WRNU Parabellum-krönikan

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,816
Intressant läsning. Det hade varit kul att läsa de tidigare delarna av krönikan för att få en mer fullständig bild av hur allt gick till. Får erkänna att jag aldrig tidigare hört talas om Parabellum. Hela projektet verkar kunna summeras som höga ambitioner kombinerade med bristande förmåga, kanske främst på grund av bristande erfarenhet. Väger man dessutom in när i tid detta skedde - under rollspelens mörka år - är det lätt att förstå att det hela kantrade. Med tanke på hur spelet beskrivs - detaljerade regler, många stavfel, bristande layout, fula bilder - är det heller inte någon stor förlust annat än för spelskaparen som fick sin dröm krossad. Hoppas han lyckades få ordning på sin ekonomi och kunde hitta annat att glädja sig åt.
 
Last edited:

Franz

The force is female
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,774
Här är lite blandade tankar om spelet som skrevs på WRNU från tiden det släpptes (nämner inte vem som skrivit då jag själv tycker det är jobbigt att läsa saker jag skrivit på forum för flera år sen). Tänk också på att kommentarerna är lite lyfta ur sitt sammanhang, jag orkar inte beskriva omständigheterna kring diskussionerna.

"Det ena hette Parabellum (tror jag) och var i pärmform. Det byggde tydligen på att köparen skulle kunna bygga ut spelet genom lösa sidor som skulle säljas eller laddas ner. Spelet verkade ambitiöst men jag hade svårt att inspireras då presentationen var något trist. Såg spelet senast på Borås spelkonvent det året (98) men har inte hört nåt mer sen dess."

"Idén påminner ganska mycket om systemet i Parabellum, ett spel jag visserligen själv aldrig prövat men jag har läst om det. Därmed inte sagt att det är dåligt - nuförtiden är det så gott som omöjligt att komma på helt nya idéer. Det är ett snabbt och enkelt system, vilket alltid låter bra i min bok."

"Parabellum är vad jag anser vara ett problem, spelet fyller egentligen alla krav för att vara ett independent-rollspel, men resurserna som lades ned på spelet och alla försöken gjorde det till ett kommersiellt rollspel som aldrig lyckades."

"Vem kommer exempelvis ihåg Oktober Produktions Parabellum? Det spelet uppfyllde ärligt talat många kriterier för att vara en independent-produkt, den var till och med kopierad på en kopieringsmaskin hemma hos Martin. Men han låg faktiskt ute med en ansenlig summa pengar och fick till och med Starta eget-bidrag för att göra ett kommersiellt rollspel. Att det hela slutade i ruin (om jag inte minns fel) bekräftar väl att det inte var något independent-projekt utan ett kommersiellt företag."

"Men det ska mycket till innan jag spelleder Parabellum (det svenska actionrollspelet)"

"Min gissning på varför foton ratas är att de ofta ser rätt tattiga och amatörmässiga ut. Tex hobbyrollspelet Parabellum var ett skräckexempel på risiga foton."

"Sedan så vill jag även ta och än en gång såga Parabellum. Tyvärr, då det är kul med svenska spel. Parabellum var dock alldeles för mycket vapenfetischism för mig med miljarders olika värden för vapen.."

"Parabellum var väl ett sådant spel. Mer thriller än deckare kanske men i varje fall en normal nutidsskildring med inriktning mot polis och kriminalitet. Gick väl inte så bra ekonomiskt visserligen..."

"Min sämsta spelupplevelse var på ett konvent för en massa år sedan. Tror det kan ha varit Lincon. Där jag skulle spela spelet Parabellum. Vi kna ju säga som så att vissa av rollpersonerna (2 poliser, 1 tjuv och en journalist) hade ingen anledning alls att samarbete och spelet var sifferrunkeri i vapendata..."
 

Cyberhest

Konträr kverulant
Joined
24 Jan 2006
Messages
482
Location
Stockholm
Låg väl i tiden också, eftersom militanta veganer släppte ut minkar och lät dem dö och gjorde andra galna saker under 90-talet. Det var en modegrej.
Ja exakt. Verkligen 90-talet overload. Jag tänker mig en kombination av Hamilton-böckerna och Jägarna, men där fienden är militanta, västerbottniska veganer ledda av Dennis Lyxzén. Det är så äventyret borde vara, oavsett vad som de facto spelades på 1998 års LinCon.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,816
Måhända får vi se en arvtagare till Parabellum, komplett med både sifferrunkeri och militanta veganer, när nittiotalsnostalgin sätter in. Dagens datorer lär klara formgivning bättre än Amiga. Dessutom finns nu både gräsrotsfinansiering och POD som underlättar för den kapitalsvaga men ambitiösa spelskaparen.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,039
Location
Ereb Altor
Kan detta rimligtvis ha stämt? Kan det ha funnits så många som 500 Parabellum-spelare i landet vid tidpunkten för krönikans författande? Det låter orimligt mycket?
Det är nog inte alls omöjligt, även om författaren tycks förstora det mesta som han ägnar sig åt. Sedan får man kanske problematisera termen "Parabellum-spelare" en aning, men om man menar folk som någon gång har spelat spelet så tror jag inte att det är orimligt. 90-talet var, trots myten om rollspelens död, en aktiv period för hobbyn.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,039
Location
Ereb Altor
Intressant nog har det här spelet gått mig helt förbi. Men en fascinerande historia. En sann svensk Fantasy Heartbreaker, if there ever was one!
 

Cyberhest

Konträr kverulant
Joined
24 Jan 2006
Messages
482
Location
Stockholm
Det verkar som att författaren till spelet efter att Parabellum inte gått särskilt bra varit sugen på att lansera ett annat projekt som nog var lite före sin tid om inte annat. Dock verkar övriga forummedlemmar varit minst sagt måttligt entusiastiska över idén: https://www.rollspel.nu/threads/betalrollspel-över-internet.2736/
Här är en grej från tråden ovan, som även framgår i de arkiverade artiklarna:

Jag skall erkänna att det är ett par år sedan jag regelbundet spelade rollspel.
Tänker att detta är lite talande. Intrycket man får är att i stället för att börja skapa och ge ut spel (som man aktivt spelar) på ren amatörnivå, och eventuellt låta det växa därifrån, så går han direkt in i business mode. Både vad gäller Parabellum och den innovativa idé som redogörs för i tråden ovan.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,629
Location
Fallen Umber
Den här tråden får mig att vilja läsa en bok om de svenska rollspelens historia som inte fokuserar så mycket på vilken bra affärsman Fredrik Malmberg är.
Mig med. Om det bara fanns någon nördkunnig journalist med insikt i de smalare delarna av den svenska rollspelshobbyn som kunde ta tag i projektet.
 

CapnZapp

Myrmidon
Joined
3 Apr 2008
Messages
4,015
Ärligt talat får jag vibbar av Parabellum som om de representerar verkligheten får 9 av 10 inlägg i denna tråd framstå som minst sagt aningslösa. Jag hoppas jag har fel. Har jag inte det hoppas jag den fortsatta diskussionen tar en mer betydligt mer skeptisk vändning.

Förstår jag det rätt har spelet "våld" som fokus, och enda premissen är att samhället blir allt mer brutalare? Med stark närvaro av författarens privata problem?

Och ingen drar några slutsatser av detta?

I klartext: talar vi om "hur skulle ett rollspel skrivet av typ Lasermannen sett ut" eller vad?!
 

Franz

The force is female
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,774
Ärligt talat får jag vibbar av Parabellum som om de representerar verkligheten får 9 av 10 inlägg i denna tråd framstå som minst sagt aningslösa. Jag hoppas jag har fel. Har jag inte det hoppas jag den fortsatta diskussionen tar en mer betydligt mer skeptisk vändning.

Förstår jag det rätt har spelet "våld" som fokus, och enda premissen är att samhället blir allt mer brutalare? Med stark närvaro av författarens privata problem?

Och ingen drar några slutsatser av detta?

I klartext: talar vi om "hur skulle ett rollspel skrivet av typ Lasermannen sett ut" eller vad?!
Det är klart att jag personligen funderar över författarens världsbild utefter vilket spel han skapat, men jag ser inte vad gott skulle komma ut att spekulera vilt på ett öppet forum om en person jag aldrig träffat baserat på ett spel han skrev för nästan 25 år sedan. Jag talar gärna om spelet, jag talar gärna om hur missriktade hans afffärplaner var och vad gäller politiska grejer han sagt i intervjuer nöjer jag mig med att säga typ ”Jösses Amalia…” (jag är rätt säker på att folk förstår vad jag tycker om dessa åsikter). Att gå in och nitty gritty spekulera om hans åsikter där drar jag min egen gräns och att spekulera i om han skulle vara en latent seriemördare är långt över gränsen för min del. Vi talar faktiskt om en person vi ”hängt ut” med för- och efternamn.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,869
Location
Stockholm
Ärligt talat får jag vibbar av Parabellum som om de representerar verkligheten får 9 av 10 inlägg i denna tråd framstå som minst sagt aningslösa. Jag hoppas jag har fel. Har jag inte det hoppas jag den fortsatta diskussionen tar en mer betydligt mer skeptisk vändning.

Förstår jag det rätt har spelet "våld" som fokus, och enda premissen är att samhället blir allt mer brutalare? Med stark närvaro av författarens privata problem?

Och ingen drar några slutsatser av detta?

I klartext: talar vi om "hur skulle ett rollspel skrivet av typ Lasermannen sett ut" eller vad?!
Jag tycker att författaren framstår som typ alla killar jag spelade rollspel med i yngre dagar. Vapentokiga, möjlig grandios självbild.
 

hakanlo

Hero
Joined
25 Oct 2008
Messages
978
Location
Södra stockholm
"Min sämsta spelupplevelse var på ett konvent för en massa år sedan. Tror det kan ha varit Lincon. Där jag skulle spela spelet Parabellum. Vi kna ju säga som så att vissa av rollpersonerna (2 poliser, 1 tjuv och en journalist) hade ingen anledning alls att samarbete och spelet var sifferrunkeri i vapendata..."
Hepp! Jag spelade detta scenario på Lincon 1996 (en annan forummedlem @Herr Grönstedt var också med). Spelledaren var en person som mycket väl skulle kunna vara spelets upphovsman, även om jag inte alls är säker på det. Han var ganska säljande om spelet, och kunde det mycket väl. Ingen av oss hade tidigare hört talas om Parabellum, och egentligen inte efteråt heller - förrän denna tråd dyker upp.

Jag minns att vi förevisades en pärm med lösa blad som var spelets regelbok. Däri tror jag det fanns ganska omfattande vapentabeller som vi bläddrade förstrött i. Vi brydde oss inte så mycket om varken vapendata eller regeldetaljer. Nämnda spelledare skötte allt sådant (och med tydlig expertis).

Jag minns endast spridda delar av själva scenariot. Vi var mycket riktigt en grupp om tre poliser, en journalist (kvinnlig, spelad av Herr Grönstedt) och en allmän småtjuv. Det fanns inte så mycket förklaring till vad journalisten och tjuven gjorde i gruppen - men en av de mest minnesvärda scenerna var när tjuvens spelare tog fasta på det och spelade ut en scen mot oss poliser av typen "varför ska jag hjälpa er? Vad vinner jag på det? Jag skiter väl i det här!". Mycket rolig scen.

Det gick ut på att lösa någon form av brott. Men som som sagt, jag minns endast brottsstycken (pun intended) av detta. Jag tror det var ett allmänt deckarscenario med lite undersökande, förhörande och några småstrider. Det mynnade ut i en slutstrid mot någon form av ärkeskurk. Då släppte spelledaren reglerna och friformade, med stor inlevelse och action. Jag minns spelledaren som riktigt bra, med fokus på kul för gruppen och en förmåga att anpassa reglerna. Det var ett bra speltillfälle och som jag minns det hade spelledaren (som kan ha varit upphovsmannen) också roligt med oss och det var allmänt trevligt. Ett bra rollspelsminne för mig!

Och vi vann turneringen (jag tror att det var just vår spelledare som var den som utsåg vinnaren. Vi fick något diplom som så klart sedan länge är borta).
 

Herr Grönstedt

Swordsman
Joined
29 Dec 2000
Messages
460
Location
Linköping
Ett bra rollspelsminne för mig!
Och vi vann turneringen (jag tror att det var just vår spelledare som var den som utsåg vinnaren. Vi fick något diplom som så klart sedan länge är borta).
Alltså, du minns avsevärt mycket mer än jag. Det var ju 26 år sedan... Jag kommer bara ihåg att vi hade jäkligt skoj.

ps. Vi kom väl trea i CoC-turneringen också.
 
Top