anth
Vetefan
I gamla DnD (och därför också i OSR) hade man vissa begränsningar för klasserna.
I princip alla klasser hade någon form av ability requirement, något som togs bort i DnD3 och framåt där man istället använde sig av ability modifiers.
Ex: från början behövde man CHA 17 för att bli paladin, i DnD3 togs detta bort, istället gjorde CHA-modifyer väldigt viktig.
Om man slår 3d6 en gång per värde och inte får ändra värdena kommer man att kvala till paladin c:a en gång per 70 framslagna gubbar.
För vissa klasser (Assassin, Druid, Monk) begränsades antalet personer med hög level.
Enda sättet att stiga i level var att besegra en NPC med högre level och ta dennes plats.
Vad är bra/dåligt med att begränsa vilka klasser man kan bli med höga ability modifiers?
Vad är bra/dåligt att begränsa hur hög level man kan bli med ett begränsat antal personer för varje level?
I princip alla klasser hade någon form av ability requirement, något som togs bort i DnD3 och framåt där man istället använde sig av ability modifiers.
Ex: från början behövde man CHA 17 för att bli paladin, i DnD3 togs detta bort, istället gjorde CHA-modifyer väldigt viktig.
Om man slår 3d6 en gång per värde och inte får ändra värdena kommer man att kvala till paladin c:a en gång per 70 framslagna gubbar.
För vissa klasser (Assassin, Druid, Monk) begränsades antalet personer med hög level.
Enda sättet att stiga i level var att besegra en NPC med högre level och ta dennes plats.
Vad är bra/dåligt med att begränsa vilka klasser man kan bli med höga ability modifiers?
Vad är bra/dåligt att begränsa hur hög level man kan bli med ett begränsat antal personer för varje level?