Nekromanti Påskägg och ingamehandouts

[MrG]

En fundering på två saker som vi ofta lägger in i scenarion och som skulle vara trevligt att veta vad ni tycker om.

Påskägg
När man lägger in lite godis för spelare eller spelledare som förstår ens refernsramar. Hänvisningar inom pop och nördkultur. Är det najs eller inte?

Ingamehandouts
Det diskuterades nyligen här om kartor eller inte. Jag har filosofin (och handoutmakaren) för att kunna tycka att man helst ska ha massa sånt lull som man kan dela ut till spelarna som ingamespropps. Men är det egentligen onödigt jobb?

-Gunnar (frågvis)

 

[!Paxen]

En fundering på två saker som vi ofta lägger in i scenarion och som skulle vara trevligt att veta vad ni tycker om.

Påskägg
När man lägger in lite godis för spelare eller spelledare som förstår ens refernsramar. Hänvisningar inom pop och nördkultur. Är det najs eller inte?

Absolut! Det är alltid roligt att hitta en referens från "det här livet". Ta t.ex. M:UA som har en hel del.

Så länge det inte är för krystat eller alltför rättfram. Det ska vara så att man tänker till lite.

Ingamehandouts
Det diskuterades nyligen här om kartor eller inte. Jag har filosofin (och handoutmakaren) för att kunna tycka att man helst ska ha massa sånt lull som man kan dela ut till spelarna som ingamespropps. Men är det egentligen onödigt jobb?

Jag tycker att kartor (eller andra saker) kan vara rätt bra att ha ibland. Dock så ska man inte vara tvungen att använda kartorna. Så, om du har tid, ork, resurser och skillsen för att göra kartor, gör det.

 

[KamiFisk]

Påskägg.
Dessa skall lungt vara med, påskägg är nästan ett måste i min bok.

Handouts.
Inte lika nödvändiga, men att titta på välgjorde handouts är alltid trevligt.
Jag tänker mig "mörkret mellan stjärnorna" som har extremt mycket stämmnings höjande handout material.

 

[Rising]

Påskägg
När man lägger in lite godis för spelare eller spelledare som förstår ens refernsramar. Hänvisningar inom pop och nördkultur. Är det najs eller inte?

Det är potentiellt väldigt kul, men tyvärr ganska lätt hänt att man som referensmakare blir elak.

I Silent Hill har gatorna namn som refererar till skräckförfattare och -berättelser. Det är en ganska söt referens. Men när jag läser Austers resor i skriptoriet så stöter jag på referenser (till andra Auster-böcker) som jag tydligt förstår är referenser, och där det känns som att jag missar en del av helhetsupplevelsen eftersom jag inte kan placera dem alla. Dessa referenser är inte som små roliga påskägg man eventuellt kan hitta och glädjas åt, utan de känns mer som kassaskåp som är svåra att bryta sig in i, och där man bara känner sig frustrerad när man misslyckas.

Så överlag är jag lite velig när det gäller referenser.

Jag har filosofin (och handoutmakaren) för att kunna tycka att man helst ska ha massa sånt lull som man kan dela ut till spelarna som ingamespropps. Men är det egentligen onödigt jobb?

Det är roligt med handouts. Det går inte att förneka detta. Jag blir alltid glad och uppspelt när jag får något att tumma på, läsa och skicka runt bordet. Egentligen kan jag tycka att handouts är ett djäkligt billigt trick, och att seriösa rollspelare borde låta bli att ta till dem för att istället arbeta med viktigare saker; såsom berättartekniken och scenariestrukturen, osv. Men... Nä, det är helt enkelt för kul med handouts för att jag ska kunna vara snobbig gentemot dem. Mera handouts!

 

[Rickard]

Påskägg
När man lägger in lite godis för spelare eller spelledare som förstår ens refernsramar. Hänvisningar inom pop och nördkultur. Är det najs eller inte?

Jag gillar det typ om det är referenser till någonting inom samma genre. Är det zombieäventyr så får det gärna finnas referenser till zombiefilmer. Annars, jag vet inte. Jag skulle ogilla som spelledare om någon spelare utbröt "Höh, det där är ju trummisen i The Corals".

Ingamehandouts
Det diskuterades nyligen här om kartor eller inte.

Jag hade ståndpunkten "kartor inte" som hjälpmedel för spelledaren. Som handout tycker jag kartor däremot funkar. Dessutom ger alla typer av handouts signalen till spelarna att spelmakaren har ansträngt sig, vilket kan leda till att spelarna skärper till sig.

/Han som i princip aldrig har med handouts

 

[Kräkla]

Påskägg
När man lägger in lite godis för spelare eller spelledare som förstår ens refernsramar. Hänvisningar inom pop och nördkultur. Är det najs eller inte?

Här så vet jag interiktigt hur som jag ska svara därför att, själv så gillar jag sånt som referenser, men åandrasidan så laddade jag ner den handoutgrejen som du länkade för ett tag sen och där så tyckte jag personligen att referenserna var hemskt lama tyvärr. Det var liksom TITTA SPIROU JAGHAR LÄST TINTIN OCKSÅ och detblev bara fånigt, jag hade nog inte reagerat såbra på det om det hade varit med när jag spelade. Så i relation till att detär du som frågar så får jag nog säga att för min smak så nä, låt bli det.

Det diskuterades nyligen här om kartor eller inte. Jag har filosofin (och handoutmakaren) för att kunna tycka att man helst ska ha massa sånt lull som man kan dela ut till spelarna som ingamespropps. Men är det egentligen onödigt jobb?

Nä alltså, själv så tycker jag att kartan ska spelarna få rita själv, och helst i sitt eget blod. Eller, dom kan förstås få köpa kartor över småbitar av äventyret och då så är det ju ballt ifall man har förberett den snyggt, så påsåvis så okej.

 

[Johan K]

Idén om påskägg låter ju helkul. Så det är helt klart najs, tycker jag.

Ingamehandouts är helt klart spännande tycker jag, det ger det lilla extra när mans spelar. Är såklart lite mer meckigt att fixa det, men helt klart värt det.


/ Johan K, som drar till CalCon nu

 

[krank]

Påskägg
När man lägger in lite godis för spelare eller spelledare som förstår ens refernsramar. Hänvisningar inom pop och nördkultur. Är det najs eller inte?

Awesome så länge det görs på ett icke stämningsdödande sätt. Alltså gärna referenser även rollpersonerna kan få reagera på. Sånt som t.ex i Mutant som definitivt tvingar en att skiljas från sin rollperson är jag emot.

Ingamehandouts
Det diskuterades nyligen här om kartor eller inte. Jag har filosofin (och handoutmakaren) för att kunna tycka att man helst ska ha massa sånt lull som man kan dela ut till spelarna som ingamespropps. Men är det egentligen onödigt jobb?

Jag älskar ingamehandouts, de skapar, när de är välgjorda, stämning och känsla. Mina spelare uppskattar det också; gillar när vi spelade tatters of the King och de satt och rotade bland sina papper för att hitta det där omnämnandet av nånting de nu kunde se i sitt sammanhang... Det var awesome, mycket trevlig känsla.

 

[Arfert]

håller med: Påskägg är kul om de inte förstör stämningen (om nu den är avgörande för spelet i fråga, i D&D4 kan man ju ha hur mycket påskägg som helst utan risk).

Och bra handouts is tha shit. Bäst.

 

[Storuggla]

"Det diskuterades nyligen här om kartor eller inte. Jag har filosofin (och handoutmakaren) för att kunna tycka att man helst ska ha massa sånt lull som man kan dela ut till spelarna som ingamespropps. Men är det egentligen onödigt jobb?"

Det är en sådan sak som är individuell som bara den, men jag älskar dem om de är bra gjorda. Femton lappar med text i samma typsnitt och utan något lull är dumt. Det lägger inte till något.

Jag minns när jag spelade i en CoC-kampanj där vi fått en jävulusisk massa handout, det var sidor ur böcker, anteckningslappar, brev, telegram osv osv. Allt detta hade spelledaren suttit och gjort och hållit på med (det var en egenskriven kampanj). Och vi har kört fast och kan inte koppla ihop ledtrådarna och till slut så sprider jag ut alla jävla handouts över hela vardagsrumsgolvet och går runt och glor på dem för att se om vi missat något och plötsligt hoppar ett namn fram på en av lapparna, var har jag sett det förut? Frenetiskt letande bland alla papper tills jag hittar det, i tidningen som vi fått (ja, spelledaren hade gjort en dagstidning åt oss). Omedelbar "aha!" känsla och plötsligt förstog vi precis hur elaka ondingarna var och vad deras plan var.
Det tillförde massvis till känslan, enligt mig. och det var kul. Mer sådant.


Storuggla, om du inte kissar är du en marulk

 

[Leon]

[

Awesome så länge det görs på ett icke stämningsdödande sätt. Alltså gärna referenser även rollpersonerna kan få reagera på. Sånt som t.ex i Mutant som definitivt tvingar en att skiljas från sin rollperson är jag emot.

Med "skiljas från sin rollperson" antar jag att du menar att påskäggen talar till spelaren, inte till RP:n. Men det är väl det som _ÄR_ påskägg?

Om den hemska mördaren i ett 90-talssplatterspel heter Mr Manson så är det ju inte ett påskägg: det är något BÅDE spelarna och rollpersonerna kommer att reagera på. Det är rent av en ledtråd. Heter han däremot Mansonius i samma scenario flyttat till 1600-talets Wien, ja, då är det ett påskägg.

 

[krank]

Med "skiljas från sin rollperson" antar jag att du menar att påskäggen talar till spelaren, inte till RP:n. Men det är väl det som _ÄR_ påskägg?

Om den hemska mördaren i ett 90-talssplatterspel heter Mr Manson så är det ju inte ett påskägg: det är något BÅDE spelarna och rollpersonerna kommer att reagera på. Det är rent av en ledtråd.

Nu föredrar ju jag mer subtila grejer än så; eller åtminstone mer mångbottnade. Jag har till exempel låtit en supermäktig mörkhyad musiker i Scriptura kalla sig "Clark Kent". Det funkar på många nivåer; en spark åt alla supervarelser som är vita arier (typ stålmannen), en referens till "övermänniskan" som stålmannen ändå måste anses representera (hörde nångång att det var nära att han fick heta Övermänniskan eller Övermannen på svenska), vilket skapar associationer till nazister och rasism, återigen en kontrast.

Är det en ledtråd? Nä, för Clark är ingen superhjälte, Scriptura är inget superhjältespel. Det är däremot ett "listigt" inplacerat namn som kan skapa reaktioner både hos spelare och rollpersoner.



Det värsta som finns är ju påskägg a' Mutants fynd. "höhö, höhö, min rollperson har hittat en äggklocka som han tror är en handgranat, höhö". Spelförstörande.

Så om du med påskägg enbart menar sådant som bara funkar för spelare men inte rollpersoner, så hatar jag sånt utom när jag spelar spel där jag inte eftersöker inlevelse (t.ex D&D4e). Oftast vill jag dock ha inlevelse, så med den betydelsen av påskägg så suuuuuuuuuuger de.

 

[Feuflux]

Påskägg
När man lägger in lite godis för spelare eller spelledare som förstår ens refernsramar. Hänvisningar inom pop och nördkultur. Är det najs eller inte?

Jag tror faktiskt det viktigaste här är att man talar till -hela spelgruppen-. Alltså, om man stöter på den norrländske magikern Storuman den Vite och halva gruppen småskrattar medan andra halvan som inte läst Sagan om Ringer inte fattar nåt och sen tar man tre minuters paus för att diskutera litteratur så är det dåligt. Fattar alla, 3 sekunders garv, och sen rullar det på så är det bra.

Ingamehandouts
Det diskuterades nyligen här om kartor eller inte. Jag har filosofin (och handoutmakaren) för att kunna tycka att man helst ska ha massa sånt lull som man kan dela ut till spelarna som ingamespropps. Men är det egentligen onödigt jobb?

Det här har jag i princip aldrig stött på, men när jag spelledde Feng Shui en gång så dumpade jag ut lite vyer till spelarna för att inspirera dem lite. Alltså: ni kommer in i det enorma kasinot *kasta fram bild från bildgoogling på kasino typ* och borta vid roulettbordet står er kontakt. Det verkade funka som så att spelarna fokuserade då det hände nåt mer än "SL pratar" typ. Så jag tror det här är toppen, jag (och de jag spelat med) har bara inte testat det riktigt.