För det första tycker jag inte Mundanas storlek behöver ökas; det är praktiskt med en värld där det inte tar tusen år att resa från punkt a till punkt b. Det finns inga praktiska argument för att Mundana -borde- vara större; det är en ren smakfråga. Och jag säger nej.
Jag tycker heller inte om idén att dela upp Jargien, Thalamur, etc. Det finns massor av exempel på myyycket större, centralstyrda riken i vår egen historia, även i arkaisk tid. *hostKyrosdenStorehost* Jargien är på inget sätt ens remotely orimligt som det är beskrivet nu. Vidare...Geografica skriver ju egentligen ingenting om graden av autonomi de olika princeperna har. Jag kan mycket väl tänka mig att de visar sig vara relativt självstyrande i Jargienmodulen.
Orientaliskt inspirerat är, som du påpekar, Mûhad (och i viss mån Eumo). Vill folk ha mer uppenbara Kina-rippoffar kräver jag att få skriva dem. Jag gör gärna Menon-Aun med omnejd syd- och sydostasiatiskt inspirerat annars, vilket jag också tidigare argumenterat för.
I 'Västlanden' nämner jag i förbigående följande riken, som mest är tänkta som obetydliga hövdingavälden eller legender, för att inte gå emot officiellt material. De hade kunnat expanderas mycket.
- Karagistan är ett östzhaniskt hövdingavälde på de bördiga markerna norr om Tarkas.
- Ansale-Idon är en forntida tributstat åt Edron, ett zhaniskt rike någonstans i fjärran västern
- De Vittrade Öarna är (påstås vara) en mystisk ögrupp någonstans i väster där Gebashan Häxkonungen härskar
Mûhad har ett skrikande behov av stater att interagera med. Alkharzans placering blir helt miffo efter Edrons fall. Det behövs fler länder i västerled, bortom Mûhad, för att lösa två problem:
- Varför har Alkarzan inte förfallit totalt?
- Vart tar alla slavar mûhadinerna exporterar vägen? De kan inte alla hamna i Menon-Aun.
Sedan...alltså, grejen med att alla Edrons domäner är totalt jävla övergivna...är kanske inte så realistisk. I vår världs historia hade nya statsbildningar snart blommat upp där Edron föll i ruiner. Men...
Jag gillar somehow idén med ett hemsökt ödeland. Nej, jag älskar den. Den är så...fantasy, på ett bra sätt. Jag vill behålla den. Merparten av Edrons domäner, Cai och Summag i synnerhet, bör bestå som de är - ruinbeströdda, ödsliga och spöklika, i bitterljuv, stum åminnelse om forntida storhet och prakt.
Men någonstans bör edronitiska successor states ändå finnas. Det är mycket av den här anledningen jag stör mig så enormt på ödlefolket - de introducerades, och ockuperade en för Mûhad mycket intressant geografisk plats (öarna väster om Blå havet), men de är helt jävla alien och isolatonistiska och interagerar inte med någon, så de tillför inte överhuvudtaget något vettigt till världen. De bara sitter på en geografisk hotspot och...campar. Det suger. Jag hatar dem.
I mitt Mundana har dessa öar ett svalare klimat, och där ligger bland annat Ansale-Idon, en edronitisk sucessor state med lite drag av Indien, Sydostasien och Perserriket. Ansale-Idon har en ständigt utsatt position; ständiga konflikter med Ödlefolket och Mûhad har utarmat landet och gjort det moget att erövras.
Men i övriga Mundana...har jag inte känt behovet av nya stater så akut att jag skapat några, även om jag håller med om att de borde finnas där.
Så...var?
NORR OM TARKAS! Det är en fucking gudagiven plats; marken anges som bördig, och det är mitt emellan det mäktiga Jargien och det storslagna Mûhad. Jag föreslår div. östzhaniska småkungariken här, i ständig konflikt med varandra.
Sedan har vi den mystiska ön utanför Kamors kust som bara skriker "Hej kom och ta mig och gör ett rike av mig!"
So I will.
Nu suger jag på att hitta på namn, men...det är ett litet kungadöme som var en av staterna som gick samman och bildade Jargien, men det hoppade tidigt av efter nån konflikt och har legat i ständigt bråk med Jargien sedan dess. Men inte nog med det...öriket bär vidare vissa traditioner och minnen från Radh-Kamra, bland annat spår av det forntida matriarkatet, och kunskaper i magi och mystik som Jargien helst hade förstört för alltid. Men Öriket står på god fot med kamorianerna och cirefalierna, och en förhållandevis stark flotta har flera gånger räddat det undan en jargisk invasion.
Sedan har vi området norr om Raunfloden och söder om Mithera, precis mellan Drunok och Caserion. Varför finns det inget rike där? Varför hävdar inte Caserion eller Asharien överhöghet? Är Mithera för...läskigt? Det köper jag inte. Något borde där finnas. Kanske ett mer självständigt ashariskt jarladöme, som tagit Caserions parti (och emottagit dess beskydd), och snarast är femtecolonare i Ashariernas ögon?
Mellan nordöstra Caserion och Ringbergen är också ett område som ber om att hittas på något med. Kanske ett rike som erövrats av raunlänningar för länge sedan, och styrts av en med tiden alltmer civiliserad raunländsk härskarklass sedan dess? (jämför med stäppfolkens gränsriken i Kinas historia, typ Xixia och Jin). Kanske en rest av Raon-riket?
Vidare...området mellan Drunok och Adarl, förbi Eyrenskogarna, är spännande. Jag har hittils tänkt mig det som ett relativt ödsligt land, bestrött av ruinerna från de forna riken Kahar och Ast'catie, och hemsökt av skuggor från det döda Kirath. Maybe it should stay that way, som jag tidigare påpekade så älskar jag ju verkligen sådana områden...
Men Utmark på andra sidan Kraggbergen...det hade lugnt kunnat byggas ut till ett människorike, om än ständigt hotat av oknytt, rauner och troll.
De mystiska barbarerna på Méaslätten bortom Alarinn borde man göra något med...jag vet inte vad. Något.
Och as darkenerriken goes...jag presenterar flera mäktiga Darkenerstammar i Västlanden, däribland de nomadiska Darfana i Ressiöknen. Men jag vet inte om just den södra kontinenten borde ha fler darkenerriken, jag tror snarare det är på nivån av stamsamhällen som precis börjat närma sig riksbildningsstadiet. Eumo kan göras lite mäktigare och tydligare få karaktären av en konfederation mellan olika stammar och riken som hålls ihop av Sungmunkarna, that would be great...något åt det hållet leverar jag i 'Västlanden'...
men Forion är ganska bra som det är, ge det lite fler städer och så bara, gör det lite mer awesome. Dabus forna marker...usch vad jag är svag för hemsökta ödeländer...
Bättre platser för intressanta darkenerriken är isåfall, som Börni föreslog, Mio-Enara, och som jag nu tänker föreslå, Övärlden. Det förra får Börni tala för, men i Övärlden hade jag kunnat tänka mig div. små öriken i en lös federation dominerad av Garandor, som har fullt upp med att försvara det man har kvar mot sabriernas och faliernas koloniala ambitioner. Stora Arkipelagen har potentialen att bli en verkligt fet äventyrsplats; man kan slänga in en hel del spännande kulturer och folk å de olika öarna - se vilken mix av olika folkslag som bebodde Stillahavsöarna i vår värld.
Thalamur och Consaber behöver mest av allt byta plats. Tack vare Colonan och Pereine finns inget akut behov av fler stater i Rhung-Alari.
Men överhuvudtaget saknar jag i Mundana...stadsstater, förbundsstater, handelsriken. Genua, Venedig, Hansan, Fenikierna, Malackasultanatet...stater med liten yta men stor politisk makt. Tyvärr är rollen som handelsimperium redan lite tagen av cirefalierna och Consaber, which is a shame...det känns inte som det riktigt finns plats för en Hansa.
Så...kör på ett Malackasultanat istället, nånstans i västerled, där det finns utrymme för en verklig rival till sabrier och cirefalier. Man hade tex kunnat boosta Kryddöarna till ett verkligt handelsimperium med stark flotta och högstående kultur, gärna Mhîmtroende (eller helt sonika Navarekultens primära bastion). Det vore verkligt koolt.
Menon-Aun och Ebhron är helt okej som de är, ett stort imperium i varsitt hörn av världen...men de känns lite oinspirerade som det är nu. Någon med tid och lust borde ta sig an att hotta upp dem lite. Och vad faen finns bortom dem, egentligen? Tar världen bara...slut? Jag har anytt att Dakhû'r-nus högsäte är Blodbergen bortom Menon-Aun, så man kan alltid tänka sig att kamorferna sett till att hålla lägre släkten borta på något sätt...men what about de enoooorma länderna bortom Ebhron? Där borde finnas -något- för ebhroniterna att interagera med. Det behöver inte tvunget vara civiliserat, ej heller mänskligt...det behöver bara vara...något.
Momolan ska inte tas bort. Jag vill bara göra om det så det inte är ett fjantigt S&M-matriarkat. Låt det vara ett Mhîmtroende zhaniskt rike, men med kulturella och politiska meningsskiljaktigheter med det mäktigare Mûhad.
Kunde inte...Veddo ha egna riken? Det är på pappret jääävligt osannolikt att ett polarfolk skulle lyckas grunda en statsbildning på grund av div. sociogeografiska förhållanden, men med magi 'n' fantasy 'n' shit...vore det liksom inte jävligt koolt? Eller nu vet jag, bättre upp: statsbildningar på sydligare breddgrader som -expanderat- norrut i vår värld har ju lyckats slå mynt av Arktis resurser, tex vikingarna på Grönland, ryssarna i Novgorod...kanske Jargien eller cirefalierna har grundat veddo-dominerade kolonier långt uppe i yttersta norden?
Vad som hände med den sjunka kontinenten och vart dess folk tog vägen är ett enormt spännande prospekt, men det har vi redan diskuterat annorstädes här på forumet.
Nog nu. Jag vill hinna läsa lite inlägg också, forumet exploderade ju av aktivitet helt plötsligt.
- Ymir, ska iallafall skriva nåt om Ansale-Idon till Drunoks Drängar
