Negativ Qadosh är ett mått på hur sårat den besjälade varelsens naturliga skydd mot att sugas in i magiplanet är. Ju sämre Qadosh, desto mer vacklande blir magikerns sinnen när han öppnar springor till den magiska dimensionen, desto vårdslösare blir han omedvetet när han försöker väva besvärjelser.
Sammantaget; en magiker kan, med hjälp av Elegorkodexens tabeller av kunskap om alla de olika planen och dimensionerna, räkna ut hur man ska sträcka ut sitt sinne upp genom gudarnas potential via helgonens utsträckta händer för att därifrån nå in till det magiska planet bakifrån.
Ett exempel på ett användningsområde för detta är att använda magin till att täppa igen luckorna i sin egen Qadosh från insidan, dvs att via det magiska planet höja sin negativa Qadosh.
Med andra ord; teotropi är en slags besjälad oneirotropi som kan åstadkomma den slags "viljenoder" som kallas gudar av människorna, och som kan knyta till sig kanoniserade individer som sedan kan är låsta vid dessa "noders" principer och regler för att kunna hålla sig kvar vid Mundana.