Jag vill kort bara sticka in att det är bra att undvika långa generella bakgrunder men att du samtidigt inte ska vara rädd för att ha med sådan bakgrund som låter SL förstå scenariot, även om det inte självklart kommer i spel. Det går inte alltid att förutse vad som kommer att behövas och utelämnas för mycket riskerar du att lämna SL hängande.
Bra det! Då får SL lära sig att inte använda scenariot som krycka.
Eller så kan man ju bara strunta i att skriva scenarionBra det! Då får SL lära sig att inte använda scenariot som krycka.
(Bara delvis allvarlig - har full respekt för att det finns olika preferenser.)
I slutänden är ju rollspelsskrivande, för de allra flesta, en fråga om entusiastiskt hobbyutövande eller småskalig utgivning till hängivna fans. Då får folk göra precis vad de vill!Eller så kan man ju bara strunta i att skriva scenarion
Ett annat sätt är ju att se på lore inte som saker du måste ha för att det ska bli rätt utan som en skrivkompis som kommer med idéer du annars inte skulle fått. @entomophobiac har svinbra råd här, vill mest hiva in ett annat perspektiv från sidan lite där lore inte utgör ett facit för hur saker är utan som inspiration och glöd för fantasin och inspirationen. Inte mycket settinginfo som är skrivet så och lätt att falla in i en osäkerhet och tänka ”hur var det nu igen på plats x, vem ber de till och hur ser deras högtider ut” istället för se en tänker ”hmm ingen bra motivation för slp x, läser lite om plats y så kanske något klickar, aha de ber till z och om slp x inte gör det så ha!!! Kooolt!”Oj det var mycket att bli hjälpt av
Tack för tipset att hoppa över "lore", som är något jag har fastnat i att komma genom. Känns som att jag som SL behöver det, eller snarare det känns som att som äventyrsförfattare behöver det för att komma vidare.