Mannuraj
Veteran
När jag skapade en rollperson för ett tag sedan så bestämde jag mig för att hur han än blev (bra eller dålig, stark eller svag, smart eller dum) så skulle jag motarbeta Det Jargiska kejsardömet så mycket jag kunde. Det blev tillslut en halvbra krigare.
Min rollperson började i Camard som en fattig man med sin adoptivson som enda följeslagare. Sedan gick jag systematiskt upp mot Jargien. På vägen upp mot Jargien så slöt sig allt fler och fler till min rollperson och när vi gick in i Drunok var det crika fyrtio man mer än de som hade lämnat Camard.
Väl i Jargien så bygde gruppen ett mindre "fort" (i trä) i vildmarken en bit från Ralborion. När det så kallade fortet var klart så började gruppen leva som rövare och jägare. Vi gick ut till landsvägen och rånade de förbipaserande (även om det var adelsmän med stor eskort).
Tro inte att det här gick fort. När vi hade kommit så här långt så hade vi säkert spelat i en vecka och fyra timmar om dan.
Tillslut så trötnade Jargierna på vårt lilla uptåg och skickade en mindre arme på 300 man för att göra slut på oss. Men gruppen som nu betod av cirka hundra individer lyckades tillsammans med ett Troll (som vi hade blivit vän med ) driva den Jargiska armen på flykt med minemala förluster. I och för sig så bestod gruppen mästadels av krigare men det kändes ändå lite overkligt.
Det var ungefär så här långt vi spelade, och det var skit kul!
Men jag undrar om min spelledare inte va lite väl snäll eller skulle verkligen något sådant kunna hända och då menar jag inte bara slaget på slutet utan allting?
Min rollperson började i Camard som en fattig man med sin adoptivson som enda följeslagare. Sedan gick jag systematiskt upp mot Jargien. På vägen upp mot Jargien så slöt sig allt fler och fler till min rollperson och när vi gick in i Drunok var det crika fyrtio man mer än de som hade lämnat Camard.
Väl i Jargien så bygde gruppen ett mindre "fort" (i trä) i vildmarken en bit från Ralborion. När det så kallade fortet var klart så började gruppen leva som rövare och jägare. Vi gick ut till landsvägen och rånade de förbipaserande (även om det var adelsmän med stor eskort).
Tro inte att det här gick fort. När vi hade kommit så här långt så hade vi säkert spelat i en vecka och fyra timmar om dan.
Tillslut så trötnade Jargierna på vårt lilla uptåg och skickade en mindre arme på 300 man för att göra slut på oss. Men gruppen som nu betod av cirka hundra individer lyckades tillsammans med ett Troll (som vi hade blivit vän med ) driva den Jargiska armen på flykt med minemala förluster. I och för sig så bestod gruppen mästadels av krigare men det kändes ändå lite overkligt.
Det var ungefär så här långt vi spelade, och det var skit kul!
Men jag undrar om min spelledare inte va lite väl snäll eller skulle verkligen något sådant kunna hända och då menar jag inte bara slaget på slutet utan allting?
