Jag har gammalt spel liggande, vilket utelämnar jag tills vidare, som 'vilar' fastän detaljerna är minst sagt dunkla efter år av inaktivitet, Vad hände sist, vilka gjorde vad och fick dom verkligen tag i det där viktiga innan vi slutade? Vad tycker ni om dylikt, är det värt att sparka igång liket igen (med risk för konflikt över detaljer där ingen är helt säker) eller ska man rått kapa trossen och sjösätta en ny båt? Problemet ligger mest i omtyckta rollpersoner och goda minnen från karriären.
Hoppa minst 10 år framåt i tiden och gör Blues Brothers grejen där något nytt hot har dykt upp och de måste "Get the band back together". Då är de gamla minnena lite luddiga för karaktärerna precis som för spelarna och känslorna av att samla ihop det gamla gänget är också delade av karaktärerna.
Voldstagg13 said:
Inte illa! Jag är nog för mycket inne i min egen lilla box ibland.
Viktigast är att man har ett bra koncept vad rollpersonerna ska göra, annars blir det bara som en dålig film-uppföljare.
Så bara att man tyckte om rollpersonerna är inte tillräckligt för att återuppliva dem, du måste även ha något bra nytt att stoppa in det gamla bra i annars blir återupplivandet dåligt.
Voldstagg13 said:
Jo, annars ångar det nya på av nostalgiångorna...det är väl därför uppföljare så sällan blir bra.
Min erfarenhet är att det inte är en så bra idé att fortsätta där man slutade. Även om man på något sätt enas om vad som hänt kan det mycket väl vara så att någon två möten senare utbrister "men hade vi inte pratat med den personen innan och hatar henne?" eller "hade vi inte fått reda på den där hemligheten redan?", och sannolikheten är rätt stor att det faktiskt är sant. Då kan man så klart välja att helt sonika ignorera detta men det kommer ligga där och störa som en hög med skräp som inte riktigt går att sopa in under mattan. När vi kört vidare på gamla äventyr som vi avbrutit har det aldrig blivit bra, vi har alltid hamnat i det här problemet förr eller senare. Samma problem riskerar också att uppstå om spelledaren på egen hand bestämmer hur det slutade och de nya rollpersonerna på något sätt kommer i kontakt med vad de gamla rollpersonerna pysslade med.
Jag skulle nog antingen, som föreslås ovan, spola fram rätt ordentligt, så att de gamla händelserna fallit i glömska och man helt enkelt inte behöver bestämma hur det slutade (då kan man använda de gamla händelserna som en lös bakgrund som man bara flyktigt refererar till) eller ta de gamla rollpersonerna och spela något nytt.
Jag gjorde ett tidshopp med en Pathfinder kampanj för ett tag sedan och sade till spelarna att "Det har gått 30 år. Ni har lyckats med vad ni satte ut för att göra och har nu kunnat uppfylla era egna mål om ni vill det. Beskriv vad er karaktär gjort under de här 30 åren, beskriv vad ni än vill. Kör hårt, vill ni vara kung över något så kan ni det, tänk stort."
De flesta dök upp med alla de coola saker deras karaktärer gjort. Alven hade startat en Hogwarts liknande magi skola, Paladinen hade startat ett korståg och blivit kung och så vidare. Det fanns bara två människor i gruppen, paladinen och warlocken, så efter 30 år skickar paladinen sin son för att möta upp med gruppen eftersom han själv är för gammal för att äventyra.
Men warlocken dök upp fast han nu var i 60 års åldern. Han var den coola Aleister Crowley typen i den första kampanjen som skämtade och spottade demoner i ögat. Nu var han ett vrak. På 30 år hade han inte lyckats hitta ett sätt att få tillbaks sin själ som han sålde för sina magiska krafter i sin ungdom. Förtvivlad över den kommande eviga fördömelsen hade han ägnat mer än tio år åt att dricka sig själv till döds medan han spenderade varenda öre som han hade tjänat under sin äventyrar karriär. Han hade till och med sålt sin trollstav för att kunna köpa mer sprit. Han drog inga skämt och vid något tillfälle vägrade han lämna sitt rum.
Det var riktigt coolt att se kontrasten med vem karaktärerna brukade vara och vem de var efter 30 år.
God45s linje är absolut en bra idé. Det är dock inte nödvändigt med tio år om man tycket att det känns mycket. Skriv ihop en grovkorning sammanfattning av hur det gamla äventyret slutade, och om möjligt blanda in massa förvirring. Typ att skeppet förliste och alla räddade sig bäst de kunde eller att något exploderade. Förvirringen gör dels att en del faktisk förvirring frånnspelarna bara blir passande ingame, och det kan vara lite löst exakt vem som dog och inte. Lägg gärna lite krut på vad rollpersonerna gjort sen dess också oavsett hur mycket tid som förflutit. Låt någon ha blivit arresterad och antingen frikänd eller ha avtjänat sitt straff beroende på tid. Nån blev anställd.men sedan sparkad. Nån kan ha gift sig. Men skälig förvirring tycker jag är nyckeln.
Det man minns som fantastisk med en rollperson och en kampanj var fantastisk just där och då. Som ni var då. Som ni spelade nå. De ni gillade då. Hur den sociala dynamiken funkade då. Det var lysande för att just då med dom förutsättningarna var det lysande. Men massa vatten har runnit under broarna som dess.
Man får mycket bättre spel om man har ihjäl sina darlings och göra något nytt, utifrån dom ni är nu, hur ni vill spela nu, hur er social dynamik ni funkar nu osv.
Det betyder inte att man kan återanvända element av något ni gillade gå, men döda de gamla och återanvänd element av det för bygga något nytt som kan vara lysande nu.
Till exempel kan man ta karatärer från en setting och kampanj och reboota det i en annan. Ta de gamla fantasyhjälterna, och sen göra reboots av dom i stenhård postapocalyps, eller en högtravande rymdopera. Så länge ni inte försker återskapa, utan bara återanvända och bygga något nytt av dom.
Till exempel så kanske man testa att göra om den stoppiga adelspersonen till en smutsig arbetsklass gruvarbetare, men med samma hänsla för heder och samma humor. Eller om man låter ensamvargen ha en unge, i Lone Wolf and Cub style.
Men döda era darlings. Försök skapa, inte återskapa.
Voldstagg13 said:
Det är nog väldigt sant, fast jag gillar idén med 'tidshoppet'...men goda idéer kan man ju också spara på till rätt tillfälle. Det finns ju den gamla grejen med 'den nya expeditionen som ska ta reda på vad som hände med den förra', men Kloptoks invändning kvarstår förstås.
Vad håller du på med?! Du kan inte i samma inlägg både säga "kill your darlings" och sen ge förslag på ett upplägg i "Lone wolf and cub style"! För är inte Lone wolf and cub allas våran darling? Kanske en av de allra största?
Spela nya karaktärer som har målet att stoppa karaktärerna från första kampanjen. Handlade din första kampanj om en grupp skurkar? Då är din nya kampanjs karaktärer hjältar som försöker stoppa dem. Var dina första karaktärer nobla hjältar? Då är de nya karaktärerna svarthjärtade monster som vill krossa dem och allt de skapat.
Ingen duell är lika kul som den där du går upp mot en karaktär som du själv skapat, spelat och är vet allting om. Och sedan dödar du honom
Varningen här är att spelarkaraktärer ofta är mycket farligare än de flesta NPC skurkar.
Voldstagg13 said:
Härlig vändning! Jag börjar tro att det kan bli något av kadavret!
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
