Bard Mannadräpe
Warrior
- Joined
- 24 Mar 2002
- Messages
- 330
Än en gång händer det saker i min spelgrupp...
Det var ett tag sen vi spelade men nu är vi igång igen och som vanligt börjar vi snart intrigera mot varandra(
). Det händer ju lite då och då som vissa av er kanske vet.
Den här gången var det så här:
En grupp bestäende av en manlig människo nekroman, en manlig dvärg demonolog, en manlig pärlfiskare, två kvinnliga alver och en kvinnlig missla. I början blir de bortrövade och skall föras bort med skepp men blir kapade av tiraker som försalavar dem. Sedan blir alla förutom nekromanen, pärlfiskaren och en av alverna sålda till mörkhyade män med turbaner. De tre som lämnas kvar blir tagna till takkalorr och lyckas fly i hamnen där tar de reda på varifrån männen med turbanerna kom ifrån och reser nästa dag dit. När de väl är framme har de kommit till ett ökenland (nån stans vid Resöknen) där köper de kamelar och reser stad till stad. Tills de kommer till huvudstaden. I huvudstaden är en parad i full gång och där rider kungen på en vit häst runt honom står hans livgard därbland dvärgen. Alv kvinnan som inte blev såld upptäker en svartklädd man med pilbåge på ett tak och skjuter ner honom med sin pilbåge. Det visade sig att han hade tänkt försöka mörda kungen Alven blir adlad och friger de som blev sålda och ska nu resa till sin egen by. Nekromanen blir väldigt arg (avensjuk) eftersom han ínte blev adlad han säger ocfta att han är greve fast än han inte är det. De reser till Alvens nya hertigdömme som förövrigt inte var så stort. Där försöker alven ställa vissa saker till rätta. Nekromanen blir bara med och mer irriterad på alven och en dag fär han ett brev an en rått fångare från en annan stad. Där det står att han ska möta honom vid en oas borta vid en annan by. Nekromanen tar med sig dvärgen och pärlfiskaren (som har blivit chefsvakter hos alven). De tre säger att de skall fara och dricka på en tavärna i byn och börjar vandra mot oasen när de väl kommer till den möter de råttfångaren som säger att hans mästere Fele behöver lärlingar. Nekromanen frågar vad för slags lärlingar och råttfångaren svarar: en viss sorts magiker, du kanske förstår vad jag menar?. Nekromanen som har storhetsvansinne följer med råttfångaren i en dag tills de kommer till en borg i bergen. Där han träffar Fele som berättar om sin plan att störta all grevar (därbland alven) och kungen med hjälp an vandöda. Nekromanen skickar hem pärlfiskaren och dvärgen. När dvärgen och fiskaren kommer tillbaka till byn undrar Alven var de han varit och var nekromanen är. Alven visste om brevet som nekromanen hade fått och hade bett dvärgen skugga honom. Dvärgen hittar på en historia och säger att de följde nekromanen till en oas där han stannade och pratade med en man och sen försvann de bara. Alve får på något sätt reda på vad Fele och hans lärlingar tänker göra och flyr från sitt slott. När Feles armé kommer så tar de hela alven by men märker sen att slottet är tomt. Fele sägerr att de har flytt till de dödas stad (en annan greves hertigdönmme där det finns ett antal piramider) Feles armé marsherar dit. Där i staden finns hela gruppen och utanför nekromanen, de andra lärlingarna, Fele och armen. Nekromanen skickar ett brev till Demonologen där han säger att han skall rida ut till armén och strida vid nekromanens sida oller stanna kvar och bli dödad. Demonlogen stannar kvar... I staden påbörjar prästerna en ritual. Den vandöda armén på börjar sin attack och slår sig in i staden Fele, nekromanen och lärlingarna håller sig utanför staden. De vandöda har hela tiden övertaget. Demonologen teleporterar alven ut ura staden 100m från Fele hon spänner sin båge och försöker träffa av Fele men missar Feles lärliongar börjar rida mot henne. Hon hinner avfyra en till pil men missar den också. Men sedan räddas hon an sin gud innan lärlingarna hinner fram (hon har hög quadosh). Prästerna blir klara med ritualen och upp ur piramiderna kommer det mumier som sliter de vandöda i stycken. Fele blir tokig och rider in i staden och dör. Nekromanen förbannar de andra i gruppen och börjar rida mot nästa stad för att at sig till hamnen och sedan hem så fort som möjligt...
Där avslutade vi spelmötet...
Jag kan ju tillägga att det var jag som spelade nekromanen.
Det var svårt att få med allt så jag har hoppat över vissa småsaker.
Hur tycker ni borde demonologen och nekromanen försonas igen? De har gått igenom många saker tillsammans förr.
Det var ett tag sen vi spelade men nu är vi igång igen och som vanligt börjar vi snart intrigera mot varandra(
). Det händer ju lite då och då som vissa av er kanske vet.Den här gången var det så här:
En grupp bestäende av en manlig människo nekroman, en manlig dvärg demonolog, en manlig pärlfiskare, två kvinnliga alver och en kvinnlig missla. I början blir de bortrövade och skall föras bort med skepp men blir kapade av tiraker som försalavar dem. Sedan blir alla förutom nekromanen, pärlfiskaren och en av alverna sålda till mörkhyade män med turbaner. De tre som lämnas kvar blir tagna till takkalorr och lyckas fly i hamnen där tar de reda på varifrån männen med turbanerna kom ifrån och reser nästa dag dit. När de väl är framme har de kommit till ett ökenland (nån stans vid Resöknen) där köper de kamelar och reser stad till stad. Tills de kommer till huvudstaden. I huvudstaden är en parad i full gång och där rider kungen på en vit häst runt honom står hans livgard därbland dvärgen. Alv kvinnan som inte blev såld upptäker en svartklädd man med pilbåge på ett tak och skjuter ner honom med sin pilbåge. Det visade sig att han hade tänkt försöka mörda kungen Alven blir adlad och friger de som blev sålda och ska nu resa till sin egen by. Nekromanen blir väldigt arg (avensjuk) eftersom han ínte blev adlad han säger ocfta att han är greve fast än han inte är det. De reser till Alvens nya hertigdömme som förövrigt inte var så stort. Där försöker alven ställa vissa saker till rätta. Nekromanen blir bara med och mer irriterad på alven och en dag fär han ett brev an en rått fångare från en annan stad. Där det står att han ska möta honom vid en oas borta vid en annan by. Nekromanen tar med sig dvärgen och pärlfiskaren (som har blivit chefsvakter hos alven). De tre säger att de skall fara och dricka på en tavärna i byn och börjar vandra mot oasen när de väl kommer till den möter de råttfångaren som säger att hans mästere Fele behöver lärlingar. Nekromanen frågar vad för slags lärlingar och råttfångaren svarar: en viss sorts magiker, du kanske förstår vad jag menar?. Nekromanen som har storhetsvansinne följer med råttfångaren i en dag tills de kommer till en borg i bergen. Där han träffar Fele som berättar om sin plan att störta all grevar (därbland alven) och kungen med hjälp an vandöda. Nekromanen skickar hem pärlfiskaren och dvärgen. När dvärgen och fiskaren kommer tillbaka till byn undrar Alven var de han varit och var nekromanen är. Alven visste om brevet som nekromanen hade fått och hade bett dvärgen skugga honom. Dvärgen hittar på en historia och säger att de följde nekromanen till en oas där han stannade och pratade med en man och sen försvann de bara. Alve får på något sätt reda på vad Fele och hans lärlingar tänker göra och flyr från sitt slott. När Feles armé kommer så tar de hela alven by men märker sen att slottet är tomt. Fele sägerr att de har flytt till de dödas stad (en annan greves hertigdönmme där det finns ett antal piramider) Feles armé marsherar dit. Där i staden finns hela gruppen och utanför nekromanen, de andra lärlingarna, Fele och armen. Nekromanen skickar ett brev till Demonologen där han säger att han skall rida ut till armén och strida vid nekromanens sida oller stanna kvar och bli dödad. Demonlogen stannar kvar... I staden påbörjar prästerna en ritual. Den vandöda armén på börjar sin attack och slår sig in i staden Fele, nekromanen och lärlingarna håller sig utanför staden. De vandöda har hela tiden övertaget. Demonologen teleporterar alven ut ura staden 100m från Fele hon spänner sin båge och försöker träffa av Fele men missar Feles lärliongar börjar rida mot henne. Hon hinner avfyra en till pil men missar den också. Men sedan räddas hon an sin gud innan lärlingarna hinner fram (hon har hög quadosh). Prästerna blir klara med ritualen och upp ur piramiderna kommer det mumier som sliter de vandöda i stycken. Fele blir tokig och rider in i staden och dör. Nekromanen förbannar de andra i gruppen och börjar rida mot nästa stad för att at sig till hamnen och sedan hem så fort som möjligt...
Där avslutade vi spelmötet...
Jag kan ju tillägga att det var jag som spelade nekromanen.
Det var svårt att få med allt så jag har hoppat över vissa småsaker.
Hur tycker ni borde demonologen och nekromanen försonas igen? De har gått igenom många saker tillsammans förr.
