wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jag och Enhörning ägnade kvällen åt att banka monster i Wrath of Ashardalon. Det må vara ett brädspel på ytan, men i praktiken blir det lika mycket rollspel när vi spelar som det var när jag körde D&D med min gamla spelgrupp.
Det var ett spännande hål i backen som vi hoppade ner i för att undersöka vad det var som rörde sig bakom en beryktad dörr! (Uppdrag 5 i äventyrsboken.)
Inledningsvis gick utforskningarna bra, vi undersökte kammaren som vi hoppat ner i. Marken under oss var beströdd med ben och vi frågade oss vad det kunde ha varit för fruktansvärt monster som gnagt benen rena. När vi svängde runt ett hörn fick vi svaret på vår fråga, det var en blodtörstig kultist och hans tama grell, och de gick genast till anfall.
Efter att ha besegrat dem följde vi vad som skulle visa sig vara en väldigt lång korridor, även om våra facklor bara nådde några armlängder i den unkna luften. Kontinuerligt ansattes vi av kobolder och jättelika ormar. En av kobolderna dök in i en sidogång och när vi förföljde honom visade det sig att han hade lett oss i en fälla, för ut ur väggen sköts en ström av giftbestrukna pilar. Och bortom dem väntade förstärkningar, en dvärg med en väldig hammare och ännu en slingrande orm.
Hellre än att trotsa fällan hoppade vi upp på en flygande matta som Enhörning hittat i magen på en jätteorm och flög bort längs den långa korridoren. Med horden av förföljare i hasorna skyndade vi oss djupare in i det vindlande systemet av korridorer och kammare, för vi kände att vi var nära vårt mål, och hoppades att kunna öppna och undersöka den omtalade dörren innan våra förföljare skulle komma i kapp. Genom att stänka en trolldryck på mattan gjorde vi ett ryck undan förföljarna och kom fram till den beryktade dörren. Den var dock bevakad av en vidrig, ständigt tjattrande varelse med tre huvuden som uppehöll oss samtidigt som den ropade på förstärkningar som kom rusande ur en av oss outforskad öppning.
Precis när vi hade besegrat även den väktaren blev jag träffad av en stråle av eld som strålade runt ett hörn! Den slog mig medvetslös och när jag vaknade till var Enhörning redan i närstrid med en undflyende gauth! Jag skyndade mig och nådde fram i samma ögonblick som hon slogs medvetslös av en giftgrön stråle från odjuret.
Trampet av våra förföljare ekade i korridoren bakom oss, och jag kunde höra ett vrål! De hade hämtat en tam björn, och hördes det inte tjatter av orcher.
Gauthen hade sällskap av två greller som ansatte oss från sidorna då vi tvingade den djupare in i dess håla. Men till slut lyckades vi slå ner dem och fångade gauthen mot en vägg.
Den hade ingenstans att ta vägen och med en väldig hacka som jag hittat i magen på en av grellerna utdelade jag det dödande slaget och dräpte det monster som dolts bakom dörren. Gauthen var död, och i samma ögonblick som den dog så löstes våra förföljare upp i tomma intet!
--
Det var en awesome omgång, flera gånger lyckades spelets "DM" orsaka kedjeeffekter i utforskningen som öppnade långa passager och därmed släppte lös flera monster på en gång. Dvärgarna gömde sig bakom andra monster som uppehöll oss medan de själva ropade in förstärkningar i mängder. Det var stenhårt och jämt, vi tappade en av våra Healing Surges i slutstriden och hade bara några få HP kvar vardera när vi slutligen fick kål på gauthen.
Det var ett spännande hål i backen som vi hoppade ner i för att undersöka vad det var som rörde sig bakom en beryktad dörr! (Uppdrag 5 i äventyrsboken.)
Inledningsvis gick utforskningarna bra, vi undersökte kammaren som vi hoppat ner i. Marken under oss var beströdd med ben och vi frågade oss vad det kunde ha varit för fruktansvärt monster som gnagt benen rena. När vi svängde runt ett hörn fick vi svaret på vår fråga, det var en blodtörstig kultist och hans tama grell, och de gick genast till anfall.
Efter att ha besegrat dem följde vi vad som skulle visa sig vara en väldigt lång korridor, även om våra facklor bara nådde några armlängder i den unkna luften. Kontinuerligt ansattes vi av kobolder och jättelika ormar. En av kobolderna dök in i en sidogång och när vi förföljde honom visade det sig att han hade lett oss i en fälla, för ut ur väggen sköts en ström av giftbestrukna pilar. Och bortom dem väntade förstärkningar, en dvärg med en väldig hammare och ännu en slingrande orm.
Hellre än att trotsa fällan hoppade vi upp på en flygande matta som Enhörning hittat i magen på en jätteorm och flög bort längs den långa korridoren. Med horden av förföljare i hasorna skyndade vi oss djupare in i det vindlande systemet av korridorer och kammare, för vi kände att vi var nära vårt mål, och hoppades att kunna öppna och undersöka den omtalade dörren innan våra förföljare skulle komma i kapp. Genom att stänka en trolldryck på mattan gjorde vi ett ryck undan förföljarna och kom fram till den beryktade dörren. Den var dock bevakad av en vidrig, ständigt tjattrande varelse med tre huvuden som uppehöll oss samtidigt som den ropade på förstärkningar som kom rusande ur en av oss outforskad öppning.
Precis när vi hade besegrat även den väktaren blev jag träffad av en stråle av eld som strålade runt ett hörn! Den slog mig medvetslös och när jag vaknade till var Enhörning redan i närstrid med en undflyende gauth! Jag skyndade mig och nådde fram i samma ögonblick som hon slogs medvetslös av en giftgrön stråle från odjuret.
Trampet av våra förföljare ekade i korridoren bakom oss, och jag kunde höra ett vrål! De hade hämtat en tam björn, och hördes det inte tjatter av orcher.
Gauthen hade sällskap av två greller som ansatte oss från sidorna då vi tvingade den djupare in i dess håla. Men till slut lyckades vi slå ner dem och fångade gauthen mot en vägg.
Den hade ingenstans att ta vägen och med en väldig hacka som jag hittat i magen på en av grellerna utdelade jag det dödande slaget och dräpte det monster som dolts bakom dörren. Gauthen var död, och i samma ögonblick som den dog så löstes våra förföljare upp i tomma intet!
--
Det var en awesome omgång, flera gånger lyckades spelets "DM" orsaka kedjeeffekter i utforskningen som öppnade långa passager och därmed släppte lös flera monster på en gång. Dvärgarna gömde sig bakom andra monster som uppehöll oss medan de själva ropade in förstärkningar i mängder. Det var stenhårt och jämt, vi tappade en av våra Healing Surges i slutstriden och hade bara några få HP kvar vardera när vi slutligen fick kål på gauthen.