Det här blir inte någon avhandling, utan bara ett första intryck. Är för trött för att skriva en ordentlig uppsats.
Dock, Osthem, som sagt. Som tidigare böcker från Riotminds [undantaget Vildhjarta och Snösaga] är den ordentligt inbunden med kraftig pärm, layouten på omslaget och baksidan går i samma stuk som dom övriga, vilket jag tycker om [enhetligt i bokhyllan], och även om baksidetexten lämna lite att önska var den klart godkänd.
Själva innehållet är bra upplagt, med hyfsade sidanvisningar. Det som saknas är ett index, vilket hade varit väldigt behjälpligt. Att läsa den som en bok är en sak, men att slå upp saker i den som en modul lär bli rätt jobbigt. Innehållet i sig är stämningsfyllt, även om jag personligen tycker att stämningen som framställs i Ejland skiljer sig rätt ordentligt från den i Vildhjarta, framför allt i Grymslante, på vilken min syn ändrades helt. Bakgrundsinfon om Vildland i Snösaga stämmer rätt bra överens med den i Osthem, och jag är lite osäker på för och nackdelar med deras sätt att behandla Iskultens "högperiod", där dom helt enkelt hänvisar till sidorna i Snösaga. Dels bra, slipper spoilers, dels dåligt, utspritt. Men, men..
Om dom övriga länderna står det en hel del. Det hela börjar med allmän info om länderna, Gerbanis lära, och lite allmänhistoria, såväl som en karta i samma stil som Snösagas kartor, varpå varje land gås igenom med egen karta, genomgångar på styrelseskick, allmän sinnesstämning, lokala varianter gällande tro, lite mystiska platser och lite till.
Brödtexten är rätt hyfsad, men alla stavfel och grammatiska fel föll mig inte direkt i smaken. Upptäckte säkert tio stycken i boken på första läsningen, vilket enligt mig är på tok för många på bara hundra sidor.
Illustrationerna är vackra och passande, men tyvärr ganska få, och fler illustrationer hade bara höjt stämningen. Drakriddarna får lite extra kött på benen, men verkar lite smått obalanserade rent spelmässigt jämfört med övriga yrken, även om det kanske passar sig rent in-live. Några nya yrken dyker upp, Havsvargar [sjörövare], Bärsärkar, Pälsjägare, Vedun [besvärjare] och tidigare nämnda Drakriddare..
Drakriddarna är hyfsade, men övriga lämnar mycket att sakna. Havsvargar står om i brödtexten, men ett extra yrke för dom hade kunnat gjorts mer spännande, och pälsjägarna var inte särskilt utbroderade. Inte tillräckligt för att jag skulle vilja göra ett eget yrke av dem. Vedun var en bra tanke, men det saknas lite i skönlitterär beskrivning för att få in rätt stämning, några knappa rader att koppla ihop med brödtexten på egen hand hade lätt kunnat fyllas ut med mer exklusiva saker.
Tre nya vapen, inte mycket att komma med, men inte mycket att klaga på. Spelbalansen i åtanke blygsamma, och det besparar ju SL det extra jobbet att göra om bredsvärdets värden för att få en huggsabel. Marginellt, men bra.
Nya särskilda förmågor att lägga till dom i expertreglerna för just Osthemspersoner. Bra idéer, men jag har lite personliga tankar mot vissa av dom. Nu skall jag inte avslöja för mycket, men några enstaka tycker jag är lite väl tråkiga jämfört med vad dom borde vara.. På det stora hela är dom dock rätt i stämning och innehåll. dom lider inte av det klassiska rollspelssyndromet med moduler att varje modul överträffar föregångarenoch allt går åt pipan..
[tack, RiotMinds]
Nu kom jag på att jag glömt att nämna berättartexten, som dyker upp här och var. [baksidan är ett citat från en sådan]
Denna tyckte jag var rätt hyfsad, men berättartekniken var en aning torftig. Bra idé, men inte mer än godkänt genomförd. Den rätta stämningen tycker jag helt enkelt fattas, på grund av bristande berättarteknik. Innehållet är dock bra.
På det stora hela tycker jag att det är en underbar bok att sitta och läsa framför brasan med en kopp te, och jag har redan börjat sprudla av idéer till äventyr, personer och många timmars underhållning.
Största minuset var underskottet av bilder.
Största pluset var den härliga stämning som läggs fram i brödtexten.
Kort sagt, väl värt pengarna.
Dock, Osthem, som sagt. Som tidigare böcker från Riotminds [undantaget Vildhjarta och Snösaga] är den ordentligt inbunden med kraftig pärm, layouten på omslaget och baksidan går i samma stuk som dom övriga, vilket jag tycker om [enhetligt i bokhyllan], och även om baksidetexten lämna lite att önska var den klart godkänd.
Själva innehållet är bra upplagt, med hyfsade sidanvisningar. Det som saknas är ett index, vilket hade varit väldigt behjälpligt. Att läsa den som en bok är en sak, men att slå upp saker i den som en modul lär bli rätt jobbigt. Innehållet i sig är stämningsfyllt, även om jag personligen tycker att stämningen som framställs i Ejland skiljer sig rätt ordentligt från den i Vildhjarta, framför allt i Grymslante, på vilken min syn ändrades helt. Bakgrundsinfon om Vildland i Snösaga stämmer rätt bra överens med den i Osthem, och jag är lite osäker på för och nackdelar med deras sätt att behandla Iskultens "högperiod", där dom helt enkelt hänvisar till sidorna i Snösaga. Dels bra, slipper spoilers, dels dåligt, utspritt. Men, men..
Om dom övriga länderna står det en hel del. Det hela börjar med allmän info om länderna, Gerbanis lära, och lite allmänhistoria, såväl som en karta i samma stil som Snösagas kartor, varpå varje land gås igenom med egen karta, genomgångar på styrelseskick, allmän sinnesstämning, lokala varianter gällande tro, lite mystiska platser och lite till.
Brödtexten är rätt hyfsad, men alla stavfel och grammatiska fel föll mig inte direkt i smaken. Upptäckte säkert tio stycken i boken på första läsningen, vilket enligt mig är på tok för många på bara hundra sidor.
Illustrationerna är vackra och passande, men tyvärr ganska få, och fler illustrationer hade bara höjt stämningen. Drakriddarna får lite extra kött på benen, men verkar lite smått obalanserade rent spelmässigt jämfört med övriga yrken, även om det kanske passar sig rent in-live. Några nya yrken dyker upp, Havsvargar [sjörövare], Bärsärkar, Pälsjägare, Vedun [besvärjare] och tidigare nämnda Drakriddare..
Drakriddarna är hyfsade, men övriga lämnar mycket att sakna. Havsvargar står om i brödtexten, men ett extra yrke för dom hade kunnat gjorts mer spännande, och pälsjägarna var inte särskilt utbroderade. Inte tillräckligt för att jag skulle vilja göra ett eget yrke av dem. Vedun var en bra tanke, men det saknas lite i skönlitterär beskrivning för att få in rätt stämning, några knappa rader att koppla ihop med brödtexten på egen hand hade lätt kunnat fyllas ut med mer exklusiva saker.
Tre nya vapen, inte mycket att komma med, men inte mycket att klaga på. Spelbalansen i åtanke blygsamma, och det besparar ju SL det extra jobbet att göra om bredsvärdets värden för att få en huggsabel. Marginellt, men bra.
Nya särskilda förmågor att lägga till dom i expertreglerna för just Osthemspersoner. Bra idéer, men jag har lite personliga tankar mot vissa av dom. Nu skall jag inte avslöja för mycket, men några enstaka tycker jag är lite väl tråkiga jämfört med vad dom borde vara.. På det stora hela är dom dock rätt i stämning och innehåll. dom lider inte av det klassiska rollspelssyndromet med moduler att varje modul överträffar föregångarenoch allt går åt pipan..
[tack, RiotMinds]
Nu kom jag på att jag glömt att nämna berättartexten, som dyker upp här och var. [baksidan är ett citat från en sådan]
Denna tyckte jag var rätt hyfsad, men berättartekniken var en aning torftig. Bra idé, men inte mer än godkänt genomförd. Den rätta stämningen tycker jag helt enkelt fattas, på grund av bristande berättarteknik. Innehållet är dock bra.
På det stora hela tycker jag att det är en underbar bok att sitta och läsa framför brasan med en kopp te, och jag har redan börjat sprudla av idéer till äventyr, personer och många timmars underhållning.
Största minuset var underskottet av bilder.
Största pluset var den härliga stämning som läggs fram i brödtexten.
Kort sagt, väl värt pengarna.
