Re: Jeflar
Gargarisma. Det är de jag tänkte på! Det var ju den gruppen och ni, Pekings Apjävlar, som slogs om priserna på varje konvent.
Jag åkte till konvent för att spela spel, umgås med folk och ha roligt. Att bo mitt ute i den stora skogen där man träffade fyra stycken som spelade rollspel under övriga året gjorde ju lusten och längtan till konventen ännu större. En stor samling nördar liksom, som dessutom delade ens eget intresse.
Minnen. Uj. Jag fick äran att speltesta Oktober Productions realpolisskurkrollspel under SydCon något år. Och dissa det. Ingen i speltestgruppen tyckte det var bra och att han som skapat spelet hade helt fel i sin misstro gentemot samhället, polisiära myndigheter etc som genomsyrade spelet.
Massa fåniga vampyrlajv där man spelade urflippad karaktär. Favoriten var på LinCon 1996 eller 1997. Jag kom dit, pratade med arrangören några timmar innan det skulle gå av stapeln och undrade om jag kunde få en roll även om jag inte föranmält mig som man skulle. Sagt och gjort. Jag skulle komma tillbaka en stund innan de började och lo and behold, jag fick en roll. Jag blev prins i staden. En Caitiff (klanlös) vampyr. Äldst i staden och prins. Vilket frångick allting som WW hade skrivit om vampyrsamhället
. Jag kan sammanfatta det med de här nyckelorden. Enbart caitiffer. Alla var generation 11 eller 12 förutom jag som var mäktigare än alla andra. Vampyrjägare i massor. Varulvar i ännu större massor. Aliens. Vampyrer som blev kidnappade av Aliens. Korruption i rådet. Alla försökte ha ihjäl mig. Tortyrscener. Etc.
Sedan blev det bara mer och mer utflippat vilket gjorde det fruktansvärt roligt. Plus det faktum att en annan deltagare fattade tycke för mig och inte min karaktär under lajvet. Tyvärr nekade jag henne att få följa med mig hem efter konventet för att bo ihop med mig, jag kände inte riktigt att två dagars umgänge under ett konvent räckte för att flytta ihop. Jag orkar inte riktigt utveckla det hela, men det var helt galet och oerhört roligt
.