Appropå det, ett problem med folks hjärnor...
En faktor som man tyvärr får ha med i beräkningen är att en del människor har väldigt svårt att hantera motstridiga känslor. De klarar inte av att se en varelse som både kul och seriös, både medlidnadsväckande och modig. Om spelare visar sådana tendenser får man vara extra tydlig, och om de verkar helt oförmögna att fatta så får man antingen kicka dem från spelargruppen eller göra världen så svartvit för dem att de kan hänga med. Kör man intrigrollspel så kan man ju förklara för de andra spelarna att den spelarens rollperson är en tjockskallig rasist, eller nåt.
De reaktioner som "Quest for Glory"-serien fick är ett typexempel på detta fenomen. Serien blandar humor och allvar. En del uppskattar det, andra gillar inte humorn. Så långt så bra. Men det finns även de som inte klaar av att greppa ett sånt koncept.
Den sista delen i serien fick mycket blandade recensioner. Många var positiva, däribland jag - jag jobbade som chefredaktör på en onlinetinding på den tiden.
http://www.spela.com/rec/rec_sida1.asp?Titel=Quest+for+Glory
Bland de som var negativa var väl de flesta vettiga, antar jag. Om det var mer än en som var negativ, jag minns inte så här långt efter. Den enda negativa jag kommer ihåg var dock helt ut åt helvete. Författaren hade hakat upp sig på de gulliga och lustiga inslagen, och ansåg därför att detta var ett sockersött snällt spel för de lite yngre. WTF? Om jag hade ett barn skulle hon gärna få spela quake och sånt, det är ju mest som vattenkrig. Men QfG5 skulle hon inte få röra innan hon blivit tonåring, det spelet är INTE barnvänligt.
Spelets introscen tuggar sig i högt tempo genom två folkmord och två lönnmord, och sen fortsätter själva spelet i den andan. Huvudpersoner försvinner till höger och vänster. Några får halsen avskuren, andra blir förgiftade och åter andra får förgiftade dolkar kastade på sig. Naturligtvis är giften av de övernaturligt vidriga slagen, och givetvis blir rollpesonen själv utsatt för mordförsök lite då och då. Ett av dem missar honom och träffar hans bästa vän i stället. Slutstriden är upplagd för att ytterligare en bunt huvudpersoner skall dö, och om man har botchat spelets romantiska subplot så tar rollpersonens flickvän tillfället i akt att begå självmord.
En sån historia blir inte barnvänlig bara för att det i bakgrunden finns med en tomte-tant (gnom) med tomtar på loftet, och en vimsig gammal trollkarl. För övrigt hotas gnomen av vräkning, och trollkarlen är den första som blir förgiftad och faller i koma.
