Det medeltida Dark Ages är rätt roligt; eftersom det kan hända rätt intressanta saker när man gestaltar en person som är indoktrinerad med tankar om kristendomens Satan, häxor och demoner, såväl som den gamla folktrons troll, spöken och knytt; och som sedan utsätts för typiska CoC-uppenbarelser i form av rymdskepp och kosmisk ondska. Ibland uppstår det spännande saker i den kontrasten, men när jag provspelade det så kunde jag känna att det blev rätt distanserat och referentiellt att som spelare veta att vi hade att göra med Mi-Go, men att min rollperson skulle tro att de var spöken.
En av poängerna som gör rollspelet Mutant så roligt är när man som spelare väl förstår vad det är ens rollperson har hittat. I början beskriver spelledaren tingesten man funnit med ord såsom "det ser ut som en kort batong vars främre del är täckt med ett blankt metallhölje, men den väger för lätt i handen och har sin tyngdpunkt för långt bak mot handtaget för att kunna användas som tillhygge. Den främre änden är lätt välvd och för trubbig för att man ska kunna spetsa någon med den, och den bakre änden slutar i en platt, räfflad skiva runt vars sida det står små krumelurer i vit skrift." Man tror att man hittat någon sorts avancerat cybervapen innan man provar att snurra på skivan och får höra att hela staven börjar vibrera i ens hand. Fastän man som spelare plötsligt förstår att vad man funnit är en dildo så är det komiskt att rollgestalta hur ens rollperson besviket konstaterar att "det är något fel med den här förintelsedolken". Jag kunde stundtals känna samma känsla i Dark Ages. Det var intressant, men jag tycker inte det lämpar sig särskilt väl i ett skräckrollspel.
Det stora problemet tycker jag är att hela poängen med CoC-mytologin är att den handlar om att människan är liten och obetydlig, att det inte finns någon frälsning, samt hur den moderna, rationella människan bryts ned av uppenbarelser hon inte kan förklara. Inget av det här fungerar riktigt i Dark Ages, eftersom rollpersonerna förmodas tro sig stå under Guds försyn och det ännu inte finns någon modern rationalitet att tala om. De upplevelser som kan få en person i CoC-romanerna att förlora vettet, dessa upplevelser skulle en Dark Ages-rollperson enkelt kunna förklara genom att peka på väl valda delar ur uppenbarelseboken.
Så... Jag ser rollspelet som ett rätt intressant experiment, men lite väl referentiellt för att verkligen kunna engagera på allvar. Lite för duktigt, lite för studentikost, lite för konstlat.