Nybörjarrollspelets emotionella behovsuppfyllelse

[JohanL]

Vi hade ju en reaktion kring just detta (Forge) för tjugo år sedan - om just kreativ agenda. Någonting måste vi väl ha lärt oss av det?

Jag tror inte alls på tesen att man måste ha exakt en av de exakt tre CAs som finns och alla måste vara perfekt ombord, och annars får man bokstavlig hjärnskada. (Falsk trikotomi?)

Men det känns som OT att utveckla här.

Det jag ser som fördelen med Robin Laws uppdelning är att man har praktisk nytta av den vid spelbordet - du spelar med den grupp du har, och spelarna tycker om olika saker olika mycket, och det är OK och kan hanteras och här är verktygen. Ett nybörjarspel borde inte vara beroende av att man tar till sig rollspelsteori först, och ju mer det kan tillfredsställa nybörjare som tycker om olika saker (och kanske inte ens vet från början vad det är de tycker om), desto bättre.

 

[Khan]

Det finns inget universalrollspel med den bästa lösningen. Det finns massor av spelstilar och vi behöver en större flora av olika spel lämpade för dessa för att täcka in många behov.

Hundra procent detta.

Jag tror på fullt allvar att den väg som Ligan (och i någon mån Lehto/Eloso) kör på är bäst. Ha ett varumärke som folk känner till och fokusera på vad mediet/kulturformen rollspel kan göra med det. En del lockas av att det arrangeras rollspel. Andra lockas av "Va! Handbok för superhjältar! Ascoolt ju!", och när de väl är inne upptäcker de att de gillar just rollspel, även utan just varumärket.

Jag vet minst två personer som börjat med rollspel i vuxen ålder pga Ur Varselklotet och som lockades av världen, spelstilen och lugnt folkhemsdrama, men som aldrig skulle vilja spela spel med svärd och/eller strålpistoler.

 

[JohanL]

Jag vet minst två personer som börjat med rollspel i vuxen ålder pga Ur Varselklotet och som lockades av världen, spelstilen och lugnt folkhemsdrama, men som aldrig skulle vilja spela spel med svärd och/eller strålpistoler.

Spelar man med mer eller mindre vuxna är säkert "välj ett tema eller en adaptering ni är intresserade av" det bästa sättet att börja på. Star Trek-fans bör absolut börja med Star Trek - det är mycket bättre än att försöka hitta ett nybörjarrollspel.

Så mycket här beror nog på om man med "nybörjarspel" menar "vad som helst som spelas av nybörjare", eller just inriktade mot den klassiska målgruppen av förstagångsrollspelare ("nördigare huvudsakligen pojkar i 10-15 års ålder", typ, de du ger en D&D-startbox eller ett Drakar och Demoner till).

 

[Rickard]

ag tror inte alls på tesen att man måste ha exakt en av de exakt tre CAs som finns och alla måste vara perfekt ombord, och annars får man bokstavlig hjärnskada. (Falsk trikotomi?)

Jag skrev inte att "alla måste vara perfekt ombord" - jag skrev att vi har flera olika nivåer av intresse av spelstilar (vi har alla spelstilar, men av olika procentgrad). Funktionella grupper, för mig, är sådana där intresset av spelstilarna överlappar i viss mån. Sara kanske gillar att slåss medan Mårten gillar både att slåss och gestalta. Något jag uppskattar med GNS i Forge, GDS i lajv, Bartley spelartyper och Robin D Laws uppdelning är just diskussionen om olika spelstilar. Att man fattar att alla inte tycker det är kul att spela rollspel på samma sätt. Vad just nybörjare tycker är kul är vad @entomophobiac redan snackat om: vi vet inte, utan vi tror en massa grundat på vad vi själva tycker är kul.

Ett nybörjarspel borde inte vara beroende av att man tar till sig rollspelsteori först, och ju mer det kan tillfredsställa nybörjare som tycker om olika saker (och kanske inte ens vet från början vad det är de tycker om), desto bättre.

Fullt medhåll på alla punkter och jag har gått in i den här fällan själv att försöka börja med rollspelsteori. Det är något utövaren själv bör komma fram till. Som spelskapare kan man bara putta dem i en viss riktning.

 

[Svarte Faraonen]

Spelar man med mer eller mindre vuxna är säkert "välj ett tema eller en adaptering ni är intresserade av" det bästa sättet att börja på. Star Trek-fans bör absolut börja med Star Trek - det är mycket bättre än att försöka hitta ett nybörjarrollspel.

Så mycket här beror nog på om man med "nybörjarspel" menar "vad som helst som spelas av nybörjare", eller just inriktade mot den klassiska målgruppen av förstagångsrollspelare ("nördigare huvudsakligen pojkar i 10-15 års ålder", typ, de du ger en D&D-startbox eller ett Drakar och Demoner till).

Åtminstone "huvudsakligen pojkar" känns som något som måste brytas för att få en starkare nyrekrytering. Man kan inte bygga en bokbaserad hobby på ett kön som i allt högre grad är icke-läsande.

 

[ceruleanfive]

Hörrni, tråden handlar om olika tänkbara känslomässiga engagemang man kan stärka i rollspel, inte vilka som är bäst eller ger störst avtryck hos eventuella nybörjare.

Själv tror jag även bekanta IPn hjälper till här.

"Tänk att få vara en pilot i Star Wars!?!"

Att drömma sig bort till en redan bekant värld.

Om det där hade stämt hade man kunnat göra en riktig storsäljare av typ Avatar: The Last Airbender.