Pamfletter - en tragedi

[entomophobiac]

Vet inte om det var Mothership eller de coola pamflettdungarna @chrull släppte. Eller kanske det minimalistiska spelet Skøvd som visades upp på det fenomenalt roliga AshCon som bläckfiskarna arrangerade. Men storögt, likt en revolutionär fransman i slutet av 1700-talet, insåg jag det geniala i pamfletter. Några enstaka paragrafer text, kanske en karta; magi sker!

Men det går inte mer än något år sedan denna "wow"-upplevelse och vi kommer till idag, där pamfletterna är svåra att förvara på bra sätt, omöjliga att hitta när en letar efter dem, och generellt har alldeles för lite eller fel material för att jag själv skall kunna använda dem, och jag tvingas inse att jag inte använt en enda av den inte oansenliga bunt pamfletter jag har i samlingen. Inte. En. Enda. Självklart är detta inte unikt för pamfletter--jag köper för mycket spelsaker. Men jag inser att de korta koncisa grejerna, trots att jag gillar dem jättemycket, helt enkelt inte passar in i hur jag spelar och läser rollspel.

Så jag är högst nyfiken på er som använder pamfletter av alla de slag--hur använder ni dem, och vilka är era favoriter?

 

[McKatla]

Jag älskar små korta äventyr, typ pamfletter eller enbladare! Jag har använt några dussin som spelledare, och brukar då ha dem som idé eller utgångspunkt som vi sedan improviserar utifrån. Senast var det Drop 5, The Midnight Train, till KULT. Vi följde det skrivna ganska troget, och körde sedan vidare i improviserad form och fick en fantastisk spelkväll. Det som satte tonen var den oerhört smarta metoden för att gjuta liv i en given rollperperson som finns i början. På många sätt kände spelarna mer för dessa rollpersoner de inte skapat grunden för själva än för rollpersoner de spelat dussinhals gånger i andra spel.