Nekromanti Odödliga musikintron..

[solvebring]

Jag har svårt att ranka dem, vilket som är bättre eller sämre, men här är några.




Metallica - For Whom The Bell Tolls

Iron Maiden - The Prisoner (Taget från den gamle brittiska serien The Prisoner)

Guns N' Roses - Paradise City

Guns N' Roses - Sweet Child Of Mine

...De flesta intron med Dimmu Borgir

Satyricon - Hvite Krists Död



Jaja, med flera, med många - MÅNGA fler...

 

[Rosen]

Re: Odödliga musikintron.. (Edit)

Hmm... Eventuellt påverkat av att du nämnde Thunderstruck - jo, det finns en likhet - så kommer jag direkt på

John Carpenter - Halloween Theme (bipbopbop-bipbopbop-bopbip...)

Sen blir det svårare att välja... jag lutar nog åt en gammal goding:

Diamond Head - Am I Evil (originalet, inte Metallicas version)

Edit: Eftersom de flesta har nämnt fler än två så flingar jag också in Accept - Fast as a Shark. Introt kanske inte är sådär lysande bra, men det är jävligt kul. (-:

--
Åke

 

[Troberg]

Pink Floyd - Is there anybody out there? Som Krille skrev, PF rular på inledningar.

Leningrad Cowboys - Leningrad. Ett vemodigt intro som sätter stämningen perfekt för en vemodig låt (som dessutom är väldigt otypisk för dem).

Ministry - Stigmata. Det är liksom ingen bullshit, man får skoningslöst maskindunk redan från första början.

Ministry - Jesus built my hotrod. OK, jag gillar inte snack innan låtar, men den här är bra.

King Diamond/Mercyful Fate, ingen speciell låt. OK, en del ogillar hans röst, men ingen kritiserar deras oöverträffade förmåga att packa in riff i ett intro utan att det blir överpackat.

Wilmer X - Pontiac till himlen. OK, jag gillar som sagt inte snack innan låtar, men den här är också bra.

Imperiet - CC Cowboys. Också en perfekt stämningssättare.

Toy Dolls - The Final Countdown. Den gör sig bättre på kazoo än i originalversionen.

 

[Troberg]

The Mission: Wasteland. Mmmm. Det var faktiskt bättre förr. Tower of Strength är för långt, men hade annars varit i samma klass.

"I still believe in God, but God no longer believes in me." Klassisk, även om den i Kult felattributerades till Andrew Eldritch. Det var Wayne Hussey som sade det, men den troligaste tolkningen är att det var en känga till Eldritch (som då är God i citatet) efter att det skurit sig mellan dem.

Var bara tvungen att få in lite rollspelsanknytning.

Slutligen, om man tillåts vara en aning klassisk: Johann Strauss dy: An der schönen blauen Donau. 'Nuff said!

Ah, 'Anders chönen blauen Donau', en sång om mig!

Trad/Ivan Rebroff: Poljusjko Polje. Klassisk rysk folksång framförd av klassisk rysk folksångare med basröst djupare än Marianergraven. Börjar med något som mest får en att tänka på kossackkavalleri, och sen kommer Ivan Rebroff. Finns det någon ryskare sång än den här, så leta gärna upp den och tala om vilken den är. Den brädar till och med Sovjets nationalsång!

Fast Leningrad Cowboys tillsammans med Röda Arméns Manskör gör den ganska bra de också.

 

[Storuggla]

Popcorn. Fan vet vem som gjorde den och när, men jag kom att tänka på den.


Storuggla, äter inte sådant

 

[Rosen]

Svar direkt

Popcorn. Fan vet vem som gjorde den och när,

Länkpost. Bwahahaa!

--
Åke

 

[Troberg]

Jäkla tur att jag inte hann svara först...

...jag trodde nämligen fel...

 

[solvebring]

King Diamond/Mercyful Fate, ingen speciell låt. OK, en del ogillar hans röst, men ingen kritiserar deras oöverträffade förmåga att packa in riff i ett intro utan att det blir överpackat.

Härligt! Kingan' öser!!! - likabra som solo som i Mercyful Fate...
Packa in riff, nej, det kan dom om något, och jag har nog aldrig heller mött ett band som kan packa in så många solon heller...
Visst, t.ex. Maiden har mycket solon, men ta Them-plattan med Kingan som exempel, så mycket solon och slingor som den innehåller - det är underbart!

 

[Troberg]

Packa in riff, nej, det kan dom om något, och jag har nog aldrig heller mött ett band som kan packa in så många solon heller...

Inte bara det, Kingens solon fyller faktiskt en funktion och driver låten framåt. Det finns massor av gitarr-hjältar som packar in solon som bara är gitarrgymnastik där de inte ens passar in bara för att få visa vad de kan. *host*Yngvie*host*Malmsteen*host*

Titta tex på Melissa. Solona där sätter hela stämningen i låten och beskriver perfekt hur berättarens känslor utvecklas under låtens gång. Skärande sorg, tomhet, förlösande gråt, vrede, hämndlystnad och slutligen vemodig acceptans. Man skulle kunna höra den instrumental och ändå förstå vad det handlar om.

Det märks väldigt väl att Kingen alltid sätter musiken i första rummet och inte kompromissar med den. Resten (image och teatralics) är fluff som han hänger på för skojs skull.

 

[solvebring]

Neeeej! Vi ska ha gitarrer!!!(Svullo) hihi! [OT]

Jo tack, jag vet, och det är ju just det som är så underbart härligt.

Sedan så lyssnar jag på Yngwie också, men då vill jag bara ha de instrumentala låtarna, då han bara eggar sig så jag kan njuta av gitarren... Han "riktiga" låtar med sång och så är bara skit, just för att man inte kan kombinera gitarr-runk och sång, det är antingen eller - antingen göra solona och slingorna till en del av låten (just det som våra MF och KD-gubbar kan), eller också anpassar man en instrumental låt efter huvudinstrumentet, så även om jag gillar Yngwie håller jag med dig, han bara fumlar runt när det kommer till sina "riktiga" låtar.

 

[Arfert]

Re: Odödliga musikintron.. (Edit)

Carpenter har ju bara plankat Oldfield, se nedan! ;-)

 

[DesertRain]

svårt att ta bara två av alla jag hört, så tar några favoriter


Basintrot på på Iron Maidens Blood on the World's Hands, riktigt härligt.

Introt till Seventh Son of a Seventh Son, även detta av Iron Maiden

Caught Somewhere in Time och Paschendale även dessa med Iron Maiden.

Kill Devil Hills av Bruce Dickinson

Så några av mina favoriter, men som ett riktigt klassiskt vill jag nämna Smoke on the Water, alla vet vad det är.

 

[Guest]

Jävla gubbmusik det där...

Här har du två riktigt bra musik-intron min skäggige vän...

1. Frontline Assembly - Intelligence Dream - Långt (typ 2 min) intro, men helt fantastiskt hysteriskt så kroppen vrider sig...

2. a;GRUMH - Podredumbr - Ojoj, detta är aggro!!! Jag bara älskar hur jävla rak den här låten är... Som att köra ensam på en motorväg mitt i natten speedad till max! Hela låten e fan som ett långt intro!

 

[Gordeg]

Jag diggar introt till Metallicas "The struggle within". En sällan spelad låt från deras skiva "Metallica" (den svarta). Tyvärr är låten som följer efter introt inte särskilt bra.
För övrigt tycker jag att Metallica gjort många bra intron.

Gordeg

 

[Gordeg]

Glömde fetaste klassikern

Fånigt av mig att skriva om Metallica-intron utan att nämna For whom the bell tolls, särskilt diverse liveversioner där introt är förlängt, men nästan alla versioner rockar... tom die Krupps version.

Gordeg

 

[magoo]

Jag tänkte på tre i olika genrer:

1. Number of the beast med Iron Maiden - det är mitt favvointro, inte bibelcitatet utan det som kommer strax därefter...

2. Money for nothing med Dire Straits

3. 9 to 5 med Dolly Parton, skrivmaskinsknattret...

Jag bara älskar dessa låtar!

 

[Krille]

Blue Man Ggroup vinner:

Klick!

SÅ ska en låt inledas! Hur faen kunde jag glömma den?

(Förklarande bakgrund: en bit in i deras konsert så skaffar de en rockmanual, som förklarar hur man ska göra för att bli en populär rockstjärna, inklusive grundläggande rockkonsertrörelser, som #1: vanlig headbang, #2... äh, se skiten istället.)

 

[Johan K]

Jävla gubbmusik det där...

Hahahaa !
Jag vet, jag fyller ju gubbe på riktigt om ett halvår juh... Så man har nästan laglig rätt att lyssna på gubbmusik..

 

[Johan K]

Måste säga att Blue man Group var ruggit bra. Ska absolut ta & spana in denna grupp lite mer. För det var ruggit soft musik.

 

[Dewil]

Eftersom denna tråd tydligen utvecklats till att handla om bästa intro så vill jag nämna tre (man måste variera sig men också begränsa sig här i livet):

- "So hard", Pet Shop Boys. En orgie i analoga syntar (och bayerskt öl, om man ska tro vad de skriver).
- "Dow Jones Syndrome", The Soundtrack of Our Lives. Ett evighetsintro väl i klass med "Enter Sandman" och "Powertrip".
- "Tomorrow is today", Marit Bergman. Den bästa rocklåten på den här sidan av "Born to run".

Dewil