Nekromanti Ormberget - ett äventyr.

[Vitulv]

"Jag har en idé"

Doris plockar på sig hinken och börjar bege sig tillbaka till brunnen, med Hink och rep. Sen börjar hon försöka dragga brunnen för att se om hon kan hitta något i den.

Doris beger sig tillbaka till brunnen och börjar dragga i den.

Plötsligt är det någonting som tar tag i repet och börjar dra. Någonting starkt!

Doris är inte stark nog att hålla emot och både hink och rep dras ned i djupet med ett plask.

Det börjar bubbla i det mörka vattnet.

 

[chrull]

"Hjälp!"

Doris försöker hinna klättra upp i hålet och slita fram armborstet.

 

[Rymdhamster]

Helt ovetandes om Doris förlägenhet börjar Rolf undersöka stenpelaren för att hitta ett sätt att eventuellt få den att röra på sig. Han känner på pelaren efter dolda knappar, han känner på kedjorna och drar i dem, han prövar att välta pelaren.

 

[Vitulv]

"Hjälp!"

Doris försöker hinna klättra upp i hålet och slita fram armborstet.

Doris hinner upp för repet, och plirar ned i korridoren med brunnen. Efter ett tags bubblande svämmar brunnen över och en trögflytande svart gelé väller upp i rummet.

Gelén når inte upp till Doris, utan börjar istället välla fram norrut, mot fönstret i den norra änden av korridoren där den pressar sig ut i den öst-västliga korridoren och försvinner sedan utom synhåll.

Rolf undersöker pelaren med klängväxterna, men hittar ingenting mer av intresse.

 

[Vitulv]

Re: Karta

Har uppdaterat kartan lite.

Tänk på att vem som helst får slänga sig in och ta över en karaktär om den inte spelats på typ tio minuter. Så kör hårt, ni som vill.

 

[Björn Wärmedal]

Paul hör Doris rop, signalerar till Rolf och klättrar sen upp i gången för att kolla vad som pågår.

 

[Vitulv]

• Nyckel
• Någon sorts magisk dryck som man känner sig stursk av

 

[Björn Wärmedal]

Paul klättrar ned genom luckan så tyst han kan och smyger bort till dörren till förmaket. Han tittar försiktigt ut i förmaket; om geléklumpen verkar ha rört sig en liten bit in stänger han dörren och backar tillbaka mot luckan (han aktar sig för den lösa golvplattan). Om geléklumpen är väldigt nära så smyger han tillbaka till luckan och klättrar upp igen.

 

[Vitulv]

Paul klättrar ned genom luckan så tyst han kan och smyger bort till dörren till förmaket. Han tittar försiktigt ut i förmaket; om geléklumpen verkar ha rört sig en liten bit in stänger han dörren och backar tillbaka mot luckan (han aktar sig för den lösa golvplattan). Om geléklumpen är väldigt nära så smyger han tillbaka till luckan och klättrar upp igen.

Paul ser geleklumpen i förmakets södra del, stänger försiktigt dörren och låser den från insidan. Sedan tassar han tillbaka till luckan och kallar på sina kamrater: "kusten är klar".

 

[chrull]

Nyckel? När hittade jag den?

Doris klättrar ner till den låsta dörren i första korridoren och prövar nyckeln i den dörren.

 

[Vitulv]

Nyckel? När hittade jag den?

Doris klättrar ner till den låsta dörren i första korridoren och prövar nyckeln i den dörren.

Nyckeln låg i tygpåsen bredvid brunnen.

Dörren glider upp på tysta gångjärn och de tre äventyrarna tittar in i ytterligare ett mörkt stenrum. I rummets mitt står en stenpelare vars utsmyckning föreställer en stor orm som slingrar sig runt pelaren. Ormens huvud är vänt västerut, mot äventyrarna. Ormens ögon består av gula, utsökt huggna ädelstenar och glöder svagt i mörkret och ur den gapande munnen droppar en oljig vätska ned på golvet och rinner ned i springorna mellan stenplattorna.

Två korridorer leder ut från rummet, en i nordlig och en i sydlig riktning.

*karta uppdaterad*

 

[Sodivra]

Rolf går fram mot ormhuvudet, spanandes efter fällor på vägen, för att undersöka oljan. Hur känns den mot fingertoppen? Hur luktar den?

 

[Björn Wärmedal]

"De där stenarna i ögonen är mina! Ni har tagit allt annat, ju."

Efter att ha paxat dem tar Paul fram bågen och känner på golvplattorna med den (försiktigt så att han inte får den oljiga vätskan på bågen). Han kollar noga taket efter fällor eller luckor också.

 

[Sodivra]

"Vi delar på dem naturligtvis, tjockis!"

 

[Björn Wärmedal]

"Vi delar på dem naturligtvis, tjockis!"

"Skärp dig! Du fick ju de där fancy stövlarna. Mästerkatten Rolf. Höhöhö"

 

[chrull]

"Vi delar på dem naturligtvis, tjockis!"

"Skärp dig! Du fick ju de där fancy stövlarna. Mästerkatten Rolf. Höhöhö"

"Jag håller med, stövlarna är helt klart värda minst en sån här ädelsten. Så en sten till mig och en till Paul."

Doris kliver försiktigt in i rummet och tar ett varv runt pelaren på behörigt avstånd från den. Hur ser det ut in i korridorerna?

 

[Vitulv]

Rolf går fram mot ormhuvudet, spanandes efter fällor på vägen, för att undersöka oljan. Hur känns den mot fingertoppen? Hur luktar den?

Rolf känner försiktigt på oljan med sin hand, och den känns kall, men i övrigt inte annorlunda än vanlig lampolja. Oljan luktar fränt och lite myskliknande.

Efter några ögonblick börjar det sticka lite i Rolfs fingrar, men det går snabbt över.

 

[Vitulv]

"De där stenarna i ögonen är mina! Ni har tagit allt annat, ju."

Efter att ha paxat dem tar Paul fram bågen och känner på golvplattorna med den (försiktigt så att han inte får den oljiga vätskan på bågen). Han kollar noga taket efter fällor eller luckor också.

*tärningsslag perception* lyckat.

Paul hittar inga luckor eller fällor, men ser att "ormstatyns" mun verkar sträcka sig in i stenpelaren. Den är stor nog för att en vuxen man skulle kunna sträcka in armen och plocka ut en massa skatter som förmodligen ligger där inne.

 

[Vitulv]

"Vi delar på dem naturligtvis, tjockis!"

"Skärp dig! Du fick ju de där fancy stövlarna. Mästerkatten Rolf. Höhöhö"

"Jag håller med, stövlarna är helt klart värda minst en sån här ädelsten. Så en sten till mig och en till Paul."

Doris kliver försiktigt in i rummet och tar ett varv runt pelaren på behörigt avstånd från den. Hur ser det ut in i korridorerna?

Den norra korridoren sträcker sig trettio fot innan den avslutas med en stängd trädörr.

Den södra korridoren är ungefär lika lång, men har även två mindre alkover i östra respektive västra väggen. I slutet av korridoren ser Doris en brunn med ett bastant stenlock över brunnshålet. Stenlocket är fast säkrat i golvet med kedjor och hänglås.

*karta uppdaterad*

 

[Björn Wärmedal]

Paul, som har läderhandskar på sig, använder sin långa dolk för att plocka loss stenarna på ormens ögon. Han lägger båda i sin egen ficka. Sen använder han dolken för att känna efter hur långt hålet i ormens mun sträcker sig. Han är på helspänn och redo att dra tillbaka handen ifall något skulle röra sig där inne.