Jake Steele
Warrior
I min spelgrupp så anser man allmänt att det inte går att ha några äventyr i Jargien. Den förtryckande kyrkan och all byråkrati gör det omöjligt för en grupp 'frilansande problemlösare' besående av hedningar, utlänningar och mindre värda raser att arbeta.
Jariger får ofta ta på sig skurkrollen i form av bybrännande inkvisitörer som härjar i Soldarn och annorstädes och inne i landet så stöter man på byråkratiska problem som allt som oftast mynnar ut i något slags Moment 22.
Jag tycker det är synd att det är det enda som Jargien används till för det finns så mycket mer att ta av om man arbetar och tänker lite.
Spelledare sätter oftast upp byråkratin som problem eller motstånd för spelarna istället för att spela med dem. Kan någon säga ärligt att de spelat mycket i Jarigen och aldrig har gått igenom samma sak som Asterix och Obelix gör i De tolv stordåden ?
Spelarna bör ju kunna uttnyttja det byråkratiska systemet, med rätt papper (låt oss inte gå in på hur de anskaffades) kan man nog lätt bluffa sig in på de flesta ställen. En övertro på systemet bör kunna utnyttjas särskilt i samband med en mäktig mans sigill och namnteckning. Det är Prelatens eget sigill, ska jag gå tillbaka till honom tomhänt och säga att jag inte fick komma in för att simpel vakt, var det Simus Torkelsson du hette, inte erkände hans nåds sigill? Hmm...
Något annat SL bör tänka på när det gäller byråkratin är läskunskapen hos vakten. Kan alla vakter läsa, bara befälet eller befäl och underbefäl. Kanske måste en notarie vara där och sköta det hela. Hur går det då på kvällen när stadsporten har stängt för natten, notarien gått hem och en budbärare kommer på en dödstrött häst med ett ilbud? Han blir nog insläppt men hur är det med en brokig skara kåpförsedda ryttare som hävdar att de är Daaks riddare ? Sigillet ser rätt ut men vad står det egentligen på papprena deras?
Låt spelarna kämpa lite för att få papprena (lagligt eller på annat vis) och tona därefter ner byråkratin tills dess att gruppen är efterlyst och jagad.
Kyrkan då? Ja inte ens den Spanska inkvisitionen höll på för evigt. Daak kyrkan har funnits i nära tretusen år. Inte kan de förtrycka folk överallt? Troligen är det så att inkvistionen arbetar i de avlägsna delarna som nyligen annekterats. Vi vet att befolkningen där tvångsförflyttas till mer stabila (Daaktrogna) områden. Att folk tvångsförflyttas in i dessa ny annekterade områden är nog också troligt och det lär inte vara populärt.
Någon häxjakt i de centrala delarna av kejsardömet är inte troligt även om de säkert förekommer stundtals. En modern analogi är sentor McCarthy som på 50-talet i USA pekade ut hundratals som kommunister och nog inte hade ett rätt. Samtidigt som KGB snor atomhemligheter i mängder av USA. De kätterska kulter och magiker som finns i Jargien har nog tillräckligt bra täckmantel för att överlava sådana undersökningar annars skulle de sedan länge vara borta. (De finns väldigt, väldigt få sådana kulter kvar).
Var är då inkvisitionen?
Kanske så koncentrerar sig Inkvistionen och Avrons hammare för närvarnade mot Soldarn. Detta på grund utav att en präst fick ett gudomligt budskap om att i sydöst så tyglade en Demonfurste i kvinnlig skepnad maktens tömmar. Det hedniska och nästan splittrade Soldarn där kungen är gift med en alv, en infertil alv därtill var ett självklart mål.
Det finns problem längs den norra gränsen också, vildarna där sägs slåss mot onda skogsväsen. Har det nånting med den ondska som fjättrades i isen av Daak att göra? Kanske är det därför som överhuvudet för Avrons Hammare skickat ut en special trupp för ett hemligt uppdrag i norr. Men varför håller de sig gömda och varför beter sig truppens ledare så konstigt?
Saker är inte bättre i väster där 'Demonhålets Härskare' sägs snart skall stig till ytan. Ett förebyggande anfall in i Muhad skulle kanske vara till nytta. Om inte trupperna behövdes för att hålla ordning på befolkningen särskilt nu när öknens insektsfolk verkar röra på sig mer än någonsin tidigare.
Vad är det då som håller ihop Kejsardömet, jo:
Arméen
Byråkratin
Kyrkan
Arméen
Arméen är en Mundanas största. De olika förbanden posteras långt ifrån sin hemprovins och roteras för att trupperna inte skall vara alltför fästa vid lokalbefolkningen och tveka om det uppstår problem.
Man har dock problem att få fram nog med mynt för att betala soldaternas sold och vissa förband har varit utan lön i månader. Trupperna stannar dock kvar för att åtminstone få mat och logi.
Ett annat problem är officerskåren. Man behöver inte vara av adligt blod för att bli officer i Jargien, men man behöver pengar och social ställning. Då Jargien inte varit i någon riktig konflikt på senare tid har pengar och ställning varit det som avgjort vem som får befodringar och inte personens kompetens. Det finns nu alltförmånga korpulenta generaler och andra högre befäl som egenligen inte gör eller kan något. Vidare så pyr ilskan hos vissa i de lägre graderna. Löjtanter och kaptener från borgar familjer, till och med rika borgar familjer finner sig vara utan välförtjänta befodringar för att deras familj inte har det inflytande och sociala kontakter som krävs. Det har till och med bildats en rörelse (en hemlig sådan) bland dessa ilskna officerare som anser att befälskedjan behöver rensas ut.
Byråkratin
Jargisk byråkrati kräver så mycket papper och det pappret packas så tätt att bläcket fungerar som ett klister. Det klistret finns överallt och är ännu en sak som håller samman Kejsardömet.
Byråkratin är en ångvält i snigelfart men den samlar in information om allt från födelsetal och ägor till produktion och handel. Information ger makt och den makten används för att hålla befolkningen på plats och kejsardömet helt.
Men missnöje gror även i dessa kretsar. Notariena blir allt fler och med deras läskunnighet så kommer en ökad förståelse och kunskap om hur det ser ut på andra ställen (trots att många böcker är förbjudna). Dessa medeltida kontorsslavar ser hur systemet skulle kunna effektiviseras om de fick sköta fler saker på regional nivå (ökat sjävstyre) och trots att de flesta dekret från Daval är bra så finns det vissa som retar gallfeber på folk. Förbjudet att äta svinkött av rädsla för sjukdomspridande inälvsmaskar i köttet höll på att ruinera vissa provinser och dekretet att alla notarier skulle bära samma enhetliga klädsel året om skrevs uppenbart av någon som aldrig sett snö.
Kyrkan
Huvuddelen av Jarigens folk likställer inte Daak kyrkan med inkvisitionen. De har levt med Daak i tretusen år och tror helhjärtat på hans budskap.
Kyrkan och Staten i Jargien lever i ett symbiotiskt hatförhållande. Staten anser att 'religion är opium åt folket' och kyrkan hjälper staten att hålla befolkningen på plats. Kyrkan i sin tur gynnas av att vara den enda tillåtna statsreligionen i ett av Mundanas största länder och hjälper gärna staten i att annektera nytt land.
Men hur var det med hatet i det där förhållandet. Jo, staten vill inte att kyrkan skall få för stor makt och inte för mycket skatt för då blir det mindre åt dem. Kyrkan å sin sida vill inte böja sig för statens lagar och bestämmelser få den anser sig följa ett högre kall och därmed en högre lag, Daaks lag.
Det blir inte bättre av att kejsare Jargus och den nuvarande översteprästen verkar ha ett horn i sidan åt varandra. Den som vill spela på det här kan ta inspiration av konflikten mellan Kungens musketörer och Kyrkans i Dumas 'De tre mustörerna'
Vilka övriga hot som inte nämnts kan det då finnas i Jargien:
Korruption, då kejsare Jargus har blivit alltmer tillbakadragen har ministrar, provinsguvenörer och andra fått alltmer makt. De har inte varit sena att sko sig. Statskassan sinar och för att få pengar till trupperna säljs statliga egendomar ut. (Egendomarna säljs ut till vrakpriser och inte sällan är det den som administerar köpet som slutar som ägare)
Problemet förvärras av att Jargus privata informatörer som tidigare höll snyltarna i shack har blivit satta på alltmer mystiska uppdrag. Saker som att finna försvunna artefakter, infilterara ockulta grupper (utan att sätta dit dem) och t.o..m. förhöra nedkallade demoner. Det överaskande tillsättandet av en officiell ambassad i Sunariskogen och en förstärkning av konsulatet i Consaber (det ryktas att jargier haft privata möten med Draken) är nästan säkert ett led i kejsarens okända plan. Jargus själv sitter mest och betraktar stjärnhimmlen, det sägs att han väntar på en viss konstellation som bara infinner sig vart tio tusende år. Han verkar inte oroa sig för sin hälsa i alla fall, ty han har avskedat sin livmedikus.
En annan oroande sak är de stora massorna av daglönare. 95% av allt jordbruk ägs av den rika överklassen. I Jargien finns inget system med livegna eller arrendebönder utan godsägaren eller den som sköter hyr in arbetskraft som det allteftersom det behövs. Detta ger en stor massa av säsongsarbetare som konkurrerar om jobben. Då jobben allmänt är färre än arbetarena så blir lönen dålig och mssnöjet med situationen växer.
Många arbetare vill att de som brukar jorden skall äga den och de vill ha något eget så de vet att de kan försörja sin familj.
Denna trend stöds faktiskt av det samtida ekonomiska tänkadet som finns bland jargiens fåtaliga ekonomiska akademiker. De tror att ett eget ägande skulle leda till en ökad omsorg om jorden och att möjligheten att tjäna mer på sitt eget arbete skulle sporra en högre produktion. Revolutionära lärjungar till dessa akademiker för ut tankarna till folket och blir ledare i en växande folkrörelse.
Lejonparten av Jargiens instabilitet kommer från den här frågan och flera blodiga konfrotationer mellan daglönare och militär har inträffat.
Om du har orket läsa ända hit så har du gjort det bra, tar tacksamt emot kommentarer.
-A
Jariger får ofta ta på sig skurkrollen i form av bybrännande inkvisitörer som härjar i Soldarn och annorstädes och inne i landet så stöter man på byråkratiska problem som allt som oftast mynnar ut i något slags Moment 22.
Jag tycker det är synd att det är det enda som Jargien används till för det finns så mycket mer att ta av om man arbetar och tänker lite.
Spelledare sätter oftast upp byråkratin som problem eller motstånd för spelarna istället för att spela med dem. Kan någon säga ärligt att de spelat mycket i Jarigen och aldrig har gått igenom samma sak som Asterix och Obelix gör i De tolv stordåden ?
Spelarna bör ju kunna uttnyttja det byråkratiska systemet, med rätt papper (låt oss inte gå in på hur de anskaffades) kan man nog lätt bluffa sig in på de flesta ställen. En övertro på systemet bör kunna utnyttjas särskilt i samband med en mäktig mans sigill och namnteckning. Det är Prelatens eget sigill, ska jag gå tillbaka till honom tomhänt och säga att jag inte fick komma in för att simpel vakt, var det Simus Torkelsson du hette, inte erkände hans nåds sigill? Hmm...
Något annat SL bör tänka på när det gäller byråkratin är läskunskapen hos vakten. Kan alla vakter läsa, bara befälet eller befäl och underbefäl. Kanske måste en notarie vara där och sköta det hela. Hur går det då på kvällen när stadsporten har stängt för natten, notarien gått hem och en budbärare kommer på en dödstrött häst med ett ilbud? Han blir nog insläppt men hur är det med en brokig skara kåpförsedda ryttare som hävdar att de är Daaks riddare ? Sigillet ser rätt ut men vad står det egentligen på papprena deras?
Låt spelarna kämpa lite för att få papprena (lagligt eller på annat vis) och tona därefter ner byråkratin tills dess att gruppen är efterlyst och jagad.
Kyrkan då? Ja inte ens den Spanska inkvisitionen höll på för evigt. Daak kyrkan har funnits i nära tretusen år. Inte kan de förtrycka folk överallt? Troligen är det så att inkvistionen arbetar i de avlägsna delarna som nyligen annekterats. Vi vet att befolkningen där tvångsförflyttas till mer stabila (Daaktrogna) områden. Att folk tvångsförflyttas in i dessa ny annekterade områden är nog också troligt och det lär inte vara populärt.
Någon häxjakt i de centrala delarna av kejsardömet är inte troligt även om de säkert förekommer stundtals. En modern analogi är sentor McCarthy som på 50-talet i USA pekade ut hundratals som kommunister och nog inte hade ett rätt. Samtidigt som KGB snor atomhemligheter i mängder av USA. De kätterska kulter och magiker som finns i Jargien har nog tillräckligt bra täckmantel för att överlava sådana undersökningar annars skulle de sedan länge vara borta. (De finns väldigt, väldigt få sådana kulter kvar).
Var är då inkvisitionen?
Kanske så koncentrerar sig Inkvistionen och Avrons hammare för närvarnade mot Soldarn. Detta på grund utav att en präst fick ett gudomligt budskap om att i sydöst så tyglade en Demonfurste i kvinnlig skepnad maktens tömmar. Det hedniska och nästan splittrade Soldarn där kungen är gift med en alv, en infertil alv därtill var ett självklart mål.
Det finns problem längs den norra gränsen också, vildarna där sägs slåss mot onda skogsväsen. Har det nånting med den ondska som fjättrades i isen av Daak att göra? Kanske är det därför som överhuvudet för Avrons Hammare skickat ut en special trupp för ett hemligt uppdrag i norr. Men varför håller de sig gömda och varför beter sig truppens ledare så konstigt?
Saker är inte bättre i väster där 'Demonhålets Härskare' sägs snart skall stig till ytan. Ett förebyggande anfall in i Muhad skulle kanske vara till nytta. Om inte trupperna behövdes för att hålla ordning på befolkningen särskilt nu när öknens insektsfolk verkar röra på sig mer än någonsin tidigare.
Vad är det då som håller ihop Kejsardömet, jo:
Arméen
Byråkratin
Kyrkan
Arméen
Arméen är en Mundanas största. De olika förbanden posteras långt ifrån sin hemprovins och roteras för att trupperna inte skall vara alltför fästa vid lokalbefolkningen och tveka om det uppstår problem.
Man har dock problem att få fram nog med mynt för att betala soldaternas sold och vissa förband har varit utan lön i månader. Trupperna stannar dock kvar för att åtminstone få mat och logi.
Ett annat problem är officerskåren. Man behöver inte vara av adligt blod för att bli officer i Jargien, men man behöver pengar och social ställning. Då Jargien inte varit i någon riktig konflikt på senare tid har pengar och ställning varit det som avgjort vem som får befodringar och inte personens kompetens. Det finns nu alltförmånga korpulenta generaler och andra högre befäl som egenligen inte gör eller kan något. Vidare så pyr ilskan hos vissa i de lägre graderna. Löjtanter och kaptener från borgar familjer, till och med rika borgar familjer finner sig vara utan välförtjänta befodringar för att deras familj inte har det inflytande och sociala kontakter som krävs. Det har till och med bildats en rörelse (en hemlig sådan) bland dessa ilskna officerare som anser att befälskedjan behöver rensas ut.
Byråkratin
Jargisk byråkrati kräver så mycket papper och det pappret packas så tätt att bläcket fungerar som ett klister. Det klistret finns överallt och är ännu en sak som håller samman Kejsardömet.
Byråkratin är en ångvält i snigelfart men den samlar in information om allt från födelsetal och ägor till produktion och handel. Information ger makt och den makten används för att hålla befolkningen på plats och kejsardömet helt.
Men missnöje gror även i dessa kretsar. Notariena blir allt fler och med deras läskunnighet så kommer en ökad förståelse och kunskap om hur det ser ut på andra ställen (trots att många böcker är förbjudna). Dessa medeltida kontorsslavar ser hur systemet skulle kunna effektiviseras om de fick sköta fler saker på regional nivå (ökat sjävstyre) och trots att de flesta dekret från Daval är bra så finns det vissa som retar gallfeber på folk. Förbjudet att äta svinkött av rädsla för sjukdomspridande inälvsmaskar i köttet höll på att ruinera vissa provinser och dekretet att alla notarier skulle bära samma enhetliga klädsel året om skrevs uppenbart av någon som aldrig sett snö.
Kyrkan
Huvuddelen av Jarigens folk likställer inte Daak kyrkan med inkvisitionen. De har levt med Daak i tretusen år och tror helhjärtat på hans budskap.
Kyrkan och Staten i Jargien lever i ett symbiotiskt hatförhållande. Staten anser att 'religion är opium åt folket' och kyrkan hjälper staten att hålla befolkningen på plats. Kyrkan i sin tur gynnas av att vara den enda tillåtna statsreligionen i ett av Mundanas största länder och hjälper gärna staten i att annektera nytt land.
Men hur var det med hatet i det där förhållandet. Jo, staten vill inte att kyrkan skall få för stor makt och inte för mycket skatt för då blir det mindre åt dem. Kyrkan å sin sida vill inte böja sig för statens lagar och bestämmelser få den anser sig följa ett högre kall och därmed en högre lag, Daaks lag.
Det blir inte bättre av att kejsare Jargus och den nuvarande översteprästen verkar ha ett horn i sidan åt varandra. Den som vill spela på det här kan ta inspiration av konflikten mellan Kungens musketörer och Kyrkans i Dumas 'De tre mustörerna'
Vilka övriga hot som inte nämnts kan det då finnas i Jargien:
Korruption, då kejsare Jargus har blivit alltmer tillbakadragen har ministrar, provinsguvenörer och andra fått alltmer makt. De har inte varit sena att sko sig. Statskassan sinar och för att få pengar till trupperna säljs statliga egendomar ut. (Egendomarna säljs ut till vrakpriser och inte sällan är det den som administerar köpet som slutar som ägare)
Problemet förvärras av att Jargus privata informatörer som tidigare höll snyltarna i shack har blivit satta på alltmer mystiska uppdrag. Saker som att finna försvunna artefakter, infilterara ockulta grupper (utan att sätta dit dem) och t.o..m. förhöra nedkallade demoner. Det överaskande tillsättandet av en officiell ambassad i Sunariskogen och en förstärkning av konsulatet i Consaber (det ryktas att jargier haft privata möten med Draken) är nästan säkert ett led i kejsarens okända plan. Jargus själv sitter mest och betraktar stjärnhimmlen, det sägs att han väntar på en viss konstellation som bara infinner sig vart tio tusende år. Han verkar inte oroa sig för sin hälsa i alla fall, ty han har avskedat sin livmedikus.
En annan oroande sak är de stora massorna av daglönare. 95% av allt jordbruk ägs av den rika överklassen. I Jargien finns inget system med livegna eller arrendebönder utan godsägaren eller den som sköter hyr in arbetskraft som det allteftersom det behövs. Detta ger en stor massa av säsongsarbetare som konkurrerar om jobben. Då jobben allmänt är färre än arbetarena så blir lönen dålig och mssnöjet med situationen växer.
Många arbetare vill att de som brukar jorden skall äga den och de vill ha något eget så de vet att de kan försörja sin familj.
Denna trend stöds faktiskt av det samtida ekonomiska tänkadet som finns bland jargiens fåtaliga ekonomiska akademiker. De tror att ett eget ägande skulle leda till en ökad omsorg om jorden och att möjligheten att tjäna mer på sitt eget arbete skulle sporra en högre produktion. Revolutionära lärjungar till dessa akademiker för ut tankarna till folket och blir ledare i en växande folkrörelse.
Lejonparten av Jargiens instabilitet kommer från den här frågan och flera blodiga konfrotationer mellan daglönare och militär har inträffat.
Om du har orket läsa ända hit så har du gjort det bra, tar tacksamt emot kommentarer.
-A
) Ett av de stora problemen med Jargien är dock att det ses som så osympatiskt. Om man skulle rädda ett kungarike (eller kejsardöme i det här fallet) och fick välja, inte skulle det bli Jargien. Så, även om det finns gott om äventyrsuppslag i din text kanske man skulle försöka finna några ljuspunkter i imperiet som det ser ut? Finns det inget som är värt att kämpa för, dess nuvarande tillstånd till trots? Är det inga som är ute efter att bevara imperiet och återställa dess forna glans? ("What have the Romans ever done for us? Aside from peace, the wine, infrastructure..." osv)
