Nekromanti Oktober månads D&D-utmaning

Morgath

Warrior
Joined
4 May 2001
Messages
223
Location
Lund, Skåne, Sverige
"Bloody Mary"

Här kommer en lite annorlunda paladin. Stats och dylikt är inte viktigt i detta sammanhang, utan det roliga är rollpersonens speciella ... eh ... "psykologi".

Bloody Mary. Female Human Paladin 6. LG.

Utseende: Mary är en rätt tunt byggd person, med relativt blek hy: Henne lilafägade läppar är det första man noterar med hennes ansikte. De blåa ögonen och det röda pageklippta håret är anspråkslöst. Hon går allt som oftast iklädd sin ringskjorta i mithril med Helms symbol i grått tyg fastsydd på bröstet. Vad som brukar dra uppmärksamhet till sig är hennes stora svarta mantel och hennes svärdsbälte. I bältet hänger, förutom ett sylvasst långt svärd, en massa olika knivar av olika slag – från skalpeller till filéknivar. När hon precis varit på arbete är hennes kläder och armar oftast helt nedsölade med blod (se förklaring nedan). Något hon i sin heliga upphetsning inte alltid lägger märke till.

Mary föddes i Waterdeep som oäkta dotter till en adelsman och sattes i skola hos Helms prästerskap. Det visade sig att Mary hade en särskild talang för att sniffa upp "ondska" och en obändig vilja att förgöra den. Mary sattes således i paladinskolan.

Mary visade sig vara en oerhört ihärdig paladin, med ett "rent" akademiskt intresse för att finna ursprunget till all ondska och där utrota den för evigt. Hennes efterforskningar ledde henne till "religionsbiologiska" eller kanske "etikbiologiska" förklaringar till ondskans natur. – Kanske är ondska en rent kroppslig åkomma?

För att få svar på frågan blev hon tvungen att göra extensiva fältarbeten och sökte stipendier från Helms kyrka och fick pengar så att hon kunde anordna en expedition till vildmarken i Norden (The North).

Nu har hon ordnat en "Helmitisk" expedition som gett sig iväg för att "leta rätt på ondskefulla individer".

När Mary (eller Bloody Mary, som av förklarliga skäl har kommit att kallas) nu får tag på och dödar ett ondskefullt materiellt väsen sätter hon genast igång att dissekera liket. Hon söker efter organ i kroppen vari ondskan kan tänkas sitta. För tillfället är hon intresserad av levern och studerar dess anatomi noggrant och använder sin "detect evil"-förmåga rikligt i sina laborationer. När de "onda" kropparna fortfarande är varma säger hon sig kunna spåra ondska i vissa beståndsdelar i levern, medan andra delar av den inte ger något utslag.

En Helmpräst som medföljer expeditionen, Ragnwald, misstänker starkt att Bloody Mary tappat förståndet, ty han kan inte riktigt se vad hon ser. Med sig på expeditionen har Mary också en tempelvakt och en spejare/guide.

För tillfället håller de till i bergen söder om Dösnön/Deadsnows, i Silvermark/Silver Marches och utför experiment på orcher, men Mary är inte nöjd med sina resultat och har funderat på att söka sig till Undermörk/Underdark, där hon är övertygad över att finna det hon kallar "genomonda" individer, som aniske kan ge tydligare utslag i hennes testmetoder.

Frågan är bara om inte Bloody Mary inte är på väg att glida ifrån sitt kall som paladin och att hon kommer att falla in i vansinne och kanske bli till en svart paladin (Blackguard...)

Jag vill tacka min kontorskompis Max för inspiration till denna karaktär.
 

Zawoud

Veteran
Joined
16 Apr 2002
Messages
131
Location
Stockholm
Här kommer en av mina favorit-SLP från min förra kampanj:

Black Tom, neutral tiefling Ranger 2 Bard 2 Rogue 3 Fiendslayer 7 (prestigeklass från Dragon 287)

Black Tom, eller Svarte Tom för puristerna, är på ytan något av en charmör, men han bär på en mörk hemlighet. Han är Tiefling och har en Rakshasa i släkten, vilket har satt sin prägel på honom ända sedan barndomen, då han på grund av de trakasserier han utsattes för började lära sig att sky mänskligt sällskap. Fysiskt är det enda tecknet på hans demoniska härstamning att hans händer är spegelvända, med handflatorna på ovansidan, men han har utvecklat en imponerande fingerfärdighet för att dölja detta faktum, och bär med förkärlek handskar.

I övrigt är han en lång och stilig karl, smal och senig med tjockt mörkt hår, blå ögon och ett vältrimmat bockskägg. Hans sociala färdigheter är avsevärda, men ändå är han en ensling. Hans härstamning har nämligen plågat honom genom hela hans liv, så att han har vigt sitt liv åt att bekämpa ondskan, som Fiendslayer. För att kunna göra detta mer effektivt har han inympat delar av dräpta demoner på sin egen kropp, som han ändå uppfattar som vämjelig. Därför är delar av hans armar täckta av olika former av pansar.

I sin ungdom sökte han sig alviskt sällskap och fick genom hemliga ritualer tillfälle att konfronteras med sitt kraftdjur, tigern, vilket har givit honom en möjlighet att finna sig själv och skapa sig en identitet och en stolthet som ensam jägare. Tyvärr har detta konsekvensen att han tvingats svära att aldrig medvetet skada en tiger, inklusive Rakshasas, vilket vid flera tillfällen har lett till tragiska konsekvenser när han funnit sig maktlös inför dessas härjningar. Dock har det bara fått honom att intensifiera sin jakt på övriga former av demoner och djävular.
 
G

Guest

Guest
? angående Solace

Var finner man fanzinet Solace och vad innehåller den?

Fredrik
 

Netfeed

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2001
Messages
2,273
Location
Göteborg
Re: ? angående Solace

tja solace finns inte riktigt, nå väl det första och andra nummret ligger under layout fixande och skulle kommit i januari i år men verkar som om det kommer nästa år

det skall bli 4 nummer, har jag för mig, och skall handla om hur man spelleder(har jag också för mig) första nummret skall vara tjockare än vad första boken i DoD6 var och skall behandla hur man skapar egna värdlar

right daniel?
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Solace nu

Solace 1 håller på att layoutas nu. Nummer 2 håller på att skrivas färdigt (det är runt 20 sidor kvar och varje nummer består av ca 344 sidor word-text storlek 12.) Bilder till nummer två håller vi också på med just nu.

Vi väntar för att se vilken tidsrymd det rör sig om gällandes layout eftersom vi vill vara säkra med att kunna komma ut med alla nummer i tid, och vi vill därför ha en färdig buffert innan vi säger nåt officiellt.

Det jag kan säga, vilket är info som man kan få ut genom att läsa alla mina inlägg här på forumet är att det blir 4 nummer om 200 sidor var och varje nummer har ett tillhörande häfte med kartor och rekvisita som man kan köpa eller ladda hem gratis. Priset på själva huvuddelen ska inte vara högre än 150kr.

Första numret innehåller en artikel om att skapa spelvärldar och den är större än Spelarboken till DoD6 Expert. Förutom den så är det ett rollspel, ett äventyr, en kampanj, en spelvärld, en kampanjmiljö, kåserier och idéer med. Ja, och så är det en bit över 100 bilder också.


Den som vill ha ett smakprov kan faktiskt hitta två av artiklarna på nätet, rollspelet Go Your Own Way (från 2002 års julkalender) och artikeln om Los Angeles ( http://medlem.spray.se/nexussix/ ).

När den väl finns kommer ni kunna beställa den från hemsidan som kommer ligga här hos rollspel.nu och så många spelbutiker som möjligt.

Ni kan läsa lite mer här, en text tagen från första numret:
http://www.griffindesign.org/solaceintro.html
 

Netfeed

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2001
Messages
2,273
Location
Göteborg
så jag hade till stor del rätt [nt]

A really depressed man comes into a bar. he orders a whiskey " make it a double"!
Bartender asked what had happened and the man tells him that he came home the same afternoon and found his wife in bed having sex with his best friend...
"Aoouuch! man, that must have hurt... what did u do?"
"well, I kicked my wife out of the house, asked her to never come back...man I was mad"
........silence....

"And your best friend?"
"Well, after I calmed down a bit I sent him back out in the garden, told him BAAAD DOG, BAAAD DOG!"
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Antes bidrag här: Shecath!

Jag har följt Daniels utmaningar med stort intresse.
Med lika mycket sorg har jag sett det svala gensvaret.
Personligen så skulle jag lämna ett dussin bidrag till månadens tävling, men jag har inte tid.
Om det hade varit årets tävling, istället för månadens, så kanske jag skulle ha haft tid.

Nu undrar jag om detta gäller övriga DnD-spelare till forumet?
I mitt fall beror det på att jag är gammal, har ett jobb och en familj att ta hänsyn till.
(utan att gå in på exakt ålder så kan jag säga att jag började med ADnD för c:a 20år sedan)
Jag noterar också att många andra här inte är tonåringar längre: Oldtimer, Staffan, Magnus S, Dante, Troberg...för att nämna några.
Är medelåldern högre bland DnD-forumiterna än bland de öviga forumiterna?

Jag vill ändå göra ett halvhjärtat försök utan tävlan (som antagligen är sämre än inget försök alls.

Shecath the Succubi. (en NPC i min värld, som till slut blev en magiker-PC, det var i OADnD så sorcerers fanns inte)
Precis som alla andra demoner så ska hon givetvis leda så många människor som möjligt i fördärvet.
Men just denna succubi hade extremt låga fysiska värden och extremt höga mentala värden (även jämfört med andra succubis) - och för att kompensera för sin fysiska svaghet så försöker hon leta rätt på extremt starka män som hon kan "styra" (lite mindervärdeskomplex där).
För att nå detta mål så använder hon inte bara sin "magiska" charm, utan även sin "naturliga" charm som hon har pga sina mentala värden.
Givetvis så får hon tag i en high-level-PC som blir förälskad i henne (jo, spelaren ville gifta sig med NPCn) utan att han insåg att hon var demon. (lite spells, amuletter och annat smått och gott gör susen om man vill dölja sin bakgrund).
Problemet var att PCn var så mäktig att han skulle kunna göra slarvsylta av henne om hon blev avslöjad, så hon tordes inte använda sin "kyss", (i min värld så kan succubis kyssas utan att draina levels).
Hon lyckade hålla charaden uppe tills hon blev gravid, lite svårt att förklara varför babyn har små horn...
så hon la korten på bordet och sa som det var:
Nu har det med saken att göra att spelaren är världens mest paranoide och även hans karaktär var paranoid,
men spelaren blev så imponerad av att han blivit dragen i näsan att han lät henne hållas - han ansåg att sitt största uppdrag nu gick ut på att se till att hans barn inte blev onda,
men det är en annan historia...
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Re: Har inte DnD-spelare tid?

Jag väntar till det rätta tillfället. Dels när jag är klar och gärna i sista sekund, det är så jag vill ha det. Dessutom är jag en sådan som drar ner medelåldern rejält misstänker jag. Men det är som du säger, fler borde ställa upp. Magnus ställde ju upp senast i sista sekunden så han kanske har något på gång nu med...

---

Borde jag vara putt på dig för att du inte nämnde mig? :gremsmile:
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Re: Har inte DnD-spelare tid?

Borde jag vara putt på dig för att du inte nämnde mig?
Jag räknade upp DnD-forumiter (oops, Troberg?) som inte var tonåringar längre.
Jag "gissar" att du fortfarande är tonåring, jag vet faktiskt inte om du borde bli putt. :gremsmile:
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,762
Location
Stockholm
Muhahahahahahahahaha! You will all lose!

Öhh, jag väntar en stund till, för jag vill ju inte att ni ska få fördelen av att se mitt bidrag! :gremgrin:

För deadline är väl inte förren i slutet av månaden?

Jag har en person på gång som kommer att dyka upp. En paladin med... speciella egenskaper, om man säger så!

M.
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
a-HA!

"Jag räknade upp DnD-forumiter (oops, Troberg?) som inte var tonåringar längre.
Jag "gissar" att du fortfarande är tonåring, jag vet faktiskt inte om du borde bli putt. :gremsmile:"


Jag är både tonåring och svårputtad så, nej, jag är inte putt... :gremlaugh:
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Har inte DnD-spelare tid?

Jag räknade upp DnD-forumiter (oops, Troberg?) som inte var tonåringar längre.
Det beror på hur man räknar. Jag är ungefär 2.5 tonåringar, så egentligen är jag mer tonåring än de som traditionellt anses vara det.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,295
Location
Helsingborg
Vement

Jag kan inte så mycket om D&D.. Faktiskt nästintill ingenting då jag inte ens har spelat spelet.. Dock så droppar jag in på det här forumet bara för den här utmaningen.. Jag önskar man kunde få en länk från DoD-forumet eller att en liknande idé startades där.. Själv kan jag inte sno idén dit, då jag inte har något att erbjuda (annat än min kropp men den är nog inte ens så mycket värd att jag kan skänka bort den ens i tröstpris :gremsmirk:)..

Då mina kunskaper, som skrivet, inte är stora så kommer jag medvetet utelämna vissa saker och skriva vissa saker fel, men försöka göra så att ni förstår det ändå.. Jag kommer också göra mitt (mina?) bidrag som rollpersoner, alltså så som jag själv vill spela en karaktär i D&D.. Mina talanger för att skriva lämnar mycket att önska, men here it goes...


<TABLE WIDTH=90% ALIGN=center><TR><TD>De åtskilliga år som blivit dimmiga utav droger är en gång förlorade och kan antagligen inte återfås. Likaså har minnena innan den perioden som vem Vement en gång var och andra viktiga bitar i hans uppväxt försvunnit. Halvalven är runt hundra år. Exakt hur många vet han inte själv men så mycket vet han att hans kropp det senaste dussinet år har undsluppit de verkningar som hans period i tyngre drogvanor förde med sig. Han vet med sig att han är på väg tillbaka till ett normalt liv och till sin bakgrund. Vad det innebär han inte helt säker på själv. Han följer mest med i den händelser drabbar honom, i hopp om att en händelse till slut ska leda honom rätt riktning.

Han har ett minne av en alvisk kvinna med samma blonda hårsvall som han själv. Det är antagligen hans mor och hennes namn är Hera, Hira eller något snarlikt. Vement tror sig komma från den högre klassen. Han brukar utgå från det när han berättar sina historier om sig själv för andra som är en del av hans fabulösa liv som han har levt. Helt otroligt att han har hunnit med om så mycket, men det är något Vement sällan tänker på själv. Så länge man kan roa de andra med en verklighetsbaserad och personupplevt berättelse eller två.

De andra, ja. Det är en hel del människor som uppför sig konstigt i Vements närhet, men det är något han har lärt sig att ignorera. Han stöter i stort sett inte på några oförutsedda orosmoment i hans liv då han upplevt det mesta. Det skulle i så fall vara dessa ständiga svimattacker som brukar förekomma. Varför de uppkommer har han ingen aning om, då han i regel brukar glömma vad som har hänt innan svimattacken men han vet ändå med sig precis när de ska ske.</TD></TR></TABLE>

Kommentarer:
I ruset av rökelser och ångan av vätskor under hans mörkare period i sitt liv så har hans hjärna blandat in de hjältehistorier som han en gång läst och kunnat och satt Vement i huvudrollen. Hans hjärna är även så pass snäll att han även får hallucinationer om monster eller om varelser i trångmål från stund och till stund. Man kan säga att Vement är en münchhausande Don Quijote som gärna förtäljer sitt livs historier för andra.

Vem Vement egentligen är lämnar jag till den som ska spela honom. Svimattackerna är ett försvar som sätter in när Vement stöter på element som väcker något av hans bortträngda minnen av sin bakgrund. Av alla de äventyrargäng han har varit med om så har han blivit pressad på den informationen rätt ofta. Det har lett till att svimattackerna även kan förekomma när Vement sätts i pressade eller stressade situationer när fokus sätts på honom. Just därför har det tillkommit ett drag hos honom att helst hålla sig i bakgrunden och bara glida med de andra. Den enda gången han egentligen märks är vid historieberättning, något han faktiskt gör rätt trovärdigt. En vettig person förstår efter ett tag att han inte kan ha hunnit med om så mycket under den korta tid han varit "fri" från droger. Dock så kommer inte Vement alltid ihåg att han haft en lång period av droger utan tror sig ha äventyrat hela livet.

Drogberoendet är kvar än idag, men i lindrigare form. Drogerna gör inte så mycket förutom dämpar hans känslor, bättrar i viss mån på hans hallucinerande, byter hans personlighet och får honom i allmänhet att må bra. För att spela honom så skriv ner 6-10 personliga drag som du skiftar mellan när du spelar. Byt inte för ofta och ta inte alltför krävande eller extrema drag.

Egenskaper:
Hög intelligens och Wisdom är lite under medelvärde.. Annars runt normalvärde i de övriga grundegenskaperna..
God kunskap i rida och grundläggande kunskaper i droger och monsterlore. Har annars de normala krigar/äventyrarfärdigheterna..
Har även ett högt värde i historieberättning, eller snarare färdigheten "Tala nonsens".. Detta för att underlätta för spelaren då denne säkert inte alltid kan hitta på alla de raljerande historier som Aments förvirrade hjärna tror sig upplevt..
Har kunskap i diverse språk, men vet själv inte vilka det är förutom när det språket används i hans närhet.. Inte ens är han själv säker på att han ens kan använda sig av dem..

Feats:
Finns det någon feat som innebär strid till häst så har han det.
Högre resistans än normalt mot droger.
Ovetandes om sin bakgrund.
Svimattacker.
Drogberoende (lätta droger som röks. Några enstaka piller)

Favoritvapen:
(Kast)yxa och lasso.

Utrustning:
Det enda av egentligt intresse är hans höftväska med droger (ser ut som ett koger till armborstlod).
I övrigt, vanlig äventyrarutrustning.

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som inte vet vad D&D-karaktärer har för sorts efternamn
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,762
Location
Stockholm
Paradinve

Paradinve

Möt Paradinve, den gyllende riddaren, en av landets främsta hjältar, och en förkämpe för en den lokale guden Magus. Paradinve är ett föredöme för alla som träffar honom, och hans väg beströs av rosor av tacksamma famlijer som har honom att tacka för sina liv och sin säkerhet. Paradinve skiner av fromhet, han är oförmögen att tänka en ond tanke, han är godheten själv...

Men ändå är det oftast enbart Paradinve som återkommer från alla äventyr han beger sig ut på med vänner och bekanta. Uppdraget lyckas alltid, men endast Paradinve återvänder, tyngd av sorg, efter att ha begravt sin vänner som stupat i striden mot de onda krafterna. Det viskas i framför elden i skumma värdshus att ingen som rider ut med den gyllene riddaren någonsin återvänder, men då Magus själv så uppenbart ler mot sin förkämpe förkastas dessa mörka teorier som ondskefullt och avundsjukt pladder.

Name: Paradinve, Class/level: Paladin/10, Alignment: Lawful good, Gender: Male, Race: Human, Height: 5' 4", Weight: 144 lbs, Languages: Celestial, Common.

Strength: 13 (+1), Dexterity: 12 (+1), Constitution: 18 (+4), Intelligence: 12 (+1), Wisdom: 18 (+4), Charisma: 16 (+3)

Hit Points: 10d10+40 (104), Armor Class: 25 (+1 Dex, +11 magic plate, +3 magic shield), Speed: 30 ft, Initiative: +5 (+1 Dex, +4 Improved initiative)

Saving Throws:
Fortitude: +14 (+7 Base, +4 Con, +3 Cha)
Reflex: +9 (+3 Base, +1 Dex, +3 Cha, +2 Lightning reflexes)
Will: +10 (+3 Base, +4 Wis, +3 Cha)

Attack Bonuses:
Melee: +13/+8 (+10 Base, +1 Str, +2 holy vorpal longsword)
Ranged: +11/+6 (+10 Base, +1 Dex)

Paladin Spells Per Day:
1st-level: 2 (DC 15 where applicable)
2nd-level: 2 (DC 16 where applicable)

Magic items:
+3 golden plate mail
+2 holy vorpal longsword
+2 heavy steel shield

Sanningen om Paradinve
I själva verket lever Paradinve under en fruktansvärd förbannelse. På grund av att hans gud Magus är en ganska liten gud, och ärligt talat ganska korkad och snäll, har inte han upptäckt hur hans rival Dantus lagt en förbannelse över hans främste förkämpe. Paradinve är även han lyckligt omedveten om sin belägenhet. Och förbannelsen är sådan att den inte påverkar Paradinves godhet, så ingen har upptäckt den ännu.

Förbannelsen fungerar så att för varje stridsduglig person som följer Paradinve på äventyr får han +1 på alla attackslag och alla räddningskast. Men... de som följer med honom får samma modifikation, fast negativ. Denna modifikation kan maximalt vara +5 för Paradinve, och -5 för alla andra.

Paradinve för spelledaren
Den gyllene riddaren ger oanade möjligheter till både spännande och roliga äventyr. Rollpersonerna kan vara upphöjda hjältar som följer med den uppenbart gode och fantastiske Paradinve på äventyr, bara för att upptäcka att allt går fel... för dem. Paradinve däremot, klarar alla faror galant, dräper alla monster, och får all ära hos Magus, när hans kompanjoner faller runtomkring honom.

Den roligaste effekten får spelledaren om spelarna träffar på Paradinve flera gånger, slår följe med honom och får däng så in i helvete. Allt går fel, och till slut inser de att det är när det äventyrar med Paradinve som det mesta som är dåligt inträffar. Då återstår problemet att lista ut varför, för Paradinve själv är som sagt godheten personifierad, vilket Detect Alignment och annat kan intyga. Man kan ju fråga Magus också, och han intygar att paladinen är en rättrådig kämpe.

Men så får rollpersonerna en ledtråd som leder till Magus fiende Dantus, och genom farliga äventyr med liv och själ som insats kanske rollpersonerna avslöjar den hemska komplotten mot Magus och hans förkämpe.

Men innan dess kan Paradinve ställa till mycket förtret för rollpersonerna.


Magnus
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Elikanelion LeBrethian

Låt mig presentera Elikanelion LeBrethian eller Lio om ni hellre vill det, den hillebardsvingande barden, eller som jag vill kalla honom, hille-barden.

Class: Bard/Fighter, Level: 4/1, Race: Human, Age: 32, Alignment: Chaotic Good
Str: 14, Dex: 16, Con: 14, Int: 16, Wis: 13, Cha: 18
Fort: +5, Refl: +6, Will: +5, Base attack: +4
Skills (relevanta): Bluff: +12, Disguise: +12, Gather Information: +12, Perform (lyre): +12, Perform (sing): +12, Ride: +11, Spellcraft: +11
Feats: Bardic Music, Bardic Knowledge, Obscure Lore, Lingering Songs, Martial Weapon Profency (Halberd), Mounted Combat
Gear:
Lyre of the wounded soul (En lyra kan spela en speciell sång, som ger alla fiender som hör sången fear om de inte klarar ett Will-check mot Bardens perform), Halberd +1, Chainshirt, En gammal trasdocka, Ett gigantiskt svin
Spells:
Alla "sociala" man kan ha vid level 4, dvs Hold Person, Whispering winds osv.

Bakgrund
Elikanelion, eller Lio som jag kommer kalla honom i fortsättningen, föddes som ende son i LeBrethians ätt. Fadern var vid tillfället Hertig över stora delar av Brethians slätter och modern var en älskvärd, men inte alltför ingift piga i det LeBrethianska hovet. Alla visste om att Lio var en oäkting, men det spelade föga roll.
Han växte upp som en liten buse och vilding i de stora hovsalarna. Han lärde sig snabbt att bemästra hovvakternas vapen, hillebarden, men slåss var inte hans kall här i livet. Han älskade att spela på sin luta. Och jag måste medge att han inte var helt obegåvad.
Tiden gick och han kom i tonåren, som de flesta gossar gör om de får behålla livet och han kärade ner sig i dottern till hertigen i grannlandet, precis som alla unga adelsmän gör för eller senare. Givetvis var kärleken besvarad, det är alltid så. De båda fäderna vägrade låta sina barn ses så de rymde med varandra, bort från deras fäder. Lios fader vägrade gå med på det och skickade en trupp för att föra tillbaka den unge hetsporren och hans minst lika heta flickvän. Truppen kom ikapp dem Lio lyckades inte rymma, men det gjorde inte flickan som nedgjordes på fläcken. Det enda som lämnades kvar på platsen var en trasdocka som hon hade tagit med sig på flykten. Efter att hertigarna nåtts av nyheten om flickans död bröt ett krig ut som antagligen varar än.
Lio lyckades fly till en hamnstad där han tog första bästa skepp bort från den kontinent han föddes på. Det slumpade sig så att första bästa skepp var lastat med olika sädesslag, destination Durgadar. Han stannade hos sjödvärgarna ett antal år, närmare bestämt tills han var en bit över sina tjugo år. I Durgadar gjorde han absolut inget vettigt, mer än spelade på sin nybyggda luta som sades ha magiska krafter. När tiden var mogen hoppade han på ett nytt skepp, den här gången mot de stora slättlanden i öster.
Han vandrade över slätterna länge och väl, tills den dag han såg bergen i horisonten. Han möttes av en här av svinridande dvärgar. De klubbade ner honom och slängde honom i de djupaste av fängelsehålor. Nu visade det sig att de dvärgarna som klubbat ner honom låg i en, skapligt omfattande, fejd med orcherna som hade slagit sina upp sina läger runt omkring berget. Dvärgkungen var utan hopp om att vinna striden, men Lio lyckades övertyga dvärgarna om att hans list skulle fungera. Att hans list skulle få bort orcherna. Och det lyckades givetvis. Dvärgakungen blev så glad att han släppte Lio och gav honom mängder med gåvor, bland annat det gigantiska svinet Hernolg och en magisk hillebard. Lio tackade för sig och gav sig av mot nya jaktmarker.

Och det är där vi möter honom idag...
Idag sitter han antagligen inne på någon skum taverna och sjunger sånger om sin käresta och om sitt mediokra liv.

Numera jag tillbringa
mina dagar allena,
utan de klockor jag hörde ringa
i mitt forna hem

Numera jag tillbringa
mina dagar allena,
utan min kärestas skyddande vingar
i mitt forna hem


Äventyra med Lio?
Skulle ni mot förmodan vilja använda Lio i era egna kampanjer så bör jag väl berätta lite om hur man bör göra.
Lio är som ni kanske kan förstå en ganska bitter man, fast inte på något sätt osocial. Han kan dessutom vara bra att ha på slagfältet då han är duktig både på att slåss från grisryggen och han är ett bra stöd.
Lio är inte den som backar för att göra udda saker. Finns det en brunn med grågrumligt luddigt vatten så är han den första som provsmakar. Han tar inte livet på så stort allvar, då han inte har något att leva för egentligen och dessutom är han övertygad om att ingen skulle sakna honom.
Att ta sig tillbaka till Brethian är något som Lio inte funderat på en sekund. Hans far mördade hans käresta och det är inget han kan förlåta honom för i första taget. Skulle hans reskamrater på något sätt få honom att ändra sig, så är det han som är härskare i Brethian, då hans far dog under kriget och han fick bara ett barn, nämligen Lio.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Gnirsi

D&Dpersonen

När bestäms ens liv?

När tas de ödesdigra besluten?

Hur mycket bestämmer man egentligen själv?



Nabourne har alltid varit en plats fylld av möjligheter.
Ibland, om man tar för sig för friskt av dessa möjligheter…

…så går det åt de nio helvetena!

Gnirsi är 16 år gammal, välbyggd, i god form, med vackert blont hår som alltid lägger sig rätt utan minsta ansträngning. Han är flickornas favorit, ett faktum han sällan kan utnyttja då hans far ser till att han håller sig till arbetet i stallet.
Under oövervakade tillfällen har han dock lyckats göra två flickor med barn. Ställd inför två arga fäder med gravida döttrar och krav på giftermål ser han ingen annan utväg än att fly staden.

Gnirsi är lat, men han fullföljer alltid det han åtagit sig uttryckligen, men han hjälper inte till om ingen specifikt ber om det. Han har en stark pliktkänsla men försöker förtränga den. Han är duktig på att förstå människor, situationer och samband och utnyttjar det när han kan. Han verkar väldigt självsäker men grubblar på mycket och använder brevado och ett vinnande utseende för att folk inte ska se hans osäkerhet.



Gnirsi är 24 år. Hans blonda hår är nu ständigt knutet i hästsvans och hans kropp är täckt av små och stora ärr ådragna i hans tid som legoknekt. Han har sett mycket av norden, som del av stadsstaternas hyrarméer har han hjälpt till att driva bort goblinoider, som livvakt har han sett adelsgods och stiftat nära bekantskap med den undre världen. Det han kunnat avvara av sin betalning har han skickat till de två kvinnorna i staden.
Han har haft många kvinnor men aldrig nåt förhållande utan drar vidare när jobbet kräver det.

Hans inre säkerhet har nu vuxit ikapp hans uppträdande och hans självsäkerhet och pliktkänsla har gett honom ett bra rykte.


Eller…

Gnirsi är 24 år. Hans blonda hår är nu ständigt knutet i hästsvans och hans kropp är täckt av små och stora ärr ådragna i hans tid som legoknekt. Han har sett mycket av norden, som del av stadsstaternas hyrarméer har han hjälpt till att driva bort goblinoider, som livvakt har han sett adelsgods och stiftat nära bekantskap med den undre världen. Han har haft många kvinnor men aldrig nåt förhållande utan drar vidare när det börjar bli allvar.

Hans inre säkerhet har nu vuxit ikapp hans uppträdande och hans självsäkerhet och pliktkänsla har gett honom ett bra rykte. Trots sin ålder är han bitter, han anser att det är kvinnornas fel att han var tvungen att fly hemifrån. Därför så undviker han dem annat än som intimitetspartners.



Relevanta uppgifter:

CON: 15
INT: 16
WIS: 9
CHA: 16
 

Ithaqua

Utsvulten Wendigo
Joined
22 Oct 2003
Messages
526
Location
Helvetet
Goeriak Constant

Jag blev en gång för ett par år sedan ombedd av en viss dm att skriva en någorlunda utförlig beskrivning över en av mina mest intressanta karaktärer, så jag tänkte att jag kunde flika in den här också.. :gremgrin:
Beskrivningen är dock på engelska (av någon anledning blev det så), och jag lägger inte in allt ovidkommande som fanns däri; dessutom rörde det sig om Ad&d 2:nd edition, så alla abilities är inte helt kompatibla. Vi håller dock på att göra om honom till 3:d edition just nu..

Abilities:(2:nd edition)
St:25 Con: 20 Dex:18
Int:16 Wis: 16 Cha:19

Abilities:(3:d edition)
St:37 Con:23 Dex:18
Int:16 Wis:16 Cha:23

Classes: Fighter / Psionicist
Lvl: 13 / 13

Skills: ej omarbetade från 2:nd ännu; det blir ett digert arbete..

Fakta: Goeriak är den osannolika avkomman från en människa och ett troll, och efter långt och gediget äventyrande lyckades han med den likaledes osannolika bedriften att avsätta kungen av Keoland (Greyhawk) för att sedermera ta hans plats.. Han besitter många bisarra "naturliga" förmågor, inte minst från hans vistelse i Ravenloft, och han gör alltid sitt bästa för att dupera människor i hans omgivning angående dessa:
1. Han behöver inte sova
2. Gifter är helt verkningslösa
3. Han kan inte äta eller dricka (och behöver det inte) utan att spy.
4 Hans röst påminner om en ung drakes, och hans gula ögon lyser gult i mörkret.
5. Han kan aldrig bli överraskad. (Effekten är densamma som en permanent "Foresight" kastad på sig själv)
6. Han är naturligt resistent mot eld.
7. Sist men inte minst, han kan flyga...

Längd: 230 cm
Vikt: 170 kg
Hårfärg: Grön
Ögonfärg: Gula
Hudfärg: Grön
Alignment: Chaotic Evil


Goeriak Constant, King of Keoland:


He is very imposing, with his inhuman charisma, dragon voice and disturbingly unnatural beauty, although sometimes the evil twinkle in his burning yellow eyes are more likely to inspire a powerful fear on those who understands it’s silent message of gleeful horror.
He is green. Very green. His skin and hair are like dark shades of summergreen leaves, his hair being slightly darker than his skin. Also, he smells of the freshness and coolness of a deep forest in summers’ twilight. One gets the feeling of being in the presence of an embodiment of nature, reborn as a forest-demon. He has willed himself to be what he has become, and is at least half-aware of the fact...

Distinguishing marks:

Very tall and very muscular, wears his long hair free-flowing at all times. His wardrobe consists mostly of matching green, even when it comes down to armor and jewellery. He has redesigned the crown of the king; it is now in the shape of a circlet of gold, forming branches ending in emerald leaves. He is well known to love jests and practical jokes, although sometimes his lack of seriousness regarding any matter or situation may seem to be on the verge of absolute madness. When this happens during battle, he is possessed by an uncontrollable roaring laughter of which he is not always aware.
At times though, when he thinks he´s alone or not being watched, he is overcome by a moody sadness, often recalling a not to happy a childhood which has already begun to fade from his mind as a cause from his many strange adventures. At such times he’ll sing softly on half-forgotten songs, not realising the gruesomeness his voice lends them.

Idolising a demon-lord like Pazuzu and being a mixture of no less than three different monsterbreeds (humans not excluded..), it is perhaps needless to say that he is fearless in his disposisition. Quite fearless… His unusually successful transformation-acts also indicate that he is driven by a lofty and as yet unknown goal of a kind still to be seen. Only time will tell.

Mannerisms:

A major part of the behaviour all too often dismissed as random and erratic can easily be reinterpreted in two single words; desinformation and unpredictability. These are keywords for understanding someone whose plans are built on the patterns of chaos; to take advantage of the confusion and fear it creates on those who still has the misfortune of being surprised....something he seems to have forgotten all about. He seems to have forgotten how to hit the ground as well, since he flies a lot... To exemplify but a few of his desinformation-gags: shapechanged as various mundane-looking humanoids he has spread two rather false rumours as to how he flies:
1: A ring of flying.
2: A phantomsteed, with the ability to disintegrate! (natural psionic ability) Sometimes he mimics riding an invisible mount, armed with his heavy lance, to further increase the spreading of said rumour.
Paladins grieve yea all with me…
As a new-born king he strives to keep up courtesy and noble etiquette, a certain contrast to his monstrous fighting appearance. But how he tries! Maybe he’ll succeed someday…
A general habit in conversation: no matter what is said or heard, he will keep up a blank and seemingly distant face. Likes to pose as a dull-wit, and every now and then insert a remark which belies his earlier ones. It is perhaps of no surprise that he is fond of the art of mimes and jesters; there are actual plans to school himself in the skills of acting and its related topics. He is already proficient in acrobatics and has ideas for certain developments in the area: regarding aviational feats.

Likes / dislikes / fears / weaknesses / Hatreds / loves

Have a soft spot for perfumes and various fragrances, but remains quite undisturbed by the presence of so-called stenches and odours generally regarded as offensive by normal men. The latter being familiar from his upbringing one can only suppose. If he has a weakness it would be in his fascination for beautiful women; preferably elven one's. After all, he's still rather young…and isn't love always a weakness?
His respect for magic is perhaps the only thing that could even remotely be recognised as fear, since he realises that it still is quite beyond his control. But he's working on it. (fascination for the uncontrollable…) Last but not least, he truly does loathe all known forms of undeads. It does not keep him from using it on his enemies though. After all, what could be more befitting in terms of evilness….but not ever at home! Filth!

Quirks

• When contemplating problems or serious questions he strokes an imaginary beard that is no longer there, since his new form grows no such thing.

• If something or someone displeases or enrages him, his eyes seem to glow with a greater intensity, as if his great capacity for evil were tapped from a burning well inside.

• Seems to have a strange code of honour regarding those to powerless to fight him (and still tries); he may jest them, or do something entirely confusing, but will almost certainly never kill them.

• Finds everything about halflings intensely amusing.

• Finds everything about reptiles (including dragons) intensely amusing.
And so I conclude my introductory treatise on this most charming of monsters. Hell of a guy. 
 
Top