Nekromanti Nybliven spelledare söker hjälp

[Wilmer]

Jag har nyligen adopterat en spelgrupp. Den tidigare spelledaren gav upp då spelarna löpte runt var för sig istället för att lydigt bilda en äventyrargrupp.

Jag skrev ett äventyr där de tillfångatogs och tvingades till sammarbete för att fly men sammanhållningen upplöstes då de nått friheten. Hur tvingar man rollpersonerna (och spelarna) att sammarbeta? En väldigt bekväm lösning verkar vara att aktivt ta livet av rollpersonerna och tvinga de nya att börja som vänner eller kompanjoner (kumpaner).

 

[Marukusu]

Jag vet ju vad jag skulle ha gjort...

Om du icke räds för att använda dig utav klichéer så kan du till en början utnyttja lite osämjor i gruppen utan att det går över till direkt våld (typ "Jag vägrar supa tillsammans med den där tiraken, han lär ju ha blandat i gift i ölet"), för att sedan låta gruppen knytas samman genom olika omständigheter (typ att en i gruppen räddas till livet av en annan i gruppens läkekunskaper). När du känner att du vill vara lite dramatisk så låser du in alla RP i en grotta/gammal borgkällare/Balin's Tomb/(valfri klaustrofobisk miljö), omringade av fiendens hantlangare. De har dock en gammal och vis man till hjälp (om de är dumma nog att inte komma på idén att sammarbeta själva) som säger att de inte har en suck att överleva alla fiender om de inte sammarbetar. Givetvis så lyckas de krossa alla fiender på något mirakulöst sätt och blir alla vapenbröder/polare för livet och för att symbolisera detta så höjs allas lojalitet med asmycket och specialiseras mot "vänner".

Kort sagt: härma vilken film som helst som handlar om ett par personer som är olika men som ändå blir hårt sammansvetsade vänner.

- Danne, svag för det klassiska.

 

[Phelan]

Att spelarna ska samarbeta är inte bara ditt ansvar. Ganska långt ifrån , till och med. Ta ett snack med spelarna, förhoppningsvis har de väl ambitionen att de ska spela som en grupp och så får ni fundera ut möjliga gemensamma nämnare som karaktärerna kan ha. (Om spelarna mot all förmodan inte har intresse av att vara i samma grupp, vilket ju är en liten förutsättning för att de ska kunna rollspela tillsammans, föreslår jag att du gör som den förre spelledaren...) Gör också väldigt klart att som SL kan du bara vara med och skapa förutsättningar för samarbete och sammanhållning i gruppen, men att det aktivt kräver att spelarna engagerar sig om det ska hålla i längden.

Mvh / Phelan

 

[Gylf draken]

Spelarnas bakgrund, ras och yrke spelar in ganska mycket så här i början på spelet vilket kan få alla att vilja gå sin egen väg (förverkliga sina mål som R/p)
Hadde jag varit du skulle jag i tur och årdning spelat med R/p och låttigt dem uttforska vilka de var. sedan skulle jag sätta dem p´å ett äventyr där de i tur och årdning blir nyttiga för att äventyret skall gå väl.
te.x märker gruppens jägare en skepnad i skogen, de följer efter och kommer till en grotta i vilken tiraken (nattsyn) finner en bok, trollkarlen berättar om dess magiska bakgrund och ber krigaren hålla vakt emot främmlingen medans han går närmare in på detaljerna. Främlingen anfallen och trots att KLrigaren och tiraken nedgör honom så blir trollakrlen sårad vilket Jägaren lindrar med sin läkekonst...

VH Jens.L "Draken"

 

[Attila]

Nybliven spelledare behöver göra klart för...

Alla träffas i goda vänners lag för att ha roligt när vi rollspelar, inte sant?
Du behöver göra klart för för dina vänner att du inte sitter som SL bara för att servera de andra så att de ska ha roligt, alla likväl rollspelare som SL ska ha en trevlig kväll tillsammans.
I min grupp hade vi detta problem till för ett tag sedan då vår SL tog upp detta, men sedan dess har det blivit bättre.

/Attila

 

[Caesar]

Jag tycker det låter som om ni borde testa att bygga ihop gruppen lite mer innan ni börjar spelande (om det är för svårt att göra senare) så att rollpersonerna har lite mer gemensamt. Om det är så att alla springer åt var sitt håll så är det förmodligen för att karaktärerna har för lite gemensamt.
Om gemenskapen består i en fiende, en hemlighet, ett utpressningshot eller varsin del av samma skattkarta spelar mindre roll. Som du skriver själv så fungerade det bra när de hade det gemensamma målet att ta sig fria, det gäller bara att inte släppa iväg dem sen.

En viktig fråga att ställa sig är även i vilken utsträckning det är rollpersonerna och till hur stor del det är spelarna som har olika mål.

 

[Praetori]

Kanske inte det enklaste att lösa.
Men skräddarsydda äventyr är annars en bra lösning på problemet. Dvs, äventryr som är gjorda för en speciell typ av karaktärer.....ett riddarfölje, ett tirakiskt härjarband, spelare med samma religiösa övertygelse.
Funkar jhu tyvärr endast med "nya" karaktärer.

 

[Wilmer]

-tackar för råden-

Jag tackar för råden, särskilt det om "spelledaren ska inte bara vara servitör".