Nekromanti Om olika synsätt

[magoo]

Jag läste tråden nedan om terrorism och slogs av tanken hur otroligt olika synsätt man kan ha på allt möjligt - politik, religion, krig, feminism... själv tycker man så klart att man har den ultimata lösningen på alla världsproblem. Jag brukar bli jätteförvånad när inte alla delar mina övertygelser. T ex tycker jag att det är självklart att inte arbeta åt/stötta företag vars huvudsakliga verksamhet går ut på att ta kål på eller skada andra människor. En bekant som jobbat med att tillverka minor förstod inte ens vad jag menade - varför skulle inte svenska företag tillverka och sälja vapen? Varför skulle inte det vara ett lika bra jobb som något annat?

Feminism är ett annat ständigt diskussionsämne för mig, särskilt nu när jag har fått barn och blivit än mer medveten om könsskillnader som förväntas finnas tom hos spädbarn. Min lille son fick t ex tag i en sopkvast och låtsades städa med den när fastern glädjestrålande utbrast: Kolla - han spelar redan hockey! Jag har diskuterat pappaledighet, löneskillnader och olika former av diskriminering tills jag har blivit hes i halsen och retat gallfeber på mina arbetskamrater som tror att jag är den mest fanatiska feministen i världshistorien (stämmer inte).

Jag är ganska förtjust i att diskutera diverse frågor, men ibland kan man bli rätt trött - leder diskussionerna någonstans? Påverkar man någon? Påverkas man själv av andras åsikter?

Hur kan egentligen mänskligheten ha gått framåt med detta ständiga bjäbbande och diskuterande? Eller har diskussionerna skyndat på utvecklingen?

Internet är helt fascinerande, om man vanligtvis omger sig med folk med hyfsat liknande åsikter så stöter man på helt andra personligheter i diskussionsforum, jag tycker att det är mycket uppfriskande (och ibland skrämmande).

/Magoo, gillar diskussionsforum

 

[Lycan]

Ingen utvecklas i ensamhet. Kontakt mellan människor är den dialektik som skapat de få bra saker som finns i vårt samhälle. Kontakt mellan människor är nödvändig för utveckling, förbättring, fördjupning, et c.

Därav ser jag ärlighet och öppenhet som bland de största dygder, och diskussioner som i princip självändamål.

 

[Rising]

Hur kan egentligen mänskligheten ha gått framåt med detta ständiga bjäbbande och diskuterande?

En sak som slagit mig om det jag läst i filosofi är det förhållande som ofta finns mellan lärare och elev; där eleven börjar med att anamma lärarens teorier för att sedan vid någon punkt bryta med denna och utvecklas i en helt egen inriktning. Ibland blir de bittra motståndare till varandra och resonerar helt olika.

Jag tror att det här med åsikter till väldigt stor del handlar om identitet och inte om vad man egentligen tycker är vettigt. Det är nämligen så tydligt när folk skaffar åsikter som gör dem bekräftade i en tillhörighet eller när de försöker sticka ut. Det är inte alls lika ofta jag tycker att man ser folk som övertygas av argument eller som kommer till insikter på egen hand.

Å så förstås - jag personligen tycker ju att folk väldigt ofta har åsikter som belönar dem själva, som får dem att framstå i god dager. Sådana åsikter håller jag också såsom falska och kallar dem hellre för en del av personens identitet.

Men visst, har man tur så känner man att man är genuint osäker på någon punkt och att man skulle acceptera ett svar även om det inte vore belönande för ens egen person - en sådan person tror jag har goda förutsättningar för att kunna bilda sig en verklig åsikt.

 

[magoo]

En sak som slagit mig om det jag läst i filosofi är det förhållande som ofta finns mellan lärare och elev; där eleven börjar med att anamma lärarens teorier för att sedan vid någon punkt bryta med denna och utvecklas i en helt egen inriktning. Ibland blir de bittra motståndare till varandra och resonerar helt olika.

Ungefär som föräldrar och barn. Jag kan inte minnas att jag nånsin höll med min mossiga mamma som tonåring - motvilligt måste jag ändå erkänna att vi nu står rätt nära varandra åsiktsmässigt, förutom i religionsfrågan.

Å så förstås - jag personligen tycker ju att folk väldigt ofta har åsikter som belönar dem själva, som får dem att framstå i god dager. Sådana åsikter håller jag också såsom falska och kallar dem hellre för en del av personens identitet.

Menar du politisk korrekthet? Eller diplomati?

Undrar om jag tycker sämre om denna typ av feghet eller inskränkthet - folk som basunerar ut helstolliga saker och vägrar ta del av andras åsikter hur övertygande argumenten än är.

 

[Ceram]

Jag brukar bli jätteförvånad när inte alla delar mina övertygelser.

Jag blev jätteförvånad när jag fick hör att det fanns människor som besvarade frågan "varför regnar det?" med annat än olika formuleringar av "för att växterna ska få vatten och kunna växa".

/Ceram, förväntar sig dock oftast inte medhåll

 

[Rising]

Menar du politisk korrekthet? Eller diplomati?

Nä, mitt vanligaste exempel brukar röra sig kring fängelsekunder som säger att deras hårda upplevelser härdat dem och gjort dem starkare. Alltså att man har ett ideal som framhäver ens egna särdrag.

Jag gör sånt jämnt.

 

[walium]

"Internet är helt fascinerande, om man vanligtvis omger sig med folk med hyfsat liknande åsikter så stöter man på helt andra personligheter i diskussionsforum, jag tycker att det är mycket uppfriskande (och ibland skrämmande)."

Internet är på många sätt provocerande. Saker som man aldrig skulle säga till någon främling på stan kan man utan vidare säga till någon okänd internetpersonlighet. Ibland undrar jag om det inte är bättre att ha lite mer offentliga åsikter än att bara mala med en massa främlingar, i alla fall om man faktiskt vill påverka.

För övrigt är det en stor skillnad mellan teori och praktik. Man kan predika hur feministiska åsikter som helst för att sedan gå hem och sätta sig framför tv:n medan ens hustru sliter ytterligare några timmar med disk och tvätt. Det är lätt att ha åsikter som man aldrig på allvar behöver stå för eller som aldrig kommer att prövas. Ett praktexempel är allt snack om man själv aldrig hade blivit påverkad av Hitler, Khomeni eller någon annan slemmig typ eller att man minsann genast skulle ingripa om någon blev mobbad. Internet förvandlar emellanåt oss till en samling bredrövade tyckare istället för att göra oss mer handlingskraftiga.

 

[Rickard]

Internet och öppenhet

"Internet är på många sätt provocerande. Saker som man aldrig skulle säga till någon främling på stan kan man utan vidare säga till någon okänd internetpersonlighet."
Jag skulle inte säga "provocerande".. Snarare öppnare.. Folk har sagt mängder med saker till mig över nätet.. Saker som de inte skulle ha sagt till mig om de satt öga mot öga.. Det är skitsvårt att säga något och se den andres reaktion.. Om det däremot är någon ansiktslös blir det helt plötsligt mycket lättare..

/Han som dock håller med om att vissa provocerar just av den anledningen

 

[magoo]

Internet är på många sätt provocerande. Saker som man aldrig skulle säga till någon främling på stan kan man utan vidare säga till någon okänd internetpersonlighet. Ibland undrar jag om det inte är bättre att ha lite mer offentliga åsikter än att bara mala med en massa främlingar, i alla fall om man faktiskt vill påverka

Jag tycker att det är intressant att folk är modigare på internet än öga mot öga. Tänker närmast på mitt arbete där jag får svara på mycket provocerande mail från kunder och kollegor. Själv skulle jag hällre svära och skälla muntligen än skriftligen - beviset på ens dumhet finns ju kvar och kan dessutom skickas vidare i all oändlighet.