I Anthony Burgess roman The Wanting Seed (En lust att leva) från 1962 beskriver AB att historien är cyklisk. Först råder pelphase som gradvis övergår i interphase och därefter gusphase. Efter gusphase börjar det om.
Under pelphase förhärskar tron på människans inneboende godhet. Alla människor vill innerst inne väl och staten tillåter människan att växa fritt. Fasen kännetecknas av liberalism och socialism. Människa och stat verkar i samförstånd mot den perfektion som framtiden utlovar.
Under interphase blir staten alltmer missbelåten med människan. Människan tar sig för stora friheter och hotar etablerade samhällsstrukturer. Nya lagar och system införs för att styra upp människans beteende. Hårdare straff för riktiga och upplevda brott införs. Människan måste övervakas. Ändamålen helgar medlen. Polisen ges ökade befogenheter och prygel, tortyr och andra drakoniska straff förekommer allt oftare. Människan anses självisk och oförbätterlig.
Slutligen under gusphase sjunker människans beteende till nya bottenrekord. Staten får vatten på sin kvarn om hur fördärvad människan är. Konservatism förhärskar. Missbelåtenheten förmildras dock tack vare statens obefintliga förhoppningar. Staten inser, eller tvingas inse, att den varit fasansfull och överdrivet hård mot människan. Statsapparaten monteras ner med anarki som följd. En spirande tro på människan börjar odlas och ur den soppan återföds pelphase.
Syftet med denna diskussion är att vaska fram var man bör förlägga sin rollspelskampanj, eller riktigare vad man ska tänka på beroende på var man förlägger sin kampanj.
Under pelphase förhärskar tron på människans inneboende godhet. Alla människor vill innerst inne väl och staten tillåter människan att växa fritt. Fasen kännetecknas av liberalism och socialism. Människa och stat verkar i samförstånd mot den perfektion som framtiden utlovar.
Under interphase blir staten alltmer missbelåten med människan. Människan tar sig för stora friheter och hotar etablerade samhällsstrukturer. Nya lagar och system införs för att styra upp människans beteende. Hårdare straff för riktiga och upplevda brott införs. Människan måste övervakas. Ändamålen helgar medlen. Polisen ges ökade befogenheter och prygel, tortyr och andra drakoniska straff förekommer allt oftare. Människan anses självisk och oförbätterlig.
Slutligen under gusphase sjunker människans beteende till nya bottenrekord. Staten får vatten på sin kvarn om hur fördärvad människan är. Konservatism förhärskar. Missbelåtenheten förmildras dock tack vare statens obefintliga förhoppningar. Staten inser, eller tvingas inse, att den varit fasansfull och överdrivet hård mot människan. Statsapparaten monteras ner med anarki som följd. En spirande tro på människan börjar odlas och ur den soppan återföds pelphase.
Syftet med denna diskussion är att vaska fram var man bör förlägga sin rollspelskampanj, eller riktigare vad man ska tänka på beroende på var man förlägger sin kampanj.