Bakmatning
Så, då har man hunnit ta sig igenom de båda nyförvärven. Lite kommentarer:
Formatet
Jag kan förstå att Neogames vill undvika att höja sitt standardpris för moduler, men när böckerna är så sladdriga som dessa två så hade i alla fall jag gärna betalat lite extra för åtminstone lite bättre papper i pärmen. Att sedan samtliga böcker i paketet (beställde från Neoshopen) hade ett rejält tilltryckt hörn gör ju inte det hela bättre.
Illustrationer
Jodå, här går ju Monster i Mundana om sin föregångare med hästväg och flera av de gamla tråkiga monstren känns faktiskt användbara nu när man fått en vettig illustration och inte en karikatyr till dem som i Monster & Varelser (där bara Gullbrandssons bilder var ok).
Monster i Mundana
En positiv överraskning - även om det i mycket är ganska standardmässiga monster och mytologiska varelser så har det lagts energi på att förse dem med en bakgrund etc som gör dem mer angelägna att använda än tidigare. För den som vill ha riktigt stora monster som får även den värste koboldspelaren att lägga svärdet på hyllan så finns det några sådana också. I övrigt så har en del av de mytologiska varelserna försetts med egenskaper och en historia som gör dem ganska otypiska, främst gorgonerna. En fördel med detta är ju att även den rutinerade rollspelaren kan få sig en liten grottsurpris
Appendixet som tar upp vad man kan göra med olika monsterdelar är också väldigt trevligt.
Förresten, vilket av monstren kom från monstertävlingen?
Vapenmästaren
Inte riktigt lika spännande - den är ju "nödvändig" om man saknar Krigarens handbok och vill ha mycket variation i val av utrustning, yrken osv för alla våldsbrukare. Det har slunkit in en del extra vapen sedan Krigarens handbok, känns det som. Bästa kapitlen är annars de om vapensmide samt om olika variationer på vapen - regler för andra material än stål som jag önskat länge, olika piltyper, möjligheter att skräddarsy vapen utifrån den enskilde krigarens förutsättningar och estetiska önskemål osv är alla väldigt bra. Den lilla illustrationen på en humanoid med träffområdena utmärkta är för övrigt väldigt praktisk och blir nog ett bra spelhjälpmedel efter ett besök i kopiatorn...
Som liten sidokommentar känns dock sarissa-spjutet som det mest meningslösa vapnet. När har man glädje av ett fyra meter långt spjut med spetsar i båda ändar? Det är ju inget man vill ha i en pikformation där bakändan kommer orsaka en massa "friendly fire" och jag är lite skeptisk till hur roligt ett sådant långt vapen är om man inte står i formation. Eller? Fast vapnet är ju cirefaliskt och om alla vänligt sinnade har gordpansar så går det väl ihop...
Överlag så är dock intrycket positivt, särskilt för Monster, förutom det fladdriga formatet. Tummen upp!!
Mvh / Phelan