High fantasy i en low-fi värld
Som rubriken antyder är det där problemet ligger,
som jag minns att åtminstone Krister Sundelin beskrev stämningen i Eon som så är Mundana en spelvärld med intentionen att kännas "skit under naglarna" - ett dockskåpsvärld som känns verklig i all sin fantasifullhet.
För min egen del ger Eons omslag helt motsatt bild av spelvärlden, då Eon för mig är mycket low-fantasy så är omslagen väldigt AD&D och Khelataar - bröstvårtor som syns genom ringbrynjor, JÄTTEGLÄNSANDE rustningar och et cetera. Väldigt plastiga med andra ord, jag hittar inte mitt Eon någonstans där. Ta inte det här personligt, men jag tror ni på Neogames AB har dålig smak för konst (enligt min smak då) - omslagsbilderna är väldigt överdrivna i sina olika delar; det är kitsch. Conan barbaren, rädda prinsessan och et cetera och då börjar man undra har jag missupfattat konceptet helt.
En sak till! Eftersom omslagen är det första man ser av en bok innan man läser den, är stämningen den förmedlar något man bär med sig genom hela läsningen. Och de kitschiga bilderna gör det inte lättare att frammana Mundana. jag har faktiskt hållt en lång diskussion mot en vän som aldrig spelat Eon för att han hatar överdriven high fantasy och när jag förklarade att spelet inte är sånt så blev han förvirrad och sa: "men det är inte den bild man får av framsidorna...".
Eller har jag missuppfattat och borde byta spel?