webutforskaren
Veteran
- Joined
- 1 Dec 2003
- Messages
- 146
Har ni spelat rollspel ofrivilligt någon gång?
Nekromanti ofrivilligt
- Thread starter webutforskaren
- Start date
Beror väl på …
… vad du menar. Jag har aldrig spelat den sortens rollspel som den här webbplatsen behandlar ofrivilligt. Det närmsta man kommit ämnet överhuvudtaget har väl varit att spela rollen som förstående och överempatisk samarit när fulla, självmordsbenägna typer med spritflaskor kommit fram och pratat med en när man varit på väg hem mitt i natten. That’s pretty much it.
… vad du menar. Jag har aldrig spelat den sortens rollspel som den här webbplatsen behandlar ofrivilligt. Det närmsta man kommit ämnet överhuvudtaget har väl varit att spela rollen som förstående och överempatisk samarit när fulla, självmordsbenägna typer med spritflaskor kommit fram och pratat med en när man varit på väg hem mitt i natten. That’s pretty much it.
Pom
Swashbuckler
Nej, jag har aldrig medvetet satt mig ner för att spela rollspel fastän jag inte haft lust.
Däremot har jag vid ett par tillfällen varit med om att jag tappat lusten under spelmötets gång. Det har i bägge fallen rört sig om att jag inte varit på samma våglängd som de tongivande i respektive spelgrupp (och, nej, de av mina "reguljära" som finns här på forumet, det rör sig i bägge fallen om konventspel med främlingar).
Jag satt ändå kvar och spelade på. Jag var inte redo att resa mig, säga: "Det här är tråkigt" och gå iväg. Det handlade inte om personliga motsättningar utan bara om olika förväntningar och uppfattningar.
Sedan har jag någon gång omedelbart efter ett spelmöte beslutat mig för att det här inte var något för mig och aldrig återvänt till just den konstellationen, men det är ju inte riktigt vad du frågar efter.
Rollspel är ett så pass arbetsintensivt tidsfördriv att jag har svårt att tänka mig någon som med berått mod sätter sig för att köra fastän det vänder sig i magen.
Men så snart man gör det för pengar eller som plikt genom jobb eller liknande kan jag tänka mig att man ibland kan känna olust. När jag spelledde mellanstadiebarn på jobbet kunde det hända att man var trött och oinspirerad alldeles innan. När man väl satte igång kändes det dock alltid åtminstone OK och ofta riktigt skoj.
Däremot har jag vid ett par tillfällen varit med om att jag tappat lusten under spelmötets gång. Det har i bägge fallen rört sig om att jag inte varit på samma våglängd som de tongivande i respektive spelgrupp (och, nej, de av mina "reguljära" som finns här på forumet, det rör sig i bägge fallen om konventspel med främlingar).
Jag satt ändå kvar och spelade på. Jag var inte redo att resa mig, säga: "Det här är tråkigt" och gå iväg. Det handlade inte om personliga motsättningar utan bara om olika förväntningar och uppfattningar.
Sedan har jag någon gång omedelbart efter ett spelmöte beslutat mig för att det här inte var något för mig och aldrig återvänt till just den konstellationen, men det är ju inte riktigt vad du frågar efter.
Rollspel är ett så pass arbetsintensivt tidsfördriv att jag har svårt att tänka mig någon som med berått mod sätter sig för att köra fastän det vänder sig i magen.
Men så snart man gör det för pengar eller som plikt genom jobb eller liknande kan jag tänka mig att man ibland kan känna olust. När jag spelledde mellanstadiebarn på jobbet kunde det hända att man var trött och oinspirerad alldeles innan. När man väl satte igång kändes det dock alltid åtminstone OK och ofta riktigt skoj.
Rising
Vila i frid
Ett gäng gånger har jag spellett fastän jag inte velat, bara för gruppens skull. Det har varit med barn och sånt att göra, eller så har bara stämningen blivit fel mitt under mötet. Ibland har jag brutit spelet, ibland har jag fortsatt och liksom spellet på pur vana. Liksom, the show must go on. Det är inte så illa. Jag har gjort mycket värre saker fastän jag inte velat, och jag har hållit god medan jag genomlidit betydligt värre grejer.
Spelat ofrivilligt har jag nog inte gjort så mycket. Eller jo, ibland blir det ju bara fel. Men det är inte lika illa, för när man spelar kan man liksom enkelt hålla tyst och ta det lugnt i bakgrunden.
Spelat ofrivilligt har jag nog inte gjort så mycket. Eller jo, ibland blir det ju bara fel. Men det är inte lika illa, för när man spelar kan man liksom enkelt hålla tyst och ta det lugnt i bakgrunden.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Någon gång har jag spellett ofrivilligt när den påtänkte SL har bangat och jag har ställt upp utan att egentligen göra bra ifrån mig.
Vid några tillfällen har jag rest mig och gått när spelet har utvecklats på ett sådant sätt att jag inte velat vara med.
Men med tanke på att jag har spelat i 28 år så har detta hänt väldigt sällan.
Vid några tillfällen har jag rest mig och gått när spelet har utvecklats på ett sådant sätt att jag inte velat vara med.
Men med tanke på att jag har spelat i 28 år så har detta hänt väldigt sällan.
Nope, det har jag inte.
Har nog aldrig blivit just tvingad att liar rollspel, någongång.
Dock så får jag väll erkännna att jag har haft ett visst initsialmotsånd att testa vissa spel.. Dock har det gått över rellativt fort & efter det så har jag lirat dessa spel med glädje !
Har nog aldrig blivit just tvingad att liar rollspel, någongång.
Dock så får jag väll erkännna att jag har haft ett visst initsialmotsånd att testa vissa spel.. Dock har det gått över rellativt fort & efter det så har jag lirat dessa spel med glädje !