Oäktingar och inkludering i fantasyäventyr

[Franz]

Hejsan!

Har ett litet dilemma jag skulle vilja ha hjälp med. Jag försöker alltid lägga tid och kraft på att göra mina äventyr inkluderande, till exempel genom att ha med många kvinnliga SLP's i aktiva roller, inte beskriva dessa genom utseende från "the male gaze" samt ha med karaktärer med olika sexuella läggningar som SLP's.

Jag håller just nu på att skissa på ett fantasyäventyr och en viktig punkt för storylinen är att en högättad man varit otrogen mot sin hustru och fått en oäkting som hatar sin far. Förr i tiden när äktenskap mer var en fråga om politik var ju detta inte helt ovanligt, men på något sätt känns ändå premissen lite unken och "grabbig". Min lösning på det hela som det ser ut nu är att frun vet om sin makes otrohet och att hon inte bryr sig då hon inte är kär i honom heller. Hon har själv ett gäng älskare och båda trivs med detta arrangemanget. Jag undviker även uttryck som "han tog sig en frilla" vilket jag tycker känns lite pubertalt och grabbigt, utan är ganska vag med affärernas arrangemang. De älskare/älskarinnor som är med maken och hustrun är heller inga prostituerade som tvingas vara med personerna mot deras vilja, utan är även nöjda med situationen.

Låter detta som en okej lösning, eller blir det fel och sexistiskt? Är detta ett ämne som går att skildra om man gör det på rätt sätt, eller bör man helt och hållet undvika det? Vad tycker ni? All form av input och åsikter mottages!

 

[Rymdhamster]

Förstår jag det rätt att problemet inte är oäktingen i sig, utan hur otroheten hanteras?

I så fall tycker jag du är inne på rätt spår. Att äktenskap är en rent politksk grej i adelskretsar tycker jag är väldigt underskattat! Jag tycker det är fullkomligt rimligt att båda parterna är överens om att det är upp till var och en vem som kommer in i sovrummet.

Du skulle till och med kunna gå så långt som att ingen av dem sover runt med massor av folk, utan båda två är helt med på att deras äktenskap är rent politiskt, och att båda två har varsin person de faktiskt älskar och är trogna mot, och som kanske till och med bor tillsammans med respektive adelsperson. Antingen kan de gifta ha separata sovrum som de sedan delar med sin faktiska respektive, eller så bor de normalt på olika gods.

Konflikten kan ju då grundas i att adelskvinnan blev gravid med sin älskade först, och av praktiska skäl blev således den ungen adopterar av aldesmanen som officiel arvvinge. Det innebar att när adelsmannens älskade sedan blev gravid kunde detta inte lösas på samma sätt, och det barnet följdaktigen aldrig kommer kunna vara en officell del av adelsfamiljen.

 

[Tre solar]

Jag kan förstå vad du menar, men huruvida det blir grabbigt eller inte beror nog mer på hur situationen beskrivs än på själva arrangemangen. Oäktingar i sig är knappast det ena eller andra.

 

[APM]

Jag tycker det låter som att du har tänkt till ur flera olika perspektiv, och det tror jag är en förutsättning för att lösa det snyggt!

Om jag sen ska spekulera lite kring vad som gör något grabbigt eller osmakligt på annat sätt, tänker jag såhär. Det spelar väl egentligen ingen roll vad som är problematiskt ur de fiktiva personernas perspektiv eller inte. Det som spelar roll är att de skeenden i fiktionen som är problematiska ur dagens feministiska perspektiv inte problematiseras av spelet eller berättelsen i sig.

Att ha en supersexistisk värld där dess baksidor tydliggörs och problematiseras av spelsystem eller berättelsen är helt okej. Sagas of the Icelanders skildrar t ex en sexistisk värld, men reglerna problematiserar den genom sin mekanik och skapar jämlikhet på andra sätt - männen får ofta äta upp sina stora ord när kvinnorna väljer att ta den striden. Och det är ett av feminister uppskattat spel som jag förstår det.

Det verkar ju som att du försöker bygga upp en situation i spelvärlden som inte ska vara problematisk ur ett nutida feministiskt perspektiv - och det är helt klart en lösning. Om det inte finns något som är problematiskt i spelet så blir det inte osmakligt. Men man skulle alltså kunna gå andra vägen och göra en situation som är djupt problematisk ur vårt perspektiv, men då ställer det också stora krav på att det problematiseras och inte bara "är så". Om man väljer att gå den vägen måste man också klura på ur vems perspektiv det är problematiskt, vem är det som riskerar att ta illa upp? Jag kanske känner någon som är utsatt för sexism (det gör väl alla) och då vill hen sannolik inte spela ett spel där detta fortsätter utan att hen kan påverka det, för då blir det ju bara som att spela sitt vanliga liv - och det vill man ju oftast komma bort från när man rollspelar.

Sen får man ju inte glömma att allt inte handlar om sexism, det kan ju vara "ableism" (alltså att man kränker sådana som har funktionsvariationer), eller ekonomiskt för den delen. "Ni spelar fattiga" kan vara en premiss som människor idag skulle kunna må dåligt av ifall de har en personlig relation till att vara fattig.

Så det är mycket att tänka på, och det är ett fullkomligt minfält. Jag tror inte att man kan göra 100% rätt, man kan bara göra så gott man kan, och viljan att göra sitt bästa för att vara inkluderande är en väldigt bra början!

Edit: Och ja, jag tycker att din lösning är rätt bra. Det verkar som att alla samtycker till situationen, så där finns ju ingen problematik. Det mest tropeiga som är kvar är väl att Adelsmannen är hatad av sitt barn. Varför undrar man ju? Det är lite stereotypt med en frånvarande fader som inte verkar bry sig om sitt barn, så den aspekten hade jag gärna försökt få bort. Adelmannen kan ju bry sig väldigt mycket om sin son men sonen kanske är arg på honom ändå av någon anledning. Hittade den här (https://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.p...tesTheirParent) kan kanske vara till någon hjälp.

 

[afUttermark]

Man kan ju också låta oäktingen vara en dotter. Eller använda sig av förskjutna barn, eller bortadopterade legitima barn, den förstfödda var en pojke men drottningdömet krävde ett flickebarn så gossen blev bortadopterad. Pappan grät bistert men drottningen stod fast, riket behöver ett flickebarn.
- Lämna gossen vid skogens bryn.

 

[Franz]

Förstår jag det rätt att problemet inte är oäktingen i sig, utan hur otroheten hanteras?

I så fall tycker jag du är inne på rätt spår. Att äktenskap är en rent politksk grej i adelskretsar tycker jag är väldigt underskattat! Jag tycker det är fullkomligt rimligt att båda parterna är överens om att det är upp till var och en vem som kommer in i sovrummet.

Precis, det är hur otroheten hanteras som jag grubblat mest på, Men vad bra att jag är inne på rätt spår

Du skulle till och med kunna gå så långt som att ingen av dem sover runt med massor av folk, utan båda två är helt med på att deras äktenskap är rent politiskt, och att båda två har varsin person de faktiskt älskar och är trogna mot, och som kanske till och med bor tillsammans med respektive adelsperson. Antingen kan de gifta ha separata sovrum som de sedan delar med sin faktiska respektive, eller så bor de normalt på olika gods.

Det är också en bra idé! Ska fundera lite på det.

Konflikten kan ju då grundas i att adelskvinnan blev gravid med sin älskade först, och av praktiska skäl blev således den ungen adopterar av aldesmanen som officiel arvvinge. Det innebar att när adelsmannens älskade sedan blev gravid kunde detta inte lösas på samma sätt, och det barnet följdaktigen aldrig kommer kunna vara en officell del av adelsfamiljen.

Intressant idé! Det är ju en ny twist på det hela.

 

[Franz]

Jag tycker det låter som att du har tänkt till ur flera olika perspektiv, och det tror jag är en förutsättning för att lösa det snyggt!

Om jag sen ska spekulera lite kring vad som gör något grabbigt eller osmakligt på annat sätt, tänker jag såhär. Det spelar väl egentligen ingen roll vad som är problematiskt ur de fiktiva personernas perspektiv eller inte. Det som spelar roll är att de skeenden i fiktionen som är problematiska ur dagens feministiska perspektiv inte problematiseras av spelet eller berättelsen i sig.

Att ha en supersexistisk värld där dess baksidor tydliggörs och problematiseras av spelsystem eller berättelsen är helt okej. Sagas of the Icelanders skildrar t ex en sexistisk värld, men reglerna problematiserar den genom sin mekanik och skapar jämlikhet på andra sätt - männen får ofta äta upp sina stora ord när kvinnorna väljer att ta den striden. Och det är ett av feminister uppskattat spel som jag förstår det.

Jag håller med, det är inte omöjligt att visa saker som är skeva, ex. sexism i en rollspelsvärld om man gestaltar det med rätt infallsvinkel och problematiserar det. Har försökt göra det i tidigare äventyr jag skrivit (huruvida det är bra gjort får andra avgöra). Men jag tror att jag just i detta fall istället vill göra situationen mer jämställd.

Sen får man ju inte glömma att allt inte handlar om sexism, det kan ju vara "ableism" (alltså att man kränker sådana som har funktionsvariationer), eller ekonomiskt för den delen. "Ni spelar fattiga" kan vara en premiss som människor idag skulle kunna må dåligt av ifall de har en personlig relation till att vara fattig.

Absolut. Och hobofobi och transfobi är också saker man gärna får undvika. Samt vanlig hederlig unken rasism. Förr i tiden var det ju inte ovanligt att de orientaliska områderna i fantasyvärldar befolkades av giriga, misstänksamma personer med svart stripigt skägg ondsint läggning. Fruktansvärt!

Det mest tropeiga som är kvar är väl att Adelsmannen är hatad av sitt barn. Varför undrar man ju? Det är lite stereotypt med en frånvarande fader som inte verkar bry sig om sitt barn, så den aspekten hade jag gärna försökt få bort.

Så som jag beskrivit det nu så bryr adelsmannen om sitt barn, men på grund av politiska orsaker kan han inte officiellt erkänna barnen som sin son. Han har dock försörjt för mamman och barnet, gett dem stora ägor och så vidare. Sonen har från början ingenting emot sin far eller situationen, utan förstår den politiska aspekten. Dock har en illvillig kult som vill ta över området hjärntvättat sonen och fått honom att hata sin far. Kulten vill kontrollera sonen och att sonen ska störta sin far och själv ta över området så att de genom sonen kan kontrollera området. Så det är lite svårt att få bort den biten i sig då det är själva premissen för äventyret, men jag har försökt tweaka det så att de värsta unkna klyschorna försvinner.

 

[APM]

Okej! Ja, då kan i alla fall inte jag se några problem som återstår. (Med reservation för att jag är vit cisman med begränsat perspektiv.)