Ett problem jag haft/har är att mina rp ej är så engagerade i här och nu i spelet. För det första så reser de runt hela tiden mellan städer och länder. Följden blir att kartor och slp blir ytliga. Vi har försökt att låsa upp dem till en plats genom att ge dem ett företag att sköta, en familj eller ett jobb men oftast drar dem efter ett tag när dem tröttnat. För det andra så skulle jag vilja att dem engagerade mer i spelet. Istället för att säga RP:"Jag går och tar en öl." SL: "Ok, du går in på...(funderar ut namn plats, klientel mm på två sekunder då detta var oförberett)... Jim's Shack och ..." Jag skulle hellre vilja att det är så här RP: "Jag kilar in på Jim's, tar min vanliga plats eller vid barenom den upptagen. Beställer ett stop mörkt. Flörtar med Jim's lillsyrra i baren så han blir lite galen på mig då han är överbeskyddande." Har försökt men de tar inte åt. Om jag är RP så försöker jag göra som ovan men det hjälper ju inte mig när jag är SL. Några tips eller allmän sympati i varje fall??
Nekromanti Oengagerade rollpersoner
- Thread starter Ernfrid
- Start date
Det tända ljusets pedagogik
*sympatiserar*
Ett knep du kan testa är att använda dig av ett "karaktärsljus" – eller kalla det vad sjutton som helst, principen är i alla fall denna:
så länge ljuset/ljusen/fotogenlampan är tänt (och resten av rummet nedsläkt) skall de vara sina karaktärer. D v s när ljuset är tänt är de någon annan än Nisse och Bosse som lirar rollspel. De är tjuven Brynje eller stadsmilis Uvhel.
När du sedan släcker ljuset/ljusen/fotogenlampan är det fritt fram att snacka brudar/boys/bilar/mode what ever.
Eller så kan du ju byta ut spelarna mot några mer engagerade typer – fast det brukar vara svårt eftersom rollspelsvänner inte växer på träd. Fast får du tag på en mer erfaren och "seriös" spelare så kan vara till stor hjälp med att dra igång de andra.
//erik. höll på somna ett tag
*sympatiserar*
Ett knep du kan testa är att använda dig av ett "karaktärsljus" – eller kalla det vad sjutton som helst, principen är i alla fall denna:
så länge ljuset/ljusen/fotogenlampan är tänt (och resten av rummet nedsläkt) skall de vara sina karaktärer. D v s när ljuset är tänt är de någon annan än Nisse och Bosse som lirar rollspel. De är tjuven Brynje eller stadsmilis Uvhel.
När du sedan släcker ljuset/ljusen/fotogenlampan är det fritt fram att snacka brudar/boys/bilar/mode what ever.
Eller så kan du ju byta ut spelarna mot några mer engagerade typer – fast det brukar vara svårt eftersom rollspelsvänner inte växer på träd. Fast får du tag på en mer erfaren och "seriös" spelare så kan vara till stor hjälp med att dra igång de andra.
//erik. höll på somna ett tag
Nightowl
Champion
Har jag fattat saken rätt, och du vill att de ska engagera sig mer i att bry sig om det runtomkring sina RP?
I sådana fall kan du ju låta dem skriva en bakgrundsbeskrivning - på ett särskilt sätt. Inte den där vanliga paragrafen eller A4, utan efter varje spelmöte, så ger du en extra plupp eller poäng eller så till varje spelare som lägger till ett fakta på sitt rollformulär. Typ en person de känner, ett fakta om en person de känner, deras favorithak, etc.
Det måste ha med rollpersonen och situationen just nu i spelet att göra (inte med en stad i andra sidan världen).
Sedan utnyttjar du som SL så mycket du kan av detta i nästa äventyr.
Försök undvika att använda detta för att ställa till förtret för spelarna, dock. Jag känner folk som alltid spelar föräldralösa enstöringar efter bittra erfarenheter från SL som anser att alla spelarnas släkt och vänner endast är till för att bli dödade eller kidnappade av skurkar.
Erik
I sådana fall kan du ju låta dem skriva en bakgrundsbeskrivning - på ett särskilt sätt. Inte den där vanliga paragrafen eller A4, utan efter varje spelmöte, så ger du en extra plupp eller poäng eller så till varje spelare som lägger till ett fakta på sitt rollformulär. Typ en person de känner, ett fakta om en person de känner, deras favorithak, etc.
Det måste ha med rollpersonen och situationen just nu i spelet att göra (inte med en stad i andra sidan världen).
Sedan utnyttjar du som SL så mycket du kan av detta i nästa äventyr.
Försök undvika att använda detta för att ställa till förtret för spelarna, dock. Jag känner folk som alltid spelar föräldralösa enstöringar efter bittra erfarenheter från SL som anser att alla spelarnas släkt och vänner endast är till för att bli dödade eller kidnappade av skurkar.
Erik
Rickard
Urverk speldesign
"Ett problem jag haft/har är att mina rp ej är så engagerade i här och nu i spelet. "
Öh, jag antar att du menar "spelare", för annars kommer jag att svara på tokfel saker..
Du klagar över att de är oengagerade i spelet och vill måla ut sina beskrivningar mer.. Det beror antagligen på att du har kört i detta spår under hela ditt rollspelsliv; a) Spelare ger ett kommmando b) Spelledaren beskriver vad som händer.
Jag började med något när jag var trött på att ensam ta på mig jobbet att sammanfläta rollpersonernas bakgrunder.. Det var rätt omöjligt att få ihop en cirkusclown (läs: blind dvärg), en ubåtsdykare (läs: gråalv) och en lodis (läs: köpmananka) efter ett tag.. Det funkade i några år men sedan tog de "orginella" idéerna slut.. Så jag bad istället spelarna att hitta på hur rollpersonerna känner varandra.. Det är ju trots allt spelarna som har skapat den där situationen så då får de lösa den också.. Så numera, innan jag sätter igång med ett spelmöte, så frågar jag spelarna hur rollpersonerna känner varandra..
Det här spelarinvolverandet kan man sträcka ut till andra saker.. Om en spelare säger (i rollen av sin rollperson) "Jag går och tar en öl" så låt denne få hitta på namnet på krogen.. Det måste ju finnas något favoritställe personen har.. Ställ frågor om vad som kan hända istället för att hitta på.. Jag har fått uppfattningen att Pokémon-rollspelet går till på det här sättet.. Spelmakarna kan ju inte kräva att en spelledande förälder ska kunna alla pokemontjofräser, utan istället får spelarna - barnen - hitta på allt..
Numera, om spelarna frågar en person om vägen, så hittar jag på att de frågar en lodis, en stum person eller ett monster om de inte beskriver vad för sorts person de kan tänka sig att fråga.. Detta för att poängtera och verkligen få spelarna att inse att de lika gärna kan hitta på lite själva.. Om de nu vill till en krog, så kan de lika gärna hitta på att det finns en på gatan.. Så istället för att säga "Jag går och tar en öl" så kan de säga "Jag smiter in här på krogen Paparazzi".. Det kan vara svårt för spelarna till en början och det kan bli oseriöst, men ge inte upp för det.. Se bara till att skriva ner det spelarna hittar på så att du kan återanvända det..
Ok, det om själva spelarinvolverandet.. Nu till andra tricks.. Jag ska försöka föra mig kort.. Ett tips jag alltid ger är att ge spelarna en chans till att upptäcka att du har lagt ner lite möda på scenariot.. Är spelarna någorlunda vettigt uppfostrade eller tacksamma för det du gör så skärper de till sig.. Det kan vara saker som att du försöker spela dina spelledarpersoner på ett skitbra sätt.. Det kan vara att du har med en del häftiga hand-outs.. Det kan vara att du möblerat om hela lägenheten för just det spelmötet.. Slängt upp lakan över alla möbler och väggar och satt upp strålkastare med olika färger för att belysa lakanen.. Eller ha något annat sätt att använda lakan..
Ett annat tips jag alltid brukar komma med är att du diskuterar med dina spelare.. Kommunikation är alltid det första man bör försöka sig på om man har ett problem med en annan människa.. Väntar man så blir bara problemet större och större.. Säg vad du tycker.. Fråga om de inte kan tänka sig att försöka vara lite aktivare.. Fråga vad för sorts scenarior de vill spela och godkänn inte svar som "Det är bra som det är"..
Jag hade ett tredje tips på gång men jag glömde bort det medan jag sökte efter inlägg, så du får två länkar som ersättning..
4. Spelardelaktighet
9. Beskriva miljöer
/Han som har upptäckt att han har börjat kunna ordbajsa på sistone, vilket glädjer honom
Öh, jag antar att du menar "spelare", för annars kommer jag att svara på tokfel saker..
Du klagar över att de är oengagerade i spelet och vill måla ut sina beskrivningar mer.. Det beror antagligen på att du har kört i detta spår under hela ditt rollspelsliv; a) Spelare ger ett kommmando b) Spelledaren beskriver vad som händer.
Jag började med något när jag var trött på att ensam ta på mig jobbet att sammanfläta rollpersonernas bakgrunder.. Det var rätt omöjligt att få ihop en cirkusclown (läs: blind dvärg), en ubåtsdykare (läs: gråalv) och en lodis (läs: köpmananka) efter ett tag.. Det funkade i några år men sedan tog de "orginella" idéerna slut.. Så jag bad istället spelarna att hitta på hur rollpersonerna känner varandra.. Det är ju trots allt spelarna som har skapat den där situationen så då får de lösa den också.. Så numera, innan jag sätter igång med ett spelmöte, så frågar jag spelarna hur rollpersonerna känner varandra..
Det här spelarinvolverandet kan man sträcka ut till andra saker.. Om en spelare säger (i rollen av sin rollperson) "Jag går och tar en öl" så låt denne få hitta på namnet på krogen.. Det måste ju finnas något favoritställe personen har.. Ställ frågor om vad som kan hända istället för att hitta på.. Jag har fått uppfattningen att Pokémon-rollspelet går till på det här sättet.. Spelmakarna kan ju inte kräva att en spelledande förälder ska kunna alla pokemontjofräser, utan istället får spelarna - barnen - hitta på allt..
Numera, om spelarna frågar en person om vägen, så hittar jag på att de frågar en lodis, en stum person eller ett monster om de inte beskriver vad för sorts person de kan tänka sig att fråga.. Detta för att poängtera och verkligen få spelarna att inse att de lika gärna kan hitta på lite själva.. Om de nu vill till en krog, så kan de lika gärna hitta på att det finns en på gatan.. Så istället för att säga "Jag går och tar en öl" så kan de säga "Jag smiter in här på krogen Paparazzi".. Det kan vara svårt för spelarna till en början och det kan bli oseriöst, men ge inte upp för det.. Se bara till att skriva ner det spelarna hittar på så att du kan återanvända det..
Ok, det om själva spelarinvolverandet.. Nu till andra tricks.. Jag ska försöka föra mig kort.. Ett tips jag alltid ger är att ge spelarna en chans till att upptäcka att du har lagt ner lite möda på scenariot.. Är spelarna någorlunda vettigt uppfostrade eller tacksamma för det du gör så skärper de till sig.. Det kan vara saker som att du försöker spela dina spelledarpersoner på ett skitbra sätt.. Det kan vara att du har med en del häftiga hand-outs.. Det kan vara att du möblerat om hela lägenheten för just det spelmötet.. Slängt upp lakan över alla möbler och väggar och satt upp strålkastare med olika färger för att belysa lakanen.. Eller ha något annat sätt att använda lakan..
Ett annat tips jag alltid brukar komma med är att du diskuterar med dina spelare.. Kommunikation är alltid det första man bör försöka sig på om man har ett problem med en annan människa.. Väntar man så blir bara problemet större och större.. Säg vad du tycker.. Fråga om de inte kan tänka sig att försöka vara lite aktivare.. Fråga vad för sorts scenarior de vill spela och godkänn inte svar som "Det är bra som det är"..
Jag hade ett tredje tips på gång men jag glömde bort det medan jag sökte efter inlägg, så du får två länkar som ersättning..
4. Spelardelaktighet
9. Beskriva miljöer
/Han som har upptäckt att han har börjat kunna ordbajsa på sistone, vilket glädjer honom
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Dela ut XP för att ta initiativet. 
Pom
Swashbuckler
Du beskriver hur de flackar runt rastlöst. Tänk om du skulle vända detta till en fördel. Börja fokusera på hur de kommer till ännu ett anonymt värdshus i ännu någon grå ointressant by. Landskap, städer, byggnader, ruiner passerar revy. Bofasta liknar varandra, är tröga, ointressanta.
Men däremot börjar rollpersonerna stöta på ett fåtal andra nomader, vagabonder, kringflackare, strövare, resandefolk, flygande holländare, vandrande judar, planvandrare, änglar i exil. Vinddrivna existenser som de träffar på som av allt märkligare tillfälligheter.
Vad är det som driver dem? Vad är det för världsleda som gör att ingen plats känns välkomnande? Klura ut någon mystisk kampanjbakgrund till detta och gör stämningsdödaren till en stämningsskapare.
Men däremot börjar rollpersonerna stöta på ett fåtal andra nomader, vagabonder, kringflackare, strövare, resandefolk, flygande holländare, vandrande judar, planvandrare, änglar i exil. Vinddrivna existenser som de träffar på som av allt märkligare tillfälligheter.
Vad är det som driver dem? Vad är det för världsleda som gör att ingen plats känns välkomnande? Klura ut någon mystisk kampanjbakgrund till detta och gör stämningsdödaren till en stämningsskapare.
Jonas Ferry
Swordsman
Ett problem man kan uppleva som spelare är att man inte vet när man kan vara med och bestämma saker utanför sin rollperson och när man inte kan det. Om SL beskriver hur slutbossen rör sig mot rollpersonerna och en spelare säger "Slutbossen tappar sitt svärd" kommer SL förmodligen säga "Nej". Däremot kanske samma SL vill att spelarna ska vara mer delaktiga i beskrivandet av världen, men hur ska spelarna vet när?
Hemligheten är, som alltid, kommunikation. Inte bara kommunikation inför spelmötet (att som SL säga att man vill att spelarna ska beskriva mer) utan framför allt under tiden man spelar. Det är nog det allra bästa sättet att aktivera dem på. Om rollpersonerna vill söka upp en bar SL inte förberett kan han helt enkelt säga "Grabbar, jag har inte förberett något. Ni kommer hitta killen ni söker inne på baren, men... hur ser baren ut?". SL väntar tills spelarna svarar och ställer sedan följdfrågor om vilka som besöker baren och kanske vad de håller på med när rollpersonerna kliver in.
Nu kommer nästa viktiga sak, nämligen att göra något av spelarnas förslag. Om de sagt att bartendern inte gillar mutanter och en i gruppen är mutant kommer de bli mycket mer intresserade om SL spelar ut bartendern rejält. Sno spelarnas idéer och gör dem till dina egna, men se verkligen till att använda idéerna de kommer med på ett sätt så att spelet blir roligare för spelarna. Det kan vara farligt att använda SLP:er som spelarna hittat på för att förråda rollpersonerna, eller att låta den oskyldiga baren som spelarna hittade på vara befolkad av deras värsta fiender eftersom det kommer att ge signalen att det är farligt att hitta på saker. Använd deras idéer på sätt som hjälper dem, så tror jag att de kommer bli mer intresserade.
Hemligheten är, som alltid, kommunikation. Inte bara kommunikation inför spelmötet (att som SL säga att man vill att spelarna ska beskriva mer) utan framför allt under tiden man spelar. Det är nog det allra bästa sättet att aktivera dem på. Om rollpersonerna vill söka upp en bar SL inte förberett kan han helt enkelt säga "Grabbar, jag har inte förberett något. Ni kommer hitta killen ni söker inne på baren, men... hur ser baren ut?". SL väntar tills spelarna svarar och ställer sedan följdfrågor om vilka som besöker baren och kanske vad de håller på med när rollpersonerna kliver in.
Nu kommer nästa viktiga sak, nämligen att göra något av spelarnas förslag. Om de sagt att bartendern inte gillar mutanter och en i gruppen är mutant kommer de bli mycket mer intresserade om SL spelar ut bartendern rejält. Sno spelarnas idéer och gör dem till dina egna, men se verkligen till att använda idéerna de kommer med på ett sätt så att spelet blir roligare för spelarna. Det kan vara farligt att använda SLP:er som spelarna hittat på för att förråda rollpersonerna, eller att låta den oskyldiga baren som spelarna hittade på vara befolkad av deras värsta fiender eftersom det kommer att ge signalen att det är farligt att hitta på saker. Använd deras idéer på sätt som hjälper dem, så tror jag att de kommer bli mer intresserade.