Re: om vad diskussioner medför...
Jag har aldrig några exakta åsikter.
Hey, jag är som du. Jag vet precis vad du talar om.
Men jag kan faktiskt respektera andra också, om jag nu har anledning att tro att de skulle känna sig lurade. När jag intar en position som är väldigt väsenskild från min egen så kan jag vara tydlig med att skriva detta - och det blir ändå bra diskussioner av detta! (Exempel från ett annat forum finns
här - där jag tydligt skriver att jag leker djävulens advokat och ändå får en givande diskussion) På samma sätt kan jag vara försiktig eller extra tydlig med mitt personliga ställningstagande när jag har anledning att tro att ämnet är känsligt; såsom när jag skrev att jag tyckte pedofiler var roliga här på wrnu (jag kan eventuellt leta fram länken om ni ber om det).
Det handlar alltså inte om krav på att ha exakta åsikter eller att vara extremt tydlig, det handlar om att försöka respektera varandra.
Fast... Om något så tycker jag att sådana som du och jag (jag kallar oss "förnuftsmänniskor") har större ansvar än sådana som har en benägenhet att känna sig lurade (jag kallar dem "passionsmänniskor"); ety du och jag har större möjligheter att anpassa oss till dem än vad de har att förstå oss. Vi har ju större självdistans, större möjlighet att se på saker ur båda perspektiv, större nyansrikedom, osv; det medför att vi också har ett större ansvar.
Så jag tycker att förändringen måste börja hos oss. Vi måste sluta att fåfängt rättfärdiga våra beteenden, för att istället erkänna motpartens perspektiv och känslor. Först därefter kan vi begära att motparten också skall förstå hur vi resonerar.
Förnuftet har större ansvar än passionen, principerna och traditionerna.
