Personer i en by i svenska bondesamhället

[TobiasEkwall]

Asbra! Tusen tack. Jag gillade skollärarinnan i skogen, men tidsmässigt har jag landat runt 1840, så ambulerande lärare (eller klockaren/soldaten som lärare) får det kanske bli.

Har du koll på det här med timmerhuggare och flottare? Är timmerhuggarna flottare under vår-höst, eller arbetar de på gårdarna?

Lite koll har jag väl. Jag har fått för mig att väldigt många jordbrukare jobbade i skogen om vintern.

Jag är inte helt säker men jag har fått känslan av att flottare generellt tillhörde en lägre samhällsklass än alla de som jobbade med att fälla och frakta timmer. Men jag tror inte att alla timmerhuggste är flottare

 

[Quadrante]

Flottare, rallare, befraktare känns som rotlösa/ej än stadgade. Något man är under en övergångsperiod. Men det jag utgår från nu är hur det var i min släkt.

 

[Genesis]

Flottare, rallare, befraktare känns som rotlösa/ej än stadgade. Något man är under en övergångsperiod. Men det jag utgår från nu är hur det var i min släkt.

Wikipedia säger:

Flottningen var arbetskrävande och sysselsatte många personer, som till största delen var säsongsanställda småbrukare och skogsarbetare. Det verkar ha varit praxis att yrket som flottare gick i arv från far till son och att de var från lokalbefolkningen; vid skiljena som behövde mer personal var det däremot fler säsongsarbetare från mer avlägsna trakter. Under den säsong då det inte gick att flotta timret jobbade den fasta personalen ofta i skogen och även med rensning av vattendragen, så som att bärga sjunktimmer och ta bort flottningshinder, stenblock och grund.

Men som sagt, vid något tillfälle gick man över från att alla markägare anställde sina egna flottare till ett system med flottarföreningar och entreoenadföretag. Oklart när detta var och om det är den perioden Wikipedia syftar på.

 

[Skarpskytten]

Jag sökte på ”skogsbruk” på LIBRIS, klickade i ”svenska” och ”historia”, hittade ett gäng texter som borde kunna svara på dessa frågor. En finns elektroniskt, kanske kan vara värd att ladda ned: http://libris.kb.se/bib/14181050

 

[JohanL]

Insåg att jag är bättre på att beskriva en by i Sartar (RuneQuest) än i det svenska bondesamhället. Där har jag koll på demografin, yrkesfördelningen, och sådant.

 

[Genesis]

Insåg att jag är bättre på att beskriva en by i Sartar (RuneQuest) än i det svenska bondesamhället. Där har jag koll på demografin, yrkesfördelningen, och sådant.

Jag är verkligen tvärtom. Jag kan känna det värt att grotta ned mig och få det exakt om jag gör något historiskt. Men för fiktiva världar bryr jag mig inte för fem öre om demografin och ekonomin och liknande.

 

[Genesis]

Jag sökte på ”skogsbruk” på LIBRIS, klickade i ”svenska” och ”historia”, hittar ett gäng texter som borde kunna svara på dessa frågor. En finns elektroniskt, kanske kan vara värd att ladda ned: http://libris.kb.se/bib/14181050

Ska ta en titt!

 

[Genesis]

En annan sorts personer har jag nu hittat: inhysehjon. Om socknen inte har en fattigstuga (som denna inte lär ha) så sköts fattigvården genom att fattighjon auktionerades ut till gårdar, där den som krävde lägst ersättning fick ta hand om personen och inhysa hen på gården, där de bidrog till arbetet ”efter förmåga”. Kan man ju tänka sig att dessa ofta inte behandlades så väl.

EDIT: Värre hade rotehjon, som skjutsades runt mellan olika gårdar som turades om att ta hand om dem. Eftersom det innebar olycka att ett hjon dog på gården skickades de vidare även om de var sjuka eller döende.

 

[TobiasEkwall]

En annan sorts personer har jag nu hittat: inhysehjon. Om socknen inte har en fattigstuga (som denna inte lär ha) så sköts fattigvården genom att fattighjon auktionerades ut till gårdar, där den som krävde lägst ersättning fick ta hand om personen och inhysa hen på gården, där de bidrog till arbetet ”efter förmåga”. Kan man ju tänka sig att dessa ofta inte behandlades så väl.

EDIT: Värre hade rotehjon, som skjutsades runt mellan olika gårdar som turades om att ta hand om dem. Eftersom det innebar olycka att ett hjon dog på gården skickades de vidare även om de var sjuka eller döende.

Jag har för mig att man hade ett system med tiggarbrickor också. Så om man hade blivit godkänd som tiggare fick man en bricka och då sågs det som rimligt att förse tiggaren med mat och husrum..medan tiggare utan brickor sågs som lösdrivare. Lite oklart vem som utfärdade brickorna bara. Någon slags sockensstämma?

 

[Quadrante]

Gissar att man nog ska räkna med att de flesta i byn har bra koll på släktband och relationer. En eller två generationer bakåt minst. Vilket då skulle inräkna de fattiga som finns i byn (det lär ju finnas en förklaring till att de blev det).

 

[Skarpskytten]

Gissar att man nog ska räkna med att de flesta i byn har bra koll på släktband och relationer. En eller två generationer bakåt minst. Vilket då skulle inräkna de fattiga som finns i byn (det lär ju finnas en förklaring till att de blev det).

Delvis, ja. Men modern demografisk-historisk forskning har visat att 1) släktgården är ganska mycket av en myt (familjer dör ut, folk går i konkurs, eller säljer gården och flyttar) och 2) människor i det gamla bondesamhället var rörligare än vad man kan tro. En genomsnittlig skåning på 1800-talet flyttade om jag minns rätt sex gånger i sitt liv.

 

[Quadrante]

Delvis, ja. Men modern demografisk-historisk forskning har visat att 1) släktgården är ganska mycket av en myt (familjer dör ut, folk går i konkurs, eller säljer gården och flyttar) och 2) människor i det gamla bondesamhället var rörligare än vad man kan tro. En genomsnittlig skåning på 1800-talet flyttade om jag minns rätt sex gånger i sitt liv.

Ja precis min poäng, de som bor i samhället har god koll på släktskapet hos de i omgivningen. Kalle på Svedjegården har bott där i fyra pr, innan ägdes den av Jonssonssläkten. Agda på Jörs, är dotterdotter till bonden från Götet.

Man har god koll på jämnålders, deras släktskap och härkomst (ur det kommer att ha koll på minst en generation till).

 

[Genesis]

Jag tänker att patronymikon fortfarande är vanligt, vilket ju gör det lättare att hålla koll på släktbanden!

 

[Skarpskytten]

Jag tänker att patronymikon fortfarande är vanligt, vilket ju gör det lättare att hålla koll på släktbanden!

Dock hade man i Sverige på 1800-talet (liksom antikens romare, och de samtida walesarna) parodiskt få förnamn, så typ hälften av mannen heter Per/Ola Olsson/Persson.

 

[Quadrante]

Namnbruk spelar nog inte lika stor roll som det att man har gemenskap, gemensamma aktiviteter och samlas minst två gånger i veckan. Söndagarna på mässan och med grannarna ute på markerna.

 

[Mekanurg]

Namnbruk spelar nog inte lika stor roll som det att man har gemenskap, gemensamma aktiviteter och samlas minst två gånger i veckan. Söndagarna på mässan och med grannarna ute på markerna.

På söndagen möts folk på kyrkbacken, skvallrar och gör upp affärer. Många präster beklagar sig över hur fulla bondgubbarna blir då, när pluntorna går laget runt.

 

[TobiasEkwall]

Dock hade man i Sverige på 1800-talet (liksom antikens romare, och de samtida walesarna) parodiker få förnamn, så typ hälften av mannen heter Per/Ola Olsson/Persson.

I Norsjö vet jag att man dels hade (har) artikel framför namn, så man möter alltid "en Per Olsson" inte bara Per Olsson. Sen att man drog ihop för och efternamn i många fall en ol'johnscha alltså Ola Johansson.

Samt att kvinnor refererades till som tillhörande sin make som en ol'johnschas Stina.

 

[TobiasEkwall]

Sen kom jag på en till viktig person:
Sockens skrivaren. En sådan fanns i Norsjö, alltså Västerbottens inland, under 1800-talets mitt. Han var en bonde, typ som alla andra, men som kunde läsa och skriva på en seriös nivå. Så dit gick man för att få sin brev upplästa eller brev författade, säkert mot någon gentjänst.

Sen vet jag att det författares en del offentliga brev, typ tilll kungen, min släkt har skrivit dit både för att få gifta sig innan 18 års ålder och för att få skippa kyrkan under en väldigt arbetsintensiv period. Jag tror dock det är mer sent 1800-tal.

Hur som så tänker jag att byddeskrivaren blir spännande i spel då det är en person som kan veta väldigt mycket om väldigt många och som dessutom skulle kunna göra livet surt om för folk genom att utelämna detaljer i brev eller kontrakt

 

[Genesis]

Sen kom jag på en till viktig person:
Sockens skrivaren. En sådan fanns i Norsjö, alltså Västerbottens inland, under 1800-talets mitt. Han var en bonde, typ som alla andra, men som kunde läsa och skriva på en seriös nivå. Så dit gick man för att få sin brev upplästa eller brev författade, säkert mot någon gentjänst.

Sen vet jag att det författares en del offentliga brev, typ tilll kungen, min släkt har skrivit dit både för att få gifta sig innan 18 års ålder och för att få skippa kyrkan under en väldigt arbetsintensiv period. Jag tror dock det är mer sent 1800-tal.

Hur som så tänker jag att byddeskrivaren blir spännande i spel då det är en person som kan veta väldigt mycket om väldigt många och som dessutom skulle kunna göra livet surt om för folk genom att utelämna detaljer i brev eller kontrakt

Bra skit! Det ska man nog kunna få in en!

 

[JohanL]

Läskunnigheten på en mer måttlig nivå är dock hyggligt hög, och alltmer efter att den sexåriga folkskolan inrättas 1842.

För de mer bokliga på landsbygden (som min morfar) var läroverk, seminarium (kyrkan hade hand om skolgången, därav att ecklesiastikministern höll i kyrka och skola), och ett jobb som folkskollärare en fungerande intellektuell karriär i det lilla.

Kom också ihåg att antingen har man lässinne eller så har man det inte, och har man det inte blir man konstig av att läsa för mycket. Så försiktighet behöver iakttas.