Re: Rollpersonsskapande
[ QUOTE ]
Att fixa Rollpersoner tillsammans från början kan naturlöigtvis fungera det med. Men i de flesta fall drar jag ihop Rollpersonerna i första äventyret och ger spelarna en chans att låta rollspela den islossning som måste ske för att Rollpersonerna ska bli en grupp.
[/ QUOTE ]
Visst, men även om själva sammansvetsningen sker efteråt ser jag nog hellre att man sitter inom brölavstånd när man gör sina rollpersoner. Finns ju fler aspekter av det hella, t ex att man inte gör rollpersoner som omedelbart skulle utmana varandra på dödsmordduell vid första åsynen (extremfall, men du förstår kanske vad jag menar), inte inkräktar på varandras nischer (dvs, det är inte så kul om man gjort rollpersoner med allt för liknande inriktning, personlighet osv, och då menar jag inte hur balanssynpunkt utan helt enkelt att det blir mer skoj när ens rollpersoner kan vara lite annorlunda och småstöta sig med varandra - motsatsen till första punkten alltså)...
...samt slutligen, och kanske viktigast, att man helt enkelt kan ge varandra ideer. "Hm, jag tror det skulle passa den här figuren att ha en dependent eller så, men jag vet inte riktigt vad..." "Kanske någon klen typ som han en gång räddat livet på och som sedan tyr sig till honom i förväntan att han kommer att fortsätta skydda honom?" "Oj, jafan, det passar ju skitbra med beskyddarkomplexet som jag tänkt mig!" ... Och att behovet av att utbyta ideer faktiskt finns, borde väl om inte annat tydliggöras av det faktum att jag ensam inte kom på något bättre exempel än det här kassa.
Sen är det här givetvis ingen dödsregel som måste efterlevas till varje pris, men det är vi väl alla tillräckligt sansade människor för att kunna förstå.
[ QUOTE ]
Att fixa Rollpersoner tillsammans från början kan naturlöigtvis fungera det med. Men i de flesta fall drar jag ihop Rollpersonerna i första äventyret och ger spelarna en chans att låta rollspela den islossning som måste ske för att Rollpersonerna ska bli en grupp.
[/ QUOTE ]
Visst, men även om själva sammansvetsningen sker efteråt ser jag nog hellre att man sitter inom brölavstånd när man gör sina rollpersoner. Finns ju fler aspekter av det hella, t ex att man inte gör rollpersoner som omedelbart skulle utmana varandra på dödsmordduell vid första åsynen (extremfall, men du förstår kanske vad jag menar), inte inkräktar på varandras nischer (dvs, det är inte så kul om man gjort rollpersoner med allt för liknande inriktning, personlighet osv, och då menar jag inte hur balanssynpunkt utan helt enkelt att det blir mer skoj när ens rollpersoner kan vara lite annorlunda och småstöta sig med varandra - motsatsen till första punkten alltså)...
...samt slutligen, och kanske viktigast, att man helt enkelt kan ge varandra ideer. "Hm, jag tror det skulle passa den här figuren att ha en dependent eller så, men jag vet inte riktigt vad..." "Kanske någon klen typ som han en gång räddat livet på och som sedan tyr sig till honom i förväntan att han kommer att fortsätta skydda honom?" "Oj, jafan, det passar ju skitbra med beskyddarkomplexet som jag tänkt mig!" ... Och att behovet av att utbyta ideer faktiskt finns, borde väl om inte annat tydliggöras av det faktum att jag ensam inte kom på något bättre exempel än det här kassa.
Sen är det här givetvis ingen dödsregel som måste efterlevas till varje pris, men det är vi väl alla tillräckligt sansade människor för att kunna förstå.
