Nekromanti På besök i Pennyglade

[Basenanji]

Det finns en liten stad på den nordöstra amerikanska kusten som få pratar om. Den heter Pennyglade.
Man har idag enats kring årtalet 1875 som det år då staden formellt, blev just stad.
Pennyglade upplevde sin största befolkningsökning runt sekelskiftet då en avliggare till järnvägen installerades och man kunde nå orten per tåg.

Då åkte man ånglok.

Numera finns ingen järnväg. Idag leder en motorväg förbi Pennyglade. Man får leta efter avfarten mot Pennyglade. Många menar att de lätt missar avfarten, trots att de vet om att den finns. Den är så oförarglig, den där skylten som säger att "nu är det bara 20 miles kvar till Pennyglade".

Det är inget som borgmästaren Jeremiah Soetz, har funderat över. Han trivs bra i lilla Pennyglade. Precis som hans far har gjort, liksom hans farfar. Man fiskar, man jagar. Man handlar i Roeschwitz speceriaffär. Man går i Den Trefaldiga Helighetens Kyrka. På söndagarna; för herrejesus- "man behöver väl inte överdriva?" skrattar Aron Bucks. Aron saknar några tänder i underkäken, men det gör inget. Han brukar skämta med skolbarnen, i skolan där han jobbar, att det är så det går om man dricker pepsi istället för "the real thing- Coke". "Passa er Ungar, så jag inte fångar er och Binder fast er i Källaren och tvingar i er massa Pepsi!" skrattar Aron bullrigt och barnen springer över skolgården förtjusta över vaktmästarens busiga tilltag. Efter skolgården, på höger sida, kommer några träkåkar från sekelskiftet, som vore de statyer över stadens historia. Tysta ruvar de över viktorianska hemligheter som ingen kan ana. En rostig vindflöjel gnisslar. Barnens skratt avtar. I det andra huset sitter Agatha på sin veranda, hon är farmor till två små barn, Emma och Drew. Hon har gjort isté som hon alltid gör. Hon dricker inte själv- hon bara gör i ordning ifall någon kommer på besök. Som vill ha isté. "Det är med sweet-a-ling, hallonsmak!" ska hon svara när någon undrar. Det tillverkas inte längre, "Sweet-a-ling", en sorts tillsats till saft, té och läsk. "If you want it Real Sweet!" som reklamen säger. Agatha sitter där och väntar, ibland tillsammans med Peggy-Sue. Kanske kommer hennes barnbarn. Kanske. Då ska de få isté. Med "sweet-a-ling" i.

Men Daniel Willers vill inte åka förbi Pennyglade något mer. Han har ju varit där "hela sitt jävla liv" -brukar han svara. Han har ibland dåligt samvete men så minns han meningslösheten i en liten amerikansk stad som ligger på östkusten.
"Jag har druckit tillräckligt med isté på en veranda!" brukar han förnumstigt svara med ett efterföljande skratt, när någon frågar om han inte ska hälsa på i sin gamla hemstad.
Nu har Daniel träffat en trevlig tjej som bor i Brooklyn. Hon brukar ibland, precis innan han ska somna, irritera Daniel med frågor om Pennyglade. För hon förstår inte vad det är som gör att Daniel inte vill hälsa på sin gamla stad. "Du har ju för herregud släkt kvar där?!" brukar hon säga. Och "Ska inte dina barn få träffa sin farmor?". Sådär kunde hans fru också säga. Tänk hon dog för mer än fem år sedan! Vad tiden går fort ändå. Tänker Daniel, medan sömnen tar honom i beslag, ännu en natt.

Nu undrar jag-
1) Varför vill inte Daniel tillbaka till Pennyglade?
2) En mörk hemlighet ruvar över staden- vad?
3) Om det som ovan var ett scenario, vem skulle du se som rollperson/-er och vem hade varit "onding/goding"?

/Basenanji

 

[Honken]

1) Pennyglade är en sömnig småstad, och eftersom Daniel är uppvuxen där är han så innterligt less på den släpiga rytmen i staden. Han har ju flyttat in i storstaden för att få känna lite puls. För att det ska hända nått i hans liv. Dessutom så vill han inte tillbaka till staden där alla hans klasskamrater bor, de som retade honom för att han var för smal, bar glasögon, sysslade med datorer osv...

2) Stadens präst, Jeremy Stone känner glädje och förnyad tro. I flera år sedan sin prästvigsel har han gått och ofta varit skeptisk till det faktum att gud finns. Även om Jerermy bott i Pennyglade i 5 år anses han fortfarande lite av en utböling, även om det inte stör honom så mycket. Han har några vänner i staden i alla fall. Dessutom han har sedan han flyttat in fått några uppenbarelser. Jesus har visat sig för honom, och han har sagt att han ska återuppstå. Glad över att Jesus just valt Pennyglade som den plats där han ska återkomma. Det som stör honom är några av de förberedelser som Jesus sagt ska göras...

Detta har hänt en gång förut, för ungefär 200 år sedan, det väsen som utgivit sig för att vara Jesus har provat en gång förut. Då misslyckades han av en ren slump, sedan dess har han samlat kraft, lärt sig att manipulera folk i församlingen.

Det faktum att det har hänt förut finns dessutom skrivet en dagbok tillhörande bland de tidigaste prästerna i församlingen. Dessutom kan många av de äldre i Pennyglade berätta om någonting som hände deras mor/far föräldrar. Men, de avfärdas ofta som gamla tokiga kärringars historier med stora överdrifter.

3) Daniel är väl en rätt given Spelar karaktär. Kanske även vaktmästaren. Den onda i historen är väl det väsen som vill bli lössläppt...

 

[Basenanji]

Prästen heter fr.o.m. nu Jeremy Stone!

Ok alla, då vet ni att prästen i Pennyglade heter Jeremy Stone!

Otroligt juste idé, btw Honken, det där med att "Jesus" talar till prästen!! Bonusxp till dig!

/Basenanji

 

[vandraren]

Tycker mig känna lite Stephen King över det hela. Jag skulle se vaktis som ganska snäll. När jag läste texten kändes det mer som att farmor var en ond kärring som lockade barn till verandan med sin äckliga saft. Och sen kanske de sövdes och låstes in i hennes källare. Där blev de gödda tills hon skulle äta dem. Hmmm. Känns lite som Hanschen und Gretl. Daniel verkar vara given att spelas. Kanske hans fru/flickvän också.